Cancersjukdomar

Studier som alltmer detaljerat beskriver olika molekylära mekanismer har lett till att vi idag förstår mer av vad som händer inne i cellen och cellens kommunikation med omgivningen då en tumör utvecklas. Fortfarande upptäcks nya signalvägar och hur störningar i dessa kan innebära en risk för cancer.

Genetiska studier har visat på den enorma komplexitet och heterogenitet som cancer innebär. De har gett en ökad förståelse av de genetiska förändringar (mutationer) och normala genvariationer, som ligger bakom tumörutveckling. På dessa områden har svenska forskare aktivt bidragit till både bättre diagnostik och nya läkemedel.

Från cell till vävnad

Till det nya hör alltså att studera tumörens "mikromiljö" — hur tumörcellerna samspelar med olika celltyper i sin omgivning. Tumörer behöver inte bara blodkärl för att växa utan är också beroende av s k stödjeceller, fibroblaster. Dessa producerar olika tillväxtfaktorer och enzymer som är nödvändiga för att tumören ska växa och bilda dottertumörer (metastaser).

Vaccin, läkemedel och strålning

När det gäller strålbehandling har vi blivit bättre på att stråla tumören så att inte omkringliggande vävnad skadas och att ge patienten rätt fördelning av stråldosen. Tekniken har utvecklats och nu byggs ett nationellt centrum i Uppsala, en avancerad anläggning för jon- och protonstrålning. Det beräknas årligen kunna ta emot ca 2 000 patienter med bl a hjärntumör eller prostatacancer.

Många studier görs med målet att kunna individanpassa behandlingen, både för att uppnå bättre behandlingsresultat och ur hälsoekonomisk synpunkt. Nya läkemedel är ofta mycket dyra och det är därför viktigt att patienten verkligen har nytta av behandlingen.

Genom stora epidemiologiska studier försöker man förstå varför vissa personer har högre/lägre risk att utveckla cancer i förhållande till vissa miljöfaktorer. Vi har ovanligt goda förutsättningarna att göra denna typ av studier i Sverige genom de uppgifter som finns samlade i register, patientjournaler och folkbokföringen. Man har bl a hittat områden i arvsmassan där det finns varianter som kan förklara varför vissa individer har större risk att drabbas av prostatacancer eller bröstcancer.

Sverige är bra på

• molekylära studier av tumörcellers okontrollerade tillväxt, apoptos (celldöd) och betydelsen av angiogenes (blodkärlsbildning) för tumörtillväxt
• tumörimmunologi (betydelsen av immunologiska reaktioner för tumörers uppkomst och bekämpande)
• studier av tumörens hela mikromiljö — "från cell till vävnad"
• genetiska och epidemiologiska studier för att klarlägga samband mellan arv och miljö
• strålningsbiologi och utveckling av ny effektivare strålbehandling
• kliniska prövningar och optimering av cancerbehandling, bl a inom tarmcancer

Internationella trender

• storskaliga molekylärgenetiska studier med hjälp av nya tekniker
• forskning kring cancerstamceller
• forskning om bildning av metastaser
• studier om hur icke-kodande RNA kan användas för att diagnostisera och behandla tumörsjukdomar
• aktiva försök att med riktade medel stimulera translationell forskning (överföra resultat från grundforskning till patienten)
• identifiera nya läkemedelskandidater via storskalig screening eller "intelligent design"
• satsningar på prevention

Internationellt präglas cancerforskningen av ökad storskalighet. Den teknologiska utvecklingen har gjort det möjligt att avläsa dna-sekvenser i många tusen gener samtidigt i prover från ett stort antal patienter. Målet är att hitta mutationer, genetiska förändringar, som kan kopplas till cancer. Avancerade avbildningstekniker gör att man kan avbilda både tumörer och enstaka molekyler i celler.

Satsningar på proteomik, d v s studier av proteiners aktivitet i friska och sjuka celler, har gjort att vi idag bättre kan såväl diagnostisera som klassificera olika tumörer.

Det finns ett ökat intresse av att studera bildandet av metastaser, dottertumörer. Det sker framför allt med hjälp av nya bättre djurmodeller. Det är inte alla slags tumörer som bildar metastaser och forskarna försöker nu förstå vad som skiljer dessa tumörer åt.

En annan trend är forskningen kring cancerstamceller, celler som har förmåga både att ge upphov till nya cancerstamceller och att bilda många nya cancerceller. Man har identifierat sådana stamceller i vissa leukemier, hjärntumörer, bröstcancer och tjock och ändtarmscancer. Ännu vet man inte om dessa stamceller bildas genom en rad mutationer i vanliga celler som ger dessa stamcellskaraktär, eller om det är stamceller som genom mutationer får tumöregenskaper.

Upptäckten av s k RNA-interferens har lett till att många forskargrupper nu undersöker hur små icke-kodande RNA-molekyler, som har förmågan att "släcka ner" genetisk aktivitet, skulle kunna användas för att behandla bl a sjukdomar som cancer.

Text: Ann-Marie Dock