Forskningen handlar om att cancercellers aggressivitet och förmåga till överlevnad styrs av ett flertal tillväxtfaktorer. Jag är väldigt intresserad av att förstå de signaler som en speciell tillväxtfaktor, TGF-ß, använder sig av i tumörceller för att bestämma om de ska överleva eller dö. I den aktuella studien som blivit publicerad har vi identifierat en helt ny signalväg som regleras av just denna tillväxtfaktor.
Upptäckten är betydelsefull för att förstå cancercellers förmåga att överleva och utveckla metastaser, speciellt när det gäller avancerad cancer som är beroende av denna tillväxtfaktor, till exempel bröst- och prostatacancer.
I den nya signalvägen som vi har upptäckt används receptorerna för TGF-ß för att aktivera ett enzym, TRAF6, som binder till receptor-komplexet. När enzymet är aktiverat av TGF-ß sätter det på små korta proteinkedjor på sig själv men också på andra proteiner. Det speciella med vårt fynd blir därför att just detta enzym kan fungera som en slags strömbrytare som bestämmer vilka signaler som ska vara påslagna i cellen. TGF-ß använder sig av enzymaktiviteten för att göra så att skadade celler dör.
Hur går det med ditt forskningsprojekt som finansieras av Vetenskapsrådet?
Svar: Med stöd av Vetenskapsrådet undersöker vi hur tillväxtfaktorer som till exempel transforming growth factor ß (TGF-ß) och epidermal growth factor (EGF) reglerar prostatacancer-cellers förmåga att förflytta sig mot ett bestämt mål. I tarmen är det av oerhört stor betydelse för att arvsmassan i våra celler inte skadas av bakterie-toxiner, därför förflyttar de sig på ett väl kontrollerat sätt innan de slutligen stöts av och dör.
I prostatacancer undersöker vi nu intensivt vilka signalvägar som slås på i celler som rör på sig och om detta också kan vara en del i en försvarsmekanism för att förhindra att cancerceller blir aggressiva. Intressant nog har vi identiferat att en viktig tumörsuppressor spelar en aktiv roll för att reglera vissa cellulära svar i prostatacancerceller som stimulerats med TGF-ß. Vi är nu i färd med att skicka in våra spännande fynd till en mycket bra tidskrift och vi ser fram emot att få dela våra upptäckter med det vetenskapliga samhället och allmänheten. Vi tror att detta är ett viktigt fynd som kan få betydelse för ökad förståelse av tumörbiologi i prostatacancer.
Hur ser annars din närmaste framtid ut som forskare?
Svar: Jag kommer att jobba vidare med våra projekt så mycket jag orkar med tanke på min familj och pågående ST-utbildning i patologi. Jag har precis fått en högre cancerforskartjänst på 50 procent som jag kombinerar med ST-utbildning i patologi. För att kunna ägna så mycket tid som möjligt åt forskning hoppas jag på att få ett fortsatt långsiktigt stöd till min forskargrupp och maximalt med tid att ägna mig åt forskning framöver.
Vad är det roligaste med ditt jobb?
Svar: Det allra roligaste är när man i tanken börjar skissa på ett projekt för att senare kunna undersöka i sina modellsystem hur saker förhåller sig. Man får dock komma ihåg att biologiska system är variabla, vilket ofta kräver uthållighet och tålamod. Att ha goda medarbetare är väldigt viktigt. Jag har haft förmånen att få jobba med motiverade forskare och studenter i en intellektuellt stimulerande miljö.

Maréne Landström docent vid Ludwiginstitutet för cancerforskning och Rudbecklaboratoriet, Institutionen för genetik och patologi, Uppsala universitet.
Av: Alessandro Sorrentino, Noopur Thakur, Susanne Grimsby, Anders
Marcusson, Verena von Bulow, Norbert Schuster, Shouting Zhang,
Carl-Henrik Heldin & Maréne Landström
Publicerad 31 augusti 2008
Maréne Landström har också forskningsfinansiering från Vetenskapsrådet för projektet "Molekylära mekanismer för tillväxt-faktor stimulerad migration av prostata-cancer celler".
Läs mer i Vetenskapsrådets projektdatabas
.