Samisk forskning - eftersatt och efterfrågad

PER AXELSSON är fil. dr. i historia och forskare vid Centrum för Samisk forskning (CeSam) och Centrum för Befolkningsstudier (CBS) som i februari 2005 erhöll Vetenskapsrådets stöd till Starka forskningsmiljöer. Axelsson disputerade 2004 på en avhandling om polions historia, Höstens spöke, men ägnar sig sedan en tid tillbaka åt historiedemografisk forskning om kolonisationen av norra Sveriges inland.

Vi vill här försöka visa på de stora möjligheter (och i viss mån begränsningar) som forskning med samisk tematik erbjuder. Det finns en påtagligt hög samhällsrelevans, både i ett nationellt och i ett samiskt perspektiv. Då den samiska befolkningen är en erkänd ursprungsbefolkning öppnar därför forskning med samisk tematik väldigt många dörrar ut mot en betydande internationell arena. Etnicitet, kolonisation, miljöfrågor och många andra områden som berör ursprungsbefolkningar över hela världen, har en inneboende kapacitet att berika åtskilliga ämnesdiscipliner.

Vad är då egentligen samisk forskning? Även om det finns olika definitioner handlar det i grund och botten om forskning med relevans för det samiska samhället. Det är i sammanhanget särskilt viktigt att forskaren reflekterar över och tydliggör den vetenskapliga uppgiften. Historien visar tyvärr på många missgrepp, där rasbiologin satt de kanske djupaste spåren. Därför är öppenhet och ödmjukhet nödvändig, liksom betydelsen att undersökningsresultaten omgående når dem som berörs av efterforskningarna. Framtidens samiska forskning kommer förhoppningsvis inte att präglas av ett vi/de-perspektiv, utan låta öppenheten bli ett nyckelord.

I Norge står forskning med samisk tematik på fast grund. Norge var ett av de första länderna att ratificera FN:s internationella arbetsorganisation ilo:s konvention 169, som berör ursprungsbefolkningars rättigheter. I Sverige har man valt att avvakta. Den svenska ilo 169-utredningen poängterar att det saknas ett antal förutsättningar för att man ska kunna ansluta sig till konventionen. En av dessa återfinns i artikel 31, där det stadgas att "åtgärder i utbildande syfte ska vidtas inom alla områden av den nationella gemenskapen, och särskilt bland dem som står i den mest omedelbara kontakten med berörda folk, i syfte att undanröja eventuella fördomar gentemot dessa folk. Ansträngningar ska därför göras för att säkerställa att läroböcker i historia och annat undervisningsmaterial ger en rättvis, exakt och informativ beskrivning av dessa folks samhällen och kulturer".

Samerna har sedan urminnes tider levt i ett område - Sápmi - som innefattar nordliga delar av Norge, Sverige och Finland samt Kolahalvön i Ryssland. Därför är det viktigt att erinra om att det samiska perspektivet bara är måttligt intresserat av nationsgränser. Likväl, har forskningen till dags dato nästan uteslutande begränsat sig till det land där den utförs. Om en bättre förståelse för samiska förhållanden ska kunna lämnas i framtiden behöver blicken lyftas över nationsgränserna. Vidare finns också en mängd "gränsdragningar" som berör forskning med samisk tematik. Det innebär att Sápmi är en del av såväl det cirkumpolära, det arktiska, det nordiska, som Barents- och Nordkalottenområdet. Detta förhållande gör det möjligt för den samiska forskningen att vara en aktiv del av omfattande internationella och tvärvetenskapliga samarbeten. Det samiska folket är dessutom en ursprungsbefolkning, vilket relaterar dem till andra folk i samtliga kontinenter, till exempel aboriginer i Australien, maori i Nya Zeeland, Latin- och Centralamerikas indianer och inuiter på Grönland, för att bara nämna några.

STATEN HAR ETT ANSVAR

Vilket slags samisk forskning bör Sverige satsa på? Vi menar att en förutsättning är en problemorienterad forskning som svarar emot samiska, samhälleliga och vetenskapliga behov. Den bör generera resultat som kan komma till praktisk användning, men också bidra till utvecklingen inom flera vetenskapliga ämnesområden. Här är det internationella perspektivet särskilt intressant. En ökad kunskap om samiska förhållanden i historia och nutid kan överföras till andra ursprungsbefolkningar i länder som ofta saknar den dokumentation som föreligger i Sverige. Det tål att upprepas att den samiska tematiken inte behöver vara av överordnad natur. Det vore en fördel om man i ökad utsträckning kunde få teoretiskt och metodologiskt fokuserad forskning mer intresserad av samiska förhållanden.

SÄMRE HÄLSOSTATUS

Ytterligare ett viktigt område för den samiska forskningen handlar om samhällsstrukturer. Det rymmer otroligt många aspekter och möjligheter till tvärvetenskapliga ansatser. I en fond av historiska processer kan utvecklingen fram till idag belysas i termer av regionalitet, modernitet och motkultur. Här ryms alla de stora frågorna om självbestämmande och inflytande, som har så stor betydelse för utformandet av morgondagens Sápmi.

Organisatoriska strukturproblem och kunskap i ett maktperspektiv är områden som lyfts fram från samiskt håll. Också här är det internationella perspektivet synnerligen förtjänstfullt att anlägga. Liksom i många andra sammanhang har jämställdhetsfrågorna lyfts fram i det samiska samhället under senare tid. En viktig aspekt handlar om kvinnornas förändrade position i rennäringen, en annan om de samiska kvinnornas roll i politiken.

Den framtida samiska forskningen bör dessutom ha som ledstjärna att visa på det komplexa samiska samhället. Samerna har inte, och har aldrig haft, en gemensam och odelad uppfattning. Förhållanden och förutsättningar har varierat på olika håll i Sápmi och gör så än idag. Samiska intressen har ibland varit motstridiga och den samiska kulturen rymmer en variation som forskningen inte mäktat lyfta fram. Morgondagens Sápmi kommer dessutom att allt mer ingå i en internationell kontext. De globala aspekterna kommer att påverka också strukturerna i forskningen och föresatsen är att den samiska forskningen ska kunna ge viktiga bidrag. Här har vi några viktiga ambitioner för framtidens samiska forskning att ta sig an. Och förhoppningen är att detta kommer att kunna ske på bred front.