Vad tonåringar läser - och varför

Om vi kan acceptera Scholes läsning av de la Tours tavla, kan vi också acceptera Scholes tanke att den unga Maria "may well be reading her own story, the book about herself". I sin läsning och tolkning av de la Tours tavla utgår Scholes från Roland Barthes citat "And no doubt that is what reading is; rewriting the text of the work within the text of our lives".

Jag tror jag förstår vad Barthes menar. När jag var fjorton år läste jag en text som med Scholes ord blev "a very important text to know". Fortfarande kan rader ur denna text opåkallat ge sig till känna vid oväntade tillfällen. På en promenad. I en bilkö. I kassakön i Konsum kan raderna: "Scarlett O'Hara var inte vacker. Men det var en sak, som männen inte märkte, när de väl en gång fångats av hennes tjuskraft, som nu tvillingarna Tarleton" glida fram i mitt huvud, som textremsan på en film. Varför fastnade dessa rader ur "Borta med vinden"? Varför har just "Borta med vinden" blivit "a very important text" även för många andra unga kvinnliga läsare? Kan Scholes förklaring om "her role is prefigured in it" också gälla för en läsning av "Borta med vinden"?

För några år sedan följde jag ett hundratal tonåringar under tre år för en undersökning om deras läsning av skönlitteratur. Följande svar från en fjortonårig Lena var representativt för många unga tonårsflickor:

Den bästa bok jag läst är "Inte utan min dotter". Den var bra för det hände saker hela tiden. Man blev riktigt känslomässigt påverkad, man riktigt kände hur huvudrollen kände sig. "Lilla Marie" tyckte jag också var väldigt bra. Där hände det också saker hela tiden och man blev insatt i hur huvudpersonen kände sig. Sen finns det en bok som handlar om gatubarnen i Köpenhamn, den är också väldigt bra. Det finns en bok också som handlar om gatubarn i Rio de Janerio, den är också väldigt bra. Just nu läser jag "Borta med Vinden". Det är väldigt kul att läsa om en helt annan tid.

Att "Inte utan min dotter" kom högst upp på listan var inte oväntat. Boken har i Sverige en upplagesiffra på 600.000. Den är, tillsammans med Liza Marklunds "Gömda", en given favorit i den litterära kanon som flickor etablerat. "Lilla Marie" av Mats Wahl handlar om en flicka som slåss och som blir omhändertagen för samhällsvård. Boken om gatubarn i Rio de Janeiro heter "De skjuter oss, de skjuter oss" och är skriven av Maj-Gull Axelsson. Och så "Borta med Vinden" - igen.

MAN KÄNNER HUR DE KÄNNER SIG...

Vad de två huvudpersonerna har gemensamt är att de, var och en på sitt sätt, framstår som hjältinnor som klarar sig i farofyllda situationer. För att en igenkänning med en fiktiv gestalt ska kunna uppstå krävs vissa egenskaper av hjältinnan. Litteraturteoretikern Arthur Appleyard kallar den igenkänning som Lena visar för The reader as hero and heroine och beskriver "hjältinnebegreppet" på följande sätt:

* Hjältinnan ska klara alla faror på sin väg i en värld fylld av onda typer

* Hjältinnan ska sättas in i nya sammanhang där nya kompetenser ställs på prov

* De nya sammanhangen kan vara svåra och krävande - det gäller att klara av dem

* En tydlig karaktär ska kunna identifieras

* Faror och konflikter ska avlösa varandra i successiva episoder

* Det ska finnas ett lyckligt slut där hjältinnan i en slutlig seger visar att hon klarar sig själv och samtidigt klarar av sitt uppdrag.

Såväl Betty Mamoody i "Inte utan min dotter" som huvudpersonen Marie i "Lilla Marie" och Scarlett O'Hara i "Borta med vinden" uppfyller dessa kriterier. Det gör även den kvinnliga huvudpersonen i "Gömda". Men jämte handlingskoden och igenkänningen med bokens hjältinna fanns det i Lenas val av böcker även ett personligt tema om makt och maktlöshet. De tre hjältinnorna Betty Mamoody, Lilla Marie och Scarlett O'Hara befinner sig alla tre i utsatta positioner där andra har makt över deras liv. För de tre hjältinnorna är livet en ständig växling mellan korta stunder av makt över det egna livet. De avlöses av långa perioder av maktlöshet och olika sätt att handskas med begränsningar och förtryck i en patriakal struktur. Men även böckerna om gatubarnen har makt och maktlöshet som ett starkt tema.

MAKT OCH SEXUALITET

"Den bästa bok jag läst just nu är "Stjärnor utan svindel". Den lärde mig om olika kärleksläggningar och var, tror jag, nyttig för mig" (min kursivering).

Denna flicka läste "Stjärnor utan svindel" ur en ren nyttosynpunkt, som ett stycke informationstext från Apoteksbolaget och inte som en litterär text. Men information om vad? Sarland menar att ungdomar ofta läser litteratur i informationssyfte för att få veta inom vilka kulturella gränser man kan skapa sin identitet. För att veta vem "jag" är, så måste jag också veta vem Den Andre är. Vad är tillåtet för "mig" i den kultur som jag lever och hur långt kan jag utvidga mitt "jag" innan jag drabbas av sanktioner och repressalier? Litterära texter kan därmed fungera för ungdomar både som informationskälla om Den Andra (som inte är som "jag") och som stöd i ett identitetsskapande. Det faktum att många tonårs- flickor läser böcker om trettioåriga kvinnor som försöker pussla ihop sina liv kan säkert vara ett uttryck för ett identitetssökande. Men det kan också vara ett försök att läsa om andra, alternativa kvinnoliv än de som de dagligen ser och som de med Scholes uttryck "läser av". Jag tänker på mödrar och lärarinnor, representanter för kvinnlighet som är närvarande i unga flickors liv från födsel och framåt.

"HER ROLE IS PREFIGURED"

Många unga flickor väljer böcker där den kvinnliga huvudpersonen gör uppror mot denna förutbestämda könsroll. Både Scarlett O'Hara, Betty Mamoody, Lilla Mari och huvudpersonen i "Stjärnor utan svindel" sätter sig över den "prefigured role" som är så lika i så olika kulturer som den amerikanska, den islamska och den svenska. Vad som förenar olika epoker och kulturer är kvinnors underordnade position. Det är också påfallande att kvinnor i populärlitteraturen, som oftast är författad av kvinnor, är hjältinnor i den bemärkelsen att de överlever de sanktioner som vanligtvis drabbar de kvinnor som utmanar gränserna i ett patriakalt samhälle. I klassiska litterära verk, som oftast är författad av män, är det betydligt vanligare att kvinnor som på olika sätt söker sin frihet dör, som Anna Karenina och Madame Bovary.

Låt oss återvända till Scarlett O'Hara på första sidan i "Borta Med vinden" och notera med vilka adjektiv Margaret Mitchell skriver fram henne. Efter att ha beskrivit de böljande kjolarnas blygsamhet, det sedesamma håret under chinjongens nät, stillheten hos de små vita händerna, skriver Mitchell att Scarletts verkliga jag var endast bristfälligt dolt.

De gröna ögonen i det utstuderat älskliga ansiktet var stormiga, egensinniga, jäsande av liv, i skarp konrast till hennes städade yttre hållning. Hennes uppförande var något som påtvingats henne, en följd av hennes mors milda förmaningar och hennes svarta mammys hårda uppfostran; hennes ögon var hennes egna (sid. 5)

Blygsamhet. Sedesam. Stillhet. I kontrast mot stormig, egensinnig, jäsande av liv. Få författare har som Margaret Mitchell skrivit fram den "prefigured role" som påtvingats många kvinnor på några knappa rader och samtidigt lyft fram det liv som kan jäsa bakom en "städad yttre hållning". Läsning av skönlitteratur kan ses som en del i en ständigt pågående socialisationsprocess i vilken konstruktion av kön ingår som ett element, men även som ett ifrågasättande av könsroller. Roland Barthes tanke att " that is what reading is; rewriting the text of the work within the text of our lives" kan säkert konkretiseras i många bokval, oberoende av läsarens ålder. Men gäller det även läsarens kön?

SÅ SJUK BLIR JAG ALDRIG...

Bland de boktitlar som pojkarna nämnde fanns mycket Tolkien, mycket Jan Guillou och en del Nick Hornby. Oberoende av klass och etnicitet läser tonårspojkar idag fortfarande samma författare, men nu även böckerna om Harry Potter, "Ett öga rött" och "Ett hål om dagen". Vad som förenar de manliga huvudpersonerna i dessa texter är en känsla av att vara "fel", ett underläge i striden mot olika övermakter. Men också med Thomsons ord "en slutlig seger där hjälten visar att han klarar sig själv och samtidigt klarar av sitt uppdrag".

Hjälte eller hjältinna. Vad skönlitteratur kan förespegla tonåringar - kanske läser vi skönlitteratur så som ett löfte vi behöver - är att hur underlägsna och fel vi än känner oss, hur mycket vi ibland måste förställa oss och dölja våra verkliga jag, så kommer vi att överleva och gå vidare. Skönlitteratur lovar oss inte bara bättre liv och bättre världar. Den kan också visa oss på andra världar och andra liv, om vars existens vi förblivit okunniga om vi inte mött dem i andra människors tankar.