Reflexion

Fler humanister i upplevelseekonomin!

Jag har ofta funderat över varför det förhåller sig på detta vis. Varför jag så många gånger, i olika humanistiska sammanhang, som ekonom har tvingats försvara mitt intresse för konst, kultur och humaniora.

Är det C P Snows gamla kulturer som lever kvar? Den där den ena polen utgjordes av humanisterna, och den andra av naturvetarna, som nu är omvandlade till ekonomer, vilket per definition kan vara farligt, och hotar att förvandla konst och kultur till enkom en motor för tillväxt. Eller är det snarare Bourdieus klasser som tar sig uttryck, där den ena, de med det kulturella kapitalet, tvingats förneka dem som besitter det ekonomiska kapitalet?

Personligen tycker jag att det är synd. Inom den ekonomiska vetenskapen och utbildningen, liksom inom näringslivet, behöver vi i allra högsta grad såväl konst och kultur som humaniora. Många av oss, däribland jag själv, har en blandad utbildning. Själv kombinerade jag min civilekonomexamen med litteraturvetenskap, och jag känner många ekonomer som gjort liknande resor. Tyvärr verkar motsatsen ovanligare, att en humanist kompletterar sin utbildning med ekonomi, trots att ekonomin utgör en väsentlig del av samhället och de mänskliga relationer som uppstår där.

Problemet blir också att vi ekonomer, med våra dubbla kompetenser och intressen, därmed får sätta agendan också för kulturforskningen. Ett lysande exempel utgörs av det danska vetenskapsministeriets förslag till ett forskningspolitiskt handlingsprogram för innovativ humaniora och samhällsvetenskap, som kom i höstas. Ser man till listan av författare så upptäcker man att ekonomerna dominerar.

Därmed är det heller inte förvånande att läsa att man i syfte att öka Danmarks konkurrenskraft ska forska om sådant som upplevelseekonomi, kulturbaserad turism, kreativa näringar, kopplingen mellan konst och näringsliv, dataspel, design och kulturarvets värde. Tanken är att detta ska ske i samspel mellan humanister och samhällsvetare, mellan akademi och näringsliv.

Den tanken är förstås god. Aldrig tidigare har väl kopplingen mellan konst, kultur, humaniora och ekonomi varit så tydlig som i dag, i den kreativa eller kulturella ekonomins tidevarv. Här behövs verkligen kompetens från olika håll och kanter. Men ändå lyser, åtminstone på den svenska fronten, ofta humanisterna med sin frånvaro.

Är det inte konstigt? Här klagas det på humanioras undanskymda roll och bristande resurser, men när man äntligen har chansen att ta plats, så sker det inte. Man må visserligen vara kritisk till talet om kreativa klasser och upplevelseekonomi, men trots allt är det väl ändå bättre att befinna sig inom fältet, än att stå utanför och kritisera det? Och att samarbeta med oss ekonomer, som faktiskt delar intresset för konst, kultur och humaniora.

EMMA STENSTRÖM