Replik:

Martin Hellström:

Barnboken förbisedd källa hos litteraturforskare

Själv söker jag efter spår av Anna Bengtssons bok "Bollongexpeditionen - ingenjör Iver-Larsens dagboksanteckningar" under min mycket givande läsning av de mer än sjuhundra sidorna. Ofta inbjuder en sådan textmassa till "skummande", men så är inte fallet här. Men historien om de tre myrorna, Iver-Larsen, Trindberg, och Krakel och deras färd med bollongen, skapad av spindelns väv och fylld med sumpgas från rutten frukt, hittar jag inte. Det hade varit intressant att läsa Rydéns tolkning av Bengtssons parafras på den berömda historien. Hur ser han på de anspelande namnen, exempelvis Trindberg som även knyter an till Edvard Munchs möjligen medvetna felstavning av Strindberg i porträttet av August, "A Stindberg", och varför har Krakel fått en nalle med sig i den packlista som i sin noggrannhet liknar expeditionens riktiga. Och hur ser han på att Anna Bengtsson låter de naturen närstående myrorna upptäcka människorna istället för att människorna försöker finna något i den mest avlägsna naturen?

"Bollongexpeditionen" har ett lyckligt slut, myrorna tar sig hem, och det skulle med intresse kunna jämföras med slutscenen i den film av Jan Troell som Rydén berättar om, där ballongen återigen svävar mot himlen. Man skulle kunna se "Bollongexpeditionen" som ett manuskript på Andrées drömmar och mål om vetenskapens tillämpning, den stora upptäckten, och det segerrika återtåget. Anna Bengtsson använder den litteraturform som visats sig bäst lämpad för de mer fantasifulla historierna till en plan och vision som är synnerligen fantasifull. Symbiosen är given.

PER RYDÉN SKRIVER i Tvärsnitt att han inte bara velat söka romanens verklighetsåtergivning utan "samla och vid varandras sida lägga mycket skiftande återgivanden av ett och samma förlopp" och blandningen av de mycket olika genrerna i det Auerbachska sökandet efter Mimesis, verklighetsåtergivningen, blir mycket intressant. Men i den långa listan bestående av tal, notis, nyhetsartikel, science fiction, korrespondens, insändare, novell med mera, borde också det som vi brukar kalla barnlitteratur ingå.

Att döma av Per Rydéns noggrannhet tror jag helt enkelt att Anna Bengtssons bok från 1994 inte kommit i hans väg. Och det må vara hänt och inget att klandra, utan det är först intressant i ett större perspektiv utanför det enskilda fallet.

Anna Bengtsson är ingen perifer författare, så ej heller hennes verk "Bollongexpeditionen", senast diskuterad i Ulla Rhedins "Bilderbokens hemligheter". Problemet är att den genre hon verkar i är allt för perifer bland litteraturvetenskapens, och andra humanistiska, forskare. Fler ämnen kan belysas på ett än djupare sätt med en förtrogenhet i den litteratur som är skriven, först och främst för en ung publik, men som även mottas av en vuxen läsande och högläsande skara av stor omfattning.

Per Rydén har skrivit en mycket spännande bok och glädjande nog finns det ännu en intressant bok kvar för honom att läsa!

MARTIN HELLSTRÖM, DOKTORAND VID LINKÖPINGS UNIVERSITET