Europeisk bronsålder i nygammalt perspektiv

I den forskning om Europas bronsålder som jag bedriver tillsammans med professor Kristian Kristiansen vid Göteborgs universitet har vi försökt kartlägga och rekonstruera de resvägar och den överföring av kunskap som skedde mellan Mellanöstern, östra Medelhavet och Europa norr om Alperna.

Forskningen tar bland annat fasta på hur religiösa, politiska och sociala uppfattningar - som vi kan avläsa och tolka via den efterlämnade materiella kulturen och i vissa fall via skriftliga källor - påverkades och förändrades genom etableringen av långväga kontaktsystem och allianser mellan olika lokala hövdingasläkter under bronsåldern. (1)

VIKTIGT MED BRETT PERSPEKTIV

Efter andra världskriget utvecklades bronsåldersforskningen i Europa mot lokala och regionala studier och ett autonomistiskt synsätt blev förhärskande, där långväga kulturkontakter hamnade utanför dagordningen. Den bronsåldersforskning som undertecknad och Kristiansen bedriver om Europa kan därför kanske betecknas som "nygammal", då vi menar att ett mycket brett geografiskt perspektiv är nödvändigt för att förstå Europas utveckling (även på lokal nivå) under perioden 2000-500 f. Kr.

Genom det breda geografiska perspektivet, från Mellanöstern via östra Medelhavet och Centraleuropa upp till Skandinavien, integrerar vår forskning de vanligtvis separerade arkeologiska forskningsfälten medelhavsarkeologi (klassisk arkeologi) och europeisk arkeologi. När man studerar detta stora geografiska område blir det tydligt att mycket av dagens bronsåldersforskning i Europa liksom medelhavsarkeologin har varit alltför lokal och regional och sällan varit beredd att överträda dessa gränser. Det har resulterat i en oförmåga att uppfatta och analytiskt kunna tackla denna epoks specifika signa: resor, handel och kulturell interaktion över stora områden och dess avgörande betydelse för skapandet av nya identiteter och samhällen i en tid när delar av Europa börjar använda ett skrivet språk. De klassiska verken Iliaden och Odyssén hämtar sina ideal och etiska normer från slutet av denna period och det är inte uteslutet att delar av de livs- och hjälteideal som framförs i Homeros diktning även delades av en framväxande europeisk hövdingaelit.

De geografiskt mycket omfattande kontaktnät som den bevarade materiella kulturen från bronsåldern tydligt indikerar kan naturligtvis även ha utgjort kanaler som spritt legender, myter, trosföreställningar och hjälteideal liksom teknologiskt och metallurgiskt know-how över ett mycket stort område.

De europeiska bronsålderssamhällena var därför inte så "perifera" i relation till högkulturerna i Mellanöstern eller Medelhavsområdet som ofta görs gällande - man delade i själva verket en rad teknologiska, kulturella och ideologiska kunskaper och värderingar, även om dessa i många fall har modifierats och getts en regional prägel.

TVÅ BREDA KONTAKTKORRIDORER I EUROPA

Jämför man vidare föremål och formspråk i Sydskandinavien och östra Medelhavet/Mellanöstern från en längre del av bronsåldern (från omkring 1700-900 f. Kr.) upptäcker man ytterligare likheter och tydliga paralleller i utformningen av delar av den materiella kulturen (Fig. 2). Den övre halvan av figuren visar föremål hittade i Danmark och Sydsverige och den nedre visar liknande former från östra Medelhavet och Mellanöstern.

Krumsvärd, toppiga huvudbonader, kvinnoidoler med identiska armställningar, behornade hjälmar och dubbelyxor hittar vi i båda områdena. Intressant är att i de sydliga områdena, från vilka det finns skriftliga källor, är samtliga dessa former och attribut direkt associerade med gudomligheter eller kungamakt; det är uteslutande de sydliga gudarnas/gudinnornas och härskarnas attribut och symboler som nordborna reproducerade och tog till sig på ett eller annat sätt. Urvalet är alltför träffsäkert för att det ska vara en ren slump.

Ytterligare ett slående exempel på ett härskarattribut från Mellanöstern, som i förändrad form dök upp i Sydskandinavien under bronsåldern, var den hästdragna stridsvagnen med ekerhjul. De äldsta beläggen för denna krigstekniska innovation kommer från Anatolien och Syrien och dateras till cirka 1900-1800 f. Kr. Omkring 1600-1500 f. Kr. hade Egypten också införlivat liknande stridsvagnar i sin krigsmakt och i det berömda fältslaget vid Kadesh 1285 f. Kr. mellan egyptier och hettiter uppger samtida skriftliga dokument att hettiterna hade 3 500 stridsvagnar med i slaget. (4)

Andra skriftliga källor visar också på vikten av hästuppfödning och träning av stridsvagnshästar, liksom hästens prominenta roll i gåvoutbytet mellan de egyptiska, hettitiska, mitanniska och babyloniska kungahusen.

Norr om Karpaterna användes aldrig stridsvagnar att döma av arkeologiska källor, men i Sydskandinavien producerades under bronsåldern bilder av hästdragna stridsvagnar med ekerhjul i form av hällristningar.

Den mest berömda stridsvagnsscenen hittar vi på en av hällarna i den berömda Kiviksgraven i sydöstra Skåne (Fig. 3). Graven är på- och tillbyggd under olika faser av bronsåldern, men den äldsta dateringen, när sannolikt bilden av stridsvagnen tillkom, går tillbaks till cirka 1400 f. Kr.

SAMMA FÖREMÅL - OLIKA UTTRYCKSFORMER

Oavsett uttrycksform och symbolisk innebörd vittnar många delar av bronsålderns materiella kultur i Europa om långväga handel, resor och kulturell interaktion - en interaktion som särskilt uppmärksammade härskarnas och gudomligheternas symboler i östra Medelhavet och angränsande regioner. I ett Europa där många samhällen norr om Alperna befann sig i en förändringsprocess från mindre, släktskapsbaserade lokalsamhällen till mer hierarkiskt organiserade hövdingadömen, kan suget efter och behovet av att kopiera "de stora civilisationernas" kunglighets- och gudomlighetsattribut ha varit stort.

Det vi förespråkar och vad vår europeiska bronsåldersforskning exemplifierar är en arkeologi som tar avstamp i en holistisk, kulturhistorisk tradition. Den rådande akademiska gränsdragningen mellan historia och arkeologi i kombination med en geografisk gränsdragning mellan Europa, Medelhavet och Mellanöstern, är inte alltid ett fruktbart koncept om ambitionen med forskningen är att försöka tolka och förstå människors och samhällens utveckling och förändring i ett långtidsperspektiv; åtminstone blir orsakssammanhangen i Europas utveckling före Kristi födelse svårbegripliga om man inte är beredd att överskrida dessa gränser.