Mellan svear och daner

CHARLOTTE FABECH är lektor i arkeologi vid Humanvetenskapliga institutionen på Högskolan i Kalmar. Hennes forskning är inriktad på utveckling av en tvärvetenskaplig landskapsforskning. Särskilt har hon studerat centralplatsers roll i sydskandinaviska järnålderssamhällen, just nu Ravlunda i Skåne. Hon har dessutom skrivit om religionspraktik i Sydskandinaviens järnålder.

Genom arkeologiska fynd kan vi konstatera att de skandinaviska samhällena under denna period förändrades i grunden och öppnade sig mot den då kända omvärlden.

NY BILD AV SAMHÄLLSUTVECKLINGEN

Vi menar att tiden före vikingatiden måste få en mer framträdande plats i historien. Bland annat kan vi visa hur samhällena förändrades under ledningen av en ny elit - en elit som växte fram under kraftigt inflytande från Central- och Västeuropa, först under påverkan av gotisk (delvis kristen) kultur, sedan av frankisk (kristen) kultur.

Projektets namn, "Mellan svear och daner", hänvisar dels till det geografiska område mellan Svealand och Danmark där vi hämtar vårt arkeologiska material, dels till att vårt synsätt ligger mellan dagens danska och svenska järnåldersforskning. I Danmark hävdar en inflytelserik grupp arkeologer landets plats i Europa genom att beskriva Själland som centrum för ett danskt imperium i norra Europa. Man anser att stora delar av Skandinavien lydde under det danska imperiet, som dessutom var allierat med Romarriket.

Den danska imperiemodellen står i skarp kontrast till den svenska diskussionen om riksbildningen i Sverige. Den senare placeras numera omkring 1200 e.Kr., det vill säga cirka 1000 år senare än i Danmark. Frågan är om källmaterialet talar för en så stor skillnad. Vi jämför den danska modellen, som är metodiskt svag, med de många nya undersökningar som utgör grund för det svenska synsättet på landets tidiga historia.

I europeiskt perspektiv motsvarar tidsrummet 200-700 e.Kr. senantiken och den äldsta medeltiden. Perioden kan sammanfattas som the transformation of the Roman world, det vill säga den tid då grunden läggs till det historiska Västeuropa. I nordisk kronologi motsvarar perioden de nydanande århundradena mellan den äldre järnåldern och vikingatiden - århundraden då människor i Norden tog avgörande steg mot den västeuropeiska samhällsformen.

För en dåtida romersk betraktare var Skandinavien då en periferi och många av dagens européer delar den uppfattningen. Det innebär dessvärre att nordisk forskning riskerar att förbigås på den internationella scenen. Omvänt saknar nordiska forskare ofta ett relevant europeiskt perspektiv. Vi vill bidra till att ändra denna bild genom att visa att Skandinavien under perioden 200-700 e.Kr. var en egentlig del av Europa - inte en särpräglad utkant.

RELIGION OCH MENTALITET

Den materiella kultur vi har från romersk järnålder och folkvandringstid visar att skandinaver haft direkt och indirekt kontakt med kristna områden redan under senromersk tid (300-550 e.Kr.).

Guldmedaljonger präglade för kristna kejsare kom under folkvandringstiden på olika vägar till Skandinavien och här efterliknades de snart av nordiska furstar, som gav dem en hednisk tolkning. De kristna kyrkor som från 300-talet byggdes i Romarrikets städer, hade förebilder i romarnas representativa byggnader. Kristendomen knöt således samman makt och kult i särskilda byggnader. Vi håller för troligt att 300-400-talets kristna kyrkor ligger bakom de förändringar som i Skandinavien medförde att kulten fick ett rituellt rum, salen, i det traditionella långhuset eller i särskilda kultbyggnader.

Vid samma tid framträder asagudarna för första gången någorlunda säkert i de arkeologiska källorna. Varifrån kom tron på krigsguden Odin? Från cirkumpolära shamanistiska föreställningar? Eller är han en skandinavisk blandning av mediterrana och keltiska gudar? Odinsdyrkan och hästkult karakteriserade den nya krigarelit som framträdde i tidsrummet.

Som kontrast trädde kvinnan fram i den samtida bildkonsten, med avlägsen inspiration i den bysantinska världen, som en åtminstone skenbart fredlig Freja-gestalt. Samhällsidealen framgår också i de könsroller som återgavs i gravskicket. Uppenbarligen fick kvinnan en framträdande roll i det sociala och politiska spelet.

Fram till yngre romersk järnålder (ca 200-400 e.Kr.) spelade boskapen en stor roll som symbol för rikedom och i bildkonsten symboliserar den även makt. Men sedan får i stället hästen allt större betydelse.

Som riddjur i krig är det naturligt att hästen blev ett viktigt symboliskt väsen. Det arkeologiska materialet belyser hur både inhemsk tradition och yttre inflytande formade religionen under perioden och hur ritualerna ändrades.

MÖTET MED DET FRÄMMANDE

Det finns flera exempel på fynd som tyder på att skandinaver, både kvinnor och män, färdats långt ner på kontinenten och att främmande från kontinenten på motsvarande sätt rest norrut.

Människor från Skandinavien reste under denna period mer än tidigare och flera har med egna ögon sett romerska städer och kristna kyrkor. Män från bland annat Öland och Gotland har troligen krigat längs den romerska gränsen. Genom hela perioden inspirerades skandinaverna mycket av andra folkslag, man talar om efterhärmning (imitatio) respektive medtävlan (aemulatio). Annat avvisades (reiectio) eller omtolkades (interpretatio Scandinavica). Begreppen imitatio imperii (att efterhärma kejsarriket) och aemulatio (att tävla med andra folk i Norden) är viktiga i analysen av de sydskandinaviska samhällena. De speglar eliternas inbördes tävlan och beskriver viktiga verktyg som eliterna använde för att underbygga sin makt.

KULTURELL IDENTITET OCH POLITISK ORGANISERING

Den materiella kulturen visar att innan Sverige blev Sverige och Danmark Danmark, var området uppdelat i en lång rad regioner med var sin kulturell identitet, så kallade folkland. De regionala enheternas sammansmältning ledde med tiden fram till riksbildningarna Danmark och Sverige.

Sammansmältningen av de regionala enheterna skedde bevisligen inte alltid frivilligt och fynd av offrad vapenutrustning från Mälardalen till Slesvig visar att krig ingick i processen. Detta speglas i flera källmaterial, inte bara de arkeologiska. Vapengravar, vapenoffer och befästningsverk är de viktigaste källorna, men tolkningen är förbunden med källkritiska fallgropar. Särskilt tolkningen av vapenoffren har debatterats livligt på senare tid. Inom dansk forskning är tendensen att tolka dem som uttryck för "nationella" konflikter, men vi menar att argumenten talar för regionala krig. Oavsett vad, krig präglar religion, ideologi, mentalitet och sociala förhållanden. Hade kampen om makten slutat annorlunda kunde en "Nordmark" eller ett "Götarike" ha uppkommit i stället. Det är viktigt att försöka förstå varför det inte blev så.

Under de senaste 20 åren har grunderna för en förståelse av järnålderssamhällets utveckling förändrats och förut till synes enkla samband visar sig i dag vara mycket komplexa. I källmaterialet ses stora förändringar över tid i ekonomiska, religiösa, militära, sociala och politiska förhållanden. Förändringarna tycks ibland ske samtidigt, i ett orsakssammanhang, medan andra ligger förskjutna i tid. Det ena kanske betingar det andra. I en kommande bok - Between Svear and Danes in the Dark Ages - presenterar vi en rad nya teorier om den roll skandinaviska samhällen spelade i 200-700-talets Europa och en modell som visar hur olika ändringar skulle kunna hänga samman.