"Kunskapsförmedling handlar om livslångt lärande"

Ett sådant ord som jag tänker på är ordet lärande. När jag hörde det första gången tyckte jag om det. Det uttrycker aktivitet och delaktighet, men samtidigt vet väl varenda lärare att all meningsfull undervisning bygger på ömsesidighet. Man lär så länge man har elever!

Det är som om det vore något fult att förmedla kunskap. Förmedlingspedagogik är för övrigt ett sådant ord som känns förbjudet. Jag är inte lärare, men jag har konfirmerat över tusen konfirmander och de har alltid älskat när jag har berättat. Ibland ganska länge och sammanhängande, utan avbrott för grupparbete och papper att fylla i. När konfirmandtiden var slut var de stolta över att få visa sina föräldrar vad de kunde.

Varför måste pendeln alltid slå så långt på varje sida? Jag tror inte ett ögonblick på katekesundervisning som innebär ett rabblande av frågor och svar. Nu ska man vara subjekt i sin egen livsberättelse och tolka den i ljuset av den stora berättelsen. Man ska "erbjuda tonåringar ett rum för lärande, där de blir bekräftade som ansvariga subjekt i sina egna liv", som det står i Svenska kyrkans förslag till nya riktlinjer för konfirmandarbetet. Vackert - men flummigt!

Jag är rädd för ett kunskapsförakt i kyrka och samhälle. Jag tror att man måste ha väldigt mycket kunskap för att kunna tolka vår egen tid och hitta sig själv som subjekt i sin egen livsberättelse. Förhållandet lärare - elev känns också belastat på ett sätt som jag har svårt att förstå. Nu handlar det om adept - mentor eller om att vara guide eller medvandrare. Jag förstår i och för sig att man vill komma bort från ett perspektiv som har med över- och underordning att göra. Det är bra. Men att få lyssna till en kunnig och skicklig lärare behöver väl inte betyda att jag blir underordnad?

Förut for alla chefer på kurs. Det gör man inte längre. Kurs är ett fult ord. Man är på kompetensutveckling. Man delar erfarenheter tillsammans i en process. Och det kan bli verkligt bra. Men det finns faktiskt också en stor glädje i att få möta någon som delar med sig av sina erfarenheter och förmedlar sin kunskap.

Jag är tacksam över att jag under min skoltid och universitetstid har fått möta många verkligt bra lärare som kom att få stor betydelse för min fortsatta utveckling. Många fick jag ha under lång tid och hann skapa en relation till. Det var lärare som brann av iver att få förmedla kunskap om sitt ämne och som genom sin personlighet till och med kunde få "bananflugans mundelar" att bli något intressant.

Det finns väl ingen kunskap som är helt och hållet onyttig, men det är klart att den kan vara mer eller mindre användbar i det dagliga livet. Och för övrigt vet man aldrig om eller på vilket sätt man får användning av det man har lärt sig. Jag skulle vilja vara med om att väcka en kunskapstörst och hunger efter att få lära. Därför behöver vi lärare och ledare som ödmjukt vågar lära och leda, väl medvetna om att all kunskapsförmedling handlar om livslångt lärande.