Gamla nummer
Enstaka nummer kan beställas från vår internetbokhandel.
— Reaktionerna från humanistiskt håll var att man kände sig lite åsidosatt, berättar Anders Brändström, professor vid Umeå universitet och engagerad i arbetet med guiden såsom ledamot i Kommittén för forskningens infrastrukturer, KFI.
Som forskningsinfrastrukturer räknas stora anläggningar, databaser eller omfattande datanätverk. För att definieras som infrastrukturer i Vetenskapsrådets bemärkelse ska dessa ge förutsättningar för högkvalitativ forskning, användas av flera forskargrupper, vara av brett nationellt intresse, ha en långsiktig planering för drift och vetenskapliga mål samt vara öppet tillgängliga för forskare.
För humaniora och samhällsvetenskap handlar infrastruktur allra mest om databaser. Inom samhällsvetenskapen finns en lång tradition av att använda sig av offentliga register såsom SCB:s statistik, vilket har lett till att svensk forskning här ligger i framkant. Inom humaniora har inga motsvarande register funnits att tillgå. Här har forskarna i större utsträckning arbetat direkt med material från arkiv, museer, bibliotek och andra samlingar. Mycket lite av detta är idag digitaliserat.
Eva Strangert, professor i fonetik vid Umeå universitet och ledamot av DISC — en styrelse under Vetenskapsrådet som har ansvar för forskningsdatabaser, har gjort två kartläggningar av infrastruktur inom humaniora. Den ena kartläggningen gällde befintliga resurser och framtida behov inom språkteknologi, den andra gällde övrig humaniora.
— Humaniora är ett eftersatt område, konstaterar Eva Strangert. Men just inom språkteknologin har databasuppbyggnaden kommit förhållandevis långt. Forskarna är väl samordnade och samarbete sker på nordisk nivå och även på europeisk. Svenska forskare är väl representerade inom det europeiska språkteknologiprojektet CLARIN, som är ett av de projekt ESFRI prioriterat.
Språkdatabaser behövs inte bara inom språkteknologi. Text- och taldatabaser är en nödvändig resurs inom all slags språkvetenskap, vare sig det gäller svenska eller andra språk, liksom inom litteraturvetenskap och för medie- och kommunikationsforskning.
Inom andra humanistiska områden ligger den digitala utvecklingen i sin linda, med visst undantag för historedatabaserna och då främst de som innehåller demografiska data. Men Eva Strangert är övertygad om att humanisterna står i startgroparna. Kartläggningen av infrastruktur inom övrig humaniora visar att forskarna fått upp ögonen för den betydelse databaser har. Nyligen beviljades också bidrag till databaser inom såväl språk som historia och arkeologi. Både Eva Strangert och Anders Brändström betonar vikten av att fler humanister nu engagerar sig.
— Nästa steg är att forskarna gör en prioritering av vad de vill ha digitaliserat, säger Anders Brändström. Digitalisering är kolossalt dyrt. Önskemål finns exempelvis om en digitalisering av hela det svenska kyrkobokföringsmaterialet, men en sådan skulle kosta omkring 150 miljoner kronor. Det vore både ogörligt och vetenskapligt tveksamt.
— En del projekt som påbörjades för länge sedan är så långsiktiga att de möjligen kan bli klara till nästa sekelskifte om de framskrider i nuvarande takt, säger Eva Strangert. Idag är pressen på att man ska leverera resultat mycket större än tidigare. Det har gjort att sådana långsiktiga projekt riskerar att bli utan medel.
Det gäller att upprätta en balans mellan större och långsiktiga projekt och mindre, menar hon. Att bygga upp stora system kostar mycket pengar och kan vara nödvändigt för att delta i den internationella konkurrensen. Men parallellt med detta bör det finnas utrymme för mindre projekt och möjlighet att studera nya frågeställningar. Exempelvis finns det ett stort intresse av Internet som forskningsinfrastruktur för att studera värderingar och kulturella yttringar av olika slag.
— Infrastrukturer skulle kunna handla också om humana nätverk. Men än så länge har KFI inte tagit ställning till en sådan utvidgad definition av forskningsinfrastruktur.
För Eva Strangert är humanistlaboratorierna vid Lunds och Umeå universitet exempel på infrastrukturer.
— De utgör en plattform för samarbete och experiment mellan forskare från olika ämnesområden.

Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen
kan beställas från Vetenskapsrådets publikationstjänst
. Den kan också laddas ner som en pdf där.
Kartläggningarna av infrastruktur inom humaniora kan hämtas från DISC:s webbplats. 
Läs också artikeln av Eva Strangert En god talare vet hur en röst ska slipas i detta nummer av Tvärsnitt.
KFI Kommittén för forskningens infrastrukturer, KFI, är Vetenskapsrådets expertorgan inom frågor som rör forskningsinfrastruktur inom samtliga områden — även de som FAS, Formas och VINNOVA har hand om. KFI, som bildades 2004, bereder ansökningar om bidrag till dyrbar vetenskaplig utrustning, bidrag till stora databaser, planeringsbidrag och driftsbidrag.
DISC Database Infrastructure Committee, DISC, är en styrelse under Vetenskapsrådet som har övergripande ansvar för frågor om forskningsdatabaser. DISC, som bildades 2006, ska utveckla, samordna och finansiera redan existerande och nya databaser samt se till att databaserna blir tillgängliga för forskare inom olika områden.
SND Svensk nationell datatjänst, SND, är en organisation under DISC som har till uppdrag att arkivera, kvalitetssäkra och dokumentera forskningsdatabaser. SND, som bildades 2007, ska göra databaser tillgängliga för forskning, bistå forskare med råd och information angående databaser, medverka i internationella nätverk för dataarkiv och samarbeta kring utveckling och uppbyggnad av databaser.
ESFRI European Strategy Forum On Research Infrastructures, ESFRI, är eneuropeisk samarbetsorganisation för forskningsinfrastrukturfrågor . På uppdrag av EU:s forskningsministrar har ESFRI gjort en gemensam långsiktig plan för europeisk infrastruktur inom alla områden. Denna vägvisare, som är den första i sitt slag, publicerades hösten 2006.