Enkät:

"Digitalisering i större skala skulle betyda mycket"

Vi bad företrädare för ett bibliotek, ett museum respektive ett arkiv att svara på några frågor.

Mathias von Wachenfeldt, chef för forskaravdelningen, Stifts- och landsbiblioteket i Linköping:

1) Arbetet med att göra våra samlingar digitalt tillgängliga har hittills främst bestått i att sammanställa digitala kataloger. Idag finns i stort sett hela den äldre boksamlingen, cirka 150 000 titlar, i en katalog som man kan söka i på nätet. Vi har också gjort elektroniska kataloger till vår omfattande brevsamling. Vi fotograferar även material på begäran — i fjol blev det ungefär tusen digitala kopior.

2) Tillsammans med Östergötlands länsmuseum, Linköpings stadsarkiv och Linköpings universitet har vi fått medel från den lokala Westman-Wernerska stiftelsen för projektet Linköping genom tiderna, där vi ska lyfta fram stadens historia i digital form. Vi bygger just nu upp en digitaliseringsstudio i källaren och kommer att ha en halvtidstjänst i två år för att digitalisera skrifter från medeltiden och framåt som rör staden. Projektet innebär en chans för oss att bygga upp en digitaliseringsverksamhet som vi senare kan utnyttja för andra delar av samlingarna.

3) Vi får så gott som varje vecka in förfrågningar om kopior från handskrifter och äldre böcker. De digitala katalogerna på nätet har gjort att efterfrågan på vårt material ökat från både när och fjärran. 2008 tog vi fram 1 327 handskriftsvolymer, 1 268 äldre böcker, 253 dagstidningslägg och ett antal kartor till våra besökare i forskarsalen. Vår ambition är att användandet ska öka.

4) Digitalisering i stor skala av vårt material skulle förstås betyda mycket. Av den anledningen måste vi minnesinstitutioner bestämma oss för hur vi ska ställa oss till Googles digitaliseringsprojekt i mastodontformat och andra kommersiella initiativ. Själv tycker jag att det finns ett värde i ett institutionellt handhavande. För att vi alla ska kunna utnyttja våra resurser effektivt behövs också mycket mer nationell samordning. Det gäller dels vilket material som ska digitaliseras och av vem, dels vilka tekniska lösningar som ska användas. Där behöver KB ta på sig en mycket mer aktiv roll.

Katarina Ek-Nilsson, arkivchef och Berit Rönnstedt, planeringschef, Nordiska museet i Stockholm

1) 100 procent av föremålssamlingarna är registrerade i digital form och 19 procent av posterna är försedda med digital bild. Hela föremålssamlingen, cirka 1,3 miljoner föremål, är digitalt tillgänglig i vårt kunskapscentrum Fatburen, där användaren på ett och samma ställe, via databaserna, kan nå såväl museets omfattande bibliotek, som föremålssamlingar och arkiv.

Drygt 28 000 av museets föremål och fotografier är även tillgängliga på internet, där antalet utlagda poster kontinuerligt ökar. Drygt 8 000 arkiv-
bildare/poster är digitalt registrerade och därmed digitalt tillgängliga på registernivå. Detta utgör cirka 25 procent av arkivaccessionerna som är registrerade på en övergripande nivå.

2) Digitaliseringsarbetet pågår kontinuerligt, både när det gäller fotografier, arkivmaterial och komplettering av information om föremålen i databaserna. Prioriterade områden är dels det material som efterfrågas av externa användare, dels material som är under arbete inom museet.

3) Arkivmaterialet används frekvent av forskare inom skilda discipliner. Efterfrågan rör huvudsakligen fysiskt material, alltså dokument. När det gäller bildmaterialet efterfrågas de digitala bilderna i ökad omfattning allteftersom andelen digitala, och digitalt registrerade, bilder ökar. Forskarens ingång till föremålssamlingarna sker genom föremålsdatabasen Primus. Uppgifterna i databasen ger möjlighet till överblick och
urval inför fördjupade föremålsstudier.

4) Informera om de rika källmaterial som finns i museet och framför allt fortsätta digitaliseringsarbetet (öka den textburna informationsmängden och antalet fotografier) för att göra materialet lättare tillgängligt och fylligare. Tillskott av ekonomiska resurser
krävs för att digitaliseringsarbetet ska kunna drivas i rimlig takt.

Bo Thalén, regionarkivarie, Region- och stadsarkivet i Göteborg

1) Av vårt äldre fysiska material är mycket lite digitaliserat — det har vi inte haft resurser till. Vi har stora mängder digitalt material, men det är nyare material som levererats hit i digital form från sjukvård, socialtjänst, skola, med flera. Ett aktuellt exempel är en matrikel för anställda i Göteborgs stad 1984—2008, motsvarande 500 hyllmeter.

2) Vi skannar nu hela Sahlgrenskas bestånd av patientjournaler ungefär 30 år bakåt, omkring 17 000 hyllmeter, i ett specialprojekt där sjukhuset står för kostnaderna. Vi ska också försöka få igenom ett projekt att skanna lönelistor från Göteborgs stad och Västra Götalandsregionen. Det är ett material som efterfrågas ofta, och som är svårt att hitta i. I digitaliserad form kan dessa listor användas bland annat för forskning om löneutveckling och pensionsberäkningar. En dröm som vi inte har resurser att realisera är digitalisering av handlingarna från Göteborgs fattigvård från 1799 och framåt eller något annat riktigt gammalt material, även om det säkert skulle vara väldigt uppskattat av till exempel socialhistoriker.

3) Vi har forskare här varje dag. Vad gäller vetenskaplig forskning dominerar den medicinska. Vi har också många släktforskare och studenter som skriver uppsatser om till exempel stadsbyggnad. Men det känns ändå som om materialet underutnyttjas. Ett skäl kan vara att det är svårt att hitta i ett arkiv — det kräver mycket större arbetsinsats än att leta information på bibliotek. Medicinarna har oftast råd att anställa forskningsassistenter som kommer hit och gör grovgörat åt dem. Humanisterna däremot, måste göra grovjobbet själva, och då kanske man hellre väljer att forska på andra källor.

4) Framför allt att skapa fylligare register och arkivförteckningar och lägga ut dem på nätet om de inte redan finns där. Konkret innebär det att gå igenom alla register och öka informationsmängden i dem. En kort upplysning om att vi har Askims barnavårdsnämnds arkiv ger inte så mycket — det kunde nog många räkna ut ändå. Man behöver få veta mer exakt vad som finns i materialet som kan intressera forskare.