Amerikansk tillväxtteori passar inte svenska regioner

Høgni Kalsø Hansen, fil.dr i ekonomisk geografi, arbetar vid CIRCLE, Lunds universitet. Han disputerade 2008 på avhandlingen The Urban Turn — and the Location of Economic Activities, i vilken han kritiskt granskar samt vidareutvecklar den amerikanske professorn Richard Floridas teori om "den kreativa klassen".

I ett nyligen avslutat ESF-projekt (se faktaruta) har vi, parallellt med andra europeiska forskare, undersökt vilka faktorer som har betydelse för att attrahera högutbildad arbetskraft. Vi har särskilt granskat den så kallade 3t-modellen (Teknologi, Talang, Tolerans), vilken har fått stort genomslag inom regionalpolitiken, och undersökt hur pass användbar metoden är i en svensk och nordisk kontext.

Den kreativa klassen

Vad Florida huvudsakligen säger är att "den kreativa klassen" — det vill säga talangfulla människor som uppbär lön för sina kreativa och intellektuella kunskaper, såsom forskare, ingenjörer, kulturarbetare och designers — dras till platser med vissa förutsättningar. Dessa förutsättningar kallas personklimatsfaktorer och utgörs av bland annat öppenhet, tolerans, ett rikt kulturutbud och bra offentlig service.

Floridas poäng är att kombinationen av personklimat och affärsklimat (entreprenöranda, innovationssystem etc.) attraherar medlemmar av den kreativa klassen och genererar regional tillväxt. En kreativ och öppen miljö är alltså en förutsättning för ekonomisk framgång.

I Sverige räknas 35 procent av den yrkesarbetande befolkningen till den så kallade kreativa klassen, vilket är en hög siffra jämfört med exempelvis USA. Den svenska studien inleddes med att vi kartlade den kreativa klassens utbredning och dynamik, baserat på kvantitativa data. (Den kreativa klassen är i det svenska fallet anpassad efter det svenska yrkesregistret — Standard för svensk yrkesklassificering, SSYK.)

I nästa steg undersökte vi den regionala fördelningen av den kreativa klassen och indikatorer på teknologi, talang och tolerans. I likhet med Floridas resultat från usa visade våra resultat att det är de stora orterna — Uppsala, Stockholm, Göteborg och Malmö/Lund — som har den största koncentrationen av teknologi, talang och tolerans och därmed de bästa förutsättningarna för att generera tillväxt. Men även om resultaten stämmer överens med Floridas bild, är inte relationen så enkel som 3t-modellen anger.

3t i en svensk kontext

På basis av de statistiska modellerna fann vi att 3t-modellen inte är helt tillämplig i fallet Sverige. Tillväxten är i stället beroende av endast två variabler: tolerans och talang.

Svårigheten att finna stöd för Floridas 3t-modell i ett svenskt sammanhang har flera orsaker. Först och främst har Sverige som välfärdsstat en helt annan arbetsmarknadsdynamik än usa, vilket vi återkommer till i slutet av artikeln. För det andra tycker vi att det är problematiskt att Floridas tes antar att en så stor andel av den arbetande befolkningen (35 procent) har samma preferenser eller balans mellan arbetsliv och privatliv. Därför inriktade sig den sista delen av det svenska forskningsprojektet på att anpassa Floridas teorier till en svensk kontext.

Gemensamt för medlemmar inom den kreativa klassen är att de använder sina kreativa och intellektuella kunskaper för att utföra sina arbetsuppgifter. Kunskap kan dock indelas i minst tre typer: analytisk ("know why"), syntetisk ("know how") och symbolisk ("know who"). Baserat på detta antagande drog vi slutsatsen att olika kunskapstyper stimuleras olika och att den kreativa klassens lokaliseringspreferenser därför varierar beroende på vilken kunskapsbas hans eller hennes yrke bygger på. Människor inom mode och design kan föredra en urban livsstil medan ingenjörer är mindre beroende av storstadspulsen och kanske föredrar förortsliv, så länge arbetet är tillräckligt intressant.

Vissa typer av arbeten är mer beroende av dynamiken på platsen än andra. Genom att testa dessa antaganden på regional basis fann vi att i svenska regioner som domineras av människor vars arbeten bygger på en syntetisk kunskapsbas är affärsklimatsfaktorer viktigare än personklimatsfaktorer. I regioner som domineras av människor vars arbeten bygger på symboliska och analytiska kunskapsbaser tenderar däremot personklimatsfaktorer att vara viktigare än traditionella affärsklimatsfaktorer.

Nordiska jämförelser

Genom att sätta samman data från Danmark, Finland, Norge och Sverige fann vi att värdet av 3t-modellen varierar med graden av regional urbanisering. Vår slutsats är att även om Floridas idéer äger en viss relevans när det gäller storstadsregioner, så minskar metodens värde med fallande befolkningstäthet.

Vi gick också ett steg längre i undersökningen och gjorde en kvalitativ analys. Baserat på intervjuer med politiker, planerare, företagsledare och människor inom den kreativa klassen i Stockholm, Malmö/Lund och Karlskrona kom vi fram till att svenska regioner kommer att få svårigheter att skapa kreativa konkurrensfördelar genom att enbart fokusera på personklimat. Även om medlemmar ur den kreativa klassen anser att personklimatet är viktigt, så kommer det ändå bara på andra plats efter en attraktiv arbetsmarknad.

Sverige har en ojämn geografisk spridning av arbeten som är attraktiva för den kreativa klassen. När det gäller högutbildade personer domineras de svenska arbetsmarknaderna starkt av Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala. Ett annat skäl till att 3t-modellen inte är riktigt tillämpbar i ett svenskt sammanhang är att välfärdspolitiken säkrar en relativt jämn fördelning av de viktigaste personklimatsfaktorerna, det vill säga skolor, barntillsyn och sjukvård. Regionerna har därför svårt att marknadsföra sig med sådana parametrar. För det tredje uppfattas personklimat olika i olika regioner, av olika delar av den kreativa klassen och av människor i olika faser av sina liv. Unga människor kan uppskatta ett sjudande storstadsliv, medan barnfamiljer tycker att skolor och säkert boende är de viktigaste faktorerna.

Dessa resultat motsvarar också rönen från våra kollegor i Danmark, Finland och Norge.

Om enbart kvantitativa studier används förefaller det som om personklimatet är den mest betydelsefulla parametern för regional tillväxt. Resultaten blir dock lite annorlunda när våra kvalitativa rön läggs in. Genom att kombinera den kvalitativa och den kvantitativa metoden ser vi att personklimatet blir en allt viktigare lokaliseringsfaktor, men att den faktor som har den största attraktionen på högutbildade är möjligheten att få ett arbete — en parameter som förknippas med affärsklimatet.

Metoden bör modifieras

Det är ingen enkel uppgift att anpassa modellen till ett svenskt och nordiskt sammanhang. Den urbana hierarkin skiljer sig väsentligt från den i usa. Endast några få storstäder i Sverige och de övriga nordiska länderna har en ekonomisk aktivitetsmängd som berättigar till en jämförelse med städer som till exempel San Francisco, Chicago eller New York. Detta, samt en annan tradition när det gäller offentlig välfärd och tjänster, ger de svenska regionerna en annan ekonomisk dynamik. Därutöver finns en större andel kvinnor på arbetsmarknaden, vilket måste framhållas som en viktig skillnad mellan nordamerikansk och svensk arbetsmarknad. Ett större antal hushåll med två personer aktiva på arbetsmarknaden leder till lägre rörlighet mellan arbetsmarknader.

Vårt råd är avslutningsvis att makthavare och stadsplanerare noggrant bör undersöka de regionala förutsättningarna innan de använder sig av teorin om den kreativa klassen och att regionala förutsättningar bör beaktas och användas för att modifiera Floridas 3t-modell.