Jämställdhet — till vilket pris?

Anne Grönlund är fil. dr, Sociologiska institutionen, Umeå universitet. Hon forskar om det moderna arbetets villkor, vad gäller bland annat flexibilitet och kvalifikation, och om möjligheten att förena arbete och familj.

Vardagen — en ständig förhandling?

Förhandlingstanken är ännu tydligare hos de forskare som, till skillnad från Becker, anser att var och en i första hand ser till sitt eget, inte familjens, bästa. Till exempel anses båda parter använda de maktresurser som står till buds för att slippa städa, diska, tvätta, hämta på dagis och så vidare. Den logiska konsekvensen av dessa resonemang är att en ojämställd arbetsmarknad leder till bristande jämställdhet inom parförhållanden, vilket i sin tur ytterligare förstärker ojämställdheten på arbetsmarknaden.

Andra forskare ser dock förhandlingar, inte som ett uttryck för ekonomiskt rationella överväganden, utan som ett uttryck för den nya, emotionellt baserade och jämställda familjen där individen är fri att forma sitt eget liv. Men det innebär också att familjelivet ses som allt mer svårmanövrerat och att bristen på fasta normer gör vägvalen långtifrån givna. I det moderna samhället är vi därför tvungna att reflektera kring våra värderingar och mål. Det är mot denna bakgrund som förhandlingar har kommit att betraktas som en naturlig del av den moderna parrelationen, en relation som står under ständig omprövning och som baseras på emotioner snarare än praktiska nödvändigheter (Beck 1988, Giddens 1995).
På samma sätt tycks föreställningen om förhandlingsfamiljen ligga till grund för svensk jämställdhetspolitik och tanken om att förändringar i yttre villkor automatiskt leder till att roller, rutiner och uppgifter i familjen omförhandlas. Om fler kvinnor får möjlighet att arbeta heltid kommer männen att ta på sig mer hushållsarbete; en jämställdhetsbonus antas få högavlönade män att vara pappalediga, medan kvinnor får lättare att göra karriär. Men är det verkligen så enkelt? Forskning tyder på att så inte är fallet.

Rutiner, traditioner och icke-beslut

Det är inte bara så att regelrätta förhandlingar är ovanliga, det handlar också om ett spel med höga insatser. Många av de rutiner som utvecklas i parförhållandet bygger på tankar om kärlek och tvåsamhet som bland heterosexuella par är intimt kopplade till föreställningar om manlighet och kvinnlighet. Intervjuer visar också att en förhandling med partnern om jämställdhet kan upplevas som hotfullt, eftersom föreställningar om att vara sams och överens är viktiga inslag i vår syn på kärlek. Här närmar vi oss ett annat glapp mellan jämställdhetens retorik och praktik, nämligen synen på integrering.

Könsbundna sysslor

Att själva isärhållandet är grunden för kvinnors underordning har blivit en allmänt accepterad tanke. Samtidigt vet vi att män och kvinnor i sina vardagsliv gör ungefär lika mycket men olika saker, både på arbetsmarknaden och i hemmet. Män och kvinnor arbetar i stor utsträckning inom olika sektorer — män har längre arbetstider medan kvinnor gör merparten av det obetalda hemarbetet. På ett samhälleligt plan ökar denna uppdelning också risken för statistisk diskriminering, det vill säga att till exempel en arbetsgivare låter bilden av "normalmannen" och "normalkvinnan" ligga till grund för beslut om rekrytering, befordran och arbetsvillkor på ett sätt som drabbar också dem som agerar otraditionellt.

Också här kan forskningen bidra med insikter. Intervjuer med par visar att integrering inte står högt på agendan i svenska hem. Att hemmets sysslor är tydligt könsbundna ses inte som ett problem. Vad som är viktig är att båda parter bidrar med ungefär lika stora insatser — att de är av helt olika karaktär är inget som bekymrar. Könsmässiga olikheter upplevs som en (oreflekterad) realitet och tolkas i termer av en (opåverkbar) personlighet. Och att respektera varandras personlighet tillhör väl ändå kärlekens ABC?

Att utmana invanda mönster kan ha ett högt pris. Risken för separation är större i familjer där kvinnan står för en stor del av inkomsten än för par där båda tjänar ungefär lika mycket. Risken för separation ökar också om mannen i familjen blir arbetslös; någon motsvarande ökning sker inte om kvinnan blir arbetslös.

De som på något område avviker från traditionella könsroller tenderar ofta att arbeta hårt på att upprätthålla bilden av sin normalitet. Ett sådant beteende kan skönjas i statistiska analyser av hur hushållsarbetet fördelas. Kvinnor som har kortare arbetstid än sina män ökar sin andel av hushållsarbetet vilket är helt i linje med tanken att båda parter ska bidra med lika mycket arbete. Fullt så rationellt fungerar vi emellertid inte när rollerna är ombytta. Män som har lägre timlön än sin partner tenderar att kompensera "underläget" genom att jobba mer och på så vis behålla positionen som familjeförsörjare. Om det inte lyckas och kvinnan trots allt drar in mer pengar till hushållet kan kompenserandet ta sig andra uttryck. Då visar analyserna nämligen att män i detta läge — tvärtemot logiken i den ekonomiska teori som presenterades inledningsvis — ofta gör mindre hushållsarbete än när båda tjänar lika mycket. Att strunta i dammsugning och disk kan alltså vara ett sätt att rädda en hotad manlighet.

Fördelningen av pengar

Ett typiskt sätt att fördela pengar i svenska hushåll tycks vara att i slutet av varje månad, efter att räkningarna betalats, se till att båda parter har lika mycket pengar att röra sig med. Man delar alltså lika. Vad som sedan händer är att medan mannen använder sina pengar till privata utgifter, spenderar kvinnan en del av sina pengar på saker som egentligen hör till hushållets gemensamma konsumtion. Det kan röra sig om extrainköp av mat, heminredning eller kläder till barnen. Att det blir på det här sättet kan naturligtvis bero på att mannen inte prioriterar denna typ av utgifter och därför inte heller vill se dem som gemensamma. Men våra intervjuer visar också att kvinnor ser dessa utgifter som sitt område. Genom att slå vakt om en typisk könsuppdelning av olika ansvarsområden bidrar kvinnor till att upprätthålla en ojämn fördelning av resurser inom familjen.

Men också en uttalad strävan efter jämställdhet kan få oväntade konsekvenser. Att ta del av mannens inkomst kan för kvinnor upplevas som ett hot mot det egna oberoendet, att det finns en outtalad förväntning om motprestation som i längden leder till att hon hamnar i en beroendeställning. Att vi skriver "hon" är ingen slump. För medan frågan om oberoende lyfts fram av kvinnor, finns det i våra intervjuer, inklusive de som genomförts av våra kollegor i usa och Spanien, inte en enda man som tar upp risken för beroende som ett problem, trots att vissa av dessa män har lägre inkomst än sin maka. Ojämlik fördelning av resurser inom hushållet, som ofta har tolkats som ett uttryck för manlig maktutövning, kan alltså också vara ett uttryck för kvinnors strävan efter jämlikhet och ekonomiskt oberoende.

Jämställdhetens pris

Hur ska detta tolkas? Leder strävan efter jämställdhet till både stress och slitningar? Kanske. Men det är inte självklart att hälsan tiger still. Friktionen mellan arbete och familj är också ett tecken på att vi inte tvingas välja det ena eller det andra — och andra mått på välmående visar att denna kombination också är positiv. Oenighet och bråk inom familjen kan vara otrevligt, men också ett tecken på att möjligheter och drömmar hålls vid liv. De kan till och med vara ett uttryck för att vi, trots allt, "förhandlar". Kanske är det i bråken vi slår av autopiloten för att ta ut en ny kurs och åstadkomma förändring? I så fall är konflikter inget annat än ett av jämställdhetens pris. Ett tecken på att så är fallet är de skillnader som vi iakttagit mellan olika grupper. Personer med universitetsutbildning delar mer lika än andra på hemarbete och föräldraledighet, samtidigt som de oftare än andra är oeniga om hur hushållsarbetet ska fördelas. Samtidigt visar longitudinella studier att skilsmässor är vanligare bland par med enbart grundskoleutbildning. En möjlig förklaring till dessa skillnader kan vara att kvinnor med en starkare position på arbetsmarknaden har möjlighet att uppnå större jämställdhet i hemmet, medan andra kvinnor inte ser någon annan utväg än att lämna förhållandet.

Men insikter kan bota illusioner. Det är genom mödosam transformation av vardagen som jämställdhet uppnås och det är något som kräver ett hårt arbete som var och en måste utföra i sin vardag. Allt förändringsarbete är förknippat med ansträngningar och inte så sällan med konflikter. Det är naivt att tro att strävan efter jämställdhet — som griper in i vardagens alla aspekter och rör våra allra närmaste relationer — skulle vara ett undantag. Den jämställdhet som prisas av nästa alla har alldeles uppenbart ett pris, men med tanke på alternativet, ett pris som är värt att betala.