Den motsägelsefulla visionen

Vem avgör vilken teknik de äldre behöver?

Britt var ansvarig för utvecklingen av nationella forskningsprogram kring IT-användning vid KFB och Vinnova 1998-2002 och svensk expert i femte ramprogrammet. Hon deltog även i utvecklingen av den teknikinriktade forskningen vid Tema Äldre och åldrande. 2004 tilldelades hon Lise Meitners gästprofessur i Lund. Britt Östlund är tjänstledig från arbetet som forskningssekreterare vid Vetenskapsrådets avdelning för humaniora och samhällsvetenskap.

Äldre människor får ständigt motsägelsefulla budskap när de vill informera sig eller tillgodose sina behov av tekniska tillämpningar. Äldre är i sin egenskap av teknikanvändare en underskattad och på flera sätt missförstådd grupp. De allra äldsta utgör de som är mest erfarna när det gäller teknisk utveckling och teknisk förändring. Trots detta är deras inflytande över den teknik de själva har tillgång till, liksom deras inflytande i designprocesser och produktframtagning, mycket små. Eftersom vi idag lever i ett samhälle där teknik på olika sätt är central för kommunikation och sociala sammanhållning, kan bristen på tillgänglighet och användning av det som kommit att kallas IKT (informations- och kommunikationsteknik) få allvarliga konsekvenser för den enskilde. Är det överhuvudtaget möjligt att upprätthålla sina relationer idag utan en telefon av något slag? Många skulle säkert säga att även Internet kommit att bli lika viktig som telefonen i det avseendet. För de människor som helt eller delvis lämnat arbetslivet är det svårt att hänga med i den här utvecklingen. Arbetet är ju den arena där den tekniska utvecklingen är mest expansiv och där det finns någon att fråga när det krånglar.

Också samhället och industrin har mycket att vinna på ökad kunskap om äldres teknikanvändning. Både den mänskliga och den ekonomiska tillväxten kan diskuteras. Äldre människor är i stort behov av teknik. De är erfarna, utgör en stor konsumentgrupp och är ofta - inte minst på grund av egna problem som måste lösas - uppfinningsrika och innovativa. Svårigheterna ligger framförallt i att våra bilder av åldrandet inte hunnit ikapp vare sig den demografiska eller den tekniska utvecklingen. De föreställningar vi har om vad äldre människor kan, vill eller behöver utgår ofta från förlegade och ibland ganska fördomsfulla uppfattningar. Många föreställer sig livet efter 65 som dominerat av sjukdom och ensamhet. Mer sällan tänker man sig äldre som användare av avancerad teknik och storkonsumenter av videofilmer.

Teknik för äldre likställs ofta med käpp och andra hjälpmedel. Det tycks vara så att i takt med att intresset för åldrandet och äldre människor ökar, desto mer svårfångat blir det. Att 65-årsgränsen som port till åldrandet inte stämmer med dagens verklighet har vi vetat länge. Överhuvudtaget är åldrandet svårt att fånga i ålderskategorier. Nyligen redovisade Thorslund och Parker en omfattande studie av de senaste decenniernas forskningsresultat om äldres hälsa som visar på både förbättrad och försämrad hälsa. Variationerna mellan individer är stora, och det går inte att säga något tvärsäkert om hela gruppen äldre. Inom samhällsvetenskapen har man tagit konsekvensen av utvecklingen och intresserar sig i allt större utsträckning för hela livsprocessen istället för ålderskategorier. Det är alltså en heterogen grupp vi talar om vilket inte minst avspeglar sig i deras tillgång till och användning av ny teknik.

Två förändringar gjorde frågan om äldre och teknik aktuell i början av 1990-talet. Det ena var befolkningsutvecklingen och medvetenheten om en åldrande befolkning. Det andra var IT-utvecklingen som då expanderade på bred front. IT-visionerna spreds över västvärlden och äldre människor kom att höra till de grupper som lyftes fram i politiska målsättningar och forskningsprogram. Deras förmodade situation med ett behov av ökat oberoende och social kontakt passade väl in i retoriken för vad IT-utvecklingen skulle kunna bidra till. Både ingenjörer och samhällsvetare kom att intressera sig för dessa frågor. Forskningen på området växer och vid årets Nordiska Gerontologiska Kongress i Jyväskylä är det andra gången som ett särskilt symposium arrangeras under rubriken "Geronteknologi". Här avses främst forskning kring användningen av informations- och kommunikationsteknik, men även forskning om design och boende finns representerad på kongressen.

Utvecklingen har gått från att pröva ansatser för att involvera äldre människor som forskningssubjekt till att göra dem delaktiga i designprocesser och idag finns en etablerad kår av kollegor med samhällsvetenskaplig bakgrund att samverka med. Trots att rubriken "geronteknologi" ofta får stå för forskning om äldre och teknik generellt, så kan man, sett till den utveckling som skett sedan slutet av 1980-talet, urskilja två inriktningar. Den ena forskningsinriktningen har skapat begreppet "gerontechnology". Teorin bakom denna kommer ursprungligen ur ett människa- maskin-tänkandeoch går ut på att åldrandet med sina fysiska och sociala förluster kan förebyggas och kompenseras med olika typer av tekniska tillämpningar. Här finns en stark drivkraft att stimulera ett ökat oberoende och sociala aktivitet. Denna inriktning är alltså teknisk till sin natur men har initierat en rad samarbetsprojekt med forskare med annan bakgrund.

Den andra forskningsinriktningen, dit jag själv räknar mig, har delvis utvecklats som en kritik mot den första. Denna inriktning har en socialkonstruktivistisk hållning. Här beskrivs äldres teknikanvändning i sin kontext och strävan är att lyfta fram äldre människor som subjekt vare sig de önskar vara socialt aktiva eller önskar ta ett steg tillbaka och inte vara lika aktiva som tidigare i livet. Kritiken mot det geronteknologiska perspektivet består i att det vilar på föreställningar om äldre människors teknikbehov snarare än på vad de själva ger uttryck för. Kritiken avser också brister i problematiseringen av själva teknikbegreppet. Den deterministiska synen på hur teknikutveckling går till visar sig komma på fall när man gör empiriska studier. Det går inte att på förhand räkna ut vilken betydelse teknik kommer att få när den landar i människors vardag. Det avgörs i stället av interaktionen mellan tekniken och det sociala sammanhang där den implementeras.

Min forskning syftar till mer adekvata bilder av hur det moderna äldrelivet ser ut och ett teknikutbud som bättre motsvarar äldre människors behov och preferenser. Det kan åstadkommas genom en bättre utformning av produkter och en mer genomtänkt organisering av tekniken inom service, vård och omsorg.

För att realisera dessa ambitioner krävs både begrepps- och metodutveckling - en utmaning som kan triggas i samarbetet mellan olika kompetenser. Ett steg på väg är forskningsprogrammet äldre och design som lanserades vid designinstitutionen i Lund för tre år sen och som idag har flera projekt igång. Programmets ambition är att bidra till en teknikutveckling anpassad till det i tid utsträckta åldrandet och till ett samhälle med ett starkt beroende av tekniskt medierad kommunikation. Förutsättningen är kunskap om äldrelivet. Det är inte äldre människors eventuella teknikintresse som ska stödjas, utan deras behov och önskemål om hur de vill leva sina liv. Vid sidan av detta bidrar den här forskningen även till kunskap inom det samhällsvetenskapliga området. Kunskap om äldres teknikanvändning kan öka förståelsen för åldrandet inom det sociologiska fältet i allmänhet och det socialgerontologiska i synnerhet. Forskningen ökar kunskapen om teknikens implementering i vardagslivet, vilket är ett växande fält inom Technology Studies eller STS-forskningen.

Även den ekonomiska forskningen får ökad kunskap, närmare bestämt när det gäller teknikadoption och konsumtion bland äldre människor.

Ett exempel från min egen forskning avser äldres TV-tittande. För närvarande genomför jag en studie i Stockholms city som handlar om TV-tittandets betydelse i äldre människors vardagsliv. Detta är den tredje studien med sådan inriktning, som genomförts med olika urval 1992, 1996 och nu 2006. Under den här tiden har både TV-vanor och utbudet av TV-utrustning förändrats. Men vissa genomgående iakttagelser är möjliga att göra. TV-tittandet visar sig vara viktigt på flera sätt och är något man prioriterar både tidsmässigt och ekonomiskt. TV är en teknik som äldre människor är beredda att investera i. Här tycks varken gränssnitt eller nymodigheter sätta hinder i vägen. När det gäller mobiltelefoner och datorer är det precis tvärtom. I äldrehemmen hittade jag redan 1992 de nya stora skärmarna och idag digitala apparater och extra högtalare. TV-tekniken är därmed ett exempel på ett generellt resultat från mina teknikstudier, nämligen att vi blir mer pragmatiska med åren. Om vi ser någon nytta med den nya tekniken och om den hakar i vår egen samlade erfarenhet av hur teknik fungerar så är vi beredda att satsa både kraft och pengar på att sätta oss in i det hela.

Den första studien visade att vad vi gör framför TV:n är lika viktigt som innehållet i de program TV sänder ut. Varför man tittar avgör dessutom om man vill titta ensam eller tillsammans med andra. Detta är tänkvärt bland annat när det gäller att planera för var TV-apparaterna ska installeras i äldreboenden. Det finns naturligtvis också en rad faktorer som hindrar ett önskvärt TV-tittande. Vid sidan av nedsatt syn och hörsel är det främst programutbudet, den moderna berättartekniken och uppsplittringen av programmen i reklam och andra inslag. Det betyder nämligen att tittaren själv måste hålla ihop och minnas berättelsen. Då övergår TV från att vara ett stöd till att bli uppfordrande.

Ett användarperspektiv på forskningen om äldres teknikanvändning kan väja för felaktiga uppfattningar genom att tekniken betraktas med utgångspunkt i människan själv. Det visar också på hur starkt socialt formad tekniken är. I fallet TV-användning kan man säga att TV är centralt i äldre människors dagliga liv och fyller flera behov. Det behöver inte vara synonymt med övergivenhet, utan kan i högsta grad vara självvalt. Vi kan också konstatera att TV-programmen inte är anpassade till de äldre, trots att de tittar mest och köper dyrast först. Delar av dessa resultat prövas nu i samband med ett projekt i ett nybyggt äldreboende i Malmö. Syftet är att pröva ett nytt TV-koncept som bygger på äldre människors erfarenheter av TV. Konceptet kallas "den utsträckta TV:n" och är tänkt att omfatta flera funktioner som styrs med en enkel fjärrkontroll. Vid sidan av att vara TV rymmer den också radio, telefon, brevlåda för meddelanden, egna lagrade bilder och filmer. Resultaten från detta projekt presenteras nästa år.