Rolf Björheden, tillträdande chef för nya Industriledarhögskolan, vill se:

Ingenjörer med bildning och omvärldskontakt

Inslag av humanistiskt tänkesätt och samhällsvetenskapliga grunder ska göra nästa generation ingenjörer mer mogna för både yrkesliv och fortsatta studier. Mannen som ska leda detta innovativa industrinära projekt heter Rolf Björheden. Han bor vid nedre Dalälven i södra Dalarna och har de senaste åren pendlat söderut, till Växjö. I höst blir färdvägen den motsatta, då han tillträder som chef för Industriledarhögskolan.

- En högskola är en plats för bildning i vidaste mening. Jag tror det finns väldigt goda skäl att uppmuntra teknikstudenternas nyfikenhet även utanför den tekniska sfären.

- Förmågan att kommunicera - språket - är ingenjörens viktigaste verktyg och detta är i stort behov av skärpning. Ett humanistiskt-samhällsvetenkapligt intresse är en bra slipsten, tycker Rolf.

Själv är han professor i skogsteknik, och sedan maj även i energi- och miljöteknik.

Det tekniska intresset har alltid kombinerats med ett stort intresse för skönlitteratur och historia, konst och musik (sökte Konstfack, men blev jägmästare i stället).

- Egentligen är jag nog intresserad av människor och det mänskliga livets villkor. Kulturen gör oss till människor och gör livet värt att leva. Som tekniker skulle jag aldrig kunna vara utan humaniora. Livet skulle vara rätt fattigt då.

Rolf tror inte heller att ingenjörerna är "obildbara", som han uttrycker det. Men lika viktigt som att tekniker tillägnar sig humanistisk bildning är det att humanister intresserar sig för tekniska aspekter. Kultur är ett sammansatt begrepp som innehåller även teknik och naturvetenskap. Det har han jobbat för som professor och prefekt vid Växjö universitet, där teknik blivit en viktigare del av lärarutbildningen.

- Just nu läser jag om en bok av Lewis Mumford, "Teknik och civilisation", som kritiserar och klarlägger mycket av teknokratins risker.

Och Rolf skulle vilja se tekniskt kompetenta ingenjörer som, i Mumfords anda, är trygga i en humanistisk samhällssyn.

- Det skulle leda till bättre tekniska lösningar, där man löser problem utifrån allmänmänskliga perspektiv.

Den nya utbildningen har betydande samhällsvetenskapliga och humanistiska inslag som ekonomi, arbetsvetenskap och kommunikation, vilka kommer att få stort utrymme för att förstärka ingenjörernas konkurrenskraft. Mycket praktik och täta kontakter med en mentor vid medverkande företag är andra kännetecken.

- Om man ser på Bolognaprocessen så betonas lärandemål och anställningsbarhet efter grundutbildning.

Utbildningen ska dock också fungera forskningsförberedande, även om det inte betonas.

- Det viktiga är att bädda för en livslång kompetensutveckling.

- Farfar kunde leva hela livet på sin grundutbildning även om han fick lära om rejält någon gång. Idag är förändringstakten så hög. Det är tydligt att tiden vid universitetet idag bara är starten på ett livslångt lärande.

Rolf tycker att universitetsvärlden alltför ensidigt premierar dem som "tål" mycket katederundervisning.

- Här vill vi i också betona interaktionen med omvärlden. Pedagogisk forskning visar att det gör individen motiverad för lärande.

- Sedan tror jag att många studenter känner sig svältfödda på verklighet när de gått några år på universitet. Med vår täta praktik och mentorskap kommer de att få många plusvärden och vara väl förberedda för arbetslivet inte bara med teoretiska kunskaper.

Naturligtvis har myntet också en baksida. Ett nytt koncept kan aldrig bara ha plusvärden. Vilka kan nackdelarna vara med det täta industrisamarbetet?

- Det här är en lärprocess. Alla högskolans lärare kanske inte är jätteduktiga på att samarbeta med industrin och kommer ibland att visa en viss brist på förståelse för deras villkor och intressen. Detsamma kommer att gälla från industrins sida.

Rolf är beredd på att det kan komma att gnissla om samarbetet ibland.

- Jag kan se situationer där högskolans och industrins intressen hamnar i konflikt. Men med respekt och intresse för varandra och kommer vi att kunna överbrygga sådant.

Om tre och ett halvt år utexamineras de första studenterna. Men de verkliga effekterna av den nya utbildningen kan man kanske se tidigast om fem år, tror han. Till de cirka trettio platserna på Industriledarhögskolan finns för dagen tvåhundra sökande, men Rolf vågar inte glädjas över tillströmningen ännu, eftersom "det kan se utbildningar är alltid hasard. Men han ser fram emot utmaningen att leda detta projekt efter en karriärvandring från jägmästare och lärare på Skogshögskolan, via professor i skogsteknik och prefekt i Teknik och design vid Växjö universitet, och nu till primus motor för några av framtidens industriledare.

I augusti tillträder han den nya befattningen, och laddar under tiden med att arbeta i den egna skogen i södra Dalarna.

- Att kunna forska och använda intellektet hela dagen och sedan få utlopp för behovet av fysisk aktivitet i skogen är en perfekt balans.

Men de närmaste åren blir det mindre forskning och mer ledarskap och undervisning.

Och det var inte ett helt lätt steg att ta, säger han.

- Jag vill försöka fortsätta forska på kvällarna, med det som är mitt varumärke, men det blir ju på fåtaliga fritidstimmar.

- Och ärligt talat: Om jag skulle väga mina forskningsinsatser mot den ynnest det är att få undervisa unga människor och vara en viktig kugge i deras framtida yrkesliv, då väljer jag undervisningen.

Rolf konstaterar att det är sällan han ser de konkreta effekterna av sin forskning, men desto vanligare att gamla studenter hör av sig.

- När jag märker att något av det jag förmedlat varit dem till nytta eller att jag påverkat dem på ett sätt som de funnit stöd i, då känns det gott.

LISELOTTE ENGLUND