Låt fakulteter konkurrera om interna forskningsmedel

I Sverige utför några få lärosäten det mesta av forskningen. Vid dessa universitet finns vissa basmedel för forskning, ofta kallade fakultetsmedel. De används för flera viktiga ändamål. Långsiktiga strategiska satsningar är ett av dem. Lärosätena måste kunna rekrytera forskare som kan förse forskningsfinansiärer med goda idéer om nya forskningsprojekt.

Våra lärosäten måste alltså kunna attrahera bra forskare med tillsvidareanställning och rimliga villkor som sedan kan bygga upp ny konkurrenskraftig forskning.

Detta tar tid, ofta flera år. Ett lärosäte kan inte rekrytera en internationellt framstående forskare och bara locka med möjligheterna att söka anslag från Vetenskapsrådet.

Lärosätena måste också kunna initiera forskning inom nya områden, för att sedan långsiktigt bygga upp konkurrenskraftig verksamhet som i ett senare skede kan finansieras av externa finansiärer. Fakultetsmedel och externa medel är alltså samverkande resurser.

I tider av ökade krav på "accountability" är det naturligt att både forskningsrådsmedel och fakultetsmedel delas ut i konkurrens, till exempel efter så kallad "peer review", för att säkra kvaliteten i de verksamheter som

Om utlysningen begränsas till mycket snävt definierade forskningsfält finns naturligtvis risken att man begränsar konkurrensen, vilket är olyckligt.

Fakultetsmedel skulle också kunna fördelas till lärosäten i retroaktiv konkurrens, alltså i proportion till hur lärosätet tidigare tilldelats medel från forskningsråden. Som komplement kan de statliga forskningsråden tilldelas friska pengar som fullt ut kan betala indirekta kostnader i de projekt som får stöd.

Det har hävdats att Linnéstöden är ett slags fakultetsmedel. Jag anser att det är missvisande. Lärosätena tvingas här föra fram de allra mest konkurrensmässiga förslagen och då tenderar stöden att tilldelas redan etablerade forskargrupper. Linnéstöden är inget annat än stöd till excellenscentra. Dessa satsningar behövs förvisso, men de ersätter inte behovet av ökade basanslag.

För att det svenska finansieringssystemet skall fungera väl måste det finnas en balans mellan fakultetsmedel och externa medel. Under de senaste decennierna har balansen rubbats så att basmedlen nu är mindre än 50 procent av de externa forskningsmedlen. Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) har förslagit att minst 50 procent av nya forskningsmedel skall tillföras lärosätena direkt. Så kan Sveriges fortsatta forskningsframgångar säkras.

BO SUNDQVIST
ORDFÖRANDE I SUHF - SVERIGES UNIVERSITETS- OCH
HÖGSKOLEFÖRBUND
REKTOR FÖR UPPSALA UNIVERSITET