tvär|snitt 2:06, juni 2006

Instinkten kan ibland vilja gå i motsatt riktning, genom att man ofta vill ha sitt första intryck bekräftat. Därför ställer läkare många gånger frågor till sina patienter som stärker deras första misstankar. Att hamna på fel spår från början kan dock få ödesdigra konsekvenser. Här betyder ofta en så kallad "second opinion"- ett andra utlåtande - mycket för resultatet. Liksom läkaren har också forskare lätt att fastna för vetenskapliga artiklar som stärker egna hypoteser.

Att ta till sig något annat kan vara både ansträngande och omvälvande. Den psykologiska termen "confirmation bias" förklarar fenomenet, som också är ett allmänmänskligt drag. Men det blir inte alltid som man tänkt.

Vare sig man går i gamla eller nya hjulspår. Det gäller också inom politiken, vilket trion Lewin, Björck och Bergstrand resonerar kring i sin artikel i detta nummer. En viktig faktor för budskapets slutprodukt både när det gäller forskning och politik, är medierna. På Uppsalakonferensen "Politikens medialisering" tidigare i år sa statsvetaren Sverker Gustavsson att "vi forskare reduceras alla till någon sorts sportjournalister om vi inte ser oss för tillräckligt". Och journalisten Björn Elmbrant fyllde i med att "det finns ett stort behov av journalistiska artiklar om sammanhang - men hur ska det går till med dagens slimmade redaktioner? "Medialisering och kommersialisering är nära grannar. Eller som medieprofessorn Lennart Weibull sa på konferensen: "Med lite socker i botten ska medicinen gå ner". Vilka är riskerna med detta? Professorn i politisk kommunikation Lars Nord, talar i detta nummer av Tvärsnitt om mediernas redigeringsmakt och urvalsmakt. Manuel Castells beskriver medierna som en scen, där politikerna bestämt vad som ska diskuteras,men där medierna själva har en viss makt att inkludera och exkludera.

På motsvarande sätt har forskaren makten att välja och välja bort. En god forskarmiljö tillåter sina medarbetare att tänka kritiskt och annorlunda, utan att det för den skull upplevs som ett hot. Men hur kan detta kritiska spelrum rymmas i en verklighet där många forskare känner sig som konsulter?

Där tänka fritt är stort, men tänka rätt är större.

Liselotte Englund,redaktör,Tvärsnitt,08-546 44 129
liselotte.englund@vr.se