Rapport:

Ris och ros över konstnärlig forskning

Ett problem har varit att de metoder som kommit fram sällan gått att översätta från en konstart till en annan. Detta hade, menar expertgruppen, kunnat undvikas om Vetenskapsrådet hade gett tydligare instruktioner, varit bättre på att "coacha" projekten och om rådet bättre hade följt upp hur pengarna använts.

— Jag tror inte att rådet kan "coacha" fram bra projekt, säger Torbjörn Lind, sekreterare inom Vetenskaprådets beredningsgrupp för KFoU. Konstnärlig forskning är ett område som måste få utvecklas långsamt där verksamheten finns. Visst hade det varit bra om det hade funnits mer påtagliga resultat att peka på, men jag tror att utvärderingsgruppen har haft ett alltför traditionellt akademiskt synsätt när de betraktat området. Eftersom utgångspunkten är den konstnärliga, subjektiva, processen bör man vara mer öppen för alternativa metoder och redovisningssätt. 

Genom rådets stöd till nätverk och projekt — tillsammans med universitetens och högskolornas rätt omfattande satsning på forskarutbildning — har det skapats en internationellt sett unik och bred bas för den kommande utvecklingen på området, menar Torbjörn Lind.

— Hade rådet i stället valt att satsa på stöd till forskarutbildning hade det totala stödet till KFoU i landet knappast nått upp till dagens nivå. Jag tror att rådets satsning även bidragit till en bättre "reflekterande" undervisning på de högskolor och institutioner som ingått i kollegierna, vilket kommer att visa sig värdefullt för utvecklingen av området framöver.

Polariserad debatt om KFoU

I Sverige är området än så länge relativt nytt och det råder delade meningar huruvida konstnärlig forskning ska betraktas som en egen disciplin eller som ett forskningsfält bland andra. Områdets förespråkare pekar bland annat på vikten av att, i tider av globalisering och allt fler gränsöverskridande samarbeten, utveckla nya forsknings- och redovisningsmetoder. Kritikerna å sin sida har svårt att se reflektion och gestaltning som forskning. Man måste också, betonar de, kunna sätta saker i ett sammanhang, formulera problem, dra slutsatser och efterlämna en godtagbar dokumentation.

Inom ämnesråd för humaniora och samhällsvetenskap har stödet till konstnärlig FoU länge varit splittrat (se nästa uppslag). Missnöjet har bland annat handlat om att KFoU har varit ett särbehandlat område, som inte behövt söka pengar i konkurrens med andra forskningsfält.

Men trots debatten fortsätter området att utvecklas vid universiteten och högskolorna. Antalet avhandlingar inom området har ökat lavinartat och i dag finns ett 70-tal personer som bedriver doktorandstudier inom området. Det ökade intresset är något man bör bejaka, anser utvärderarna, som påpekar att det finns flera goda exempel bland projekten som visar att området faktiskt har potential att blir ett fristående forskningsfält.

Självständigt konstnärligt universitet

Konstnärlig FoU bör få samma självständiga status som till exempel Utbildningsvetenskapliga kommittén inom Vetenskapsrådet, anser expertgruppen. Om detta inte sker bör någon annan myndighet eller huvudman, till exempel en forskningsstiftelse, sköta finansieringen.
Expertgruppen föreslår vidare att de åtta konstnärliga högskolorna i Stockholm går samman i ett självständigt konstnärligt universitet och att man inrättar en forskarskola i Stockholm. Detta skulle, menar man, underlätta ett verkningsfullt deltagande i Bolognaprocessen, genom att gemensamt samordna kandidat-, magister- och doktorsnivåerna till EU-standard.

Ytterligare förslag är att bilda en internationell referensgrupp med kunskap om den internationella utvecklingen och en arbetsgrupp med uppgift att formulera kriterier för kvalitetssäkring av projekten.

Under 2007 kommer anslaget till konstnärlig forskning att fördelas av en beredningsgrupp inom ramen för det humanistisk-samhällsvetenskapliga ämnesrådet. Det betyder att ämnesrådet går emot utvärderingens förslag om en särbehandling av området.

— Att vi gick emot utredningens förslag beror inte, vad mig angår, på att jag misstror det potentiellt fruktbara i mötet mellan konsten och vetenskapen, säger ämnesrådets huvudsekreterare Arne Jarrick. Jag tror tvärtom att de kan hjälpa varandra. Konstnärerna har ofta större mod än forskarna att adressera livets fula sidor. De skulle kunna driva på oss att ställa nya frågor, medan forskarna skulle kunna bidra med att skärpa vissa resonemang bland de gestaltande konstnärerna. Skälet var att den som gör anspråk på att bedriva forskning och söker medel hos ett vetenskapsråd också bör underkasta sig de vetenskapliga kraven och inte vara mer skyddade än andra som söker pengar.

— För att pröva om det går att öka förståelsen mellan fälten kommer vi under hösten anordna ett seminarium med företrädare för den "vanliga" vetenskapen och för KFoU-området, avslutar Arne Jarrick.

Helena Bornholm

 
Fotnot:
Utvärderingsgruppen har bestått av: Henrik Karlsson — docent i musikvetenskap (gruppens ordförande), professor Pentti Paavolainen vid Teaterhögskolan i Helsingfors, professor Halina Dunin-Woyseth vid Arkitekt- og Designhøgskolen i Oslo, samt bildkonstnären professor Kirsten Langkilde, Universität der Künste i Berlin.