Reportage:

Friluftsmuseerna — en skandinavisk världssuccé

Demokratisering av historien

Definitionen av friluftsmuseum har varierat genom åren. Sten Rentzhog beskriver det som "en utomhusanläggning med i huvudsak flyttade byggnader, inrättad i folkbildande syfte".
Skansen var kanhända inte det allra första friluftsmuseet — man kan på goda grunder hävda att norrmännen kom före (Bygdö kungsgård) — men det är utan tvekan det friluftsmuseum som haft störst inflytande. I Östeuropa har "skansen" till och med blivit ett begrepp, som i viss mån kommit att ersätta ordet "friluftsmuseum".

Det stora med Hazelius var att han samlade in föremål och byggnader från alla samhällsklasser, inte bara kungar och krigshjältar. Dessutom såg han till att visa upp detta även för "vanligt folk". Genom generösa öppettider, upplevelserika utställningar och tilltalande promenadvägar, marknadsplatser och serveringar lyckades han locka den breda allmänheten. 

— Man kan säga att Hazelius bidrog till en demokratisering av historien, påpekar Sten Rentzhog.

Skansen, som invigdes i oktober 1891, blev omedelbart en internationell succé. Författare skrev dikter till Skansens ära och pressen öste beröm över det nya museet. Inom ett par år var besökarantalet uppe i ett par hundra tusen och snart steg det till över en halv miljon besökare om året. En fascinerande siffra med tanke på att Stockholms invånarantal vid den tiden ännu inte nått över 300 000. 

Skansens framgångar fick stor betydelse för friluftsmuseernas fortsatta utveckling. Strax efter sekelskiftet hade alla nordiska huvudstäder friluftsmuseer. I övriga Europa fanns dock bara enstaka exempel, det största stod klart 1913 i Königsberg, Ostpreussens huvudort.

Friluftsmuseerna får konkurrens

— Efter 1950 var det som att dra korken ur flaskan, säger Sten Rentzhog. En våg av museigrundande svepte fram över Europa och Nordamerika. Biltrafiken och flyget gjorde att friluftsmuseerna nu kunde läggas utanför städerna.

Den stora grundläggningsperioden sträckte sig ända fram till 1980-talet. Fram till dess hade
friluftsmuseerna i både USA och Europa gott om besökare och tryggad ekonomi. Men på
1990-talet inleddes en ny era. Friluftsmuseerna fick ökad konkurrens från "häftigare"
fritidsaktiviteter och allt fler insåg att de måste anpassa sig till den nya tiden.  En del friluftsmuseer började snegla på de så kallade temaparkernas attraktioner, andra (t.ex. Skansen) flyttade fram sin främre tidsgräns. Dagens vuxna hade inga nostalgiska minnen av den förindustriella kultur som visades.  Allt mer måste förklaras. En naturlig lösning blev att också förevisa yngre föremål och byggnader — objekt som besökarna kunde känna en anknytning till.

Framtida utmaningar

— I tider av stark förändring har vi ett behov av att inte tappa kontakten med det förflutna, säger Sten Rentzhog.  Före första världskriget ville man bevara det agrara samhället, på 1970-talet uppstod en saknad efter industrisamhället och nu är det välfärdssamhället som ska hållas kvar.

I dag talar vi ofta om förra sekelskiftet som nationalistiskt, påpekar han, men på den tiden var uttrycket inte lika laddat som i dag. Det man kände den största oron för var de sociala motsättningar som hotade att spränga dåtidens samhälle. För friluftsmuseernas grundare verkar det viktigaste målet ha varit att föra samman och skapa en känsla av gemenskap mellan olika landsdelar och folkgrupper.

Hur ser då det kommande århundradet ut för friluftsmuseerna? I anslutning till bokens utgivning anordnades en internationell konferens på Skansen, dit ett hundratal museiföreträdare från hela världen var inbjudna för att diskutera friluftsmuseernas framtid. (En rapport från konferensen publiceras senare i höst.) 

Somligt går att förutsäga, menar Sten Rentzhog. Mycket av den pågående utvecklingen kommer säkert att fortsätta, till exempel strävan att göra besökarna till mer aktiva deltagare. Andra nötter är svårare att knäcka: Långsiktiga trender som det ökade tempot och globaliseringen och individualiseringen vilka skapar nya behov — hur ska friluftsmuseerna möta dem?

— Klart är att det behövs visionära ledare, säger Sten Rentzhog. Varenda friluftsmuseum kan nyttjas bättre än de gör i dag, inte minst i undervisningssyfte. Det finns människor som är intresserade av allt möjligt, till exempel teknologi, ekologi eller arkitektur. Man måste våga släppa in olika intressegrupper och låta friluftsmuseerna samspela med det omgivande samhället.

Helena Bornholm