Naturvetare och humanister behöver varandra

"Kort sagt, någonting radikalt nytt ligger i luften", skriver Brockman, "nya sätt att förstå fysikaliska system, nya sätt att tänka om tänkandet som ifråga-sätter många av våra grundläggande antaganden."

Förutom Brockmans egen essä består Science at the Edge av essäer och kommentarer av sådana naturvetare som bildar och bär upp hans "tredje kultur". I en epilog kommenterar dessa också hans idéer om denna tredje kultur.

Här konstaterar exempelvis den teoretiske fysikern Lee Smolin att evolution genom naturligt urval är ett paradigmatiskt exempel på en teori som överskrider reduktionismen. Evolution genom naturligt urval är en historisk teori, den avser en utvecklingsprocess. Genom att förklara den uppkomna ordningen som "självorganisation", snarare än som formgivning utifrån, innebär den ett rationellt sätt att förstå som undviker varje mystisk hänvisning till yttersta orsaker utifrån.

Vad Brockman kallar den tredje kulturen och en ny humanism är ytterst rotade i sådana synsätt, menar Smolin. Men gränslinjen går inte mellan naturvetenskap och humaniora, utan det gamla och det nya finns på båda sidor.

Det är också detta Brockman är inne på när han utanför sitt huvudresonemang talar om "nya sätt att tänka om tänkandet".

Jag kan bara instämma. Det hållbart nya ligger just i nya tänkesätt som kan ha sin tillämpning i både naturvetenskap och humaniora. Bådadera har sina förutsättningar i vad man menar med vetenskap, hur man ser på världen och sättet man tänker på. Denna "treenighet" är ingalunda given, och den är väl värd att begrunda, därför att den ytterst avgör vad som sker inom fackvetenskaperna. Men samtidigt ligger den utanför deras synfält och har därför sällan blivit sedd, i varje fall i Sverige.

Naturvetenskap och humaniora behöver varandra. För naturvetenskap handlar om en värld utan människa, humaniora om människan utan värld. Men världen är ju hel och en, det är bara vi som envisas med att dela upp den i två: människa och natur, själ och kropp, medvetande och materia.

Såväl naturvetenskap som humaniora behöver också den lösning på reduktionismens dilemma, som Lee Smolin presenterade: Inte längre bara analys i separata delar utan också ett sammanhållet betraktelsesätt, en förståelse för hur självorganisation skapar fungerande processer, helheter och system. Ett nytt sätt att tänka och en ny praktik.

Erland Lagerroth