Enkät: Människans behov av fiktion

Outtömlig läkande lek ger ordning i kaos och gör oss lyhörda

Här är frågorna vi ställde:

1. Varför lägger vi människor ner så mycket tid och pengar på alternativa verkligheter, vad står vårt behov av fiktion för?

2. Vad får det faktum att vi ägnar oss så mycket åt verksamheter som tillfredsställer detta behov — vi läser, ser på film, spelar datorspel etc — för följder? Hur påverkar vårt behov av fiktion oss själva och samhället?

3. Ser behovet och möjligheten att tillfredsställa det annorlunda ut i dag än för exempelvis 30 eller 300 år sedan?

1. Det står naturligtvis för många behov. Man kan likna det vid leken. Liksom den ger läsningen av fiktion förströelse, vila och underhållning. Det är en kreativ flykt från vardagen som är läkande i sig, men som också ger nya tankar och därmed möjligheter.

2. Vårt behov av fiktion är grundläg-gande, och det leder människan till att alltid söka fiktion i olika former. Det leder också till en utveckling av nya former, och till att det exploateras.
Kulturhistorien är fylld av paniker inför detta. Men jag menar att detta att läsa fiktion kommer både den enskilda och samhället till gagn.

3. Fiktionsutbudet har utvecklats en-ormt under de senaste 300 åren och explosivt under de senaste 30. Men jag tror att behovet av fiktion tillhör de behov som bara ökar ju större möjlighet man har att tillgodose dem.

Lars-Håkan Svensson, professor i språk- och kulturforskning, Institutionen för språk och kultur, Linköpings universitet:

1. Mångdimensionella skildringar av alternativa verkligheter ger oss verktyg att hantera våra egna erfarenheter, och eftersom dessa verkligheter är alternativa kan de aldrig uttömmas. Eller som René Char uttrycker det: "Dikten är den förverkligade kärleken till begäret som förblivit begär."

2. Jag skulle vilja svara att vårt behov av fiktion är oändligt. Vi förtjänar att kallas homo narrans lika väl som homo ludens. Men fiktion är ju också något påhittat och overkligt, så därför måste våra berättelser ständigt skärskådas och själva rymma en reflekterande distans till oss själva och våra samhällen.

3. Säkert mycket annorlunda eftersom antalet fiktioner liksom möjligheterna att ta del av dem är så mycket större i dag. Men kvantiteten har självklart inget värde i sig. Vissa mycket gamla berättelser, som har tillkommit under helt andra betingelser och som ursprungligen speglade för oss främmande förhållanden, tycks nästan outslitliga och verkar kunna anpassas till hur många nya situationer som helst. Vi får inte låsa in oss i nuet.

Suzanne Osten, konstnärlig ledare för Unga Klara på Stockholms stadsteater, tidigare ledamot i Vetenskapsrådets ämnesråd för humaniora och samhällsvetenskap:

1. Vi har behov av att organisera våra upplevelser, av att göra det kaos verklighetens alla intryck består av meningsfulla. Jag föreställer mig att valda, stiliserade, konstnärligt ordnade intryck ger en skönhet, en "mening", att vara i redan för spädbarnet. Just teatern med sina känslor, rörelser och gester, sitt ansiktsspel och språk, svarar mot medfödda förmågor. På teatern kan vi tillsammans med andra få syn på saker om oss själva. Vi kan tyda, tolka och relatera till saker vi känner inom oss.

2. Vår inre värld måste bli synlig i relation till berättelser vi kan fantisera till. Det är livsnödvändiga bearbetningar vi talar om.

3. Jag tror att människan har gjort liknande spel, berättelser och bilder i alla tider. Konsthistorien visar oss detta. I ett tempel i Egypten pekade guiden ut en skådespelare bland bilderna där på väggen. Skådespelaren hade blicken riktad rakt ut mot oss — till skillnad från de andra figurerna. Den tycktes säga: Ser du ditt liv? Konstens och teaterns uppgift är att hjälpa oss till reflektion och distans, att komma ur vårt inre och till ett du.

Kristina Widestedt, forskarsassistent vid Institutionen för journalistik medier och kommunikation (JMK), Stockholms universitet:

1. Eskapism är den klassiska förklaringen — vi har tråkigt, vi behöver utvidga vår vardag till andra tider och rum som ger oss nya erfarenheter.

2. Jag tror på den positiva tolkningen: vårt umgänge med fiktioner gör oss mera reflekterande och lyhörda för andra sätt att leva, och för andra människors villkor.

3. Mycket annorlunda än för 300 år sedan, både behovet och möjligheterna att tillfredsställa det. För 30 år sedan dominerade fortfarande de tryckta medierna och biograffilmen. Idag kablas visuella fiktioner ut i mängder av teve-kanaler, via avancerade dataspel och på dvd-skivor. En stor skillnad.