Med elevernas tillit ska maffians makt brytas

Detta så kallade generella förtroende gör att det blir lättare att samarbeta. Samhället i stort blir vinnare eftersom människor som samarbetar också lättare kan lösa de olika kollektiva problem som uppstår i alla samhällen.

Krigsdrabbade områden — exempelvis det forna Jugoslavien — visar att förtroendet mycket snabbt kan gå förlorat, men är betydligt svårare att bygga upp igen. Frånvaron av förtroende beskrivs av statsvetaren Bo Rothstein som en "social fälla", ett tillstånd där individer, grupper eller organisationer har svårt för att samarbeta för att de misstror varandra, trots att ett samarbete skulle vara gynnsamt för alla. Problemet med det förtroendelösa samhället är att ingen vill samarbeta — eftersom ingen litar på de andras vilja att samarbeta. Samhället hamnar i en ond cirkel som blir svår att bryta.

I kampen mot maffian i Italien — eller i andra samhällen där den organiserades brottsligheten är stark — är diskussionen kring förtroendet i högsta grad relevant. Utan samarbete med andra blir den enskilde individen isolerad och sårbar för maffians påtryckningar. När affärsägare saknar förtroende och inte samarbetar med varandra får de svårt att neka när maffian begär skyddspengar. Om människor inte vågar lita på att andra också väljer att vittna i domstolar, blir den person som vittnar ett avvikande fall, lätt att skrämma och påverka.

Civilt motstånd mot maffian

Framburen av vågen av folkliga protester mot maffian lanserade Palermos dåvarande borgmästare Leoluca Orlando ett nytt politiskt program. Målsättningen var att ta tillbaka statens kontroll över territoriet, att bekämpa maffian och att främja utvecklingen av en god medborgaranda. Skolan, infrastrukturen och kulturen var de tre områden som prioriterades. Genom olika kultursatsningar — bland annat renoverades byggnader och monument — skulle människor uppmuntras att tycka om staden, uppskatta den, rent av "älska" den. Förhoppningen var att människor genom sin kärlek till staden skulle engagera sig mera i stadens problem. Maffians makt skulle utmanas och brytas.

Ville ändra elevernas värderingar

Skolprogrammet i Palermo är intressant eftersom en viktig del av programmet var att öka elevernas förtroende för andra människor och förbättra deras samarbetsförmåga. Trots att de flesta forskare är eniga om det sociala kapitalets goda effekter, finns det fortfarande få studier som visar hur samhällen som genomsyras av misstro kan förändras och vändas till det goda samarbetande samhället.

Palermo är också ovanligt intressant att studera eftersom maffian så länge varit dominerande just här. Några av maffians maktstrategier är att främja misstro och isolera människor från varandra. Sociologen Renate Siebert — själv bosatt i södra Italien — menar att maffian har skapat en kultur baserad på rädsla som leder till att medborgarna av rationella skäl väljer att undvika ett beteende som utmanar maffians makt. Om det är möjligt att förändra människors attityder i Palermo, borde det vara möjligt även på annat håll där förhållandena inte är lika svåra.

Inte studerat attitydförändringar tidigare

En möjlig förklaring till att skolprogrammet inte har utvärderats vad gäller attitydförändringar, är att sådana undersökningar är knepiga att genomföra rent metodmässigt. De är också tidskrävande. För att veta om någon förändring har skett, måste man nämligen veta vilka värderingar eleverna hade innan skolprogrammet trädde i kraft. Sedan måste eleverna exponeras för programmet under en viss tid, efter vilket man gör en ny "mätning". För att kunna avgöra om det är skolan som är orsak till förändringen måste samma elever ingå i studien vid båda mättillfällena, man måste kunna påvisa en individuell förändring. Detta kan vara nog så besvärligt om många elever hinner sluta, flytta eller av andra skäl inte kan vara med vid det andra mättillfället.

Mätte med tre års mellanrum

Enkätfrågorna handlade bland annat om innehållet i undervisningen, men också om stämningen i skolan och klassrummen. Frågor ställdes också om hur eleverna såg på relationen mellan eleverna: Var det vanligt med bråk eller var eleverna vänliga mot varandra? Förutom att undersöka situationen i själva skolan, ställdes också frågor om andra faktorer som kunde påverka elevernas värderingar, till exempel föräldrarnas utbildningsnivå, elevernas fritidsaktiviteter eller föräldrarnas och elevernas engagemang i skolan. Elevernas förtroende mättes genom att de fick besvara frågor om i vilken mån de litade på Palermobor, sicilianare, italienare och utlänningar. Svaren sammanvägdes i ett index. I det så kallade Brevprojektet ställdes frågorna mera öppet och vi bad eleverna att berätta om skolan, sin hemmiljö i kvarteret (om de kände sig trygga eller inte), om de ansåg att man kunde lita på andra människor, eller om de hade några personliga erfarenheter som de ville berätta om.

Öppenhet, vänlighet, rättvisa

Tre faktorer visade sig vara särskilt viktiga. Elever som upplevde att det var lätt att närma sig skolans rektor och lärare, som kände att de blev rättvist behandlade och som tyckte att relationen mellan eleverna var vänlig, utvecklade också ett större förtroende för främmande människor. En ledtråd till varför skolutflykter spelade roll för förtroendet fann vi i elevernas brev — utflykter och resor med skolan gjorde att eleverna lärde känna både varandra och lärarna bättre. En flicka skrev om en skolresa till Toscana: "det var en fantastisk erfarenhet för jag fick chans att lära känna mina vänner bättre och bli verkligt goda vänner... även lärarna verkade förändrade, de verkade bättre". Utflykternas roll kan med andra ord relateras till förklaringar som har med det allmänna skolklimatet att göra, nämligen interaktionen mellan lärare och elever samt interaktionen mellan eleverna själva.

En intressant skillnad mellan pojkar och flickor var att de olika skolfaktorerna hade mer inflytande på flickornas grad av förtroende än pojkarnas. En ytterligare skillnad mellan könen var att pojkarna var mer benägna än flickorna att lita på okända människor. Hur denna skillnad ska förklaras går det däremot bara att spekulera kring. En möjlighet kan vara att flickor oftare än pojkar uppfostras till att vara mer försiktiga i sina kontakter med okända människor.

I kontrast till skolfaktorerna hade inga andra faktorer vi mätte någon effekt på elevernas förtroende för andra. Varken föräldrarnas utbildning, familjernas socio-kulturella nivå (räknat på antal böcker i hemmet), föräldrarnas engagemang i skolan, familjernas interaktion med grannar eller studenternas personliga ambitioner spelade in.

Resultaten pekade även på att det till och med fick en svag men negativ effekt om eleverna var med i olika frivilligorganisationer. Eleverna hade alltså mindre förtroende om de var engagerande i olika organisationer. Resultatet är intressant eftersom det går på tvärs mot huvudargumentet i Robert D. Putnams Den fungerande demokratin, som starkt betonar organisationernas fostrande betydelse.

De goda nyheterna av denna studie är sålunda att skolan kan påverka graden av förtroende hos eleverna. Effekterna av skolprogrammet på elevernas generella förtroende var små men statistiskt signifikanta. De faktorer som visade sig påverka elevernas grad av förtroende torde vara möjliga att införa utan alltför kostsamma investeringar. Ansträngningar bör göras på sådant som främjar ett öppet skol- och klassrumsklimat inom skolan, exempelvis gott ledarskap.

Undersökningen genomfördes under en treårsperiod och framtiden får utvisa i vilken mån resultaten är bestående när eleverna blir äldre. Man bör också minnas — som betonades av flera lärare i Palermo — att skolan kan göra någonting, däremot inte allting i kampen mot maffian. För att bekämpa maffian krävs, förutom skolans engagemang, också politisk vilja, adekvata lagar, samarbete mellan olika myndigheter, intresse från media och allmänhet, strategier för att bekämpa arbetslöshet samt icke-korrupta och fungerande statliga institutioner.