30 år med Tvärsnitt

I linje med denna målsättning kom Tvärsnitt snart att kalla sig själv "en populärvetenskaplig tidskrift för humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning". Men vad kom detta att betyda?

Statsvetaren Lucas Pettersson har gått igenom samtliga Tvärsnitt sedan starten 1979 och han har även (via e-post) intervjuat samtliga redaktörer. På följande uppslag tecknar han en bild av en tidskrift som i varierande grad försökt sig på tre olika roller: att spegla forskningen inom HS-fältet, att fungera som en mötesplats för idéutbyte, och att fungera som ett vapen, genom att försvara och stärka HS-forskningen. Han konstaterar också att Tvärsnitt, trots luckor när det gäller en del forskningsinriktningar, är en tidning som genom tre decennier har lyckats behålla ett gott anseende.

Med nya Tvärsnitt 2004 ändrade tidskriften karaktär. En vetenskapsjournalist anställdes som redaktör samtidigt som huvudsekreteraren vid ämnesrådet för hs blev ansvarig utgivare och skrev ledarna. Antalet reportage, intervjuer och porträtt skrivna av antingen redaktören eller någon inhyrd vetenskapsjournalist ökade och de fick samtidigt en mer central plats i tidskriften. "Essäerna" blev kvar. De blev i själva verket fler (ca 10 stycken/nr), men betydligt kortare. Med nya Tvärsnitt ökade även den mer renodlade forskningsinformationen, till exempel om utlysningar av forskningsbidrag och olika samarbetsprojekt, samtidigt som allt fler essäer fick karaktären av att beskriva den forskning som bedrivs snarare än att förmedla forskningsresultat.

Ser vi till fördelningen på olika ämnen har det också skett förändringar genom åren. Visserligen har historia varit det populäraste ämnet hos alla redaktörer, utom under de två år Johan Lundberg var ansvarig då estetiska vetenskaper var störst, men utöver det kan man urskilja två trender. Dels minskade bredden under 1990-talet och början av 2000-talet, då historia och estetiska vetenskaper stärkte sin redan starka ställning, dels skedde det ett trendbrott i och med nya Tvärsnitt då bredden istället ökade, samtidigt som det förekom betydligt fler artiklar skrivna av forskare inom naturvetenskap och medicin.

Tvärsnitt som mötesplats

Å andra sidan har Tvärsnitt också haft en roll som mötesplats genom att man velat ge utrymme för en ämnesövergripande debatt och dialog mellan hs-forskare. Redan de första åren publicerades kommentarer till artiklar som förekommit i tidigare nummer. På det sättet pågick det till exempel en debatt om byråkratisering inom universitets- och högskolesektorn, samt en diskussion om engelska som forskningsspråk inom humaniora. Därutöver bjöds emellanåt forskare och skribenter in för att diskutera ett visst ämne, till exempel vad 1968 betydde för vetenskapen eller hur hs är relaterat till konstnärlig forskning och utveckling. Mer än hälften av inläggen i dessa debatter har förövrigt handlat om forskningspolitik och forskningsfrågor. Särskilt har frågan om nyttan med hs-forskning och relationen till naturvetenskap varit ett kärt diskussionsämne. Likaså frågan om humanioras kris.

Totalt sett har debatter och dialoger av detta slag, vilka ofta skrevs på uppmaning av redaktören, inte varit något dominerande inslag i Tvärsnitt. De har utgjort mindre än tio procent av artiklarna. Även här har det dock funnits en variation över tid. Under 1990-talet minskade andelen debattinlägg för att sedan inledningsvis öka drastiskt med nya Tvärsnitt 2004. Det var också en uttalad ambition när den "nya" tidskriften lanserades.

Tvärsnitt som vapen

Vad är det då man har argumenterat för? Det är särskilt vissa teman som har återkommit ofta. Hit hör frågor om forskarnas, universitetens och forskningens frihet; forskarnas roll i samhället och den relaterade frågan om behovet av bra populärvetenskap inom hs; frågor om nyttan med HS-forskning och HS-forskningens ställning, särskilt i relation till naturvetenskapen; samt olika kvalitetsfrågor, som värdet av olika bidragsformer, internationalisering och hur man bäst skapar förutsättningar för nydanande forskning.

Även här har det sett olika ut över tid. Under Frängsmyrs redaktörskap drevs i stort sett alla dessa frågor och den strategiska rollen var tydligt närvarande. Även de två efterföljande redaktörerna agerade strategiskt, där särskilt populärvetenskap, forskningens frihet och olika kvalitetsaspekter kom att betonas. Under 1990-talets senare del och början av 2000-talet, blev den strategiska rollen nedtonad. Den var inte frånvarande, men ledarna kom nu i högre grad att beröra frågor som diskuterades i de essäer som ingick i de aktuella numren snarare än generella forskningspolitiska frågor. Med nya Tvärsnitt slutligen skedde återigen en kursändring, då det strategiska arbetet blev en klart uttalad ambition. Så sades till exempel i underlagen inför lanseringen av nya Tvärsnitt att man skulle "stärka bilden" av hs-forskningen. Englund påpekar också att hon i varje nummer försökte få med "någon eller några artiklar med klart nyhetsvärde", i syfte att de skulle citeras i andra medier. Den strategiska ambitionen syntes även i att det blev fler intervjuer med ansvariga politiker om forskningsfrågor.

Tre epoker i tidningens historia

Den andra epoken, som omfattar Martin Kylhammars och Johan Lundbergs tid som redaktörer, kan vi kalla den kulturella. Tvärsnitt blir smalare — humaniora omfattar över 70 procent av innehållet — men essäerna blir samtidigt betydligt längre. Det var med andra ord i första hand djupet i hs-forskningen som kom att speglas. Tvärsnitt blev mer av en kulturtidskrift inom humaniora, med en snävare, kulturellt intresserad, läsekrets, samtidigt som den strategiska rollen tonades ned. Tvärsnitt skulle, menade Kylhammar, "vara en del av det intellektuella samtalet", och när Lundberg just tagit över redaktörskapet betonade han i förordet att Tvärsnitt "inte bara [skulle] fungera som en informationskanal för forskningsrön", utan vara en tidskrift som "erbjuder nya perspektiv på den värld vi lever i".

Den sista epoken, som vi kan kalla den strategiska och vetenskapsjournalistiska, inleddes med nya Tvärsnitt 2004. Den strategiska rollen betonades tydligt samtidigt som kopplingen till Vetenskapsrådet blev starkare. Om man skiljer mellan populärvetenskap, när forskare själva i förenklad form skriver för en allmänhet, och vetenskapsjournalistik, när journalister försöker förmedla en helhetsbild av det som sker inom forskningen, tog Tvärsnitt nu några steg mot det senare. Artiklarna blev kortare och fler samtidigt som bredden åter ökade. Mycket påpassligt innehöll också det första numret reportage om vetenskapsjournalistik. En inomvetenskaplig dialog kom att betonas och istället för att förlita sig på prenumeranter började tidskriften att delas ut gratis till alla hs-institutioner — en strategi som efterhand gavs upp av bland annat ekonomiska skäl. Tidskriften kom, även efter att den åter blivit prenumerantbaserad, att i första hand rikta sig till "HS-forskare och till forskningen knutna intressenter" som den nuvarande redaktören Helena Bornholm uttrycker det.

Redaktören har präglat tidningen

För det andra har Tvärsnitt verkat inom en forskningspolitisk tid då HS-forskningen både har lyckats och misslyckats gentemot andra forskningsområden, om man ser till tilldelning av medel. Den strategiska rollen blir antagligen viktigare att betona när det går sämre för hs, vilket det gjorde inför satsningen på nya Tvärsnitt, liksom när den forskningspolitiska debatten i ökad grad kommit att handla om samverkan med näringslivet, vilket inte är hs starkaste sida. Vid den här tidpunkten hade dessutom HSFR nyligen gått upp i det nybildade Vetenskapsrådet, vilket innebar en ökad konkurrens med andra ämnesområden om resurser inom samma myndighet.

Lucas Pettersson

Läs också artikeln Hur väl har Tvärsnitt speglat forskningen?