Gamla nummer
Enstaka nummer kan beställas från vår internetbokhandel.
Ostrom har studerat många samarbeten världen över, i syfte att identifiera vilka faktorer som är gynnsamma respektive ogynnsamma för resultatet. Tydliga regler, tydligt ansvar och delmål är exempel på positiva faktorer, medan alltför många brukare, heterogena grupper och fattigdom, enligt Ostrom, försvårar samarbeten.
År 1999 erhöll Elinor Ostrom Skytteanska priset vid Uppsala universitet, 2005 promoverades hon till filosofie hedersdoktor vid Luleå tekniska universitet och 2007 blev hon hedersdoktor till Carl von Linnés minne vid Uppsala universitet. Ostrom återkommer ofta i spekulationerna kring vem som ska få ekonomipriset till Alfred Nobels minne.
Källa: Uppsala universitet
En annan strategi som rekommenderas av samhällvetare är att utveckla relativt enkla matematiska modeller som illustrerar generella incitament som antas gälla alla individer som nyttjar förnyelsebara social-ekologiska system. Ett exempel är den viktiga modell för "maximal hållbar avkastning" som först utvecklades av Scott Gordon 1954. Hans modell är användbar för att förstå varför individer under specifika förhållanden kan överutnyttja en resurs avsevärt.
När Garret Hardin skrev The Tragedy of the Commons ("allmänningarnas tragedi") 1968 använde han inte Gordons modell i någon större utsträckning. Men hans allegoriska språk refererade tillbaka till en ytterst förenklad situation där en grupp pastoralister kunde inta en betesmark och utnyttja den obegränsat. För att lösa detta problem rekommenderade Hardin införandet av antingen politisk styrelse eller privat egendom.
En genomgång av ett stort antal forskningsstudier (presenterade i två rapporter från u.s. National Research Council, 1986, 2002) visar att Gordons och Hardins modeller är långt ifrån allmängiltiga förklaringar till resursutnyttjares incitament och att handlingsprogram baserade på enkla patentlösningar ofta misslyckas (se även Dietz et al., 2003).
Istället för att framhålla universella incitament i alla social-ekologiska system, eller förhållanden i ett enskilt fall, som den enda forskningsmetod som kan användas, måste samhällsvetare lära sig att utveckla ramverk, teorier och modeller som undersöker policyutmaningar på ett ekologiskt diversifierat sätt. I stället för att anta att komplexa problem har en enda lösning som fungerar i alla sammanhang, till exempel privat ägande, behöver vi inse att ekologiska system i sig själva är av olika karaktär.
Genom att lära av biologer och ekologer måste vi förstå vikten av att se dessa system som flerskaliga system som måste analyseras med hjälp av olika begrepp beroende på den specifika fråga och skala som forskaren är ute efter. Vi måste också förstå den stora mångfald av regler som resursutnyttjarna själva använder.
Vi måste få en bättre förståelse för hur institutioner förstärker eller försvagar de ekologiska systemens återhämtning, och var i social-ekologiska system sannolikheten är störst för "tipping points" som kan orsaka avgörande skiften i systemprocesser och potentiellt förstöra eller förstärka sådana systems funktion (Walker et al., 2006).
En ansats till att börja tillgodose dessa behov utvecklades i ett temanummer av Proceedings of the National Academy of Sciences (Ostrom et al., 2007), där ett mångskaligt diagnostiskt ramverk presenterades och användes för att förstå olika mönster av interaktioner och utfall relaterade till skogar, fiskevatten, bevattningssystem, sjöar och olika miljöskyddsåtgärder.
På starkt konkurrenskraftiga marknader där rent privata nyttigheter utbyts, genererar modeller baserade på dessa antaganden förutsägelser som ofta får stöd. Utanför marknader med privata nyttigheter misslyckas dock den här modellen ofta (Camerer, 2003). Följaktligen behöver vi utveckla en djupare teori om mänskligt beteende som sedan kan modelleras på olika sätt för marknader i kontrast till olika former av sociala dilemman.
En mer grundläggande men relaterad fråga är således hur vi ska lära oss skillnaden mellan underliggande teorier, modeller av situationer som är relevanta för dessa teorier, och ramverk. I en modell kan vi göra mycket specifika antaganden om mänskligt beteende, kontexten, historien, bakgrunden, samt förutsäga utfall. Samhällsvetenskapliga modeller kan testas empiriskt i experimentella laboratorier och i fältstudier som nära approximerar antagandena i den specifika modellen.
En bred teori ställer upp en generell uppsättning samband snarare än den specifika analys som ryms i en modell. Ramverk hjälper oss att utveckla begreppsliga språk som kan användas i våra teorier och modeller.
Elinor Ostrom
Översättning från engelska: Henrik Enroth, fil.dr i statsvetenskap och forskningssekreterare på enheten för miljö- och programstöd, Vetenskapsrådet

