Startsidan på Vetenskapsrådet
Vetenskaprsådets startsida
Prenumeration
Det är inte längre möjligt att prenumerera på Tvärsnitt. Sista numret av tidskriften, nummer 3-4 2011, kom i november 2011.

Gamla nummer
Enstaka nummer kan beställas från vår internetbokhandel.länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Resursutnyttjande, hållbarhet och mänskligt beteende

Elinor Ostrom är professor i statsvetenskap vid Indiana University, USA. Hon har bidragit med förstklassig teoribildning i gränslandet mellan statsvetenskap och ekonomi. Hennes teori om hur allmänningen ska styras, där tillit är nyckelbegreppet, är grundläggande inom flera samhällsvetenskaper. Den kan till exempel användas för att beskriva välfärdsstatens fortlevnad eller inom miljöområdet, för att beskriva vad som händer vid överfiskning.

Ostrom har studerat många samarbeten världen över, i syfte att identifiera vilka faktorer som är gynnsamma respektive ogynnsamma för resultatet. Tydliga regler, tydligt ansvar och delmål är exempel på positiva faktorer, medan alltför många brukare, heterogena grupper och fattigdom, enligt Ostrom, försvårar samarbeten.

År 1999 erhöll Elinor Ostrom Skytteanska priset vid Uppsala universitet, 2005 promoverades hon till filosofie hedersdoktor vid Luleå tekniska universitet och 2007 blev hon hedersdoktor till Carl von Linnés minne vid Uppsala universitet. Ostrom återkommer ofta i spekulationerna kring vem som ska få ekonomipriset till Alfred Nobels minne.

Källa: Uppsala universitet

Vilka problemställningar bör humaniora och samhällsvetenskapen gå på djupet med framöver? Vilka är forskningens obesvarade frågor? Tvärsnitt bad fyra framstående HS-forskare skriva varsin reflektion på detta tema. Först ut är Elinor Ostrom, en av våra främsta samhällsvetare.
En avgörande men obesvarad fråga som samhällsvetenskaperna står inför är hur vi ska studera komplexa sociala system, framför allt de som är nära sammankopplade med ekologiska system. Samhällsvetare använder en rad olika strategier för att förstå komplexa social-ekologiska system, och hävdar ofta att en viss forskningsstrategi är det bästa och enda sättet att adressera viktiga frågor.

Fallstudier och matematiska modeller


Den första strategin är att undersöka detaljer i historien och den nuvarande strukturen i ett enskilt fall. Den här strategin ger en djup inblick i de processer som har uppstått i ett visst system. Ett utmärkt exempel är Mike Evans (2007) fascinerande beskrivning av hur en viktig trädart — sandelträ — försvann från en ö i Tonga. Detta inträffade när köpmän erbjöd privata jordägare extraordinärt höga priser för sandelträ från deras privata jordlotter. Inom loppet av två år hade bönderna utplånat sandelträden, som hade betraktats som en värdefull tillgång, viktig att bevara, före den dramatiska prisökningen.

En annan strategi som rekommenderas av samhällvetare är att utveckla relativt enkla matematiska modeller som illustrerar generella incitament som antas gälla alla individer som nyttjar förnyelsebara social-ekologiska system. Ett exempel är den viktiga modell för "maximal hållbar avkastning" som först utvecklades av Scott Gordon 1954. Hans modell är användbar för att förstå varför individer under specifika förhållanden kan överutnyttja en resurs avsevärt.

När Garret Hardin skrev The Tragedy of the Commons ("allmänningarnas tragedi") 1968 använde han inte Gordons modell i någon större utsträckning. Men hans allegoriska språk refererade tillbaka till en ytterst förenklad situation där en grupp pastoralister kunde inta en betesmark och utnyttja den obegränsat. För att lösa detta problem rekommenderade Hardin införandet av antingen politisk styrelse eller privat egendom.

Privat ägande inget botemedel


Mike Evans exempel med privata markägare som överutnyttjade sandelträ visar att privat ägande inte är ett garanterat botemedel mot förstörelse av värdefulla naturtillgångar.

En genomgång av ett stort antal forskningsstudier (presenterade i två rapporter från u.s. National Research Council, 1986, 2002) visar att Gordons och Hardins modeller är långt ifrån allmängiltiga förklaringar till resursutnyttjares incitament och att handlingsprogram baserade på enkla patentlösningar ofta misslyckas (se även Dietz et al., 2003).

Istället för att framhålla universella incitament i alla social-ekologiska system, eller förhållanden i ett enskilt fall, som den enda forskningsmetod som kan användas, måste samhällsvetare lära sig att utveckla ramverk, teorier och modeller som undersöker policyutmaningar på ett ekologiskt diversifierat sätt. I stället för att anta att komplexa problem har en enda lösning som fungerar i alla sammanhang, till exempel privat ägande, behöver vi inse att ekologiska system i sig själva är av olika karaktär.

Genom att lära av biologer och ekologer måste vi förstå vikten av att se dessa system som flerskaliga system som måste analyseras med hjälp av olika begrepp beroende på den specifika fråga och skala som forskaren är ute efter. Vi måste också förstå den stora mångfald av regler som resursutnyttjarna själva använder.

Ett gränsöverskridande språk


Ett annat grundläggande behov är utvecklandet av ett brett språk som kan användas inom samhällsvetenskaperna såväl som inom ekologin för att förstå utmaningen i att utveckla hållbara ekosystem. Mot bakgrund av den samtida förlusten av biologisk mångfald, fiskevatten och skogar, såväl som hotet från den extrema klimatförändringen, är det nödvändigt för samhällsvetare att utveckla sätt att analysera dynamiska, komplexa och mångskaliga ekologiska system.

Vi måste få en bättre förståelse för hur institutioner förstärker eller försvagar de ekologiska systemens återhämtning, och var i social-ekologiska system sannolikheten är störst för "tipping points" som kan orsaka avgörande skiften i systemprocesser och potentiellt förstöra eller förstärka sådana systems funktion (Walker et al., 2006).

En ansats till att börja tillgodose dessa behov utvecklades i ett temanummer av Proceedings of the National Academy of Sciences (Ostrom et al., 2007), där ett mångskaligt diagnostiskt ramverk presenterades och användes för att förstå olika mönster av interaktioner och utfall relaterade till skogar, fiskevatten, bevattningssystem, sjöar och olika miljöskyddsåtgärder.

Individuellt beslutsfattande


En annan kärnfråga för samhällsvetare är hur man ska samla ihop och integrera den enorma mängd empirisk forskning som har gjorts när det gäller individuellt beslutsfattande i olika institutionella arrangemang. Teorin om egennyttiga rationella val är en modell av mänskligt beteende, där det antas att individer har fullständig information om alla potentiella handlingar och utfall och vad andra kommer att göra.

På starkt konkurrenskraftiga marknader där rent privata nyttigheter utbyts, genererar modeller baserade på dessa antaganden förutsägelser som ofta får stöd. Utanför marknader med privata nyttigheter misslyckas dock den här modellen ofta (Camerer, 2003). Följaktligen behöver vi utveckla en djupare teori om mänskligt beteende som sedan kan modelleras på olika sätt för marknader i kontrast till olika former av sociala dilemman.

En mer grundläggande men relaterad fråga är således hur vi ska lära oss skillnaden mellan underliggande teorier, modeller av situationer som är relevanta för dessa teorier, och ramverk. I en modell kan vi göra mycket specifika antaganden om mänskligt beteende, kontexten, historien, bakgrunden, samt förutsäga utfall. Samhällsvetenskapliga modeller kan testas empiriskt i experimentella laboratorier och i fältstudier som nära approximerar antagandena i den specifika modellen.

En bred teori ställer upp en generell uppsättning samband snarare än den specifika analys som ryms i en modell. Ramverk hjälper oss att utveckla begreppsliga språk som kan användas i våra teorier och modeller.

Respekt för mångfalden


Utöver våra obesvarade frågor är det nödvändigt för samhällsvetare att respektera den mångfald av forskningsmetoder som används inom våra discipliner och att lära oss av varandra i stället för att ge oss in i metodstrider. Med utvecklingen av bättre ramverk, teorier och modeller kan vi öka validiteten i vår kunskap genom att använda flera metoder, från individuella fallstudier till matematiska modeller och teoriprövning med "stora-n" studier, till experimentella laboratorier och aktörsbaserade modeller (Poteete et al., 2009).

Elinor Ostrom

Översättning från engelska: Henrik Enroth, fil.dr i statsvetenskap och forskningssekreterare på enheten för miljö- och programstöd, Vetenskapsrådet

Redaktör: Ragnhild Romanus, e-post: ragnhild.romanus@vr.se
Ansvarig utgivare: Arne Jarrick, e-post: arne.jarrick@vr.se
Projektansvarig: Helena Bornholm, e-post: helena.bornholm@vr.se
Tvärsnitt - om humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning sedan 1979
Sök i Tvärsnitt!
Ellinor Ostrom, professor i statsvetenskap, Indiana University, USA
Ellinor Ostrom, professor i statsvetenskap, Indiana University, USA. Foto: Indiana University