Det är inte längre möjligt att prenumerera på Tvärsnitt. Sista numret av tidskriften, nummer 3-4 2011, kom i november 2011.
Gamla nummer
Enstaka nummer kan beställas från vår internetbokhandel.
Terapeutiskt samarbete kan öka
förståelsen för "kulturell sjukdom"
Projekttitel: Medicinsk pluralism bland Miskitu i östra Nicaragua: En antropologisk studie.
I Nicaragua finns en strävan att få västerländsk medicin och olika etnomedicinska system att samarbeta på mer jämlika villkor. Målet, som står formulerat i landets nationella hälso-policy, syftar till att biomedicinsk personal och lokala botare ska samarbeta utifrån likvärdiga förutsättningar och att patienter ska kunna välja fritt mellan olika botandeformer och behandlings-metoder. Policyn har idag börjat tillämpas i samband med de senaste årens våldsamma utbrott av en egendomlig form av massbesatthet kallad
grisi siknis eller "crazy sickness".
Skrämmande andeväsen
Grisi siknis drabbar nästan uteslutande Miskitufolket i östra Nicaragua och uppstår framför allt på skolor och i fattiga byar. "Sjukdomen" innebär att den drabbade först upplever oro, ilska, huvudvärk och yrsel. Personen går sedan in i ett transtillstånd, är inte längre kontaktbar och upplever sig hotad av skrämmande andeväsen. Detta följs av kraftiga kramper och ett våldsamt aggressivt beteende då den drabbade försöker skada både sig själv och andra. Han eller hon tar sedan något vapen och rusar runt tillsammans med andra personer som också blivit besatta. Ibland upplever de drabbade också en kraftig smärta i en viss kroppsdel.
Utbrotten kan ske flera gånger under samma dag och pågå i veckor eller månader om inte någon botare lyckas avstyra krisen och bota de besatta.
Tidigare var det framför allt tonårsflickor som fick grisi siknis men på senare år har problemet förekommit hos både kvinnor och män i alla åldrar. Samtidigt har utbrotten blivit våld-sammare och involverat fler människor. År 2003 fick över hundra personer grisi siknis i den avlägsna byn Raiti. Utbrottet föranledde en stor insats från det nicaraguanska hälso-ministeriet som skickade ett team av läkare, sjuksköterskor och botare från Miskitufolket. Trots omfattande provtagningar fann den biomedicinska personalen ingen organisk förklaring och deras insats bestod främst i att ge lugnande medel. Själva botandet genomfördes av de Miskitubotare som var med i teamet. Efter en vecka var samtliga friska.
Förklaringar utanför kroppen
Att förklara sjukdom och lidande i termer av häxeri innebär att söka efter förklaringar som ligger utanför kroppen, i den sociala världen. Miskitubotarnas förklaring till varför grisi siknis inträffar är alltid att någon utfört häxeri, ofta på grund av avundsjuka. Hos Miskitu anses häxeri ha blivit mycket vanligare idag vilket också speglar en generell kris där äldre värderingar byggda på reciprocitet och gåvoutbyte ersätts av individualism, konkurrens och ett ökat drogberoende.
Det är endast ett fåtal Miskitubotare som är villiga att ta sig an större utbrott av grisi siknis eftersom det anses farligt. Själva botandet inleds med att botaren slår fast att problemet orsakats av häxeri, men det är sällan någon anklagas öppet. I stället varnas personen i allmänna ordalag och ombeds upphöra med sina "kriminella handlingar". Botaren försäkrar också att alla kommer bli friska. Därefter isoleras patienterna och renas rituellt med växter, kristna böner och olika föremål. Viktigt är att botaren och hans team delar patienternas lidande och får de drabbade emotionellt delaktiga i botandeprocessen.
Utifrån Miskitu-folkets föreställningsvärld, med dess rika symbolik och mytologi, förändras patienternas skrämmande upplevelser till en positiv erfarenhet genom Miskitubotarnas behandlingsmetoder.
Eftersom man från biomedicinskt håll inte har kunnat finna någon orsak eller bot när det gäller grisi siknis har man inlett ett samarbete med Institutet för traditionell medicin i staden Puerto Cabezas. Ett problem har dock varit att grisi siknis inte kan klassificeras utifrån gängse biomedicinska kriterier. Istället har det fått en egen kategori och kallas numera för en "kulturell sjukdom". Även om tanken med detta varit god har det också inneburit att grisi siknis blivit mindre "verkligt" utifrån ett biomedicinskt perspektiv, vilket i sin tur lett till att hälsoministeriet haft svårt att motivera en budget och betala kostnaderna för botandet.
Biomedicinens begränsningar
Exemplet med grisi siknis belyser svårigheterna med att hantera sjukdomar och problem utifrån det biomedicinska synsättet där kroppen i stor utsträckning ses som en avgränsad, materiell enhet, åtskiljd från själen och den sociala världen. Sjukdom tenderar i detta perspektiv att individualiseras och ses i första hand som en biologisk process. Trots intentionerna om terapeutiska samarbeten på lika villkor och trots förmågan att bota grisi siknis ser många läkare med skepsis på Miskitubotarna. Deras kunskaper ses mer som något som används för att kompensera för biomedicinens brister än som ett verkligt alternativ i kampen för bättre hälsa. För att förverkliga den nya hälsoplanen krävs ett brett synsätt och en insikt om att biomedicinen endast är en av flera terapeutiska resurser — alla med sina fördelar, nackdelar och begränsningar.
Terapeutiska samarbeten på mer jämlika villkor kräver stor öppenhet, ödmjukhet och förståelse för hur Miskitufolket uppfattar både sjukdom och världen i stort. Detta kan förmedlas genom utbildning och kommunikation. En djupare insikt skulle dock kunna fås om den biomedicinska personalen deltog aktivt i botandet och utbytte terapeutisk kunskap med Miskitubotarna när det sker ett utbrott av grisi siknis. Det behöver inte innebära att läkare och sjuksköterskor överger sitt eget synsätt, men det skulle kunna bidra till att utmana västerländska medicinska föreställningar om hur sjukdom uppstår och hur hälsa återvinns och upprätthålls. Detta skulle in sin tur kunna resultera i en fördjupad ontologisk insikt när det gäller både biomedicinen och icke-västerländskt botande.
Samarbete för ökad förståelse
Det faktum att grisi siknis endast kan botas av Miskitubotare visar att "traditionella" botandemetoder inte ska avfärdas som ovetenskaplig vidskepelse. Botandemetoder i icke-västerländska sammanhang är ofta inriktade på att hela; på att ändra upplevelsen av ett sjukdomstillstånd och att förändra de sociala relationerna och den subjektiva upplevelsen av ohälsa. Att patienten verkligen tror på botaren och dennes metoder är viktigt för att botandet ska fungera.
När det gäller fysiska sjukdomstillstånd visar detta också på en öppenhet inför möjligheten att mentalt, andligt och rituellt botande också kan leda till kroppsligt läkande och bot. Terapeutiska samarbeten kan utgöra grunden för ett fortsatt utforskande av dessa frågor och bidra till en ökad kunskap om de komplicerade sambanden mellan kropp, själ och sociala relationer.
Ansvarig utgivare: Arne Jarrick, e-post: arne.jarrick@vr.se
Projektansvarig: Helena Bornholm, e-post: helena.bornholm@vr.se
Sök i Tvärsnitt!
