Därför är yttrandefriheten värdefull

Yttrandefrihet är nu som då en fri- och rättighet som är kontroversiell. På många platser i världen är den till och med förbjuden. Den diskussion som förs kring yttrandefrihet ser också annorlunda ut beroende på om ett land har yttrandefrihet eller inte.

I Sverige har vi haft yttrandefrihet förhållandevis länge jämfört med många andra länder. När yttrandefriheten förs på tal här är det nästan undantagslöst en diskussion om vilka åsikter som bör tillåtas eller inte. I länder utan yttrandefrihet kämpar en minoritet eller en opposition för att över huvud taget införa yttrandefrihet.

Skillnaden är att medan vi i utvecklade, demokratiska samhällen inte diskuterar varför yttrandefrihet är bra, är det just den frågan som är i fokus i länder utan yttrandefrihet. Jag tror emellertid att det är viktigt att diskutera varför yttrandefrihet är värdefull även om man lever i ett land där man inte riskerar att fängslas om man uttrycker fel åsikter.

YTTRANDEFRIHET - EN SJÄLVKLAR RÄTTIGHET?

Yttrandefriheten kan också vara värdefull för det demokratiska samhällets utveckling och funktion i allmänhet. Jag vill påstå att frågan "varför" är högst relevant och bör tas på största allvar, även i en liberal demokrati som Sverige. Jag ska nämna några skäl för det.

För det första är det potentiellt farligt om medborgarna i en demokrati inte kan uttrycka några goda skäl för varför yttrandefrihet är värdefull. Om yttrandefrihet ses som en självklar rättighet finns det en risk för, som rättsvetaren Katarina Alexius (1997) uttrycker det, att yttrandefriheten upphör "att vara förankrad i folkviljan". Det i sin tur skulle kunna betyda att argument från antidemokratiska krafter inte kan bemötas av demokratiska medborgare, eftersom dessa inte har tänkt på att yttrandefrihet inte är en naturgiven rättighet. Det är en fri- och rättighet som är erövrad och som vilar på vissa värden. Den är inte självklar på något sätt.

Det andra skälet går ut på att yttrandefrihetens gränser rimligen bör vara kopplade till varför yttrandefrihet är värdefull. Vi kan hypotetiskt tänka oss att yttrandefriheten i Sverige motiveras av värdet sanning, det vill säga att yttrandefrihet är värdefull med skälet att mängden "sanningar" i samhället främjas.

I så fall hade det stridit mot yttrandefrihetens idé om man begränsar idéer som bidrar till att vidga vår kunskap om saker och ting.

INGA MÄNNISKOR ÄR OFELBARA

Om man vill veta varför yttrandefrihet är bra bör man undersöka vilka idéer som uttrycker goda svar på den frågan. Den kanske mest kände tänkaren på det här området är den brittiske 1800-talsliberalen John Stuart Mill. Mills sanningsargument är det argument som har bildat utgångspunkt för alla senare diskussioner kring rättfärdigandet av yttrandefrihet. Han presenterade i boken "On Liberty" (1859) ett försvar för yttrandefrihet som i korthet lyder så här: Det finns inga människor som är ofelbara, alla tar vi miste ibland och har fel. Därför är det fel att tvinga människor till tystnad, då den nedtystade åsikten faktiskt kan vara riktig eller åtminstone delvis riktig.

Att förbjuda vissa åsiktsyttringar med skälet att de är falska är därför fel då det vilar på tanken att det finns ofelbara människor och några sådana människor existerar inte, enligt Mill.

Mills argument för yttrandefrihet uttrycker tanken att yttrandefrihet främjar sökandet efter sanning. Genom att alla människor får säga sin mening och fritt får kommunicera med varandra leder det till att sanningssökandet befrämjas, vilket betyder att individernas intellektuella förmåga förbättras och samhällets utveckling går framåt.

DEN SUVERÄNE MEDBORGAREN

Om medborgarna ska kunna styra sig själva - genom de politiskt valda - måste de kunna kommunicera med de styrande politikerna. Medborgarna måste dessutom fritt få förmedla kritik över de styrandes beslut om de är missnöjda. Dessutom kan medborgarna endast vara självstyrande om de får möjlighet att ta del av kommunikation och idéer som är av betydelse för samhällets medborgare. Yttrandefrihet för Meiklejohn är således värdefull med skälet att den främjar medborgarnas förmåga till självstyre.

Ett tredje betydelsefullt argument är det toleransargument som amerikanen Lee C Bollinger (1986) står bakom. Bollinger utgår från det psykologiska antagandet att människor äger en närmast naturlig impuls för ogillande av avvikande åsikter. Det betyder att det finns en generell impuls hos människor att vilja censurera sådana åsikter. En konsekvens av den psykologiska impulsen är att om människor hade tillräcklig makt - till exempel som envåldshärskare i ett land - hade de troligen också förbjudit de åsikter de själva ogillar. Yttrandefrihetens betydelse för Bollinger vilar underförstått på en idé om att fostra oss till självbehärskning inför det avvikande. Genom yttrandefrihetens försorg kommer ett stort antal idéer och åsikter att spridas, även sådana åsikter som betraktas som "farliga", "onormala" och "felaktiga".

Poängen är att om vi utsätts för idéer och åsikter som avviker från våra egna kommer vi med tiden att lära oss att acceptera dessa yttringars existens, även om vi inte gillar dem. Vi kanske till och med ansluter oss till en del av de idéer som vi tidigare ansåg var "felaktiga".

Yttrandefrihetens värde vilar här på att främja ett tolerantare samhälle.

SANNING, SJÄLVSTYRE OCH TOLERANS

Till att börja med hävdar jag att de tre argumenten är konsekventialistiska. Det betyder att argumenten uttrycker att värdet hos yttrandefrihet vilar på dess effekter eller konsekvenser, till exempel att sanning eller tolerans är ett resultat av yttrandefrihet. Dessutom hävdar jag att argumenten också uttrycker att yttrandefrihet är värdefull för samhället snarare än för individen samt att det är mottagarna (t.ex. lyssnare, läsare) man månar om snarare än avsändarna (t.ex. talare, författare).

Om detta är en riktig tolkning av argumenten leder det till ett antal konsekvenser. För det första att argumenten inte uttrycker att yttrandefrihet är en fri- och rättighet som ses som värdefull i sig själv. Den är endast värdefull i den mån den främjar andra goda saker, som exempelvis tolerans eller demokratiskt självstyre. För det andra att yttrandefrihetens värde inte baseras på individen i första hand utan på samhällsnyttan, som skapas av ökad sanning, tolerans etcetera.

Argumenten leder för det tredje till att det inte är avsändarens perspektiv man intar, utan mottagarens. Yttrandefrihet är först och främst värdefull för oss som lyssnare, inte för oss som talare. Det är en intressant slutsats av det skälet att det verkar finnas en diskrepans mellan hur yttrandefriheten uppfattas juridiskt och filosofiskt. Juridiskt ses yttrandefrihet som en rättighet knuten till avsändaren, medan det filosofiskt förefaller vara tvärtom; att yttrandefrihet motiveras med skälet att det är mottagarna som främjas.

PÅLITLIG KOMMUNIKATIONSPROCESS

Idén är hämtad från rättsvetaren Cass Sunstein (2001) och hans distinktion mellan "konsumentsuveränitet" och "politisk suveränitet". Konsumentsuveränitet uttrycker att yttrandefrihet främst är till för att tillgodose individens fria val som konsument. Här är individens preferenser styrande för vilken information som hon väljer att ta till sig. Utvecklingen av kommunikations- och informationsmarknaden går åt det konsumentinriktade hållet, hävdar Sunstein.

Exempel är internetsajter som Individual.com och Crayon.com, där man kan anpassa informationsflödet utifrån egna preferenser och därmed också filtrera bort allt man inte är intresserad av eller tycker om. Sunstein hävdar att tänkbara konsekvenser av den individuella informationsanpassningen är att fragmenteringen mellan olika grupper i samhället riskerar att öka, att polariseringen ökar mellan skilda grupper samt att konformismen sprider sig inom dessa grupper. Detta är av ondo för ett demokratiskt samhälle, anser Sunstein.

Den politiska suveräniteten å andra sidan uttrycker inte att individernas preferenser är fixerade. Snarare tvärtom; de är ett resultat av socialisation och därför i hög grad också möjliga att både skapa och förändra. Genom att skapa möjligheter för individer att ta del av information som uttrycker olika idéer, det vill säga som inte enbart tillgodoser individernas nuvarande preferenser, ökar individernas förmåga att vara medborgare och reflektera över kollektiva mål.

FRÄMJA INFORMATIONSMÅNGFALD

Vi bör alltså tänka på yttrandefrihet som främjare av en process som i sin tur främjar informationsmångfald. Ett empiriskt exempel på motsatsen hittar vi hos ett bibliotek i Lysekil, där kommunpolitikerna ville förbjuda kvällstidningar med skälet att de skriver om "dokusåpor och våld" (Expressen 2005-10-09).

Problemet är att genom att censurera tidningar med skälet att de innehåller "dålig" information, eliminerar man samtidigt individernas möjligheter att ta del av "god" information. Jag kanske ville läsa om dokusåpor men hade, om jag fått läsa tidningen, också kanske läst en intressant debattartikel. Informationsmångfald är viktig för att motverka konformism och intolerans i ett demokratiskt samhälle. Det är därför yttrandefriheten är så värdefull.