Historievetenskaplig mansforskning:

Genusforskning på tvärs

Medan kvinno- och genusforskning i stor utsträckning kommit att handla om kvinnors underordning och frigörelsekamp, har mansforskningen i stället fokuserat på mansideal och konstruktionen av "manlighet". Man har med andra ord tagit fasta på hur det är att vara man och på de homosociala relationer ur vilka mansidealen formats, befästs, ifrågasatts och förändrats. Men såväl kvinno- som mansforskningen har utgått från att det är männen som utövar makt, vilket fått till följd att man i det ena fallet tagit fasta på mäns överordning över kvinnor, medan man i det andra fallet koncentrerat sig på relationer mellan män och grupper av män.

Företrädare för kvinno- och genushistorisk forskning har kritiserat mansforskare för att genom denna inriktning ignorera könsmaktsordningsproblematiken.

Detta framträder tydligt i den debatt om mansforskning som på senare tid förts i tidskriften Genus. Jag tänker inte gå närmare in på dessa kontroverser. Det kan dock konstateras att denna typ av kritik snarare handlar om ideologisk inriktning än om vetenskaplig forskning. Utgångspunkten tycks vara att all typ av genusforskning bör anknyta till feministiska förklaringsmodeller som sätter kvinnofrågorna i fokus, antingen genom att belysa mäns förtryck av kvinnor eller genom att lyfta fram relationerna mellan könen i kampen för en mera jämställd könsmaktsordning. Detta är givetvis ett högst relevant forskningstema. Från forskarsamhällets utgångspunkt måste det dock anses angeläget att genusforskning bedrivs även utifrån andra perspektiv än de uttalat feministiska och kvinnopolitiska.

NYANSERAD BILD AV MODERN MANLIGHET

Också detta projekt, som samverkar med forskare och forskargrupper i en rad länder, har kritiserats på ovan angivna grunder. Man har pekat på det faktum att kyrkorna styrdes av män och användes som ett instrument för förhindra kvinnlig frigörelse. Men vi har alltså, även om också denna fråga berörs, valt ett annat fokus.

Vår strävan är att ge en mer nyanserad bild av modern manlighet än den som tonar fram i mansforskningen och som också präglar dagens genusdebatt. En central fråga är hur kristna ideal som exempelvis ödmjukhet och självförsakelse, vilka i den borgerliga genusdiskursen kommit att knytas till kvinnokönet, inverkade på konstruktionen av kristen manlighet och vilka uttryck detta tog sig i enskilda mäns liv. Vidare lyfter vi fram de teologiska och ideologiska perspektiven och analyserar deras betydelse för konstruktionen av manlighet och hur det manliga kontrasterats mot det kvinnliga.

Konkret handlar de olika delprojekten dels om män som agerade inom ramen för en etablerad kyrklig struktur på hemmaplan, dels om män i kyrkliga motkulturer och/eller kristna missionsrörelser. Så undersöks till exempel den kristna manliga filantropin, väckelserörelsers och frikyrkors mansideal, manliga missionärer i Kina, kristen manlighet inom skönlitteraturen, teologins bild av det manliga, prästerlig manlighet inom katolicism och protestantism samt kristen manlighet och familjeliv. Projektet fokuserar också på kända kristna män som ungkyrkorörelsens uppburne ledare J.A. Eklund och den danske nationalpoeten och "kyrkofadern" Grundtvig. De projektgrupper från Holland och Belgien som vi samverkar med tar upp liknande frågor med fokus på katolsk elitformering och spiritualitet.

KRISTENDOMENS FEMINISERING

Inom den socialhistoriska forskningen har man emellertid uppmärksammat kristendomens och de olika konfessionella systemens (katolicism, protestantism etc.) betydelse i det moderna västerländska samhället. Flera forskare har lyft fram sambandet mellan konfessionellt präglad kultur och nationell identitet och visat att kristendomen i dess olika konfessionella utformningar trots avtagande religiös praxis på många håll fortsatte att fungera som samhällets normativa värdegrund.

Den tyske historikern Olaf Blaschke, som ingår i projektet, har på grundval av dessa insikter lanserat en teori om perioden 1830-1970 som "en andra konfessionell era", präglad av konfessionell konsolidering (konfessionalisering) och därav betingade konflikter. Blaschkes tes tar sikte på de sektorer i samhället som dominerades av män och går därmed stick i stäv mot feminiseringstesen, som ju bygger på premissen att (lek)männen distanserade sig från kyrka och religion. Andra viktiga inspirationskällor är den franske sociologen Pierre Bourdieus teori om det manliga "herraväldet" och Robert Connells teori om "hegemonisk manlighet", vilka båda framhåller betydelsen av konkurrens- och statuskamp mellan män som en viktig faktor i konstruktionen av manlighet.

Vi tar också fasta på hypoteser om den hotade manligheten och strategier för att befästa manlig identitet.

KYRKLIG MOBILISERING

Ett exempel på detta är den brittiska "muscular Christianity"-rörelsen, som betonade kroppens betydelse och propagerade för en mer vardagsnära kristendom. Ett annat exempel är kristna mäns engagemang i politik och sociala reformprojekt.

Här spelade också nationalismen en viktig roll och flera forskare - bland dem den brittiske historikern Hugh McLeod, som även han är knuten till projektet - har pekat på i hur hög grad denna sammansmältning av konfession och nation präglades av en strävan att befästa maskulin identitet.

Utifrån dessa teoretiska perspektiv har vi formulerat en övergripande hypotes om kyrklig mobilisering och kristen konfessionalism som ett uttryck för kristna mäns strävan att motverka samhällets sekularisering och religionens feminisering. Den teoretiska ramen preciseras ytterligare i det delprojekt som genomförs av Blaschke, vars syfte är att undersöka hur relationen mellan manligt och kvinnligt gestaltades inom tysk katolicism och protestantism och vilken betydelse kampen mellan konfessionerna hade i detta sammanhang.

Konfessionalismen ses som ett led i en strävan att "remaskulinisera" den religiösa sfären, vilket på katolskt håll resulterat i politisering av religionen och klerikalisering av samhällslivet och som på protestantiskt håll lett till en skarpare gränsdragning mellan manligt och kvinnligt och mellan politik och religion.

Blaschke lyfter särskilt fram prästernas roll. Inom katolicismen representerade de ett klerikalt, antiborgerligt manlighetsideal, medan det protestantiska prästidealet var mera konformt med den borgerligt liberala diskursens manlighetskonstruktioner.

För de katolska lekmännen erbjöd religionens politisering en möjlighet att offentligen demonstrera sin religion utan att behöva gripa tillbaka på sådant som i den borgerliga diskursen uppfattades som kvinnligt.

BREV FRÅN MISSIONSFÄLTET

Samma strävan återfinns även hos kyrkomannen J.A. Eklund, som genom att anknyta till nationellt tankegods, kristen kampretorik och en maskuliniserad Jesusbild sökte skapa ett kristet mansideal anpassat till modernitetens krav. Detta mansideal var markerat lutherskt och kopplades till en vision om en ny storhetstid för det protestantiska Sverige.

För de katolska missionärerna i Norden utgjorde denna koppling mellan lutherdom och nordisk nationell identitet ett problem. I den antikatolska polemiken framställdes katolicismen med dess Mariakult och ceremoniella liturgi ofta som en feminin religionsform, medan lutherdomen hyllades som en utpräglad manlighetsreligion. En intressant faktor i sammanhanget är den starka ställning som celibatsidealet och den asketiska monastiska livsformen hade i den dåtida katolicismen, vilket stod i bjärt kontrast till reformatorisk tradition och dess betoning av familj, reproduktion och hushåll.

LUTHERSK HUSHÅLLSIDEOLOGI

Förutsättningarna för denna livsform förändrades radikalt när mannens arbete förlades utanför hushållets sfär. Frågan om vilka konsekvenser detta fick för mansideal och manlighetskonstruktioner i Sverige tas upp i flera av delprojekten.

Denna problematik framträder tydligt i lutherskt konservativa kretsar som 1800-talets lundensiska högkyrklighet och de västsvenska schartauanerna, men också i politiskt och filantropiskt aktiva frikyrkliga grupper. För dessa grupper utgjorde den lutherska hushållsideologin ett riktmärke antingen det nu, som i lundateologernas fall, gällde att värna den bestående konfessionellt lutherska samhällsordningen mot liberalismens samhälls- och genuskonstruktioner eller att återställa idén om man och hustru som ett komplementärt arbetslag.

Men medan man hos lundateologerna finner exempel på den form av "huslig", känslosam och samtidigt intellektuell manlighet som inom brittisk och tysk forskning lyfts fram som utmärkande för perioden runt 1850, antog manlighetsdiskursen inom koloniströrelsen närmast "muskelkristna" drag. Detsamma gällde också för delar av den frikyrkliga verksamheten, särskilt ungdomsarbetet.

Mångfalden av teman inom projektet gör att vi kan ge en bred bild av det komplexa samspelet mellan konfession, nation, religiös kultur, genusrelationer och manlighetsideal. Våra hittillsvarande studier har visat att samhällsengagemang på kristen grund var en viktig komponent i den kristna manligheten. I den katolska manlighetsdiskursen, där ordenslivet utgjorde den normativa utgångspunkten, intog klassiska kristna dygdeideal som ödmjukhet, lydnad och självuppoffring en starkare ställning än i den familjeorienterade protestantiska diskursen som på denna punkt framstår som mera konforma med borgerligt liberala värderingar. Men på det privata planet uppvisar de undersökta protestantiska männen ofta egenskaper som i denna diskurs brukar förknippas med kvinnlighet. Kanske kan man här tala om en tudelad mansroll, som växlade mellan en mjukare huslig manlighet och en hårdare offentlig.