Startsidan på Vetenskapsrådet
Vetenskaprsådets startsida
Prenumeration
Det är inte längre möjligt att prenumerera på Tvärsnitt. Sista numret av tidskriften, nummer 3-4 2011, kom i november 2011.

Gamla nummer
Enstaka nummer kan beställas från vår internetbokhandel.länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Hypertextromanen -

Litteraturens motsvarighet till dataspel

Hypertextromanen är ingen ny företeelse, men med den nya tekniken följer också nya litterära möjligheter. Kopplingen till dataspel är tydlig. Kanske är hypertextromanen den litteratur som dataspelsgenerationen kommer att vilja läsa och utveckla, reflekterar litteraturvetaren Anna Gunder.
En enkel form av hypertext är berättelsen som är skriven på en kortlek och som förändrar sig vartefter kortleken blandas och korten byter ordning. Steget kan tyckas långt till det moderna digitala hypertextuellaverket, där läsaren klickar sig fram på dataskärmen genom ett nätverk av textavsnitt och där varje nytt klick betyder att historien ändrar karaktär. Men principen är densamma.

- Det handlar om ett verk med flera läsvägar. Ett verk där berättelsens karaktär inte är given utan kan ändra sig efter läsarens aktiva val, säger litteraturvetaren Anna Gunder i Uppsala.

Det är alltså inte alltid självklart var historien börjar och var den slutar. Den hypertextuella romanen, eller hypertexten som den kallas i dagligt tal, kan bestå av en oöverskådlig mängd textavsnitt som är länkade till varandra.

Anna Gunder har i sin avhandling "Hyperworks - On Digital Literature and Computer Games" (2004) analyserat den kanske mest kända av alla hypertextromaner: "afternoon, a story" av Michael Joyce. Joyce skrev romanen på 80-talet efter att ha publicerat en traditionell, prisbelönt roman.

Han var frustrerad över att vara tvungen att fastslå ordningen i ett verk en gång för alla. Det fanns textstycken som lika gärna kunde placeras någon annanstans i texten, men då ge berättelsen en annan karaktär.

Tillsammans med några kollegor, Jay David Bolter och Mark Bernstein, utvecklade han ett dataprogram, Storyspace, som hjälpte honom att organisera en roman där avsnitt byter plats, förändras och försvinner.

Berättelsen är utrustad med spärrvillkor så att författaren kan styra åtkomsten till vissa delar av verket; läsaren måste läsa vissa textavsnitt för att kunna fortsätta till andra. Jämförelsen med dataspel ligger nära till hands.

EN FRAGMENTERAD VÄRLD


Anna Gunder har i sin avhandling skapat en teoretisk ram kring hypertextlitteraturen och andra verk. Vad är det för skillnad mellan att läsa Harry Potter och att se historien på film, eller att spela den som dataspel?

Anna Gunder är intresserad av vilka stilistiska möjligheter den nya tekniken kan erbjuda. Hypertextromanen kanske är en form som passar att beskriva den globala men ändå sönderhackade verklighet vi lever i, påpekar hon.

- Världen är fragmenterad, vi hoppar från det ena till det andra. Hypertext skulle kanske kunna skildra det moderna samhället bättre än den traditionella 1800-talsromanen.

Hypertext går även att använda i vanliga deckarhistorier, resonerar Anna Gunder. Hypertexten skulle rent hypotetiskt kunna avläsa läsarens intresse och därifrån välja perspektiv på berättelsen: den trötte polisens, den psykopatiske mördarens eller det
ofrivilliga vittnets.

Men samtidigt som världen är fragmenterad så tycks vi ställa höga krav på logik och ordning när vi läser en roman. Anna Gunder möter ofta motstånd när hon föreläser.

- Folk är så oerhört fast i boken som artefakt. Den är något man håller hårt i och har ett nära förhållande till. Många upplever hypertexten som ett hot. Man känner en hotande förvirring. Kanske har vi ett behov av lugnet, igenkännandet, att orden ligger där de ska, rad för rad.

NY TEKNIK - NYA MÖJLIGHETER


Anna Gunder utgår hela tiden från den klassiska romanen i sina analyser, vilket skiljer henne från många internationella hypertextteoretiker. Hon betonar att hypertext inte är något nytt fenomen. Ett klassiskt verk som "Det öde landet" (1922) av T S Eliot är ett exempel på ett verk med flera läsvägar. Och uppbruten kronologi finns det gott om bland modernistiska romanförfattare. I Sverige skrev författaren Lars Gustafsson redan på 60-talet en novell som bestod av en enda lång fotnot som refererar till en annan ickeexisterande text.

I själva verket är en vanlig avhandlingstext med fotnoter en form av hypertext, menar Anna Gunder, eftersom det inte är självklart i vilken ordning texten ska läsas, till exempel om den löpande texten ska avbrytas för fotnoten.

Men det är den nya tekniken som gör hypertexten till ett intressant litterärt forskningsområde.

- Den digitala tekniken erbjuder många nya möjligheter att berätta och skapa litteratur, säger Anna Gunder.

THOMAS HELDMARK

Sidansvarig:
Senast uppdaterad: 2006-10-25
Redaktör: Ragnhild Romanus, e-post: ragnhild.romanus@vr.se
Ansvarig utgivare: Arne Jarrick, e-post: arne.jarrick@vr.se
Projektansvarig: Helena Bornholm, e-post: helena.bornholm@vr.se
Tvärsnitt - om humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning sedan 1979
Sök i Tvärsnitt!
FAKTA / HYPERTEXTLITTERATUR

• Texten har flera läsvägar. Oftast digitalt publicerade, klickbara berättelser.
• Läsningen kräver läsarens aktiva val. Kopplingen till dataspel är tydlig.
• Ett av de mest kända verken är den amerikanske författaren Michael Joyces "afternoon, a story".

Om "afternoon, a story"

"Afternoon, a story" handlar om en man, Peter, som ser sin exfru och son dödas i en bilolycka. Eller gör han det? Har han i själva verket drömt alltsammans? Eller är det han själv som har orsakat olyckan?

Berättelsen kretsar kring Peters sökande efter sanningen. Ingenting är glasklart i historien, varje ny läsning pekar åt olika riktningar. Till slut bryts huvudpersonens medvetande ner i en förvirring som kanske speglar läsarens förvirring när han eller hon navigerar sig genom det nätverk av textavsnitt som får ny betydelse beroende på i vilken ordning och i vilket sammanhang de befinner sig.

"Afternoon, a story" har för övrigt inget slut. Precis som i flera andra tidiga hypertextromaner så träder författaren in med ett resonemang om hypertextromanen och förklarar att berättelsen aldrig tar slut och att läsaren kan sluta läsa när han eller hon har tröttnat.