"Såna" satte glans på amerikabåtarna

Oftast är det det glamourösa livet som har uppmärksammats, till exempel att Greta Garbo valde amerikabåtarna för sina resor hem till Sverige. Homoliv och homosexuella har det däremot varit tyst om, trots att det var något högst påtagligt.

Arne Nilsson har genom tillbakablickande intervjuer med tjugofem fartygsanställda män, varav de flesta deltog i homoliv ombord på amerikabåtarna, studerat Svenska Amerika Liniens fartyg som manligt homosexuella arbetsmiljöer under efterkrigstiden fram till nedläggningen 1975. Han har just avslutat den av Vetenskapsrådet finansierade studien och i våras kom han ut med en bok i ämnet: "Såna" på amerikabåtarna - De svenska amerikabåtarna som manliga homomiljöer" (Normal Förlag).

AMERIKABÅTARNA - EN FRIZON

Men det var inte i första hand homomiljön som gjorde båtarna till en attraktiv arbetsplats för homosexuella män.

- Ganska få kände i förväg till fartygen som sådana miljöer, förklarar Arne Nilsson. Däremot verkar det faktum att amerikabåtarna ingick i hotell- och restaurangbranschen ha spelat roll. Många sökte sig till den yrkesvärlden för att komma undan omvärldens förväntningar vad gäller till exempel yrkesval och heteroförhållanden. Att ta jobb på hotell eller restaurang var ett sätt att kunna lämna hemorten.

- "Såna" var också attraktiva för rederiet, fortsätter han. Bland annat ansågs de skötsamma, måna om sitt utseende och duktiga på att ge personlig service. Genom detta och genom sitt stora antal och sin inbördes gemenskap hade de en stark position gentemot andra ombord. Berättelser om trakasserier från andra besättningsmedlemmar mot "såna" är sällsynta.

MINDRE EROTIK ÄN VÄNTAT

- Detta hade bland annat att göra med att många "såna" inte var sexuellt intresserade av likar utan av "riktiga karlar", som man ofta benämnde andra män. Men de senare deltog sällan i homoerotiken. I den här miljön, med så många män som framträdde som "såna", skulle det i alltför hög grad associeras med en homosexuell identitet. Då var det lättare med anonyma erotiska möten i hamnstäder. En annan förklaring är att det sällan var långt mellan hamnarna. På fastlandet var deltagande i homoerotiskt liv betydligt vanligare. Inte minst i New York, där man besökte gaybarer och gaybad. Det var i New York som atlantturer och kryssningar avslutades och påbörjades. Här kunde man lätt träffa andra homosexuella.

Det sociala homolivet ombord var desto mer omfattande. De intervjuade berättar att man hade mycket umgänge "såna" emellan som kolleger, vänner och bekanta. Umgänget främjades av att man hade liknande slag av arbetsuppgifter och inte minst av att man bodde nära varandra. Besättningens boende på fartygen var organiserat efter yrkesgränser. Detta befordrade en gemensam "identitet" och en kollektiv styrka.

- På amerikabåtarna var uppdelningen i hetero och homo mycket påtaglig, säger Arne Nilsson. Men samtidigt var den hierarkiska aspekten av denna uppdelning försvagad. Heterosexuell maskulinitet var inte hegemonisk och detta under en tid som vanligen beskrivs som extremt homofobisk.

Mycket av det vi har tagit för givet om homosexuella i ett historiskt perspektiv stämmer alltså inte. Alla var inte marginaliserade och utstötta. Tvärtom. Amerikabåtarna var en värld där majoritetssamhällets normer inte styrde.

HELENA BORNHOLM