Stormaktstidens stadsplanering utan motstycke i Europa

Grunden för en plats identitet och särart ligger i dess historia och detta har stor betydelse för människors förankring och sociala gemenskap. I dagens rörliga internationella samhälle spelar en plats attraktivitet och en "kreativ" miljö allt större roll. Vilka är de kvaliteter som ger upphov till detta? Hur kan vi behålla dem och utnyttja dem, förändra och lägga till utan att de slås sönder?

Stadsplanen — stadens skelett — är en nyckel till förståelsen av stadsmiljön, både som helhet och i dess enskilda delar. Den är det grundläggande elementet och den mest långlivade strukturen — dess förändringar ett av de tydligaste uttrycken för en stads historia.

Hur utvecklades stadsplaneringen under Vasatiden och stormaktstiden? Vilka åtgärder vidtog man? Vad blev förverkligat och vad finns kvar idag? Hur utformades planerna och viktiga delar som gator, torg och tomter? Vilka faktorer påverkade utformningen? Vilka var aktörerna? Hur utnyttjades kartan som arbetsredskap? Det är några frågor jag ställt.
Syftet bakom detta är inte bara att öka kunskapen om stadsplaneringen. Avhandlingen är också tänkt att fungera som ett redskap i praktisk kulturmiljövård, i samhällsplanering och i gestaltande av den yttre miljön.

Studien behandlar närmare 340 sammanhållna stadsplaneprojekt med drygt 600 enskilda planer på 175 platser i nuvarande Sverige, Finland och Estland samt delar av Ryssland, Lettland, Polen och Tyskland. Det finns till och med exempel i dagens Vitryssland, långt nere i Tyskland och i den lilla svenska kolonin i Nordamerika.

Stadsplaneringen — en spegel av samhällsutvecklingen

Stadsplaneverksamheten tog en försiktig början kring 1500-talets mitt. Under resten av århundradet kan man se en fortsatt aktivitet, fast ryckig och med långa uppehåll då inget hände. Den stora uppgången inleddes vid 1600-talets början och kulminerade på 1640- och 50-talen. Därefter minskade verksamheten successivt, med avbrott för en mindre uppgång under 1680-talets första del.

I det som gjordes kan man se samband med krigen och krigsutvecklingen, med moderniseringsprocessen och nya lagar och förordningar, och med rådande ideal hos regenter och andra ledande personer. Man kan se hur intresset försköts mellan olika delar av riket och hur man satsade på särskilda regioner och kategorier av städer. Man kan också spåra internationella kontakter och influenser och följa framstegen inom teknik och hantverkskunnande.

Under den studerade perioden gjordes cirka 100 nyanläggningar av städer. De allra flesta var grundningar av helt nya städer, men det hände också att gamla städer flyttades och byggdes upp på en ny plats. En andra typ av åtgärd var planförändringar i existerande städer, sammanlagt cirka 175 projekt. Det rörde sig om regleringar (ofta mycket omfattande), utvidgningar, separata förstäder eller kombinationer av dessa.

En tredje typ av åtgärd var befästningsanläggningar. Till stadsplaneringen hör inte bara gator, platsbildningar och tomtindelning, utan hela markanvändningen och dispositionen av stadsområdet i stort, med alla slags byggda anläggningar. Stadsbyggnadskonst och befästningskonst var intimt förenade, vilket framgår tydligt i tidens alla traktater om den ideala stadens utformning och i de "idealstadsprojekt" som förverkligades.

Planerna var till att börja med oregelbundna, men vid 1600-talets början tog de rätvinkliga rutnätsplanerna över helt. Ibland fanns det inslag av kanaler och någon gång förekom ett gatunät med radiellt utstrålande gator. Spännvidden var stor — från små, enkla planer för ett delområde i en stad till de mest komplexa och storslagna planer för hela, ibland mycket stora, städer.

Nya frågor och samarbeten

Här finns frågor kring städernas och olika aktörskategoriers agerande, genomförandet i praktiken, kartmaterialet och enskilda planförfattares eller grupper av planförfattares verksamhet. Till det kommer vissa regenter och styrande personer och deras förhållande till stadsplaneringen, exempelvis drottning Kristina, Axel Oxenstierna och Karl X Gustav.

Min förhoppning är att erfarenheterna tas till vara i framtiden, också på det praktiska området.

Användningen inom kulturmiljövård och samhällsplanering kan utvecklas, till exempel modeller för analys och presentation av stadshistoriska strukturella värden, de historiska värdena som resurs i en långsiktigt hållbar samhällsutveckling, tillämpning i tekniker som miljökonsekvensbeskrivningar och indikatorer. Ytterligare ett angeläget område är utvecklingen av datoranvändning och virtuella stadsmodeller som planeringshjälpmedel och pedagogiskt instrument. Stadsbyggandet inbjuder slutligen i hög grad till tvärvetenskapligt samarbete.