Krönika

Kulturell ondska och godhet

Att tala om en svensk kultur är numera inte (riktigt) politiskt korrekt. Följaktligen är även detta tabu numera en del av den svenska kulturen. Men ett gott råd, enligt försiktighetsprincipen: Säg inte till en fransman att det inte finns en fransk kultur, till en kurd att det inte finns en kurdisk kultur eller till en norrman att det inte finns en norsk! Säg i stället att existensen av särskiljande kulturdrag är en statistisk fråga. Kollektivt burna värderingar studeras bäst med representativa enkätundersökningar och källkritiska historiebeskrivningar.

Utmana gärna okunskapen genom att hävda att en del individuella kulturbärare är inflammerade av onda avsikter, medan andra fått behålla sin tro att godheten ska segra till sist! En tredje kategori kulturbärare förenar dessa motsatser. Försök stimulera fram en vetgirighet inriktad på fördjupad kunskap! Klargör med några enkla exempel evolutionens oförutsägbarhet, alltså även den kulturella adaptation som pågår i varje ögonblick! Som sociala varelser väljer vi inte vår kollektivt uttryckta ondska och godhet, lika lite som barnet väljer sina intryck och sin historiska belägenhet.  De intryck som individen tar emot kontrolleras varken av skolläraren eller av parlamentet, eftersom de kulturella utgångspunkterna redan är givna i varje stund, i Stockholm och Beijing, likaväl som i Bagdad och Jerevan. Den evolutionära processen är självalstrande.

Om någon ber dig ge exempel på svensk kultur, svara då "Svenskars nedvärdering av romer". Påpeka att det ganska väl motsvarar japaners nedlåtande syn på koreaner, azerers hat mot armenier och ryssars seglivade antisemitism. Än en gång, detta utsagt med vederbörlig reservation för de kvantitativa avvikelserna från huvudtendenserna.

Om dina vänner är filosofiskt lagda föreslår jag att du initierar en diskussion med följande antagande: "Om många människor i ett samhälle, till följd av sina erfarenheter, livsintryck och sociala möten, bibringats karaktärer av uppriktighet, trofasthet och generositet, och om deras liv dessutom utrustat dem med en klar blick för tillvarons realiteter och en böjelse att aktivt bidra till det gemensamma bästa, vore det då inte sannolikt att även lokalsamhällen som sådana, och till och med länder, skulle kunna färgas av dessa individers uppriktighet och goda vilja? Ett land, lika väl som en kultur, är dock på sitt evolutionära sätt oundgängligen en produkt av dess enskilda invånare."