Ett liv i det förflutnas landskap

— Ibland har jag blivit dyster till sinnes. Jämfört med den moderna historia jag annars forskar kring är den här forskningen fokuserad på människors ondska. Man konfronteras med människans sämsta sidor och det är jobbigt.

Intresset för historia väcktes redan när han var en liten pojke. Kärleken var ögonblicklig och total. Så snart han i åtta-nioårsåldern kunde läsa flytande, slukade han Grimbergs "Svenska folkets underbara öden" och andra historiska böcker. Men de äventyrliga berättelserna om vikingadåd och krig som lockade då, har senare inte känts så lockande.

— Berättelserna visade ett landskap som var annorlunda och exotisk. En del väljer exotiska länder för sin verklighetsflykt, jag valde det förflutnas landskap, säger Klas Åmark.

Historiker har ofta drag av verklighetsflykt, påpekar han, annars skulle de ha blivit samhällsvetare och försökt att påverka utvecklingen. Vissa människor hävdar att man genom att förstå historien får redskap för att förstå sin samtid, men Klas Åmark är skeptisk till detta.

— Historien är så stor och rymmer en sådan mångfald, så därför finns det inga bestämda anvisningar för framtiden. Du kan tolka och förenkla och gå åt många olika håll beroende på vad som passar, säger han.

Intresset för historia höll i sig hela skoltiden. Han läste extra och diskuterade historia med ett gäng likasinnade. Ändå valde han reallinjen på gymnasiet. Tanken var att bli läkare som pappa, men någonstans längs vägen bestämde han sig för att göra något av det historieintresse som resulterade i ett A i studentbetyget.

Klas Åmark disputerade vid Stockholms universitet 1973 på avhandlingen "Makt eller moral. Svensk offentlig debatt om internationell politik och svensk utrikes- och försvarspolitik 1938- 1939" . Sedan dess har den akademiska karriären gått spikrakt. Sex år efter disputationen blev han docent vid historiska institutionen vid samma universitet och 1992 utnämndes han till professor. Han har också haft en rad olika uppdrag, till exempel som ledamot i olika forskningsstyrelser, bland annat Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, HSFR. Listan på publicerade böcker och artiklar är diger, inte minst har han forskat och skrivit om svensk arbetsmarknadspolitik.

Sveriges moderna historia

— Konflikt är ofta underskattat som ett sätt att lösa problem, som sedan kan läggas bort. Men det bygger på stark parallellorganisering, säger Klas Åmark.

I början av 2000-talet tog hans forskning ny riktning, där både hans kunskaper om andra världskriget och hans vana att leda forskning kom till användning. Klas Åmark satt då i den programgrupp som fick den dåvarande regeringens uppdrag att leda ett stort forskningsprogram om Sveriges förhållande till förhållande till nazismen, Nazityskland och Förintelsen. 20 miljoner kronor anslogs i första vändan till detta och uppdraget togs senare över av en programgrupp inom ämnesrådet för humaniora och samhällsvetenskap inom Vetenskapsrådet. Från 2002 har Klas Åmark varit programmets koordinator.

Tre tematiska områden arbetades fram. Det första var Sveriges förhållande till nazismen som ideologi, värderingssystem och social rörelse, det andra var Sveriges förhållande till Nazityskland som stat och det tredje var Sveriges förhållande till den nazistiska regimens förtryck och förföljelse av olika befolkningsgrupper.

— Vi ville ge pengar till de bästa idéerna och finna kompletterande delar till det som dittills varit mest utforskat, berättar Klas Åmark.

Dit hörde bland annat kultur- och kulturpolitik, nationalsocialistiska raslagars tillämpning av Svenska kyrkan, pressfriheten och Förintelsen, handel och moral samt Sveriges hanterande av andra världskrigets krigsförbrytare. Det sistnämnda ämnet var knepigt ur källsynpunkt, berättar Klas Åmark. Försvaret var bland annat ovilligt att lämna ut sekretessbelagda handlingar och också andra uppgifter har varit svåra att få fram, till exempel om den svenska nazismens utveckling efter 1945. Programgruppen gjorde regeringen uppmärksam på problematiken, som gällde både försvaret, Försvarets radioanstalt och Säpo.

— Man vill skydda uppgiftslämnare och sina kontakter, men man ville också skydda sin egen inkompetens vad gäller övervakning av politiska motståndare, säger Klas Åmark.

Kontakt eller bojkott?

— Förhållningssättet bland de svenska prästerna varierade. Det fanns de som ville driva kamp mot judar, men det fanns också motsatsen, berättar Klas Åmark.

Tyskarna försökte också pressa företag i Sverige att driva ut judar ur sina företag. Samtidigt är det osäkert hur långt man var beredd att gå. Grängesbergsbolaget exporterade till exempel den åtråvärda järnmalmen, samtidigt som direktören var gift med en judinna.

— Ny forskning visar att det fanns företag som vacklade under trycket och hotet från Tyskland att sluta handla om man inte avskedade judar, berättar Klas Åmark.

Han berättar om Säpo som läste alla utländska brev som skickades till och från Sverige, om telefoner som avlyssnades och om telegram som lästes. Han liknar den tyska nazismen vid en bläckfisk som sträckte in sina tentakler i landet. Många visste också om den tyska raspolitiken, säger han.

Klas Åmark målar upp en bild av ett Sverige där det var inrikespolitiken som påverkade regeringens eftergifter mot Nazityskland, likaväl som pressen från Tyskland. Man ville hålla samman folket.

— Eftergifterna handlade om att lugna en inhemsk borgerlig opinion, som rymde allt från rena nazister till konservativa som var intresserade av att ha goda förbindelser med ett vinnande Tyskland. Men man sade också nej till Tyskland, till exempel när Tyskland vill inordna Sverige i den nya ekonomiska ordningen och göra Sverige till råvaruleverantör. En drivkraft för handelspolitiken var att säkra livsmedelsförsörjningen, det vill säga motivet var importdrivet snarare än exportdrivet, säger han.

Vad kan man då lära av det stora forskningsprogrammet? Klas Åmark jämför Berlinolympiaden 1936 med den kommande olympiaden i Beijing nästa år. Nu som då ställs man inför ett klassiskt problem: Ska man välja kontakt eller bojkott?

— Det finns inga säkra svar, men det är viktigt att erkänna problemet. Tendensen är annars att man tar för lätt på det och därmed spelar diktaturen i händerna. Att handla utifrån motivet att bevara fred kan vara moraliskt försvarbart, säger Klas Åmark.

Det stora forskningsprogrammet närmar sig sitt slut, även om nyheter fortfarande produceras. Klas Åmark tycker det är skönt att fokusera på något annat än den ondska han har följt under de senaste årens forskning, även om han känner att uppdraget har gjort honom bredare som historiker. Närmast står miljöforskning på programmet. Och trots att pensionsåldern nalkas räknar han med att skriva en och annan bok framöver. Historieintresset har uppenbart inte mattats av under det dryga halvsekel som gått sedan åttaåringen läste Grimberg.

GUNHILD WALLIN