Startsidan på Vetenskapsrådet
Vetenskaprsådets startsida

Forskningsresultat och politiska prioriteringar

Sten-Åke Stenberg,
professor i sociologi vid Stockholms universitet
Tage Danielsson ville, i samband med kärnkraftsolyckan i Harrisburg, varna oss för att inte ta osannolika men mycket farliga risker på allvar. Idag presenteras vi för sannolikheter och risker nästan dagligen i massmedia. Undersökningar de senaste åren har bland mycket annat varnat för att "socker kan ge cancer", att "nedskärningar ökar risk för stroke" att "byggjobb ökar risk för hjärtinfarkt", att "rökning ger ökad risk för ledgångsreumatism", men också hävdat att "alkohol är bra mot ledgångsreumatism". Exemplen är nästan oändliga.

Under ett bombardemang av olika farligheter blir det svårt att rätt värdera riskerna och det är inte ovanligt att höra dem viftas bort med argument som att "man ska ju dö av något!" eller "det säger de idag, men hur är det i morgon?". Inte sällan uppfattas larmen som självklarheter. Vem hade inte trott att "socialt utsatta grupper" oftare dör i olyckor som bränder, undrade till exempel Cordelia Edvardsson i Svenska Dagbladet den 30 augusti i år.

Som med det mesta kan också forskningsresultat presenteras på olika sätt och jag ska här försöka illustrera hur ett "uppseendeväckande" redovisat med andra siffror kanske inte blir lika upphetsande.

Stor skillnad i risk


I Dagens Nyheter den 28 mars 2006 presenterades "´Gräsliga siffror´ i en rapport från Socialstyrelsen" som visade att "... en pojke från en familj med socialbidrag löper upp till tjugo gånger så hög risk att hamna inom social dygnsvård". Tjugo gånger låter som en väldigt hög risk. Kanske tänker man att det verkar direkt farligt att växa upp i en familj som får socialbidrag. Föräldrar och barn som lever i sådana familjer liksom kommunpolitiker och socialarbetare skulle lätt kunna bli ordentligt oroliga för framtiden. Men man skulle också ha kunnat presentera resultaten som att 90 procent av barnen som växer upp i familjer med socialbidrag inte hamnar i social dygnsvård. Eftersom att det är knappt en procent av barnen i andra familjer som hamnar i dygnsvård blir det en stor skillnad i risk. Då familjer med långvarigt socialbidrag är relativt få är det naturligtvis också i absoluta tal betydligt fler barn från hem utan socialbidrag som blir dygnsvårdade. Förmodligen är det inte heller socialbidraget som leder till den ökade risken utan andra faktorer som missbruk och psykiska problem som både leder till att familjen får socialbidrag och att barnens uppväxt blir störd. Man kan faktiskt tänka sig att risken skulle ha varit än högre om dessa barns familjer inte fått socialbidrag.

Debatten om social dygnsvård eller fosterbarnsvård återkommer hela tiden. Ofta är det upprörande reportage där missförhållanden avslöjas och där barn som far mycket illa kommer i rampljuset. Ibland dras slutsatsen att det är barn som borde ha omhändertagits och ibland tvärtom är det barn som orättfärdigt berövats sina biologiska föräldrar. Vi vet också att långvarigt socialbidragsbehov ofta sammanhänger med andra problem och mot den bakgrunden skulle i alla fall jag inte vara säker på att 20 gånger högre risk är en "gräsligt" hög siffra. Man skulle lika gärna kunna tänka sig att fler barn både med och utan socialbidrag borde få hjälp med social dygnsvård. I så fall är det bara ett av tio barn som får den hjälpen.

Forskning i massmedia


Forskningsrapporter är ofta (men inte alltid) nyanserade och så är också fallet med den refererade rapporten. Resultaten presenteras på olika sätt, med en diskussion om felkällor och olika förklaringar som kan ligga bakom till exempel skillnader i risker och sannolikheter. Det ligger också i socialvetenskapliga metoders natur att vi sällan är helt säkra. Istället är vi säkert osäkra, uttryckt som konfidensintervaller och reservationer. Sådana texter passar naturligtvis inte ihop med massmedias behov av tydlighet och lockande rubriker.

Massmedia tycks också ha egen iscensättning av forskningsresultat. Först presenteras forskningsresultaten som sanningar, sedan "hängs de upp på en krok". Det kan till exempel vara någon som lider av den aktuella sjukdomen, är placerad i dygnsvård eller är drabbad av något annat. Slutligen ska någon ställas till ansvar och det är ofta en oförberedd politiker.

Kanske skulle vi alla försöka bryta mönstret? Vi forskare kan insistera på att verkligheten är mer komplicerad än medelvärden och oddskvoter, politikerna kan ställa motfrågor som hur många fall det egentligen handlar om och vilken spridning det finns kring resultaten och massmedia kan ifrågasätta forskningsresultaten och sätta en lika stor ära i att det blir rätt som i att vara först.

Tage Danielsson hade naturligtvis rätt i att även små sannolikheter måste tas på allvar om konsekvenserna kan bli stora katastrofer när de blir "sanna".  Men stora sannolikheter kräver inte nödvändigtvis stora rubriker.

Sidansvarig:
Senast uppdaterad: 2007-09-25
Redaktör: Helena Bornholm, e-post: helena.bornholm@vr.se
Ansvarig utgivare: Arne Jarrick, e-post: arne.jarrick@vr.se
Projektansvarig: Ragnhild Romanus, e-post: ragnhild.romanus@vr.se
Tvärsnitt - om humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning sedan 1979
Sök i Tvärsnitt!
"Tala alltid sanning, barn, sa våra föräldrar till oss. Det får vi inte säga till våra barn utan vi måste lära dom att alltid tala sannolikt. Att säga sannolikheten, hela sannolikheten och ingenting annat än sannolikheten."
(Tage Danielsson)