Prenumeration
Det är inte längre möjligt att prenumerera på Tvärsnitt. Sista numret av tidskriften, nummer 3-4 2011, kom i november 2011.

Gamla nummer
Enstaka nummer kan beställas från vår internetbokhandel. länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

"Alla andra gör det..."

Om normförskjutningar i relation till ekobrott

Hans Sjögren är professor i ekonomisk historia och institutionell ekonomi vid Linköpings universitet och forskare vid Stiftelsen för ekonomisk-historisk och företagshistorisk forskning, EHFF, Handelshögskolan i Stockholm. Hans forskning är inriktad mot ekonomisk omvandling där institutionell analys används för att söka förklaringar och fördjupad förståelse av mönster och enskildheter inom branscher och hos företag. Sjögren är bland annat aktiv i VR-projektet Bortom svart och vitt i näringslivet. Institutionella och normativa förändringar i relation till ekonomisk brottslighet i Europa.

Har du anlitat svart städhjälp någon gång? Eller har du själv tagit betalt för tjänster som du sedan inte deklarerat? Då är du inte ensam. Forskning visar att "svart arbete" av de flesta svenskar inte betraktas som en kriminell handling. Den ekonomiska brottsligheten kostar samhället enorma summor varje år. Samtidigt är det svårt för rättssystemet att komma åt fusket. Vilka mekanismer samverkar när individer medvetet bryter mot den norm som kommuniceras av kontrollmakten? Hans Sjögren, professor i ekonomisk historia, har tittat närmare på vad som driver skattesmitarna.

Anta att du sedan flera år tillbaka tillsammans med din familj äger och driver en restaurang i Braköping. Trots det gynnsamma läget i staden har du upptäckt att kundunderlaget kraftigt minskat det senaste året, samtidigt som flera konkurrenter har kunnat expandera. Du noterar att priserna på mat och dryck är betydligt lägre hos andra än hos dig. Ryktet säger att flera av dina branschkollegor fifflar med momsen och har anställda som jobbar svart, samtidigt som du själv valt att hålla dig till vad lagen föreskriver. Du anar därför att de låga kostnaderna som den svarta sektorn erbjuder är huvudförklaringen till de låga priserna. Vad gör du? Du kan lägga ned verksamheten, till gagn för de ohederliga. Eller också kan du polisanmäla konkurrenterna, med risk för att bli trakasserad av dina branschkollegor. Ett tredje alternativ är att ge upp din hederlighet och anpassa dig till den rådande branschkulturen, med argumentet att eftersom alla andra är ohederliga tvingas du till samma åtgärder för att rädda ditt familjeföretag. En fjärde möjlighet är att starta en lobbyingkampanj mot det politiska systemet och kräva lägre skatt på mat och dryck samt omedelbar sanering av fusket på krogarna. Du ställer ditt hopp till att nya spelregler och ett nytt företagsklimat kan växa fram. Alla fyra alternativen förekommer i det svenska näringslivet idag. Därför kommer ditt val — oavsett vilket alternativ du väljer — att vara representativt för en viss grupp restaurangägare. Empiriska undersökningar pekar dock på att du kommer att välja det tredje alternativet, det vill säga du försöker rädda ditt familjeföretag genom att knyta an till rådande branschkultur.

Skattefelet och småföretagen

Scenariot ovan täcker flera karakteristika för den mest utbredda vägen till ekonomisk brottslighet i Sverige idag. Företagaren verkar i en så kallad kontantbransch, där reda pengar används för att betala varor och tjänster. Det är vanligt med tillfällig arbetskraft, som tas in för vissa kvällar, helger eller under högsäsong. Omsättningen på arbetskraft är ofta hög och förutsätter att arbetet är tämligen okvalificerat, det vill säga att det varken kräver speciell utbildning eller lång erfarenhet. Andra kontantbranscher där skattebrott ofta förekommer är byggbranschen, taxirörelse och frisörsalonger. Flera av företagen inom dessa branscher är mycket små, ofta med en lönesumma under 1 miljon kronor. Men de utgör en betydande del av förklaringen till att den skatt som inbetalas till svenska staten blir lägre än vad den borde bli. Detta visar sig när man tar skillnaden mellan en teoretiskt beräknad summa av de skatter som borde betalas på ett år (total skattenivå) och summan av alla skatter som skatteverket fastställt efter genomgång av deklarationer och utförda kontroller (fastställd skatt). Enligt de beslut som riksdag, landsting och kommuner fattar om olika skatter borde den totala skattesumman teoretiskt sett ligga på cirka 1 450 miljarder kronor. Men de fastställda skatterna hamnar på cirka 1 300 miljarder kronor. Mellanskillnaden, det så kallade skattefelet, uppgår alltså till ungefär 10 procent av den fastställda skatten, eller om man så vill cirka 5 procent av BNP.

När skattefelet fördelas på olika grupper av skattebetalare visar det sig att de minsta företagen, mikroföretagen, svarar för mer än en tredjedel av det totala skattefelet, närmare bestämt 39 procent. Därefter kommer små- och medelstora företag (20 procent), stora företag (19 procent) och privatpersoner (16 procent). Om kontrollmakten vill bekämpa skattebrott är det alltså de minsta företagen som först och främst ska kontrolleras. Även om omsättningen många gånger är låg innebär det faktum att mikroföretagen är så många — tio gånger fler än gruppen små och medelstora företag — att deras teoretiska skattebidrag är betydande. Av mikroföretagens årliga skattefel på drygt 50 miljarder kronor går merparten, 43 miljarder kronor, att hänföra till så kallat svartarbete. Bland små och medelstora företag respektive stora företag är motsvarande skattefel 5 miljarder kronor samt 2 miljarder kronor, det vill säga betydligt mindre.

Skattebrott äventyrar välfärden

Det är lätt att inse att skattebrott är ett problem för hela välfärdssamhället. Om vi skulle acceptera att en viss bransch, till exempel restaurangbranschen, fick stifta sina egna lagar och själv bestämma skattenivå skulle vi sannolikt inte enbart få ohederliga affärsmän, osund konkurrens och en snedvriden näringslivsstruktur, utan också ett gigantiskt budgetproblem. Medel kommer att saknas till att betala löner och omkostnader inom offentlig sektor, vilket gör att samhället inte längre kan garantera samma service som tidigare. Konsekvenserna av omfattande ekonomisk brottslighet är därför många: fördelningspolitiken saboteras genom skatteundandragande, skatteflykt till utlandet minskar BNP, konkurrensen och näringslivsstrukturen snedvrids, ökad arbetslöshet, sämre trygghet för den enskilde, hot mot demokratin och rättsstaten, förtroendeskador. Men skattebrott är enbart en typ av ekonomisk brottslighet, vilket gör att sårbarheten för svenska staten sträcker sig långt utöver fusk med moms och sociala avgifter. Företeelsen kompliceras ytterligare av att lagen inte har någon gemensam rubrik för ekonomisk brottslighet. Det gemensamma i vad samhällsvetare kallar ekonomiska brott är ett brottsligt beteende vars effekter stör eller hotar det ekonomiska livet eller det ekonomiska systemet på ett sådant sätt att det inte endast är enstaka individers intressen som berörs.

Skäl att bryta mot normer

Den samhällsvetenskapliga forskningen uppmärksammar den ekonomiska brottslighetens omfattning och förändring över tid. Dessutom undersöks sambanden mellan den tekniska utvecklingen och de kulturella förändringar som påverkar brottslighetens omfattning och förändrade innebörd. I ett aktuellt projekt har en modell av professor Svante Beckman använts för att söka förklaringar till normbrott och kriminellt beteende. Modellen är ett analysschema som gör anspråk på att vara en uttömmande kategorisering av de variabler som förklarar varför aktörer medvetet väljer att bryta mot lagar och normer. Modellen har två dimensioner baserade på hur medvetna normbrytare motiverar sina brott för sig själva. Den vertikala dimensionen går från skäl att bryta mot en norm till skäl att ignorera en norm, medan den horisontella dimensionen kontrasterar det faktum att normen inte gäller i det egna fallet mot att det saknas en vedertagen norm.

                                             Skäl att bryta
                        Tvingande                            Alla
                      omständighet                        andra gör det

Norm gäller utom i                                                                  Vedertagen norm saknas
det enskilda fallet
                        Liten risk för                        Inget egentligt
                        upptäckt                              brott
                                             Skäl att ignorera

Den första kvadranten — tvingande omständighet (force majeure, nödvärnsrätt) — kombinerar skäl att bryta mot en norm med att den vedertagna normen inte gäller i det egna fallet. Det kan röra sig om fall där laglydiga alternativ saknas, till exempel att systemet är korrupt och enbart kriminella alternativ existerar. Ett vardagligt exempel är om det bara finns "svarta" hantverkare att tillgå på byggmarknaden. Aktören känner till vad som är rätt men tvingas att bryta mot normen eftersom det saknas bättre (lagliga) alternativ.

Den andra kvadranten — alla andra gör det — kombinerar skäl att bryta med att det saknas en vedertagen norm. I detta fall utgör ett mer eller mindre sedvanerättsligt ifrågasättande av normens giltighet skäl nog att medvetet bryta mot normen.

Den tredje kvadranten — inget egentligt brott — kan förklaras så här: Skälet att det egentligen inte är ett brott underkänner eller förringar normens giltighet, vilket är ett skäl att ignorera normen utan att i grunden bryta mot den. Normen kan till exempel upplevas som orättvis eller strida mot en högre norm, som anses viktigare att följa. Normbrottet kan också ses som struntsak. Kontrollmakten kan dessutom sakna legitimitet att döma någon för en kriminell handling.

Den sista kvadranten — liten risk för upptäckt — kombinerar en kalkyl om att normen inte gäller i det egna fallet, vilken samtidigt utgör ett skäl att ignorera normen. Kalkylen visar att risken för upptäckt inklusive straffet understiger värdet av belöningen, det vill säga intäkterna som brottet skapar uppfattas som större än kostnaderna. Här finner vi vanebrottsligheten.

Det är relativt lätt att se hur de olika skälen kan samverka och ömsesidigt förstärka varandra. Allmänt sett är det ju trovärdigt att normstridiga handlingar mobiliserar mer komplexa motivstrukturer än normriktiga. Samspelet mellan "alla andra gör det" och "liten risk för upptäckt" är uppenbar, liksom samspelet mellan "alla andra gör det" och "inget egentligt brott". I dessa fall förstärker skälen att bryta och ignorera norm varandra. Till dynamiken hör också den dubbla eroderingen av normers kraft genom upprepat brytande av dem. Så kan ske genom föreställningen om att alla andra gör det, vilket leder till att allt fler allt oftare väljer att bryta mot normen. Ett annat exempel på erodering är då upprepad framgångsrik normbrytning på det individuella planet trendmässigt "förbättrar" kalkylvärdet (det förväntade framtida värdet) av normbrott; framgången sporrar till nya lönande brott. Aktören lär sig ett beteende och en vinnande strategi. Denna personlighetsförändrade sociala reidentifiering gör att det initiala hedersmotstånd som fanns mot normbrott successivt försvinner.

En fråga om attityder

När modellen tillämpas på attitydundersökningar framkommer att skatteundandragande och svartarbete ses som obetydliga normbrott. Att erbjuda och köpa tjänster som inte deklareras hos skattemyndigheten betraktas av de flesta svenskar inte som en kriminell handling. Hushållsnära tjänster inhandlas ofta med vetskapen att skatt och sociala avgifter inte betalas, men möjligheten att reducera kostnader och undvika administrativa pålägg motiverar ändå ett ignorerande eller brott av norm. När sådana tjänster inhandlas är kostnadsbilden och attityden mer styrande än lagstiftningen. Det visar sig att attityden är starkt relaterad till effektiviteten i skattekontrollen, där en tredjedel av statens totala skatteintäkt uppges vara en effekt av preventiva handlingar. Kontrollens preventiva effekt varierar dock med hur aktörerna ser på sitt eget handlande. De individer som konsumerar så kallade gråa tjänster — vanligtvis sporadiska hushållsnära tjänster — är mindre mottagliga för preventiva åtgärder, eftersom de inte själva anser sig vara normbrytare. Inom den grå sektorn samspelar skälen "alla andra gör det" och "inget egentligt brott" och underblåser skatteundandragandet i samhället. Å andra sidan visar det sig att ett välfungerande skattesystem som av medborgare upplevs som rättvist och effektivt ger ett visst skydd mot skatteundandragande. Därför är de flesta individer positiva till att betala skatt genom att undvika svartarbete, så länge "alla andra gör det". Här visar dock analysen på en diskrepans mellan vad som legitimerar det individuella nyttjandet av dessa tjänster och vad som uppges vara bäst för kollektivet. Så länge staten erbjuder en effektiv offentlig sektor, baserad på skatter, tycks det på kollektiv nivå finnas ett starkt intresse av att stärka den vita ekonomin.

Sidansvarig:

Jesper Wadensjö

Senast uppdaterad: 2008-09-22

Redaktör: Ragnhild Romanus, e-post: ragnhild.romanus@vr.se
Ansvarig utgivare: Arne Jarrick, e-post: arne.jarrick@vr.se
Projektansvarig: Helena Bornholm, e-post: helena.bornholm@vr.se

Skriv ut

Tvärsnitt - om humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning sedan 1979

Sök i Tvärsnitt!

Hans Sjögren

Referenser:
Forsberg, M & Sjögren, H, 2007, "Beyond black and white. Enforcement, norms and public opinion in relation to undeclared labour and tax evasion", i: D Magnusson & H Sjögren, Skatteundandragande, penningtvätt och organiserad brottslighet. Forskningsrapport nr 19, EHFF, Handelshögskolan i Stockholm.

Sjögren, H. & Skogh, G. (2004) (eds). New Perspectives on Economic Crime,Cheltenham : Edward Elgar Press.

Skatteverket. Rapport 2008:1.

SOU 1997:111. Branschsanering — och andra metoder mot ekobrott. Huvudbetänkande av Branschsaneringsutredningen.