Språkets fraseologi en svår nöt att knäcka

Att lära sig sitt modersmål sker normalt automatiskt och utan medveten ansträngning. Att lära sig ett främmande språk däremot är mer mödosamt eftersom det ofta sker när vi redan har ett fullt fungerande språk. En försvårande omständighet är att vi kan göra generaliseringar utifrån vårt modersmål som vi felaktigt överför till målspråket. Men här finns också fördelar. När vi har en god bas i ett språk kan vi utifrån det göra jämförelser med det främmande språket. På så sätt blir vi medvetna om skillnader och likheter mellan modersmålet och målspråket, vilket kan verka positivt på inlärningen.

Språkets fraseologi

Vad är då ett språks fraseologi? Den brittiske lingvisten John Sinclair säger att det är texter, inte ord, som har betydelse. Detta är ett starkt påstående. En "lightversion" av påståendet tar oss närmare det jag menar med fraseologi, nämligen att fraser, snarare än ord, är en förutsättning för att kunna bli idiomatisk i språket. Ett språks fraseologi är språksamfundets svar på medlemmarnas sociala och kommunikativa behov, det vill säga det som är viktigt för dem att prata om, och inte minst det som är förväntat och rimligt att säga i den rådande situationen. Med fraseologi menar jag alla de flerordskombinationer (kombinationer bestående av minst två ord) som man som modersmålstalare hämtar mer eller mindre automatiskt ur minnet men man som inlärare får kämpa med att lära sig och troligtvis aldrig kan bemästra fullt ut.

I undervisningen läggs ofta tonvikt vid enskilda ord och deras allmänna betydelse snarare än deras språkspecifika betydelse som en del av en fras. Man lär sig till exempel vad det svenska verbet dra heter på engelska, men det innebär inte med nödvändighet att man också får upp ögonen för de språkspecifika uttryck där verbet ingår och vad dessa heter på engelska, till exempel dra fördel av, dra på sig skulder, dra en vits, dra någon inför rätta, dra slutsatser, dra sig ur leken.

På samma sätt lär vi oss tidigt den allmänna betydelsen hos det engelska verbet drop, som i drop a key, men kanske inte kontexten hos språkspecifika uttryck som drop charges, drop a hint, drop a habit, drop the subject, drop bombs. Det är sådana uttryck som är en viktig del av ett språks idiomatik och som normalt inte kan överföras mellan språk. En god kunskap om dem och deras användning ökar naturligtvis kvalitén både när det gäller att förstå och att producera text på det främmande språket.

Underskott av kollokationer

Det viktigaste resultatet av undersökningen var att studenternas texter visade upp ett statistiskt signifikant underskott av både det totala antalet kollokationer och även av de två grupperna av kollokationer var för sig jämfört med de engelska studenterna. Att de svenska studenterna skulle producera färre språkspecifika kollokationer var väntat, medan resultatet för de allmänna kollokationerna var förvånande med tanke på likheterna mellan de båda språken.

Det finns naturligtvis flera orsaker till att kollokationer rent allmänt var underrepresenterade i inlärarnas texter. En förklaring kan, som jag redan nämnt, vara att man i undervisningen av främmande språk ofta fokuserar på enskilda ord och deras betydelse snarare än på de fraser de ingår i och deras betydelse i den kontext där de förekommer. En annan förklaring är att ett främmande språk är just främmande i den meningen att det alltid är upp till den enskilda inläraren att avgöra i vilken grad han eller hon vill tillägna sig språket och dess kultur.

Detta sker inte automatiskt.

Vad skolan kan bidra med är att göra studenterna uppmärksamma på vikten av att lära sig ett språks fraser och den vidare kontext där de används och att uppmuntra till jämförelser mellan modersmålet och målspråket, framför allt där de båda språken är fraseologiskt olika. Glappet mellan den muntliga och skriftliga produktionen skulle kunna minskas genom ett förändrat fokus i språkundervisningen på alla nivåer.