Svensk forskning kan förebygga väpnade konflikter

Frida Möller är forskningsassistent vid Institutionen för freds- och konfliktforskning, Uppsala universitet. Hon är verksam inom Uppsala konfliktdataprogram (UCDP) med att kartlägga och analysera konfliktförebyggande åtgärder.

Forskning om diplomatins effekter

Ingripande av tredje part

Det förefaller mer sannolikt att FN och USA engagerar sig i en konflikt om enskilda organisationer (NGOs, non-governmental organizations) redan varit på plats med preventivt arbete. NGO:s kan lättare accepteras av de stridande,  eftersom de inte uppfattas som ett hot mot landets suveränitet. En mycket stor del av dagens konflikter är ju "interna" i den meningen att de rör staters konstitutioner och samhällssystem. Därtill kommer att den politiska risken vid ett bakslag vid hemliga samtal som förts med hjälp av icke-statliga grupperingar förmodligen är mindre.

I Burundi banade ett antal NGO:s vägen för samtal i vilka sedan Sydafrika, Tanzania och USA deltog. Detta fall visar också att vissa tredjepartsaktörer som FN och USA i stor utsträckning väljer att medla i konflikter i vilka det förekommer omfattande våld mot civila. Ett annat exempel är Sierra Leone där rebeller utförde grymma dåd mot civilbefolkningen och där FN verkade som tredje part. Civilbefolkningens öde engagerar ofta opinioner utanför landet och leder till starkare krav om ett ingripande än traditionella politiska överväganden. FN tenderar också att engageras i konflikter som internationaliserats genom att en eller flera parter fått militärt stöd utifrån. Detta har medfört att FN ofta kommit in i situationer som varit mycket komplicerande och där en rad fredsförsök redan misslyckats.

Diplomatiska kontakter

Intressant nog är åtgärder som innebär tvång, hot eller militär närvaro sällsynta. Snarare försöker tredje parter i möjligaste mån att få till stånd förhandlingar med fredliga medel.

Effektiviteten varierar

Data tyder även på att vissa typer av samtal kan ha en klart konfliktdämpande effekt. I en studie av medlingsinsatser i Sydostasien framkom ett starkt samband mellan medling (indirekta och direkta samtal) och avtal mellan parterna. Detta är uppmuntrande och inger hopp om att man kan finna fler sätt att nå fredlig konfliktlösning. Andra studier har visat att humanitära insatser och katastrofhjälp i begynnande konfliktlägen minskat risken för att en kris utvecklas till krig.

Tidigare forskning har antytt att löften om "belöningar"  i utbyte mot att vissa krav uppfylls (s.k. morötter) skulle vara effektiva för att få stridande att välja en fredligare väg. Nu visar flera studier att de snarare ökar risken för upptrappning till krig. En förklaring kan vara att mottagaren av belöningen lätt kan utsättas för intern kritik och inför risken av intern splittring föredrar en hårdare hållning gentemot den andra sidan.

Det är viktigt vem som vidtar en viss åtgärd. Samtal genom FN eller med hjälp av grannstater löper stor risk att misslyckas. Motsvarande förfarande genomförda av mäktiga stater som USA, Ryssland, Frankrike eller Storbritannien har större chans att lyckas. Detta kan bero på att de diplomatiska insatserna blir mer effektiva när de kan backas upp av trovärdiga långsiktiga åtaganden. Det ger stater med stora resurser ett övertag som tredjeparter. Andra aktörer (t.ex. FN) och mindre stater kan dock vara effektiva till följd av opartiskhet och frånvaro av direkta nationella intressen. De har emellertid svårare att göra resurskrävande åtaganden för tiden efter konfliktens slut.

Frågeställningarna är många. Behovet av effektivare konfliktförebyggande åtgärder illustreras ständigt. Under 2008 står länder som Burma/Myanmar och Zimbabwe på randen till inbördeskrig. Konflikten i Darfur har trappats upp trots ihärdiga insatser. Hotande situationer har just avvärjts till exempel i Kenya, där FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan använt en rad klassiska metoder för få fram en ännu så länge fungerande överenskommelse. Världen behöver reagera men behöver också veta hur man agerar på bästa sätt. Forskningen kan belysa vilka möjligheter som finns.