Ledare:

Prognosernas osäkerhet — och ofrånkomlighet

Visst, en människa har unika egenskaper och det har grodan också. De saker man måste ta reda på om dessa unika arter skiljer sig därför åt, liksom metoderna att göra det på. Men det är just det: eftersom alla är unika på sitt sätt så krävs att det är något unikt med människan för att människovetenskapernas särställning ska kunna motiveras. Vad?

Det kunde vara mycket. Något som brukar framhållas är att människor har en osedvanligt stor förmåga både att lära av erfarenheten och att föra sina lärdomar vidare till andra. På denna grundval kan de träffa strategiska handlingsval. Därför har det mänskliga samhället en dynamik som inget annat. Paradoxalt nog bidrar just detta till att det är så svårt att förutsäga och planera utvecklingen av samhället, den plats där människors olika handlingsplaner korsas. Folk råkar i konflikt med varandra, både därför att de vill olika saker och därför att de åtrår detsamma.

Men det är inte bara det som gör förutsägelserna svåra, utan också det länge insedda faktum att prognoser som blir kända riskerar att sabotera eller förstärkas av sig själva just därför att de tillsammans med alla andra erfarenheter bildar den ständigt föränderliga grunden för människors handlingsval. Därför går det inte att göra förutsägelser om människan och samhällsutvecklingen, i motsats till hur planeternas banor kan prediceras. Det skulle kunna vara ett skäl till human- och samhällsvetenskapernas särställning.

Men är detta så självklart? Man kan pröva att vända på resonemanget. Skulle inte en hel del av de prognoser som görs inom naturvetenskaperna (här innefattande också teknik och medicin) bli mer träffsäkra om de integrerade den kunskap som just human- och samhällsvetenskaperna har att erbjuda? Skulle inte till exempel klimatprognoser bli bättre om de byggde in välgrundade bedömningar av hur samhällsvarelser sannolikt kommer att reagera på klimatvarningar? Och skulle inte förutsägelser om folkhälsan bli bättre om man kunde bedöma hur troligt det är att folk kommer att ta till sig kostråd och andra goda råd?

Svarar man ja på de här frågorna måste man samtidigt bejaka prognosens möjlighet också inom människovetenskaperna. I vissa fall har det verkligen visat sig möjligt att göra prognoser som just handlar om effekterna av mänskliga handlingsval, till exempel vilka storskaliga och långsiktiga demografiska förlopp som följer av tusentals enskilda beslut att skaffa eller inte skaffa barn. Det kan man läsa om i det här numret av Tvärsnitt. Det går naturligtvis inte att göra träffsäkra förutsägelser om allt. Men det går inte i någon vetenskap, och likheterna mellan vetenskaperna är i detta avseende större än konventionen gör gällande. Detta, bland annat därför människan lika mycket är resultatet av naturens inflytelser som naturen är resultatet av kulturens.