Euroscience Open Forum

"Humanister har ingenting att säga om framtiden"

— Om STOA bjuder in EU-parlamentarikerna till en konferens får man vara glad om två eller tre dyker upp. De får sedan ett stort ansvar att föra vidare kunskapen till övriga ledamöter.

Politiker är inte heller alltid villiga att ta till sig vetenskapliga rön, i synnerhet när de kolliderar med egna värderingar, sade han.  

Samarbete över ämnesgränserna

— I dag lobbar olika grupper av vetenskapsmän för sina egna intressen, vilket återspeglar den traditionella uppdelningen av vetenskapen i ett stort antal smala fält. Det finns ingen tradition av samarbete över ämnesgränserna, sade han.  

Relationen mellan politik och vetenskap handlar inte bara om att beslutsfattare ska ha en så bra grund som möjligt för sina beslut på olika sakområden. Parlamenten är också ansvariga för att reglera forskningen och dess tillämpningar. Vid seminariet The Interaction between Democracy and Expertise framhöll Malcolm Harbour, vice ordförande i STOA, hur svårt politiker har att handskas med den osäkerhet som ligger inbyggd i vetenskapen.

— Svårigheten är att avgöra när tiden är mogen för politisk handling för att skydda allmänna intressen. Om vi försöker reglera nya teknologier för tidigt finns en risk att vi hindrar utvecklingen. Det vi kan göra är att på olika sätt bidra till att forskarna kommunicerar ur sitt perspektiv.

Humanvetenskapernas ställning

Michael Hagner, professor i vetenskapsstudier i Zürich, menade att humanvetenskapernas ställning i samhället försvagats, vilket yttrar sig i underfinansiering och växande krav på att den ska vara "nyttig". En förklaring till att det ser ut så trodde han var att dagens humanister inte har något att säga om framtiden.

— Området har präglats av ett "farväl till utopierna". På 60-talet, när marxismen dominerade, fanns ett livligt intresse för framtiden bland humanister. Sedan kom postmodernismens genombrott och sedan 25 år sysslar humanister med att förklara varför deras tidigare analyser inte gäller. Man har gett upp ett helt studieområde, som naturvetenskaperna tacksamt tagit över.

Att god vetenskap kan utövas även i slutna och totalitära samhällen finns det flera exempel på i historien. Det öppna samhället klarar sig däremot inte - eller inte lika väl - utan fri forskning, menade Herman Philipse, professor i filosofi vid universitetet i Utrecht. Enligt honom har starka och oberoende universitet en roll att spela som en fjärde statsmakt, en källa både till ny kunskap och till självkritik.

— Vetenskapens främsta bidrag till det öppna samhället är principen om validerade metoder i sanningssökandet. Vetenskapens tradition av självkritik och evidensbaserade bedömningar borde vara en modell för politiskt beslutsfattande.

MICHAEL LÖVTRUP