75-åringar minns lika bra som 35-åringar

En fundamental distinktion kan göras mellan arbetsminne, som är system för att i stunden hålla information aktiv så att man kan arbeta med den (t.ex. minnas telefonnummer tills man hinner slå numret eller hålla siffror i minnet vid huvudräkning), och olika långtidsminnessystem. Två centrala långtidsminnessystem som undersöks med olika test i Betulaprojektet är episodiskt och semantiskt minne. Dessa system hanterar olika slags information och baseras på olika system i hjärnan. Medan det semantiska minnet har hand om generell faktainformation (ordförståelse, geografi, historia etc.), är det episodiska systemet utvecklat för att vi ska kunna dra oss till minnes tidigare upplevda personliga händelser/episoder (vad hände när och var?).

Kartläggning av minnets förändring

I Betulastudiens longitudinella kartläggning kunde ett väsentligt annorlunda mönster påvisas, med en tämligen stabil minnesfunktion i åldersspannet 35—65 år och först därefter en försämring (Rönnlund et al., 2005). Viktiga ingredienser för denna demonstration var att ha en kontinuerlig representation av ålder (35, 40...upp till 85 år), en design som gjorde att effekter av att ha testats tidigare kunde uppskattas och beaktas i analyserna av förändring genom att nya försöksgrupper inkluderades vid varje nytt testtillfälle, och slutligen ett stort representativt sampel.

Samma typ av longitudinella analys applicerades också på olika test av semantiskt minne. Här framkom att denna minnesfunktion uppvisade en visserligen svag men ändå gradvis förbättring upp till 55—60 års ålder för att därefter endast långsamt försämras så att 75-åringar hade en prestationsnivå som var jämförbar med den hos 35-åringar. Fynden demonstrerar att åldrandets inverkan på minnet varierar högst påtagligt beorende på vilken minnesfunktion som avses. Faktum är att det även inom det episodiska systemet finns betydande variation, såsom mellan test som erbjuder mer stöd (igenkänningstest) och svårare test som baseras på fri återgivning (Nyberg et al., 2003).

Utbildning och hälsa gynnar minnet

Sammantaget visar dessa fynd på betydande individuella skillnader i hur kognition försämras i hög ålder, vilket tycks vara kopplat till faktorer som utbildning och hälsa. I ett pågående samarbete med statistiker vill vi förfina metoder för att kunna kartlägga olika utvecklingsförlopp över tid.

Ett gigantiskt pussel

Vi har i Betula använt FMRI för att studera huru-vida hjärnans struktur och funktionella svar skiljer sig mellan personer som över ett decennium har ett stabilt respektive ett sviktande episodiskt minne (Persson et al., 2006; Figur 2). Resultaten visar på såväl strukturella som funktionella skillnader. Till exempel så uppvisade personer med sviktande minnesfunktion en mindre hippocampusvolym. Hippocampus är en region som traditionellt förknippas med episodminnet och man vet att hippocampus-skada leder till nedsatt episodiskt minne. En mindre hippocampusvolym kan vara ett tecken på en begynnande patologisk process, såsom demensutveckling. Hjärnavbildningsresultaten ger således ytterligare bitar till det gigantiska pussel som går ut på att försöka förstå vad som karakteriserar bevarad respektive sviktande minnesfunktion.

Just nu pågår den femte testomgången inom Betulaprojektet, vilken beräknas vara avslutad under 2010. Denna omgång kan bidra med mycket värdefull information. Ett exempel är att vi får fler mätpunkter att basera de longitudinella analyserna av minnesförändringar på. Ett annat är att i takt med att personerna som testas blir äldre så ökar antalet personer som utvecklar demens eller drabbas av andra sjukdomar eller skador. Detta gör det möjligt att historiskt analysera förlopp som leder fram till sjukdomsdebuten, vilket kan bidra med information som möjliggör tidigare diagnostik. Flera av de personer som nu testas har varit med i projektet sedan starten 1988.

Vidare kommer ett stort antal personer erbjudas att delta i hjärnavbildningsunderökningar vid detta testtillfälle, och personer som tidigare har testats återtestas. Därigenom möjliggörs longitudinella analyser av fmri-data samt uppbyggande av en stor databas som även inbegriper hjärndata. Att ha tillgång till en större datamängd är avgörande för att kunna dela in materialet utifrån minnets utveckling över tid eller genetiska faktorer. Vi hoppas att uppbyggandet av databasen ska leda till att många intressanta forskningsfrågor ska formuleras och kunna besvaras.

Fakta/Betulaprojektet

Projektets första testomgång omfattade tio åldersgrupper (35, 40, ... 80 år) med vardera 100 personer. Urvalet av deltagare går till på så vis att namn från de aktuella åldersgrupperna slumpmässigt plockas från folkföringsregistret. De utvalda kontaktas per post och telefon. De som väljer att medverka i studien får genomgå en hälsoundersökning samt delta i en rad tester av minne och andra intellektuella funktioner. Dessutom ingår ett stort antal enkäter som frågar om sjukdomshistorik, boendeförhållanden, personlighetsinventorier, viktiga livshändelser och en hel del annat. Vissa biologiska prov som saliv och blod sparas och analyseras, bland annat utifrån genetisk information.

Fem år efter det första testtillfället återtestades den ursprungliga gruppen. Vid det andra testtillfället undersöktes dessutom ytterligare två grupper om cirka 1 000 personer vardera. Vid de nya tillfällena har alltid nya grupper av deltagare inkluderats. I dagsläget ingår fem delgrupper i studien. Forskning inom Betula har visat att en persons minnesresultat påverkas av att personen i fråga deltagit i en tidigare testomgång. Hur stor denna påverkan är kan estimeras genom att inkludera nya delgrupper. Att göra detta kan till exempel vara kritiskt om man söker kartlägga hur minnesfunktioner förändras över tid.

Bortfallet över fem år ligger på 10—15 procent, vilket ur ett internationellt perspektiv är väldigt goda siffror. Huvudskälet till att personer inte återkommer för ny testning är att de har avlidit.

Betula är en del av den Linnémiljö i Umeå som har namnet Åldrande och levnadsvillkor (http://www.ddb.umu.se/cbs/Ageing.html).

Projektet har tagit sitt namn från det latinska namnet för björk. Umeå kallas som bekant för björkarnas stad. Betulaprojektet har resulterat i flera avhandlingar och ett stort antal artiklar i internationella vetenskapliga tidskrifter.