Ledare:

Det mesta vi kan har vi lärt oss

Det mesta av det vi kan har vi faktiskt lärt oss, antingen på eget initiativ eller genom andras aktiva inverkan. Det är också unikt. Det finns ingen annan art på jorden för vilken erfarenheten har lika stort inflytande på det vi kan, det vi är och det vi gör. För alla andra arter spelar det genetiska programmet en större roll och erfarenheten en mindre roll än de gör för oss. Därför är också variationen större mellan människors samhällen än mellan till exempel schimpansernas. Och därför har också det mänskliga samhället en dynamik som saknar motstycke i djurvärlden.

Med tiden har mänsklighetens samlade kunskapsförråd blivit mycket stort, och även om kunskap inte bara vinns utan också förloras, växer förrådet hela tiden.

En viktig sida av detta förråd gäller kunskapen om oss själva. Människan är inte bara en allmänt nyfiken art, utan dessutom exceptionellt nyfiken på sig själv. En del av denna självupptagenhet gäller inlärning, huvudtemat för det här numret av Tvärsnitt.

Att vi kallar temat "inlärning" är inte ett statement. Det kunde lika gärna ha fått namnet "lärande" eller något annat likvärdigt namn. Det var mycket länge sedan någon trodde att inlärning är en passiv process, där människor motståndslöst låter sig fyllas med kunskap. Vi vet att de aktivt söker kunskap i samma grad som de blir uppsökta av dess förmedlare, ett faktum som Claes von Hofstens artikel om spädbarns inlärning bär tydliga vittnesbörd om. Och vi vet att människor kan avvisa eller stöpa om kunskap med samma energi som de tar emot den. Kunskap om kunskapens processer är densamma vare sig den kallas si eller så.

De tematiska artiklarna i det här numret av Tvärsnitt ger några smakprov på de stora kunskapsvinster om inlärning som har gjorts inom svensk kunskaps-, minnes- och medieforskning. Mycket mer skulle naturligtvis kunna redovisas av allt det vi idag tror oss veta. På samma gång finns gränslöst mycket som ännu är outforskat, och nya forskningsfrågor anmäler sig hela tiden också på områden där redan mycken kunskap har vunnits. Vilken är den kulturellt evolutionära betydelsen av mänskligt unika inlärningsprocesser? Vad är det som betingar att vissa rön är lätta att ta till sig (lära in) medan andra har svårt att bli accepterade? Lever vi verkligen i ett kunskapssamhälle, med starka inlärningskrav på alla medborgare, eller vilar samhället snarast på en lite grupp experter som fritar oss andra från det mödosamma lärandet? Och så vidare. Med andra ord: inlärning är ett fenomen av vital betydelse för det mänskliga samhällets utveckling och därför ett fenomen av vital betydelse att försöka förstå sig på i alla dess förgreningar.

 
Arne Jarrick
Ansvarig utgivare Tvärsnitt
Huvudsekreterare vid ämnesrådet för humaniora och samhällsvetenskap