- Startsida
- Tvärsnitt nr 3-4 2011
- Tvärsnitt nr 2:2011
- Tvärsnitt nr 1: 2011
- Tvärsnitt nr 4: 2010
- Tvärsnitt nr 3 2010
- Tvärsnitt nr 2 2010
- Tvärsnitt nr 1 2010
- Tvärsnitt nr 4 2009
- Tvärsnitt nr 3:2009
- Tvärsnitt nr 2: 2009
- Tvärsnitt nr 1: 2009
- Tvärsnitt nr 4:2008
- Tvärsnitt nr 3:2008
- Tvärsnitt nr 2:2008
- Tvärsnitt nr 1:2008
- Tvärsnitt nr 4:2007
- Tvärsnitt nr 3:2007
- Tvärsnitt nr 2:2007
- Tvärsnitt nr 1:2007
- Tvärsnitt nr 4:2006
- Redaktören har ordet: Forskning och politik – ett omöjligt samspel?
- Ledare: Låt kreativiteten växa i lagom stora miljöer
- Intervju: "Forskningen ska klara välfärden"
- Intervju: ”Kortsiktig politik hotar den fria forskningen”
- Från bildningsuppdrag till entreprenörskap?
- Myter och verkligheter i den forskningspolitiska debatten
- Naturvetenskapen behöver humaniora
- Kvinnor minns ansikten bättre än män
- Intervju: Problemkantad färd mot fred och folkstyre
- Så uppstår empati för andra människor
- Historiebruk och identitetsskapande i det mångkulturella Sverige
- Encyklopedins biografier – ett mått på betydelse?
- Aktuellt: Så ser humsam-forskarna på Vetenskapsrådets bidragsformer
- Engelsmän är fulla som grevar och svenskar som kastruller
- Debatt: Dansen kring forskningsfinansieringens guldkalv
- Rapport: Sökes - Fler mötesplatser för forskare och politiker
- Krönika: Risksamhällets ofrånkomliga otydlighet
- Tvärsnitt nr 3:2006
- Tvärsnitt nr 2:2006
- Tvärsnitt nr 1:2006
- Arkiv
Prenumeration
Det är inte längre möjligt att prenumerera på Tvärsnitt. Sista numret av tidskriften, nummer 3-4 2011, kom i november 2011.
Det är inte längre möjligt att prenumerera på Tvärsnitt. Sista numret av tidskriften, nummer 3-4 2011, kom i november 2011.
Gamla nummer
Enstaka nummer kan beställas från vår internetbokhandel.
Encyklopedins biografier - ett mått på betydelse?
JANKEN MYRDAL är professor i agrarhistoria vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU. Han arbetar just nu med flera projekt, bland annat ett om skillnaden mellan humanvetenskap och naturvetenskap. Han har tidigare bland annat varit huvudredaktör för "Det svensk jordbrukets historia" i fem band och gjort en utredning för Jordbruksdepartementet om jordbrukets framtid.
Den akademiska världen brottas idag med frågan om hur man ska kunna värdera intellektuella prestationer. I ett tidigare nummer av Tvärsnitt (4:05) har Janken Myrdal tagit upp en undersökning om fördelningen av Nationalencyklopedins biografiska artiklar som ett mått på betydelse. Här utvecklar han temat ytterligare.
På universiteten ska effektivitet och kunskapsproduktion premieras, vilket tycks kräva ett gemensamt mått. Det mått man i den akademiska världen griper efter, och som tycks ligga färdigt att utnyttja, är det internationella citeringsindexet (ISI). Två problem är uppenbara med detta mått. Det ena är att samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning undervärderas, det andra att forskarna reagerar på de mått de utsätts för och de försöker maximera sitt antal artiklar exempelvis genom sampublicering i stor skala eller fragmentisering till vad som kallas least publishable unit (LPU). Detta har jag tagit upp i en tidigare artikel i Tvärsnitt. Vad jag här ska försöka är att peka på annat mått på mänsklig verksamhet och då inte för att skapa nya förvridningar utan för att visa att detta ger andra resultat än det på universiteten allmänt använda måttet.
Biografiska artiklar i den svenska Nationalencyklopedin registrerar, genom en redaktion, vad som bedöms vara av långsiktigt intresse för en bredare allmänhet. Citeringsindexet (ISI) redovisar en del av forskarssamhällets intresse, år för år. Ser vi istället exempelvis på omnämnanden i dagstidningar eller träffar på Google redovisas en slags allmän uppmärksamhet dag för dag. Varje mått ger sin specifika information.
Målet är nu att jämföra forskare inom naturvetenskap och humanvetenskap. Som en sidoeffekt framstod också vårt förhållande till den svenska och den nordiska kulturen. Detta har relevans exempelvis för den nu pågående diskussionen om en svensk "kanon" för litteratur. Artiklar med mer än 25 rader har valts för att de ger substantiell information. Dessutom har endast de personer som varit aktiva i vår egen samtid tagits med, gränsen drogs vid att de skulle ha levt fram till 1985 eller senare. Därmed bortfaller givetvis många av dem vi slår i uppslagsverken efter, med namn som Shakespeare, Strindberg etcetera. Jämförelsen mellan naturvetenskap och humanvetenskap skulle dock ha blivit omöjlig om alla historiens giganter inkluderats och dessutom har det ett intresse i sig att se hur de nu levande nämns i den nationella encyklopedin.
Jag delade in de något mer än femhundra artiklarna i tre geografiska regioner. Den ena var Sverige med strax under tvåhundra artiklar och den andra världen utanför Norden med något mer än trehundra biografiska artiklar. Våra närmaste grannländer visade sig ha en så speciell profil att jag valde att låta dem utgöra en egen kategori, trots att denna bara kom att omfatta 31 artiklar. Som i alla undersökningar av detta slag uppstår ett antal mellankategorier, men genom att jag endast valt de längre artiklarna kunde jag avgöra inom vilket fält personen ifråga ansågs ha gjort sin huvudinsats. Ingemar Bergman är visserligen också författare, men har gjort sitt avtryck som filmare. Ett tiotal arkitekter fördelades mellan konstnärer - om den insats som beskrevs rörde skapande, eller som humanvetare - om deras insatser gällde teoretiska arbeten inom fältet. Här ovan redovisas resultaten av min genomgång.
Vilka var då de huvudkategorier inom vilka vi kan läsa längre biografiska artiklar? I världen utanför Norden dominerar tre stora kategorier: författare, politiker och forskare. Dessa omfattar vardera en fjärdedel av artiklarna. Detta ger onekligen ett seriöst och intellektuellt intryck. Bland politikerna var relationen mellan uppskattning och antalet rader inte påfallande, så handlar den längsta artikeln om Saddam Hussein. Däremot författare och forskare har genomgående högaktningsfulla och uppskattande artiklar.
Min huvudfråga om förhållandet mellan vetenskapens två kulturer löstes lätt. Om jag börjar med världen utanför Norden vann humanvetarna, trots att naturvetarna hade kraftig hjälp av nobelpriset. Bland de personer som tagit sig in i NE mellan den tryckta versionen och nätversionen är nobelpristagare inom naturvetenskap en dominerande kategori, de går från ingenting till långa artiklar.
Visserligen ska man i en undersökning som denna inte fästa alltför stor betydelse vid enskilda namn, eftersom redaktörernas preferenser och skribentens inflytande kan spela en avgörande roll, men det är påfallande hur centrala de franska humanvetarna är, med toppnamn som Ricoeur och Levi-Strauss. Det tycks som om den svenska humanvetenskapliga diskussionen i hög grad förhåller sig till internationella storheter. Detta ser man också i de böcker och artiklar som publiceras i Sverige.
Bland de svenska biografierna utgjorde författarna den dominerande kategorin med över en tredjedel av artiklarna. Forskarna utgjorde bara en tiondel. Med spänning räknade jag på de svenska forskarna som nämns i NE. Jag förväntade mig att humanvetenskapen skulle ha relativt ännu starkare ställning inom landet jämfört med vad humanvetarna utanför Norden
hade. Men jag bedrog mig. Det visade sig att naturvetarna hade strax under hälften av forskarartiklarna - nästan helt utan hjälp av nobelpris. Intresset inom landet riktas ofta mot läkare, medan medicinarna utom Norden står tillbaka för fysiker och kemister. Nationellt tycks vi intressera oss för dem som har gjort insatser som direkt berör oss, och detta ger mig också spårväxlingen till den andra slutsatsen som framträdde ur denna genomgång - vårt förhållande till vår egen kultur.
Författarnas dominans bland svenskarna är givetvis ett uttryck för det egna språkets betydelse. Men intressant nog är också de svenska konstnärerna relativt sett mer representerade. De utomnordiska konstnärerna utgör bara enstaka procent av hela kohorten av biografi ska artiklar, medan de svenska konstnärerna rycker åt sig nästan en sjättedel av de längre artiklarna.
Encyklopedin förhåller sig till den nationella "kanon" av både böcker och konstverk. Även kategorin film och teater är relativt sett större i Sverige än bland de icke-nordiska personerna. Detta gäller inte förvånande särskilt teatern, som är utformad inom vårt språk. En intressant detalj är att det bland de internationella biografierna bara finns en dansare (Nurejev), men i Sverige utgör dansare och koreografer ett halvdussin. Även dansen tycks således ingå i det nationella kulturskapande vi särskilt förhåller oss till.
Musiken utgör ungefär samma andel bland omskrivna svenskar som icke-svenskar, men då ska man hålla i minnet att denna konstart är påfallande internationell. Detta kan bero på att svenska musiker faktiskt har en stark ställning internationellt. Sammantaget visar detta mått att den svenska kultur som vi särskilt förhåller oss till i hög grad handlar om det svenska skönlitterära skapandet, men också inbegriper en större sektor av kulturellt skapande som sträcker sig långt utanför det rent språkliga. Det är inte bara svenskan som språk som avgränsar den nationella kultur vi har omkring oss. Här vore det givetvis intressant att gå vidare och finna andra mått för att fullständiga bilden. Förlagens försäljning, utlåning på biblioteken (som i allt högre grad handlar om andra media än böcker), är några givna sådana mått som också används inom litteraturvetenskapen.
De trettio nordiska biografierna uppvisar en mycket egendomlig fördelning på så sätt att författarna är nästan totalt dominerande med nära två tredjedelar av artiklarna. Hur ska detta förklaras? Visserligen ingår sex finlandssvenska författare, men även bortsett från denna grupp ingår övriga Nordens författare uppenbarligen i den litterära kulturen som är vår. Vi läser den huvudsakligen genom översättningar och då finns en intressant aspekt av den nordiska sammanhållningen att reflektera över. Det litterära skapandet ligger inte bara nära oss genom det språkliga utan också genom att det bearbetar likartade upplevelser i en likartad samhällelig och historisk kontext. Det skulle vara intressant att göra motsvarande studier över de nationella encyklopedierna i våra grannländer.
De svenska politikerna då? De har samma relativa andel internationellt som i Sverige, men de mera osympatiska porträtten möter vi inte rörande våra egna politiker. Socialdemokraterna spelar en påfallande mer framträdande roll än de borgerliga politikerna, vilket väl närmast ska förklaras med deras statsbärande roll under många decennier. En liten svensk kategori som jag först inte visste vad jag skulle göra med, men sedan skapade en egen grupp för är de "kriminella". Denna grupp av två personer är: socialisten Anton Nilsson som sprängde ett strejkbrytarfartyg och rasisten John Ausonius som sköt invandrare. Två tidsrepresentanter.
Allt för mycket vikt ska inte fästas vid artiklarnas längd. Under gränsen 25 rader finns personer som jag personligen önskar skulle ha varit med och däröver personer som jag med viss förvåning finner medtagna. Men varje läsare av listan har förmodligen sina preferenser och idiosynkrasier - vad som är intressant är den helhetsbild som framträder. Ser vi dock ett ögonblick på enskilda biografiers längd är den om Ingemar Bergman helt ensam i sitt slag genom att omfatta över 300 rader. Därefter kommer fem personer som fått artiklar på omkring hundra rader eller ett par tiotal rader däröver. Samtliga är svenskar och vi finner där exempelvis Olof Palme och Astrid Lindgren. Toppskiktet därunder består av drygt dussintalet personer, som alla har fått över 70 rader. Ingen av dem är forskare och de flesta är icke-svenska författare. Men vi finner också några politiker, en musiker (Dylan) och en filmregissör (Kurosawa) i denna absoluta toppgrupp.
Förekomsten av biografier i ett nationellt uppslagsverk är ett mått på betydelse och man får på en övergripande nivå ett annat resultat än vad det på universiteten allmänt använda citeringsindexet ger. Att genomgången dessutom gett en bild av ett brett svenskt kulturarv som vi förhåller oss till är av minst lika stort intresse.
FOTNOT
Vill du läsa Janken Myrdals artikel i nr 4:05? Sök i Tvärsnitts arkiv på www.vr.se/tvarsnitt
NE VISAR LÅNGSIKTIGT INTRESSE
Biografiska artiklar i den svenska Nationalencyklopedin registrerar, genom en redaktion, vad som bedöms vara av långsiktigt intresse för en bredare allmänhet. Citeringsindexet (ISI) redovisar en del av forskarssamhällets intresse, år för år. Ser vi istället exempelvis på omnämnanden i dagstidningar eller träffar på Google redovisas en slags allmän uppmärksamhet dag för dag. Varje mått ger sin specifika information.
Målet är nu att jämföra forskare inom naturvetenskap och humanvetenskap. Som en sidoeffekt framstod också vårt förhållande till den svenska och den nordiska kulturen. Detta har relevans exempelvis för den nu pågående diskussionen om en svensk "kanon" för litteratur. Artiklar med mer än 25 rader har valts för att de ger substantiell information. Dessutom har endast de personer som varit aktiva i vår egen samtid tagits med, gränsen drogs vid att de skulle ha levt fram till 1985 eller senare. Därmed bortfaller givetvis många av dem vi slår i uppslagsverken efter, med namn som Shakespeare, Strindberg etcetera. Jämförelsen mellan naturvetenskap och humanvetenskap skulle dock ha blivit omöjlig om alla historiens giganter inkluderats och dessutom har det ett intresse i sig att se hur de nu levande nämns i den nationella encyklopedin.
Jag delade in de något mer än femhundra artiklarna i tre geografiska regioner. Den ena var Sverige med strax under tvåhundra artiklar och den andra världen utanför Norden med något mer än trehundra biografiska artiklar. Våra närmaste grannländer visade sig ha en så speciell profil att jag valde att låta dem utgöra en egen kategori, trots att denna bara kom att omfatta 31 artiklar. Som i alla undersökningar av detta slag uppstår ett antal mellankategorier, men genom att jag endast valt de längre artiklarna kunde jag avgöra inom vilket fält personen ifråga ansågs ha gjort sin huvudinsats. Ingemar Bergman är visserligen också författare, men har gjort sitt avtryck som filmare. Ett tiotal arkitekter fördelades mellan konstnärer - om den insats som beskrevs rörde skapande, eller som humanvetare - om deras insatser gällde teoretiska arbeten inom fältet. Här ovan redovisas resultaten av min genomgång.
MÅNGA HUMANVETARE I NE
Vilka var då de huvudkategorier inom vilka vi kan läsa längre biografiska artiklar? I världen utanför Norden dominerar tre stora kategorier: författare, politiker och forskare. Dessa omfattar vardera en fjärdedel av artiklarna. Detta ger onekligen ett seriöst och intellektuellt intryck. Bland politikerna var relationen mellan uppskattning och antalet rader inte påfallande, så handlar den längsta artikeln om Saddam Hussein. Däremot författare och forskare har genomgående högaktningsfulla och uppskattande artiklar.
Min huvudfråga om förhållandet mellan vetenskapens två kulturer löstes lätt. Om jag börjar med världen utanför Norden vann humanvetarna, trots att naturvetarna hade kraftig hjälp av nobelpriset. Bland de personer som tagit sig in i NE mellan den tryckta versionen och nätversionen är nobelpristagare inom naturvetenskap en dominerande kategori, de går från ingenting till långa artiklar.
Visserligen ska man i en undersökning som denna inte fästa alltför stor betydelse vid enskilda namn, eftersom redaktörernas preferenser och skribentens inflytande kan spela en avgörande roll, men det är påfallande hur centrala de franska humanvetarna är, med toppnamn som Ricoeur och Levi-Strauss. Det tycks som om den svenska humanvetenskapliga diskussionen i hög grad förhåller sig till internationella storheter. Detta ser man också i de böcker och artiklar som publiceras i Sverige.
Antalet biografiska artiklar inom några huvudkategorier.
Sverige Norden Världen utom Norden
Författare 63 19 84
politiker 20 5 75
forskare-hum 10 2 45
forskare-nat 8 2 32
film/teater 22 0 34
musik/dans 19 2 24
konst 25 1 9
idrott 4 0 2
företag 4 0 1
brott 2 0 0
177 31 306
SVENSKA FÖRFATTARE EN DOMINERANDE KATEGORI
Bland de svenska biografierna utgjorde författarna den dominerande kategorin med över en tredjedel av artiklarna. Forskarna utgjorde bara en tiondel. Med spänning räknade jag på de svenska forskarna som nämns i NE. Jag förväntade mig att humanvetenskapen skulle ha relativt ännu starkare ställning inom landet jämfört med vad humanvetarna utanför Norden
hade. Men jag bedrog mig. Det visade sig att naturvetarna hade strax under hälften av forskarartiklarna - nästan helt utan hjälp av nobelpris. Intresset inom landet riktas ofta mot läkare, medan medicinarna utom Norden står tillbaka för fysiker och kemister. Nationellt tycks vi intressera oss för dem som har gjort insatser som direkt berör oss, och detta ger mig också spårväxlingen till den andra slutsatsen som framträdde ur denna genomgång - vårt förhållande till vår egen kultur.
Författarnas dominans bland svenskarna är givetvis ett uttryck för det egna språkets betydelse. Men intressant nog är också de svenska konstnärerna relativt sett mer representerade. De utomnordiska konstnärerna utgör bara enstaka procent av hela kohorten av biografi ska artiklar, medan de svenska konstnärerna rycker åt sig nästan en sjättedel av de längre artiklarna.
Encyklopedin förhåller sig till den nationella "kanon" av både böcker och konstverk. Även kategorin film och teater är relativt sett större i Sverige än bland de icke-nordiska personerna. Detta gäller inte förvånande särskilt teatern, som är utformad inom vårt språk. En intressant detalj är att det bland de internationella biografierna bara finns en dansare (Nurejev), men i Sverige utgör dansare och koreografer ett halvdussin. Även dansen tycks således ingå i det nationella kulturskapande vi särskilt förhåller oss till.
Musiken utgör ungefär samma andel bland omskrivna svenskar som icke-svenskar, men då ska man hålla i minnet att denna konstart är påfallande internationell. Detta kan bero på att svenska musiker faktiskt har en stark ställning internationellt. Sammantaget visar detta mått att den svenska kultur som vi särskilt förhåller oss till i hög grad handlar om det svenska skönlitterära skapandet, men också inbegriper en större sektor av kulturellt skapande som sträcker sig långt utanför det rent språkliga. Det är inte bara svenskan som språk som avgränsar den nationella kultur vi har omkring oss. Här vore det givetvis intressant att gå vidare och finna andra mått för att fullständiga bilden. Förlagens försäljning, utlåning på biblioteken (som i allt högre grad handlar om andra media än böcker), är några givna sådana mått som också används inom litteraturvetenskapen.
FÅ TRÄFFAR PÅ IDROTTSMÄN
De trettio nordiska biografierna uppvisar en mycket egendomlig fördelning på så sätt att författarna är nästan totalt dominerande med nära två tredjedelar av artiklarna. Hur ska detta förklaras? Visserligen ingår sex finlandssvenska författare, men även bortsett från denna grupp ingår övriga Nordens författare uppenbarligen i den litterära kulturen som är vår. Vi läser den huvudsakligen genom översättningar och då finns en intressant aspekt av den nordiska sammanhållningen att reflektera över. Det litterära skapandet ligger inte bara nära oss genom det språkliga utan också genom att det bearbetar likartade upplevelser i en likartad samhällelig och historisk kontext. Det skulle vara intressant att göra motsvarande studier över de nationella encyklopedierna i våra grannländer.
De svenska politikerna då? De har samma relativa andel internationellt som i Sverige, men de mera osympatiska porträtten möter vi inte rörande våra egna politiker. Socialdemokraterna spelar en påfallande mer framträdande roll än de borgerliga politikerna, vilket väl närmast ska förklaras med deras statsbärande roll under många decennier. En liten svensk kategori som jag först inte visste vad jag skulle göra med, men sedan skapade en egen grupp för är de "kriminella". Denna grupp av två personer är: socialisten Anton Nilsson som sprängde ett strejkbrytarfartyg och rasisten John Ausonius som sköt invandrare. Två tidsrepresentanter.
Vänder man sig därefter till andra kategorier som har fått få träffar är sportens värld en given sådan. Det tycks som om dessa stjärnors lyskraft inte är tillräckligt stor för att den ska ge återsken över flera decennier, vilket krävs för att ge en längre biografi. Ett mera förvånande förhållande är att företagsledare spelar en helt obetydlig roll bland de längre biografiska artiklarna. Den enda internationella längre biografin kommer från medievärlden med Ted Turner. I Sverige har media en representant genom Per Gedin. Wallenbergarnas valspråk, att verka men inte synas, har blivit hela företagarvärldens varken de vill eller ej.
BERGMAN ENSAM I SITT SLAG
Allt för mycket vikt ska inte fästas vid artiklarnas längd. Under gränsen 25 rader finns personer som jag personligen önskar skulle ha varit med och däröver personer som jag med viss förvåning finner medtagna. Men varje läsare av listan har förmodligen sina preferenser och idiosynkrasier - vad som är intressant är den helhetsbild som framträder. Ser vi dock ett ögonblick på enskilda biografiers längd är den om Ingemar Bergman helt ensam i sitt slag genom att omfatta över 300 rader. Därefter kommer fem personer som fått artiklar på omkring hundra rader eller ett par tiotal rader däröver. Samtliga är svenskar och vi finner där exempelvis Olof Palme och Astrid Lindgren. Toppskiktet därunder består av drygt dussintalet personer, som alla har fått över 70 rader. Ingen av dem är forskare och de flesta är icke-svenska författare. Men vi finner också några politiker, en musiker (Dylan) och en filmregissör (Kurosawa) i denna absoluta toppgrupp.
Förekomsten av biografier i ett nationellt uppslagsverk är ett mått på betydelse och man får på en övergripande nivå ett annat resultat än vad det på universiteten allmänt använda citeringsindexet ger. Att genomgången dessutom gett en bild av ett brett svenskt kulturarv som vi förhåller oss till är av minst lika stort intresse.
FOTNOT
Vill du läsa Janken Myrdals artikel i nr 4:05? Sök i Tvärsnitts arkiv på www.vr.se/tvarsnitt
Sidansvarig:
Senast uppdaterad: 2006-12-14
Redaktör: Ragnhild Romanus, e-post: ragnhild.romanus@vr.se
Ansvarig utgivare: Arne Jarrick, e-post: arne.jarrick@vr.se
Projektansvarig: Helena Bornholm, e-post: helena.bornholm@vr.se
Ansvarig utgivare: Arne Jarrick, e-post: arne.jarrick@vr.se
Projektansvarig: Helena Bornholm, e-post: helena.bornholm@vr.se
Tvärsnitt - om humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning sedan 1979