- Startsida
- Tvärsnitt nr 3-4 2011
- Tvärsnitt nr 2:2011
- Tvärsnitt nr 1: 2011
- Tvärsnitt nr 4: 2010
- Tvärsnitt nr 3 2010
- Tvärsnitt nr 2 2010
- Tvärsnitt nr 1 2010
- Tvärsnitt nr 4 2009
- Tvärsnitt nr 3:2009
- Tvärsnitt nr 2: 2009
- Tvärsnitt nr 1: 2009
- Tvärsnitt nr 4:2008
- Tvärsnitt nr 3:2008
- Tvärsnitt nr 2:2008
- Tvärsnitt nr 1:2008
- Tvärsnitt nr 4:2007
- Tvärsnitt nr 3:2007
- Tvärsnitt nr 2:2007
- Tvärsnitt nr 1:2007
- Tvärsnitt nr 4:2006
- Redaktören har ordet: Forskning och politik – ett omöjligt samspel?
- Ledare: Låt kreativiteten växa i lagom stora miljöer
- Intervju: "Forskningen ska klara välfärden"
- Intervju: ”Kortsiktig politik hotar den fria forskningen”
- Från bildningsuppdrag till entreprenörskap?
- Myter och verkligheter i den forskningspolitiska debatten
- Naturvetenskapen behöver humaniora
- Kvinnor minns ansikten bättre än män
- Intervju: Problemkantad färd mot fred och folkstyre
- Så uppstår empati för andra människor
- Historiebruk och identitetsskapande i det mångkulturella Sverige
- Encyklopedins biografier – ett mått på betydelse?
- Aktuellt: Så ser humsam-forskarna på Vetenskapsrådets bidragsformer
- Engelsmän är fulla som grevar och svenskar som kastruller
- Debatt: Dansen kring forskningsfinansieringens guldkalv
- Rapport: Sökes - Fler mötesplatser för forskare och politiker
- Krönika: Risksamhällets ofrånkomliga otydlighet
- Tvärsnitt nr 3:2006
- Tvärsnitt nr 2:2006
- Tvärsnitt nr 1:2006
- Arkiv
Prenumeration
Det är inte längre möjligt att prenumerera på Tvärsnitt. Sista numret av tidskriften, nummer 3-4 2011, kom i november 2011.
Det är inte längre möjligt att prenumerera på Tvärsnitt. Sista numret av tidskriften, nummer 3-4 2011, kom i november 2011.
Gamla nummer
Enstaka nummer kan beställas från vår internetbokhandel.
Kvinnor minns ansikten bättre än män
AGNETA HERLITZ, är docent i psykologi och sektionschef vid Aging Research Center, Karolinska institutet. Där bedriver hon forskning kring könsskillnader i intellektuella funktioner, hur de utvecklas från barndom till ålderdom och huruvida könshormon har någon betydelse i detta sammanhang.
Är män och kvinnor olika bra på att komma ihåg saker? Ja, det finns studier som tyder på det. Agneta Herlitz, docent i psykologi vid Karolinska institutet, forskar kring könsskillnader i intellektuella funktioner. Området är kontroversiellt, konstaterar hon.
- Men det är min fasta övertygelse att denna typ av forskning också kan öka förståelsen för hur vi människor fungerar i dagens samhälle och, i förlängningen, leda till en ökad jämlikhet mellan könen.
- Men det är min fasta övertygelse att denna typ av forskning också kan öka förståelsen för hur vi människor fungerar i dagens samhälle och, i förlängningen, leda till en ökad jämlikhet mellan könen.
Mitt intresse för könsskillnader i minnesfunktioner väcktes under arbetet med min avhandling som handlade om Alzheimerpatienters sviktande minnesfunktioner. Som jämförelsegrupp till de demenssjuka rekryterades personer från pensionärsföreningen Björken i Umeå. I de rutinmässiga statistiska undersökningar som vi gjorde av pensionärernas minnesprestation, fann vi alltid att kvinnorna kom ihåg fler ord, bilder, ansikten, eller vilket material vi nu bad dem minnas, än männen. Vi tyckte att dessa skillnader bland pensionärerna var besvärande, eftersom vi trodde att det innebar att vår jämförelsegrupp inte var särskilt representativ för befolkningen i stort. Här hade vi fel.
Att män och kvinnor skiljer sig åt i en mängd avseenden vet vi redan. Det är helt okontroversiellt att vi har olika könsorgan och att män vanligen är längre och har större muskelmassa än kvinnor. Vi tycker också för det mesta att det är helt naturligt att män och kvinnor tävlar var för sig i de flesta sporter och vi kan oftast acceptera att vissa sjukdomar förekommer mer eller mindre frekvent bland kvinnor och män. Betydligt mer känsligt har det varit att tala om eventuella könsskillnader i intellektuella funktioner. Än mer besvärligt blir det om man kopplar ihop könsskillnader i intellektuella funktioner med de yrkesval män och kvinnor gör eller med hur arbetsfördelningen i samhället ser ut. Många har därför opponerat sig mot all sorts jämförelse av män och kvinnors intellektuella funktioner, särskilt när man har funnit skillnader. Ofta beror det på att man är rädd för att resultaten ska feltolkas och användas för att främja stereotypier och tas som intäkt för ojämlikheter i samhället. En sådan risk finns, men det är min fasta övertygelse att denna typ av forskning också kan öka förståelsen för hur vi människor fungerar i dagens samhälle och, i förlängningen, leda till en ökad jämlikhet mellan könen.
Minnet består av flera delar, där de viktigaste är arbetsminnet (vår förmåga att hålla och bearbeta aktuell information i medvetandet) och långtidsminnet (dit bearbetad information transporteras från arbetsminnet). I långtidsminnet finns det semantiska minnet, som handhar våra allmänna kunskaper om världen och det episodiska minnet, som mottar och lagrar personligt daterad information. Det kan gälla allt från att komma ihåg vad som hände på julaftonen för tre år sedan, till att redogöra för vilka händelser under dagen som ledde fram till att vi befinner oss i det rum vi gör. Kort och gott - vårt autobiografiska minne.
Eftersom vi sällan har "facit" till en persons minne, testar man vanligtvis det episodiska minnet genom att först presentera en begränsad mängd information; en text, en lista med ord, ansikten eller bilder. Därefter låter man en viss tid passera och frågar sedan vad personen kommer ihåg av den tidigare presenterade informationen. Ibland möter man invändningen att det rimligen inte är samma sak att komma ihåg en lista med ord som att komma ihåg komplexa, ofta emotionellt laddade episoder i vardagslivet. Faktum är dock att man under 80-talet undersökte hur väl minnesprestationen i laboratoriet motsvarade prestationen i vardagslivet, och fann att de mått på episodiskt minne som vi får i laboratoriet stämmer väl överens med vardagslivets minneskrav. De grupper eller individer som har en hög episodisk minnesprestation då vi presenterar en lista med 20 slumpmässigt valda ord, kan vi således förvänta oss ha en hög prestation när det gäller att komma ihåg när vem sade vad till vem vid mötet i förrgår eller vid frukostbordet i morse.
Det är nu inte bara de pensionerade kvinnorna som jag undersökte i min avhandling som kommer ihåg ordlistor bättre än sina jämnåriga män. Även de tusentals kvinnor som har deltagit och deltar i den Umeåbaserade longitudinella Betula-studien visar sig ha ett bättre episodiskt minne än männen och dessa deltagare vet vi är representativa för den svenska befolkningen.
I våra initiala undersökningar fann vi att vuxna kvinnor, från 35 till 80 år gamla, kom ihåg mer information än de jämngamla männen. Sedan dess har vi undersökt könsskillnaderna i en rad studier och funnit att små flickor och unga eller gamla kvinnor kommer ihåg episodisk information bättre än män. Vi vet också att dessa skillnader existerar i en rad länder och kulturer - självklart i den europeiska, syd- och nordamerikanska, men även i delar av den asiatiska.
Som exempel kan nämnas Bangladesh, där vi deltog i ett projekt där man undersökte hälsonyttjandet hos en stor grupp litterata eller illitterata äldre personer. Bland frågeformulär och undersökningar ingick även ett kort test av intellektuella funktioner. Det visade sig att könsskillnaderna i episodiskt minne bland de skrivkunniga var ungefär lika stor som i många andra delar av världen, men att det bland de icke läs- och skrivkunniga inte fanns några könsskillnader. I samtliga övriga uppgifter fanns det dock en klar fördel för de illitterata männen. Varför?
Sedan lång tid tillbaka känner man till att det finns könsskillnader i vissa intellektuella funktioner, bland annat i visuospatiala och verbala funktioner. Med visuospatiala funktioner menar man sådana som har med rumsuppfattning att göra: att orientera sig i omgivningen, förstå hur en Ikea-möbel skruvas ihop eller förstå hur en sak ser ut om den roteras. Över 40 års forskning visar att i den här typen av uppgifter presterar män vanligtvis på en högre nivå än kvinnor och att skillnaderna redan finns bland 3-4-åringar. Könsskillnaderna kvarstår under hela livet.
Den allmänna uppfattningen är att kvinnor har en högre verbal förmåga än män och det stämmer, i alla fall i vissa verbala uppgifter. Kvinnor har till exempel ett bättre verbalt flöde än män, de kan tala fortare, gör färre uppehåll och har en högre verbal produktion än män. I andra verbala uppgifter, såsom ordkunskap eller ordförståelse, finns det dock inga könsskillnader. Tillbaka till de äldre i Bangladesh. Bland de illitterata var det så att männen inte bara presterade väldigt mycket högre i visuospatiala uppgifter, de var även något bättre i uppgifter där man inte förväntar sig könsskillnader. Faktum var att den enda uppgiften där män inte var bättre än kvinnor var i just episodiskt minne. De här nedslående resultaten bör ses i ljuset av att Bangladesh då var ett av väldigt få länder där män hade längre förväntad livslängd än kvinnor och där kvinnorna inte hade tillgång till den offentliga sfären, vilket kan förklara kvinnors generella underprestation. De här resultaten tror vi innebär att mönstret i könsskillnaderna är universellt, men att magnituden i skillnaderna kan variera som ett resultat av miljöfaktorer.
Hur påverkas könsskillnaderna i episodiskt minne av vad det är man ska komma ihåg? Könsskillnaderna tycks till viss del följa mönstret för allmänna könsskillnader i kognitiva funktioner, så att kvinnor är bättre än män på att komma ihåg verbal information eller information där man kan använda sin verbala förmåga. Exempel från vardagslivet skulle kunna vara att komma ihåg innehållet i ett samtal, att redogöra för handlingen i en film eller att från en minnesbild beskriva interiörerna från en restaurang. I uppgifter som däremot kräver ett visuospatialt tänkande, som att komma ihåg hur man från sommarstugan tar sig genom skogen för att komma till förra årets fantastiska trattkantarellställe, ser vi att män har ett bättre minne. Intressant nog har vi även sett att kvinnor också kommer ihåg ansikten bättre än män.
Att känna igen och komma ihåg ansikten är en förmåga som vi människor är särskilt duktiga på. Redan som alldeles nyfödda är vi mer intresserade av ansikten än av andra objekt.
Genom att visa ungefär 40 fotografier på olika personer, ett och ett under några sekunder, och därefter vänta en halvtimme kan vi testa det episodiska ansiktsminnet. Vid testet visar man samma ansikten igen, uppblandade med 40 nya ansikten, och ber personen att tala om vilka de kommer ihåg att de har sett. Om vi visar färre ansikten eller väntar kortare tid blir uppgiften för lätt. Vi är som sagt bra på att komma ihåg ansikten.
Hur har kvinnors egna könseffekt utvecklats och varför finns den? Ett sätt att ta reda på det är att undersöka spädbarn. Någon enstaka spädbarnsstudie har visat att flickor, i jämförelse med pojkar, uppmärksammar ansikten mer. Detta kanske utgör basen för kvinnors högre ansiktsigenkänningsförmåga? Vi vet att spädbarn är bättre på att diskriminera mellan kvinnoansikten än mellan mansansikten, sannolikt därför att spädbarn oftare exponeras för kvinnoansikten än för mansansikten. Med den reciproka uppmärksamhet små flickor och vuxna kvinnor visar varandra är det möjligt att små flickor utvecklar sitt tidiga intresse för kvinnoansikten. Pojkar å andra sidan, orienterar sig sannolikt mer mot män under uppväxten och förlorar i den processen därmed sitt initiala intresse och kunskap för kvinnoansikten. Sanningshalten i dessa och andra spekulationer kommer vi att undersöka i vår framtida forskning.
I den evigt återkommande debatten om könsskillnadernas ursprung och orsak, tycker vi att skillnader mellan män och kvinnor i episodiskt minne och inte minst i ansiktsigenkänning utgör utmärkta exempel på när biologin och miljön samspelar i skapandet av könsskillnader. Att uppmärksamma dessa könsskillnader innebär också en möjlighet att inrätta samhället så att dess, kanske icke önskvärda, effekter kan minimeras.
SKA MAN STUDERA KÖNSSKILLNADER?
Att män och kvinnor skiljer sig åt i en mängd avseenden vet vi redan. Det är helt okontroversiellt att vi har olika könsorgan och att män vanligen är längre och har större muskelmassa än kvinnor. Vi tycker också för det mesta att det är helt naturligt att män och kvinnor tävlar var för sig i de flesta sporter och vi kan oftast acceptera att vissa sjukdomar förekommer mer eller mindre frekvent bland kvinnor och män. Betydligt mer känsligt har det varit att tala om eventuella könsskillnader i intellektuella funktioner. Än mer besvärligt blir det om man kopplar ihop könsskillnader i intellektuella funktioner med de yrkesval män och kvinnor gör eller med hur arbetsfördelningen i samhället ser ut. Många har därför opponerat sig mot all sorts jämförelse av män och kvinnors intellektuella funktioner, särskilt när man har funnit skillnader. Ofta beror det på att man är rädd för att resultaten ska feltolkas och användas för att främja stereotypier och tas som intäkt för ojämlikheter i samhället. En sådan risk finns, men det är min fasta övertygelse att denna typ av forskning också kan öka förståelsen för hur vi människor fungerar i dagens samhälle och, i förlängningen, leda till en ökad jämlikhet mellan könen.
MINNETS OLIKA DELAR
Minnet består av flera delar, där de viktigaste är arbetsminnet (vår förmåga att hålla och bearbeta aktuell information i medvetandet) och långtidsminnet (dit bearbetad information transporteras från arbetsminnet). I långtidsminnet finns det semantiska minnet, som handhar våra allmänna kunskaper om världen och det episodiska minnet, som mottar och lagrar personligt daterad information. Det kan gälla allt från att komma ihåg vad som hände på julaftonen för tre år sedan, till att redogöra för vilka händelser under dagen som ledde fram till att vi befinner oss i det rum vi gör. Kort och gott - vårt autobiografiska minne.
Eftersom vi sällan har "facit" till en persons minne, testar man vanligtvis det episodiska minnet genom att först presentera en begränsad mängd information; en text, en lista med ord, ansikten eller bilder. Därefter låter man en viss tid passera och frågar sedan vad personen kommer ihåg av den tidigare presenterade informationen. Ibland möter man invändningen att det rimligen inte är samma sak att komma ihåg en lista med ord som att komma ihåg komplexa, ofta emotionellt laddade episoder i vardagslivet. Faktum är dock att man under 80-talet undersökte hur väl minnesprestationen i laboratoriet motsvarade prestationen i vardagslivet, och fann att de mått på episodiskt minne som vi får i laboratoriet stämmer väl överens med vardagslivets minneskrav. De grupper eller individer som har en hög episodisk minnesprestation då vi presenterar en lista med 20 slumpmässigt valda ord, kan vi således förvänta oss ha en hög prestation när det gäller att komma ihåg när vem sade vad till vem vid mötet i förrgår eller vid frukostbordet i morse.
KÖNSSKILLNADER I MINNESFUNKTIONER?
Det är nu inte bara de pensionerade kvinnorna som jag undersökte i min avhandling som kommer ihåg ordlistor bättre än sina jämnåriga män. Även de tusentals kvinnor som har deltagit och deltar i den Umeåbaserade longitudinella Betula-studien visar sig ha ett bättre episodiskt minne än männen och dessa deltagare vet vi är representativa för den svenska befolkningen.
I våra initiala undersökningar fann vi att vuxna kvinnor, från 35 till 80 år gamla, kom ihåg mer information än de jämngamla männen. Sedan dess har vi undersökt könsskillnaderna i en rad studier och funnit att små flickor och unga eller gamla kvinnor kommer ihåg episodisk information bättre än män. Vi vet också att dessa skillnader existerar i en rad länder och kulturer - självklart i den europeiska, syd- och nordamerikanska, men även i delar av den asiatiska.
Som exempel kan nämnas Bangladesh, där vi deltog i ett projekt där man undersökte hälsonyttjandet hos en stor grupp litterata eller illitterata äldre personer. Bland frågeformulär och undersökningar ingick även ett kort test av intellektuella funktioner. Det visade sig att könsskillnaderna i episodiskt minne bland de skrivkunniga var ungefär lika stor som i många andra delar av världen, men att det bland de icke läs- och skrivkunniga inte fanns några könsskillnader. I samtliga övriga uppgifter fanns det dock en klar fördel för de illitterata männen. Varför?
ANDRA KOGNITIVA KÖNSSKILLNADER
Sedan lång tid tillbaka känner man till att det finns könsskillnader i vissa intellektuella funktioner, bland annat i visuospatiala och verbala funktioner. Med visuospatiala funktioner menar man sådana som har med rumsuppfattning att göra: att orientera sig i omgivningen, förstå hur en Ikea-möbel skruvas ihop eller förstå hur en sak ser ut om den roteras. Över 40 års forskning visar att i den här typen av uppgifter presterar män vanligtvis på en högre nivå än kvinnor och att skillnaderna redan finns bland 3-4-åringar. Könsskillnaderna kvarstår under hela livet.
Den allmänna uppfattningen är att kvinnor har en högre verbal förmåga än män och det stämmer, i alla fall i vissa verbala uppgifter. Kvinnor har till exempel ett bättre verbalt flöde än män, de kan tala fortare, gör färre uppehåll och har en högre verbal produktion än män. I andra verbala uppgifter, såsom ordkunskap eller ordförståelse, finns det dock inga könsskillnader. Tillbaka till de äldre i Bangladesh. Bland de illitterata var det så att männen inte bara presterade väldigt mycket högre i visuospatiala uppgifter, de var även något bättre i uppgifter där man inte förväntar sig könsskillnader. Faktum var att den enda uppgiften där män inte var bättre än kvinnor var i just episodiskt minne. De här nedslående resultaten bör ses i ljuset av att Bangladesh då var ett av väldigt få länder där män hade längre förväntad livslängd än kvinnor och där kvinnorna inte hade tillgång till den offentliga sfären, vilket kan förklara kvinnors generella underprestation. De här resultaten tror vi innebär att mönstret i könsskillnaderna är universellt, men att magnituden i skillnaderna kan variera som ett resultat av miljöfaktorer.
Hur påverkas könsskillnaderna i episodiskt minne av vad det är man ska komma ihåg? Könsskillnaderna tycks till viss del följa mönstret för allmänna könsskillnader i kognitiva funktioner, så att kvinnor är bättre än män på att komma ihåg verbal information eller information där man kan använda sin verbala förmåga. Exempel från vardagslivet skulle kunna vara att komma ihåg innehållet i ett samtal, att redogöra för handlingen i en film eller att från en minnesbild beskriva interiörerna från en restaurang. I uppgifter som däremot kräver ett visuospatialt tänkande, som att komma ihåg hur man från sommarstugan tar sig genom skogen för att komma till förra årets fantastiska trattkantarellställe, ser vi att män har ett bättre minne. Intressant nog har vi även sett att kvinnor också kommer ihåg ansikten bättre än män.
KVINNOR MINNS ANSIKTEN BÄTTRE ÄN MÄN
Att känna igen och komma ihåg ansikten är en förmåga som vi människor är särskilt duktiga på. Redan som alldeles nyfödda är vi mer intresserade av ansikten än av andra objekt.
Genom att visa ungefär 40 fotografier på olika personer, ett och ett under några sekunder, och därefter vänta en halvtimme kan vi testa det episodiska ansiktsminnet. Vid testet visar man samma ansikten igen, uppblandade med 40 nya ansikten, och ber personen att tala om vilka de kommer ihåg att de har sett. Om vi visar färre ansikten eller väntar kortare tid blir uppgiften för lätt. Vi är som sagt bra på att komma ihåg ansikten.
Sedan tidigare vet vi att kvinnor minns fler ansikten än vad män gör. Vi tänkte inledningsvis att kvinnors högre verbala förmåga eventuellt hjälpte dem att komma ihåg ansikten, så att de kanske "verbaliserar" ansikten när de ser dem: En mörk, brunögd, vacker man. Våra resultat visar att så inte är fallet; om något använder män mer sin verbala förmåga än kvinnor för att komma ihåg ansikten.
Däremot upptäckte vi att kvinnor framför allt minns kvinnoansikten och att kvinnors övertag för kvinnoansikten är betydande och avsevärt större än könsskillnaden för manliga ansikten. För män tycks det inte spela någon roll om de ska minnas kvinnoeller mansansikten, de minns alla ansikten lika bra. I en serie studier har Jenny Rehnman och jag undersökt denna "egna könseffekt" och funnit att även små flickor kommer ihåg flickansikten bättre än pojkansikten. De kommer också ihåg fler kvinnor än män och vuxna kvinnor kommer ihåg fler flickor än pojkar. För pojkar och män spelar ansiktets kön ingen roll.
Varför är det så? I ett arbete har vi kommit svaret något närmare. Vi skapade androgyna ansikten, genom en fusion av mans- och kvinnoansikten. Samma androgyna ansikten visades för tre grupper som fick lite olika instruktioner, nämligen att de skulle få se antingen en rad kvinnor, män eller ansikten och att uppgiften var att försöka komma ihåg ansiktena så bra som möjligt. Resultaten visade att det räckte med föreställningen att de androgyna ansiktena var kvinnor för att kvinnor skulle visa den egna könseffekten. Således var kvinnor bättre på att komma ihåg de androgyna ansiktena som de trodde var kvinnor och sämre på att minnas androgyna ansikten som de trodde var män. För män tycktes det inte ha någon betydelse om de trodde att de tittade på kvinnor eller män; minnesprestationen var densamma. Kvinnor var också något bättre än män på att komma ihåg de androgyna ansiktena som de fick presenterade endast som "ansikten".
Det här visar att kvinnor generellt har en högre ansiktsigenkänningsförmåga än män och att denna förmåga är särskilt markant för ansikten som är eller kan uppfattas som kvinnor. Det innebär också att kvinnors goda minne för andra kvinnoansikten styrs av en ökad uppmärksamhet mot kvinnor, som sannolikt har sin bas i ett större intresse för kvinnoansikten.
BIOLOGI OCH MILJÖ SAMSPELAR
Hur har kvinnors egna könseffekt utvecklats och varför finns den? Ett sätt att ta reda på det är att undersöka spädbarn. Någon enstaka spädbarnsstudie har visat att flickor, i jämförelse med pojkar, uppmärksammar ansikten mer. Detta kanske utgör basen för kvinnors högre ansiktsigenkänningsförmåga? Vi vet att spädbarn är bättre på att diskriminera mellan kvinnoansikten än mellan mansansikten, sannolikt därför att spädbarn oftare exponeras för kvinnoansikten än för mansansikten. Med den reciproka uppmärksamhet små flickor och vuxna kvinnor visar varandra är det möjligt att små flickor utvecklar sitt tidiga intresse för kvinnoansikten. Pojkar å andra sidan, orienterar sig sannolikt mer mot män under uppväxten och förlorar i den processen därmed sitt initiala intresse och kunskap för kvinnoansikten. Sanningshalten i dessa och andra spekulationer kommer vi att undersöka i vår framtida forskning.
I den evigt återkommande debatten om könsskillnadernas ursprung och orsak, tycker vi att skillnader mellan män och kvinnor i episodiskt minne och inte minst i ansiktsigenkänning utgör utmärkta exempel på när biologin och miljön samspelar i skapandet av könsskillnader. Att uppmärksamma dessa könsskillnader innebär också en möjlighet att inrätta samhället så att dess, kanske icke önskvärda, effekter kan minimeras.
Sidansvarig:
Senast uppdaterad: 2007-01-10
Redaktör: Ragnhild Romanus, e-post: ragnhild.romanus@vr.se
Ansvarig utgivare: Arne Jarrick, e-post: arne.jarrick@vr.se
Projektansvarig: Helena Bornholm, e-post: helena.bornholm@vr.se
Ansvarig utgivare: Arne Jarrick, e-post: arne.jarrick@vr.se
Projektansvarig: Helena Bornholm, e-post: helena.bornholm@vr.se
Tvärsnitt - om humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning sedan 1979
Sök i Tvärsnitt!
Agneta Herlitz