Startsidan på Vetenskapsrådet
Vetenskaprsådets startsida

Så gör man sig omöjlig att standardisera

Susanna Alexius är nydisputerad företagsekonom och organisationsforskare vid Score och Handelshögskolan i Stockholm. I sin forskning intresserar sig Alexius för sambanden mellan organisering och reglering med särskilt fokus på regulativa brytningsskeden och gränser mellan olika typer av ordningar.
Allt fler branscher upprättar standarder för sin verksamhet. Men det finns en bransch som rör sig i motsatt riktning. Managementkonsulterna har hittills lyckats avvärja alla försök att standardisera deras arbete. Genom att konsekvent framställa sig som vaga, unika och föränderliga över tid och rum gör sig managementkonsulter svåråtkomliga för regler. Därför finns det idag inga vedertagna definitioner av vad en managementkonsult är och gör.
Standard, ackreditering, certifiering: kärt barn har många namn. Vid det här laget har nog de flesta upptäckt att vardagen omkring oss blivit märkt med logotyper som på något sätt verkar skilja sig från vanliga varumärken. Jag vet till exempel att högskolan där jag arbetar är Equis-märkt, att min dotters nalle är CE-märkt, att mellanmålsbananen är både KRAV-märkt och Rättvisemärkt och att vi tvättar våra kläder i Svanenmärkt tvättmedel. Men den vetskapen behöver inte betyda att jag reflekterat över att vart och ett av dessa märken signalerar regelföljande. Bakom varje sådant märke finns nämligen en standard.

Det moderna samhället fylls av regler. Och regelsättandet är inte längre förbehållet stater och organisationsledningar. Det finns nu en mängd andra regelsättare som får förvånansvärt stort genomslag för sina formellt frivilliga regler: standarderna. Ordet standard ger kanske associationer till skruvar och muttrar men idag är det nog ännu vanligare att först tänka på kvalitetsledningsstandarden ISO 9000 eller miljöledningsstandarden ISO 14000. Standardiseringen intar ny mark.

Explicit, generell och stabil


I takt med att standarder nu omfattar allt mer och allt fler kan man fråga sig i vilken utsträckning alla dessa regler verkligen följs. Svaret är att många till synes frivilligt välkomnar standarder och tycks göra sitt bästa för att följa dem. Men det finns också intressanta undantag. Inom ramen för ett mångvetenskapligt forskningsprogram om regelsättande och regelföljande i det moderna samhället kom jag själv att intressera mig för de misslyckade standardiserings-försöken på det svenska management-konsultområdet. I min avhandling Regelmotståndarna — Om konsten att undkomma regler som jag lade fram i maj i år tog jag några misslyckade försök att standardisera managementkonsulter och konsultation som empirisk utgångspunkt för en diskussion om standardiseringens gränser och om möjligheterna att undkomma regelföljande. Kan vem som helst och vad som helst standardiseras? Den frågan löper som en röd tråd genom avhandlingen som beskriver hur svenska managementkonsulter gör för att upprätthålla en slags regulativ frizon kring sig själva och sina tjänster.

Managementkonsulters skepsis mot en gemensam branschreglering skiljer dem från andra professionella. När jag frågat managementkonsulter vad de anser om en gemensam standard för managementkonsultation har jag mött två huvudsakliga invändningar: "det behövs inte" och "det är en omöjlighet". I denna artikel tar jag fasta på den senare och frågar mig vad det är som gör det till synes omöjligt att standardisera managementkonsultation.

För att förstå det behöver vi se till våra föreställningar om det mest grundläggande, själva standarden. Vad förväntar vi oss egentligen av en standard? Vad förutsätter den? Det visar sig att tre idealegenskaper hos formella regler är särskilt avgörande för standarders legitimitet, nämligen explicithet, generalitet och stabilitet. I avhandlingen beskriver jag hur managementkonsulter framgångsrikt lyckas sätta käppar i hjulen för standardiserings-försöken och bokstavligen undfly standarder genom att skapa en motsättning mellan sig själva och standarden då de framställer sig som vaga, unika och ständigt föränderliga över tid och rum.

Vaghet


Vad gör egentligen en managementkonsult? När det enda påtagligt synliga hos managementkonsulternas kunder ofta är en anteckning om det antal konsulttimmar man köpt samt kostnadsposten i redovisningen kan man förstås fråga sig vad konsulttjänsten består av mer precist?  Och hur vet man vem som är managementkonsult och inte? Svaret är att det inte finns några vedertagna definitioner av vad en managementkonsult är och gör. Konsulter har till och med kallats handelsresande i ord för att de excellerar i att hitta på vaga och mångtydiga benämningar på sig själva och sina tjänster.

Att managementkonsulter väljer vaga benämningar på sig själva och sina tjänster försvårar emellertid för standardiserare eftersom ett viktigt legitimitetskrav på en regel gäller dess explicithet, det vill säga att det så tydligt som möjligt ska framgå av regeln vad som förväntas av vem i vilket sammanhang. När det som ska regleras, i detta fall managementkonsulter och konsultation, uppfattas som vagt blir det en diger uppgift för standardiseraren att försöka klargöra de allra mest grundläggande förutsättningarna för regleringen: vem ska göra vad och när?

Unikhet


Lite tillspetsat skulle man kunna säga att det enda managementkonsulter har gemensamt är en strävan att vara olika varandra. Mycket tid och energi investeras i att bevara och förstärka bilden av management-konsulttjänsten som en unik och skräddarsydd företeelse, intimt knuten till en specifik konsult och dennes klient vid ett särskilt tillfälle i tid och rum. Att managementkonsulter är så noga med att hänvisa till sin unikhet försvårar för standardiserare eftersom standarder förväntas vara generella och omfatta ett flertal liknande parter och situationer. Även om det är teoretiskt möjligt, är det inte brukligt att skräddarsy en standard för varje enskild företeelse eller varje specifik regelföljare. Standarder förutsätts vara uppbyggda kring generella kategoriseringar. Men hur definierar man en minsta gemensam nämnare för de(t) unika? Denna delikata fråga ligger kvar i de misslyckade konsult-standardiserarnas knä.

Föränderlighet över tid


Redan det upplevt vaga och unika i managementkonsultationen skapar stora svårigheter för standardiserarna på konsultområdet. Men det verkligt avgörande är ändå managementkonsultationens föränderlighet över tid och rum. Identitetsrekonstruktion, detta att ständigt arbeta på att förändra sig själv och sina tjänster, är ännu ett utmärkande drag för managementkonsulter. En effekt av denna ihärdiga identitetsrekonstruktion blir att det upplevt vaga innehållet i managementkonsultationen oupphörligen tycks byta skepnad, ibland så ofta som från ett projekt till ett annat, vilket ger den trögrörliga standardiserings-apparaten verkliga problem att hänga med.

I förväntningarna om standardens explicithet ligger nämligen en önskan om att se regeln uttryckt i text. Med hjälp av språkliga symboler ska regelns villkor och utfall fångas på ett papper eller en datorskärm. Den nedskrivna standardens fysiska förpackning gör den lättare att kopiera för spridning till olika lokala sammanhang, men explicitheten gör samtidigt standardiseringen till en trög process. Det tar vanligtvis många år för en standard att skapas och nå marknaden. Därför händer det inte sällan att standarden hunnit bli omodern innan den ens antagits, då den verklighet som standardtexten ämnat fånga har hunnit förändras. Verklighetens upplevda föränderlighet blir alltså problematisk för en standards legitimitet om skillnaden mellan standardtextens beskrivning och verkligheten upplevs vara för stor. I botten ligger här en naturlagsaktig föreställning om att en ideal regel aldrig, eller åtminstone mycket sällan, ska behöva ändras.
 

Föränderlighet över rum


Retoriken om den innehållsligt föränderliga management-konsulten och konsultationen förstärks även i handling genom management-konsulternas geografiska föränderlighet. Management-konsulter tycks nämligen alltid vara på väg någon annanstans. Denna rörelse — från jobb i andra branscher till konsultbranschen, från en traditionell anställning till ett eget konsultbolag (ibland vid sidan av en anställning) och fram och tillbaka mellan konsultorganisationer och de många klientorganisationerna — utgör i praktiken en rörelse som försvårar standardisering.  

En särskild aspekt av managementkonsulters rumsliga föränderlighet är många konsulters försiktighet när det gäller att helhjärtat och under längre tid delta i och vara tillhöriga en och samma organisation. När konsulter väljer att organisera sig ser de ofta till att dörren står på glänt för ett snabbt utträde. Dels hoppar de från tuva till tuva — från företag till företag, från projekt till projekt. Dels gör de många snabba uppbrott från tillfällig och relativt löst kopplad organisering, som exempelvis en projektgrupp. Denna desorganiserande rörelse tycks medverka till en splittring eller utspädning av många managementkonsulters organisations-tillhörigheter, något som i sin tur skapar ytterligare en svårighet för standardiserarna på fältet.

Medan de inomorganisatoriska direktiven har en given kategori regelföljare att rikta sig till är det inte på förhand givet vilka som bör följa en viss standard och inte. Det måste motiveras av standardiseraren. Och särskilt viktigt blir det om de tilltänkta mottagarna visar sig ovilliga. Det är vanligt att standardiserare använder sig av redan etablerade kategoriseringar som byggmaterial i sina motiveringar av vilka som bör följa en viss standard. Sådana kategoriseringar tas enklast från tidigare regler, till exempel från tidigare standarder på området eller från organisationsdirektiv som anger vilka som betraktas som anställda eller medlemmar i en viss typ av organisation.

Men eftersom många konsulter har en föränderlig, splittrad eller utspädd organisationstillhörighet saknas sådana vedertagna stabila kategoriseringar av managementkonsulter och konsultbolag. Det gör det svårt för standardiserare att motivera var en enskild konsult egentligen hör hemma och vilka standarder som följaktligen borde gälla honom eller henne.   

Det extrema exemplet från management-konsultområdet åskådliggör hur de som vill undkomma standarder för sin verksamhet kan försvåra eller helt hindra standardisering genom att konsekvent beskriva sig och sin verksamhet som vag, unik och föränderlig och därtill se till att hålla sig i ständig rörelse i det organisatoriska landskapet.  

Är standarder alltid önskvärda?


Vad ska vi då tycka och tänka om managementkonsulternas framgångsrika motstånd mot standarder? Ska vi beundra deras skicklighet och försöka lära av deras exempel? Eller ska vi kanske fördöma deras beteenden i linje med den traditionella uppfattning som säger att den som inte följer regler är avvikande och udda? Oavsett vilket kan vi konstatera att föreställningarna om icke-följande som någonting suspekt lever kvar, trots att det formellt är frivilligt att följa dagens standarder och trots att det ofta råder konkurrens dem emellan.

Så gott som dagligen nås vi av marknadsföringens budskap om standardiseringens förtjänster. Idag är det inte många som öppet skulle invända mot påståendet "standarder är nyttiga problem-lösningar". Att standarder är av godo för samhället har blivit en etablerad sanning. Men vad vet vi om standardiseringens baksidor och alternativ?

Det är lätt att dras med av standardiseringsivern utan att reflektera så mycket över vad det innebär att allt mer och allt fler styrs och samordnas av standarder. Forskning visar nu att det blivit svårt att tacka nej till dessa frivilliga regler utan att förlora omvärldens anseende. Vad säger det oss om dagens regelsamhälle? Kan vi tryggt luta oss tillbaka och, som det svenska standardiseringsinstitutet SIS föreslår i en av sina marknads-föringsbroschyrer, tänka på det gamla österländska ordspråket "disciplin föder frihet"? Eller kan regelsamhället bättre beskrivas som en illusion av frihet? Det är upp till oss samhällsforskare att bidra till en mer balanserad bild av fenomenet standardisering.

Sidansvarig:
Senast uppdaterad: 2007-11-26
Redaktör: Helena Bornholm, e-post: helena.bornholm@vr.se
Ansvarig utgivare: Arne Jarrick, e-post: arne.jarrick@vr.se
Projektansvarig: Ragnhild Romanus, e-post: ragnhild.romanus@vr.se
Tvärsnitt - om humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning sedan 1979
Sök i Tvärsnitt!
Susanna Alexius
Susanna Alexius
Referenser

Alexius, Susanna. (2007). Regelmotståndarna — Om konsten att undkomma regler. Stockholm: EFI.

Ahrne, Göran & Nils Brunsson, red. (2000). A World of Standards.  Oxford University Press.

Svedberg-Nilsson, Karin; Henning, Roger & Karin Fernler, red. (2005). En illusion av frihet? Företag och organisationer i regelsamhället. Lund: Studentlitteratur.