Vi sprider gärna rykten om galna kor som sprider smitta

Henrik Olinder är handläggare inom kriskommunikation vid Krisberedskapsmyndigheten. Han har tidigare varit verksam vid Styrelsen för psykologiskt försvar.

Tillsammans skriver Håkan Hvitfelt och Henrik Olinder nu en bok om ryktesspridning.

Rykten cirkulerar dagligen. De är en del av livet och den mänskliga kommunikationen. De är, något förenklat, obekräftade påståenden som sprids mellan människor. Inte sällan är ryktena problematiska och skapar onödiga reaktioner och rädsla. Ett klassiskt och återkommande rykte handlar om den stora kometen som förebådar jordens undergång. Detta rykte har skrämt många genom åren. Ryktena kan senare visa sig vara såväl sanna som falska, helt eller delvis. De är alltså inte nödvändigtvis osanna.

Krig och kriser

Galan kosjukan, senare kallad döda mediesjukan, var till stor del en rykteskarusell. Den var också en berättelse med en dramaturgi som påminner om den klassiska. Den innehöll påtagliga hot som kunde illustreras med synnerligen obehagliga bilder. Det påstods bland annat att sjukdomen kunde överföras till människor på olika sätt. Särskilt genom att man åt nötkött. Således blev allt nötkött från länder där sjukdomen påvisats, eller påstods ha påvisats, livsfarligt.

Fågelinfluensan uppvisar ett liknande mönster. Fåglar som bar på smittan dog. Sjukdomen kunde i extremfall överföras till människor. Kring detta skapades utanför och inom medierna en ryktesflora av samma karaktär som kring aids och galna kosjukan. Men det påstods också att pandemin, den världsomspännande epidemin, stod för dörren. Det handlade om en ny spanska sjukan. Kvällstidningar associerade till digerdöden.  Ryktesspridningen skapade omfattande och onödig oro.

Skapar logik och samband

Det går att urskilja tre beståndsdelar hos rykten, enligt forskningen. För det första, och viktigaste, de ska vara trovärdiga. De ska handla om något fenomen i verkligheten och beskriva fenomenet på ett rättvisande sätt. För det andra saknas konkreta bevis för det ryktet påstår. Detta i sin tur innebär att ryktet kan vara sant men det förblir ett rykte så länge som konkreta bevis saknas. För det tredje handlar rykten om aktuella fenomen. I ovanstående exempel preciseras aktualiteten till dagsaktualitet, men det finns andra former av aktualitet. En sådan är tematisk aktualitet, det vill säga det fenomen som ryktet behandlar ska finnas på offentlighetens dagordning. Rykten är redogörelser eller obekräftade förklaringar som sprids mellan människor och handlar om en person, ett ämne, en händelse eller en fråga av allmänt intresse.

Rykten handlar ofta om det avvikande och onormala, inte om det vardagliga och normala. Detta gör också ofta den goda eller spännande berättelsen. Det är mer spännande om färjan Estonia sjönk på grund av sabotage än att hon sjönk på grund av ett felkonstruerat bogvisir. De hotfulla ryktena är mer spännande än de lugnande.

Sägner handlar om händelser i det förflutna. Det skiljer dem från rykten, som alltid handlar om information som tillför nya upplysningar. Rykten berättas vanligen inte heller enbart i syfte att underhålla, och skiljer sig på detta sätt från lustiga historier och uppdiktade berättelser. Rykten vill övertyga och ska ha allmänt intresse.

Ofta är rykten delar av berättelser. Det centrala elementet är en intrig med konflikt- eller krisperspektiv som antingen slutar lyckligt eller i katastrof. Det är en eller flera huvudpersoner som driver fram berättelsen, vilken ofta pendlar mellan hopp och fruktan. Men berättelsen har också inslag av det ovanliga eller oväntade. Personernas handlingar och upplevelser kan vara tämligen bisarra. Huvudpersonerna, eller åtminstone några av dem, har ofta speciella egenskaper och tillhör någon form av samhällelig elit. De är genom stereotypa karaktärsdrag lätta att placera i berättelsen. Det är den gode och den onde, förövaren och offret, överheten mot den enskilda. Det är den ensamma människan mot det okända.

Medierna sprider vidare

Rykten är ofta spännande och dramatiska. Därför får de uppmärksamhet i medierna och särskilt i nyhetsmedierna. Rykten, som överensstämmer med etablerade uppfattningar om vad en bra nyhet är, har en benägenhet att passera mediernas källkontroll såvida de inte är mycket osannolika. Rykten om ledande politikers "affärer" har denna karaktär, liksom rykten om smittsamma sjukdomar.  

Den som förmedlar ett rykte måste anpassa sig till den som lyssnar för att kunna övertyga. Eftersom lyssnaren får del av en exklusiv information, som ofta framförs i förtroende mellan två eller flera personer, vill han eller hon tro på det som sägs. Detta gör lyssnaren för att få tillhöra en social gemenskap och samtidigt vara bärare av en hemlighet. Hemligheten är ofta så het att den inte går att bevara för sig själv utan måste delas med andra så snart det bara är möjligt. För att rykten ska få genomslag måste förmedlaren också framställa sig som någon med god insyn i en händelse eller i en verksamhet eller med goda kunskaper om en person. Ryktesspridaren bör också kunna referera till god "informationskälla" som kan tillskrivas insyn, kunskap och hög status.
 

Informationsvakuum en grogrund

I dessa situationer av informationsvakuum förmedlas rykten som muntlig nyhetsförmedling mellan människor, men de förs också fram av medierna. Dessa förmedlar spekulationer och prognoser om vad, hur och varför en händelse uppstått och beskriver dess förlopp. Ryktena kopplas till människors upplevelser och reaktioner, som i sin tur kan förstärka innebörden i ryktena. När medierna ställer frågor till ansvariga myndigheter eller företag går ibland frågorna utanför de svarandes ansvarsområden vilket medför att inga svar ges. Informationsbehovet tillfredställs inte. Uppfattningen blir i stället att något döljs och att man inte vill berätta hur det egentligen är.

Rykten kan förstärkas om det finns någon person eller organisation som kan anklagas för att inte lägga alla korten på bordet utan i stället vilja mörklägga. Reaktionen på rykten bygger också till stor del på tidigare erfarenheter då människor ansett sig vara undanhållna information. Det man då kommer ihåg är inte situationen eller vad man frågat om, utan att man undanhölls besked och fördes bakom ljuset.

Rädsla för att smittsamma sjukdomar kan spridas föder gärna rykten. Vi talar med varandra om hotet och risken att bli smittad. Vi är vanligen okunniga om förutsättningarna för och riskerna med smittan då våra medicinska kunskaper är ringa. Eftersom smitta för det mesta inte kan ses innan sjukdomen brutit ut och inte direkt går att ta på, upplevs hotet som främmande och okontrollerbart. Smitta och strålning är abstrakta fenomen; de blir till smygande hot som är svåra att kontrollera. Komplicerade budskap från medicinskt sakkunniga har svårt att nå fram. Eftersom nästan alla av oss någon gång varit sjuka och upplevt det som påfrestande, skapas oro inför risken att återigen bli smittad. En del sjukdomar är dessutom livshotande. Att sjukdomar och smittor har tagit stora mängder liv genom historien gör också att vi är vaksamma även idag.

Inom skolan finns ständigt ett stort behov av att informera barn, föräldrar och anställda. Det ställs höga krav på att den interna informationen ska fungera. Kravet är stort från alla parter att få veta vad som hänt och vad som kommer att ske. När vattkoppor, löss eller magsjuka sprids på ett dagis förmedlas informationen mycket snabbt. Det handlar till stor del om att det är hot som är svåra att skydda sig mot samtidigt som de upplevs som besvärliga. Eftersom oron kommer uppstår dock rykten. Det är en typ av problemlösare där vi ventilerar vad som hänt och eventuellt kommer att ske.

Dementier ökar intresset

Risken för att hamna i en ond ryktesspiral är överhängande. Om människor ställer frågor och inga svar finns uppstår rykten, rykten som i sin tur kräver svar. Detta ger upphov till nya rykten som i sin tur kräver svar. Och så vidare. Blir sedan nyhetsmedierna en del av spiralen kan den förstärkas.

Några få fall blev epidemi

Detta låter som ett fingerat och övertydligt exempel på en ryktesspiral. Det är det inte. Exemplet kommer från några få fall av difterismitta som upptäcktes i Göteborg år 1984.

Men rykten kan se ut på många olika sätt. Vi lever i en värld av rykten och ryktesfloran och metoderna för spridning av rykten ökar snarare än minskar. Internet är ryktesspridningens guldåder. Bloggfenomenet är dess hjärta.