Älgen och människan — en mångtusenårig relation

Tillsammans med forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, och Västerbottens museum drivs sedan 2007 ett projekt som undersöker relationen älg och människa i ett kronologiskt perspektiv. Studien är inriktad mot Västerbottens inland och delar av Västernorrlands och Jämtlands län. Det unika med satsningen är den tvärvetenskapliga profilen: Viltekologisk forskning om dagens älgar kombineras med arkeologiska data om stenåldersmänniskans utnyttjande av älgen för 6 000 år sedan.

Forskargruppen vid SLU har sedan 2003 arbetat med att kartlägga älgars vandringsvägar i skogs- och fjällmiljö. Genom att utrusta över 200 älgar i norra Sverige med halsband kan djurens rörelser följas i detalj. Halsbanden, som sitter på under flera år, är en kombination av en GPS (globalt positionerings system) och en GSM-telefon. Älgarnas position beräknas med hjälp av satelliter varje hel- eller halvtimme, dygnet runt, året om. Noggrannheten i positionsbestämmelsen ligger i intervallet 2—10 meter. Positionsdata överförs löpande med hjälp av ett SMS som skickas via mobiltelefonnätet till en databas.
 

Nya insikter om älgens betydelse

En mindre förstudie, som utförts med fornlämningsdata och älgdata från Sorsele och Ammarnäs i Västerbotten, visar en mycket bra överensstämmelse mellan nutida vandringsvägar för älg och forntida fångstgropsystem. Vid Tjulträsket nära Ammarnäs i Västerbottensfjällen är det tydligt att vårvandrande älgar väljer att korsa Tjulån på just det ställe där det finns ett forntida fångstgropsystem. Förstudien har också identifierat områden som idag verkar vara mycket attraktiva för älgen, men där vi inte hittar några spår av förhistoriska aktiviteter trots noggranna inventeringar.

Inom ramen för svenska Polarforskningssekretariatets IPY-satsning Arktiska Sverige har vissa fältarbeten som berör fjällområdet inom projektet kunna påbörjas. Under sommaren 2008 har vi bland annat undersökt en högt belägen boplats vid sjön Luspasjaure. Vi har också kunnat genomföra inventeringar efter nya stenåldersboplatser och fångstgropar. Materialet från boplatsundersökningen är ännu inte färdiganalyserat, men klart är att avslag från tillverkning av stenredskap dominerar. Av speciellt intresse är fyndet av fyra forntida "tuggummin" (harts), varav ett med ett tandavtryck, vilket kan tyda på att man fästade pilspetsar av sten på sina pilar. C14-dateringen av en av hartsbitarna visar att den är från 3 200 f.Kr.

Forskning om klimatförändringar

Sett ur ett klimatförändringsperspektiv är älgen ett intressant modelldjur. Den har förekommit i norra Sverige under flera klimatcykler. Inom Arktiska Sverige har vi genomfört en del pilotstudier för att bättre förstå älgens habitatutnyttjande (livsmiljö) sommartid. En stor del älgarna, men inte alla, som lever i fjällvärlden vandrar långa sträckor mellan sommar- och vinterområden. I extrema fall förekommer vandringssträckor på upp till 200 kilometer.

Älgen kan påverkas direkt och indirekt av en högre temperatur. Direkt genom att den blir värmestressad redan vid 15 plusgrader på sommaren och vid fem minusgrader på vintern. Älgar kan inte svettas, så för att reglera temperaturen måste de antingen öka andningsfrekvensen eller uppsöka fuktiga områden för att leda bort överskottsvärmen. En indirekt effekt av varmare klimat är påverkan via födan och det är det som vi nu har börjat studera. Vi har fokuserat på att kartlägga vilka levnadsmiljöer som är viktiga för älgarna i fjällvärlden sommartid, var de finns i landskapet och vilka födoväxter som finns där. Blir det varmare kommer en del växter att försvinna och andra kommer att flytta upp på fjället. Dessutom kommer tiden då näringsinnehållet är högt i många föredragna växtarter att bli kortare — ett varmare klimat medför tidigare blomning och snabbare förbrukning av växtens näringsinnehåll. Ytterligare en effekt av ett varmare klimat med mer nederbörd än tidigare och med en längre tid som marken är snötäckt är att älgarnas vandringar kan påverkas och de kanske väljer nya sommar- eller vinterområden.
 

Forntida beskattning

Ytterligare en central uppgift för projektet är att svara på frågan om de forntida älgarnas genetiska samröre med den moderna älgstammen. Det välbevarade benmaterialet från vissa 4 000—6 000 år gamla boplatser ger oss en unik möjlighet att besvara denna fråga med hjälp av aDNA-analyser (aDNA = ancient DNA). Vid arkeologiska forskningslaboratoriet vid Stockholms universitet kommer professor Kerstin Lidén och hennes team att analysera de forntida älgbenen med avseende på aDNA i samarbete med Göran Spongs grupp vid SLU i Umeå. Svaret på den genetiska frågan är av arkeologiskt intresse, men framför allt av zooekologisk och viltgenetisk betydelse. Om det visar sig att vi har förändrad genetisk sammansättning i den moderna populationen jämfört med den förhistoriska, kan det betyda att vi genom modern jaktteknik har styrt älgpopulationen. Det är alltså av stort vetenskapligt värde för dagens viltforskning att kunna utnyttja detta unika arkeologiska material för att bättre förstå hur man ska kunna vårda den svenska älgstammen.

Det unika i det arkeologiska-ekologiska samarbetet är att både älgen och människan länkar ihop disciplinerna. Utmaningen — som också är den stora vinsten med projektet — är att tolkningarna kan sättas in ett bredare historiskt och kulturellt perspektiv. Kan det vara så att människan faktiskt hade större påverkan ekologiskt på sina naturresurser än vad vi hittills trott? Älgen får visa vägen här. På samma sätt står vi inför utmaningen att sätta våra resultat i ett framtidsperspektiv. Vad kommer ett förändrat klimat att innebära för framtida generationer av älgar och människor? För att besvara detta krävs att samarbetet fortsätter att utvecklas och att även andra discipliner involveras, exempelvis sociologi, kulturgeografi och naturresursekonomi.