Hur skapas demokratier?

Förklaring av demokratispridning genom systemdynamisk simulering

Harvardprofessorn Samuel P. Huntington utgör ett undantag i sin analys av "den tredje vågens" demokratiseringar sedan 1970-talet. Han listar globala faktorer som gjorde att vissa av världens icke-demokratiska länder demokratiserades. Till dem hör radikaliseringen av katolska kyrkan under Johannes Paulus vilket till exempel uppmuntrade Polen och Solidaritet till att verkligen ta steget att frigöra sig från Sovjetimperiet. En av de faktorer Huntington nämner är också "snöbollseffekten", alltså den mekanism som gör att framgångsrika demokratier påverkar icke-demokratier att vilja bli lika framgångsrika genom egen demokratisering.
 

Demokratisering som spridningsprocess

SIR står för Susceptable, Infected, Recovered (mottagliga, infekterade, tillfrisknade) och fick Frank M. Bass, professor i marknadsföring vid University of Texas, att utveckla en analogi för studier av innovationsspridning. Han testade modellerna på spridningen av hemelektronik. Mottagliga är då potentiella köpare av en teknik, infekterade de som innehar den, och tillfrisknade de som slutar använda en teknik och därmed blir mottagliga för nästa teknikgeneration. Spridningen enligt den epidemiologiska modellen är s-formad (logistisk) och når ett tak, där endast de som vägrar anamma tekniken ifråga (de immuna) skiljer mättnadsnivån från det totala antalet i populationen. Bass-modellen har, visade det sig, överraskande god överensstämmelse med verklig spridning av tekniska innovationer inom en population. 

Som ni nu förstår kan en spridningsmodell liknande Bass-modellen, men där den totala populationen också kan variera över tid, även prövas på demokratins spridning globalt bland världens stater. Bland de mottagliga finner vi ett stort antal icke-demokratier, bland de infekterade finner vi alla de redan demokratiska staterna, och bland de tillfrisknade återfinns de som misslyckats med att vidmakthålla sin demokrati och återgått till någon form av icke-demokrati. De immuna är de stater som svårligen kan tänkas bli demokratier i den form som då sprids.  Det är naturligtvis analogin matematiskt vi vill poängtera i denna modell, inte att likna demokratin vid en sjukdom, vilket kritiker ibland hävdat.
 
Den Bass-liknande spridningsmodellen i figur 1 här intill passar som synes väl (R2=0,93) de data över demokratisering i världen 1800—2000 som det amerikanska Polity IV tillhandahåller. Demokrati definieras i termer av öppen konkurrens mellan partier och politiska eliter i val och rättsliga begränsningar i den verkställande makten. Tydligt framgår demokratispridningens vågor som Huntington beskrivit. Modellen förutskickar en motvåg i vår tid, eftersom antalet demokratier år 2000 visar att det då var en vågtopp. Prognosen är att det nu och fram till cirka 2040 kommer att skapas några dussin nya demokratier. Vi befinner oss lite över mittpunkten i spridningskurvan som nåddes genom Sovjetunionens upplösning 1991. Orsaker till spridningen är svåra att uppskatta i den mening vi är vana från empirisk forskning. Bass-modellen ger snarare en träffande matematisk formulering av spridningen. Vi kan heller inte förklara vågrörelsen i denna enkla modell med andra faktorer.

Andra tekniker kan dock hjälpa oss att få fram betydelsen av olika förklaringsfaktorer till spridning inom en varierande population. En sådan är den teknik för numerisk flödesanalys som ligger till grund för systemdynamisk simulering. Man betraktar då övergång från icke-demokrati till demokrati som ett flöde mellan två tillstånd. Omvända flöden till icke-demokrati kan förekomma, liksom uppkomst och upphörande av både demokratiska och icke-demokratiska stater. Dessa flöden kan därefter modelleras som beroende av förändringar i andra faktorer över tid. Program är tillgängliga för att modellera Bass-modeller och utveckla dem vidare. I en studie som är under publicering i International Interaction, använder jag systemdynamisk simulering av en utvecklad Bass-modell för att få fram en dynamisk och global förklaring till demokratins spridning 1800—2000.

Kommunikationen har stor betydelse

Beträffande den nymornade debatten om icke-demokratiska, kapitalistiska staters roll i världen idag utgör alltså dessa länder den motvåg som demokratispridningens tidigare vågtopp förutskickat. Om vi jämför och tänker oss att vi istället skulle räknat antal sjuka i influensa i en befolkning, skulle detta resultat innebära att vågor över tid i antal sjuka mer är en effekt av tillfrisknanden, inflyttade och utflyttade, än av själva smittan. Om ingen skulle tillfriskna skulle ju snabbt hela populationen (utom de immuna) vara kroniskt sjuka och därför ingen vågbildning vara möjlig.

Ett andra viktigt resultat av Bass-modelleringen med systemdynamisk teknik är att en enkel modell utan variabla förklaringsfaktorer inte kan förklara den extra skjuts demokratiseringarna fått under efterkrigstiden. Någon eller några faktorer under efterkrigstiden driver upp hela utvecklingslinjen exponentiellt. I analogi med Bass-modellen måste denna faktor ha med hur "smittspridning" av demokrati sker, det vill säga med vilka medel som icke-demokratier påverkas av demokratiers framgång och mjuka makt. Medlet är i det här fallet kommunikation om demokratier. Kommunikationen har ökat dramatiskt under främst efterkrigstiden. Kommunikationsmedlens spridning globalt, i detta fall bland icke-demokratier, finns delvis tillgängliga i internationella databaser. Banks Internationals statistik på radions och TV:ns spridning kan fungera som indikatorer. Datorkommunikationer på massnivå sprids ju först på 1990-talet. Dock är det ju så att kommunikation inte tillåts i helt slutna stater, som man kan kalla immuna eller totalitära stater. Därför lägger jag också in andel totalitära stater bland de icke-demokratiska enligt Polity IV som ett hinder för kommunikationer om demokrati. Den andelen har drastiskt minskats genom Östblockets demokratisering. En ny prövning av denna utvecklade Bass-modell har trots de enkla uppskattningarna av faktorer en mycket stor träffsäkerhet.

Resultatet visar att kommunikation bland världens stater, liksom andelen icke-totalitära av de icke-demokratiska staterna, frambringar en spridningskurva som är slående lik den verkliga enligt Polity IV-data. Moderniseringsteorins funna samband med demokrati kan därför förklaras med att modernisering även skapar bättre kommunikationer för de icke-demokratiska staternas befolkningar. Speciellt gäller det i växande grad under efterkrigstiden med radions och TV:ns spridning. Det betyder också att demokratibistånd bör arbeta för att utveckla möjligheterna för de icke-demokratiska länders befolkningar att på olika sätt inhämta information om demokratiska länders förhållanden, inte bara politiskt och institutionellt, utan inom alla samhällsområden. Sådana möjligheter att bilda sig en egen uppfattning om andra länder gynnas av modernisering på olika sätt, men det är troligen utbildning, språkkunskaper, studieutbyten, forskningssamarbeten, massmedia och nu internet som är avgörande för demokratins attraktionskraft och därmed dess diffusion.