Startsidan på Vetenskapsrådet
Vetenskaprsådets startsida
Prenumeration
Det är inte längre möjligt att prenumerera på Tvärsnitt. Sista numret av tidskriften, nummer 3-4 2011, kom i november 2011.

Gamla nummer
Enstaka nummer kan beställas från vår internetbokhandel.länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Vetenskaplig påverkan

"Vetenskapen är den motor som driver landets ekonomi"

När du tänker på vetenskaplig "impact", påverkan, vad är det första du tänker på? Påverkan inom vetenskapens sfär eller påverkan på samhället i stort?

 
För mig är vetenskapen den motor som driver ekonomin och som stakar ut den riktning landet rör sig i. Vi behöver röra oss i en ny riktning, till exempel bli oberoende av fossila bränslen och öka medvetenheten om vår känsliga planet så att i kan bevara den för framtida generationer. Visst, vetenskap kan också skapa problem, men å andra sidan så måste lösningarna komma till genom forskning och genom teknisk utveckling.

 
Är det detta som har drivit dig i din forskning?

 
Det som driver mig är att generera ny  information, eftersom jag tror att man måste ha information för att kunna ta beslut. Min uppfattning är att det aldrig är dåligt med information. Människor kan använda sig av informationen på ett bra eller dåligt sätt, men utan information har de inget underlag för att ta beslut. Man behöver också förnuft för att fatta bra beslut. Men jag tror att vetenskapen måste generera vad som är möjligt, i vilken riktning vi borde röra oss och hur vi kommer dit, och sedan måste samhället besluta vart vi ska.  
 
Tror du att det ibland finns en motsättning mellan den påverkan du som forskare kan ha på andra vetenskapsmän och den påverkan som du kan ha på samhället i stort? Tänk på grundforskning inom till exempel matematik eller astronomi som kan vara av intresse för forskarna utan att direkt intressera samhället utanför.

 
Min uppfattning är att det alltid är en fråga om tid. Initialt handlar påverkan mer om hänsyn till andra vetenskapsmän — att hitta nya sätt att se på saker som de kan plocka upp och gå vidare med. Men på längre sikt har forskningen ett enormt inflytande på samhället. Länge var vi omedvetna om att vi skadade vår värld "bara" genom att öka CO2-halten. I början diskuterade forskare bara med andra forskare, men så plötsligt fick denna forskning en global påverkan... Nu visar forskning vilket inflytande vi har på just koldioxidproblemet. I början är det alltid en fråga om just kunskap, att vinna nya insikter, att finna nya sätt att se på saker. Men sedan omvandlas kunskapen till tillämpningar för samhället.

 
Humanister publicerar ofta resultat på sitt modersmål, men för att främja sina karriärer borde de naturligtvis publicera på engelska. Å andra sidan, för att vara till nytta för samhället kanske de borde hålla sig till just modersmålet. Här finns ett dilemma när det gäller vetenskapens påverkan inom respektive utanför forskarsamhället. Hur ser du på detta?

 
För mig är vetenskapen extremt internationell. Jag menar, vi är människor från olika länder som bidrar till den och den är idag öppen för alla genom till exempel Internet, som har gjort att vi kan kommunicera över gränserna. Min uppfattning är att de internationella aspekterna på vetenskapen faktiskt är en av de saker som starkast präglar den och som är något som också kommer att öka enormt framöver.  På mitt eget laboratorium arbetar människor med vitt skild bakgrund och det bidrar till att vi kan se på problem från olika håll.
 
Du nämnde behovet av att alltid informera allmänheten — kan du någon gång stå inför ett moraliskt dilemma när du överväger att inte offentliggöra dina resultat?

 
Jag arbetar inom ett forskningsområde som innehåller stora etiska frågor, men min uppfattning är att öppenhet är det enda sättet att sköta arbetet på. Vi ska aldrig vara rädda för information. Det vi bör vara rädda för är hur vi använder informationen. Jag känner mig mycket lugnare som forskare om alla kan delta i diskussionen. Frågor som har etisk betydelse bör inte diskuteras enbart av vetenskapsmän. Jag tror att öppenhet är det enda sättet att närma sig verkligt svåra problem. Ett exempel är arbetet med stamceller, speciellt stamceller från embryon. Som forskare måste du kunna berättiga det du gör. Jag menar, jag använder djur i min forskning och jag måste kunna motivera varför — att det är värt att göra det för att få fram vissa svar och att experimenten genomförs i samhällets intresse.

 
Under de senaste 10—20 åren har det blivit allt vanligare att utvärdera vetenskapen med hjälp av citeringsindex. Dessutom utvärderas forskningen hela tiden av regeringar och forskningsfinansiärer, och i bedömningskriterierna har påverkan fått en allt större betydelse. Ska så kallad "impact" (påverkan) användas som ett inomvetenskapligt kriterium på forskningens kvalitet?
 
Jag tror att "impact" kan anses vara en kvalitetsfaktor Men den är inte kvalitetsfaktorn med stort F, eftersom vi ofta befinner oss i en situation där vi inte kan förutse vart forskningen kommer att föra oss. Det kan ta många, många år innan det visar sig vilken påverkan forskningen får. Så att huvudsakligen förlita sig på "impact" som kvalitetskriterium skulle vara ett stort misstag. Ta till exempel kreativitet — vi vet vad det är, även om vi inte kan definiera den och vi vet att den är den viktigaste faktorn. Samtidigt är det svårt att koppla den till "impact".

 
En annan viktig fråga här är hur mycket av vår vetenskap som borde vara tillämpad forskning, eller så kallad translationell forskning, och hur mycket som borde vara grundforskning. Själv tror jag på att pusha för grundläggande forskning. I det långa loppet är det där som de stora framstegen finns. Naturligtvis är det viktigt att göra grundforskningen tillgänglig för samhället, men om vi lägger all vår kraft på tillämpad forskning, tror jag att vi får en enorm brist. Konsekvenserna kommer att bli ganska stora, det oförutsägbara är det som verkligen är det mest intressanta och oftast det mest fruktbara i det långa loppet. Vi kan inte förutse de olika vägar som vetenskapen kommer att ta, så därför måste vi alltid betona betydelsen av grundforskning.

 
Har synen på vetenskaplig påverkan förändrats under din karriär?

 
Visst! Den förändras hela tiden. Ofta ter sig vetenskapen lite skrämmande på ett sätt, på så sätt att den alltid tänjer på gränser, alltid är ute efter förändring. Det gör att människor ibland känner sig obekväma med den. Och alla dessa förändringar sker snabbare och snabbare. Men jag tror å andra sidan att det ger oss möjlighet i grund och botten att lösa problem som från början såg ut att inte ha någon lösning. Jag menar, när det gäller den globala uppvärmningen ser det plötsligt ut som om vi är på väg ett håll där den inte går att stoppa. Men jag tror att vetenskapen kommer att förse oss med ett sätt att stoppa den.  Så länge som vi är villiga att offra något som är viktigt för att göra det.

 
På vilket sätt och i vilken utsträckning tycker du att kommunikation med medborgarna är viktig för vetenskapen?  
 
All vetenskap är till stora delar finansierad av allmänheten och därför är det forskarnas skyldighet att kommunicera med allmänheten. Det ligger i deras eget intresse. Jag tror att det är viktigt att vi kan övertyga allmänheten om att det vi gör är viktigt för dem och för framtiden och speciellt för deras barns framtid. Vi blir forskare därför att vi vill arbeta med vetenskap inte för att kommunicera med människor, men å andra sidan, om vi inte gör det kommer ingen att göra det. Det är vår skyldighet att försäkra dem om att våra intressen är desamma som deras.

 
Det är också viktigt med en informerad press. Ju mer informerade de är, desto bättre kan de kommunicera, vilket jag tror gör allmänheten mer avslappnad och säker på att vi är på väg i rätt riktning. Så kommunikation är extremt viktigt. Jag tror man ska börja vid en mycket tidig ålder, skolbarn och så vidare. Jag talar med dem om vetenskap och vad det egentligen är och försöker få dem intresserade, eftersom framtiden - åter igen — alltid beror på dem. Så kommunikation är viktigt på alla plan och speciellt i USA, tror jag. Under en period har det funnits en sorts vetenskapsmän som har kommit att betraktas som "the bad guys"; folk har varit rädda för dem och en del av problemet har varit att vetenskapsmännen inte har kommunicerat.

Sidansvarig:
Senast uppdaterad: 2008-12-03
Redaktör: Ragnhild Romanus, e-post: ragnhild.romanus@vr.se
Ansvarig utgivare: Arne Jarrick, e-post: arne.jarrick@vr.se
Projektansvarig: Helena Bornholm, e-post: helena.bornholm@vr.se
Tvärsnitt - om humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning sedan 1979
Sök i Tvärsnitt!
Mario Capecchi
Mario Capecchi
Dr. Mario Capecchi

Mario R. Capecchi (f. 1937) föddes i Verona i Italienlänk till annan webbplats, men är numera amerikansklänk till annan webbplats medborgare. Han tog sin doktorsexamen vid Harvard 1967 och är idag professor i humangenetik och biologi vid University of Utah, Salt Lake Citylänk till annan webbplats.

År 2007länk till annan webbplats mottog Capecchi Nobelpriset i fysiologi eller medicinlänk till annan webbplats tillsammans med Martin Evanslänk till annan webbplats och Oliver Smithieslänk till annan webbplats, för deras "principer för att introducera specifika förändringar av gener i möss med användning av embryonala stamceller". Tack vare dessa upptäckter har man kunnat ta fram en kraftfull teknik som nu tillämpas inom så gott som all biomedicinsk forskning, från grundforskning till utveckling av nya terapier.

Tekniken går ut på att producera så kallade knockoutmösslänk till annan webbplats vars arvsmassalänk till annan webbplats har modifierats. Vid genmodifieringen utgår man från embryonala stamcellerlänk till annan webbplats från en musstam, modifierar stamcellernas arvsmassa (DNA) och injicerar dem i embryon från en annan musstam. På så sätt får man fram möss med celler från båda stammarna, så kallade mosaikmöss. Dessa korsas sedan med normala möss och ger upphov till både genetiskt förändrad och normal avkomma. Genom att studera egenskaperna hos avkomman kan man klargöra enskilda geners betydelse för hälsa, åldrande och sjukdom.

Hittills har mer än tiotusen gener, ungefär hälften av alla gener hos däggdjur, slagits ut i möss. Inom en nära framtid väntas knockoutmöss för samtliga gener bli tillgängliga för forskning och läkemedelsutveckling. Tekniken har fram tills idag resulterat i mer än femhundra djurmodeller för mänskliga sjukdomar, till exempel hjärt-kärlsjukdomar, diabetes och cancer.