Enstämmigt kulturarv skapar känsla av samhörighet

Varför är musiken så viktig än idag? För att ta reda på detta reste jag under åren 2005—2007 runt till 19 katolska kloster i Sverige, Norge, Nederländerna, Storbritannien, Italien och Frankrike. För att få perspektiv på den katolska klostervärlden besökte jag även ett svenskkyrkligt och ett anglikanskt kloster. Båda dessa kloster har nära band till den katolska kyrkan.

I inledningsskedet av undersökningen visste jag inte att det i katolska kloster även sjungs en hel del annan gudstjänstmusik förutom den gregorianska. Därför blev mitt mål efter hand att lära mig mer även om andra typer av musik som praktiseras i dagens kloster och att undersöka sambandet mellan denna musik och den gregorianska. Fanns det ett samband som kunde påvisas rent musikaliskt eller handlade det mer om ett tänkt samband där musikgenrerna binds samman av ideologiska faktorer?

Tre musikkategorier

Vad är då gregoriansk sång? Detta är inget entydigt begrepp och kan variera beroende på tid och kontext. Generellt avses den katolska kyrkans gudstjänstmusik i mässa och tidegärd, det vill säga där musiken utgörs av den repertoar som komponerades och sjöngs inom katolska kyrkan fram till medeltidens slut. Den är enstämmig och har för det mesta texten hämtad ur bibeln.

I mitt arbete har jag använt mig av en definition som innebär att gregoriansk sång avser de utgåvor med denna repertoar som sedan 1800-talets mitt getts ut av benediktinklostret Solesmes i norra Frankrike. Utgåvorna är sedan 1900-talets början de som gäller för utövandet av gregoriansk sång inom katolska kyrkan. De kloster som enbart tillämpar den latinsk-gregorianska sången idag är mycket få och omfattas i mitt material enbart av tre kloster.

Den andra kategorin omfattar nykomponerad musik. Detta är musik som komponerats i särskilda kloster av en bestämd upphovsman för bruk i det aktuella klostret. Upphovsmannen är nästan alltid en av klostrets munkar eller nunnor. Denna musik har inte alls, eller i mycket liten utsträckning, spritts utanför det aktuella klostret och har heller inte komponerats i syfte att spridas till en större krets. Musiken är komponerad med den gregorianska sången som utgångspunkt men har ofta fått en helt unik egen prägel och är oftast flerstämmig.

Ur musikteoretisk synvinkel har musiken i många fall lite att göra med den gregorianska. Sambandet får istället anses vara ideologiskt, där man skapat en musik med meditativ prägel. Viktigt för kompositörerna har varit att den ska passa bra tillsammans med gregoriansk sång eftersom den ofta framförs i gudstjänster där även gregoriansk sång förekommer. Kompositionerna kan snarast kallas eklektiska där element från gregoriansk sång, rysk flerstämmig kyrkomusik och traditionell västerländsk körmusik vävs samman i olika grad beroende av upphovsman.

Den tredje kategorin utgör en genre mellan de två ovan nämnda. Denna innehåller så kallade adaptioner, det vill säga gregorianska melodier sjungna till texter på modersmål. Det är en mellanväg för att behålla den gregorianska sången anpassad till en av nutidens stora realiteter, nämligen att få invånare i kloster idag behärskar latin i så hög grad att sång på latin upplevs som meningsfull. Gregoriansk sång är främst av allt sjungen bön, och att be med ord man inte förstår är enligt försvararna av denna åsikt förkastligt. Adaptionerna är en mellanväg för att behålla den sång som av tradition är den katolska kyrkans, men anpassad till samtiden. Att säga att de gregorianska melodierna är bibehållna är dock en sanning med modifikation. I vissa kloster har man förändrat melodierna i hög grad för att de bättre ska passa till modersmålets betoningsmönster, meter och längd.

Sitt tydligaste uttryck har detta hos Birgitta-systrarna i Vadstena, där melodierna ibland kraftigt omarbetats vilket framför allt inneburit en förenkling av melodilinjen i syfte att passa det svenska språket. Att sjunga gregorianiken på andra språk än det latinska upplevs ofta som ett näst-bäst alternativ. Sången får då mer av ett bruksvärde och mindre av det estetiska värde som den gregorianska sången tillmäts. Gregoriansk sång på modersmål har blivit vanligt i bland annat Sverige och Storbritannien. Frankrike är ett exempel på ett land där man i princip inte alls ägnat sig åt detta eftersom man där är av uppfattningen att det franska språkets rytm lämpar sig mycket dåligt för att sjungas till gregorianska melodier.

I realiteten är det dock ovanligt att ett kloster enbart håller sig till en av ovanstående kategorier, utan det vanligaste är blandningar mellan dessa i en vad man kallar blandliturgi. Det är till exempel vanligt att latinsk-gregoriansk sång finns sida vid sida med nykomponerad musik i ett och samma kloster.

Att den musikaliska verkligheten i kloster blivit så varierad beror till stor del på det katolska kyrkomötet Andra Vatikankonciliet, vilket hölls 1962-65. Kyrkomötet hade som övergripande uppgift att modernisera den katolska kyrkan. För kyrkomusikens del betydde det att det fanns möjlighet för katolska församlingar och kloster att, om de ansåg det lämpligt, lämna det dittills i princip obligatoriska latinet (det fanns tidigare vissa dispensmöjligheter). Det vill säga: om förhållandena i en församling eller ett kloster var sådana att bön på latin upplevdes som ett hinder för fördjupad tro, så kunde latinet lämnas till förmån för modersmålet. Detta fick i verkligheten till följd att latinet nästan helt och hållet försvunnit från det katolska församlingslivet och att även många kloster lämnade latinet. Att så skulle ske var alltså inte Andra Vatikankonciliets avsikt, men latinet ansågs uppenbarligen av många som en belastning. Musikaliskt blev följden att när latinet övergavs så försvann också den gregorianska sången i sin ursprungliga form, och ersattes av antingen nya kompositioner eller mellanformen adaptioner.

Ökad valfrihet

Processen kallar jag för re-gregorianisering. I vissa kloster pågår ett konkret arbete för att återinföra gregoriansk sång på latin i liturgin, medan det i andra kloster i dag mest är en önskan (ibland framför allt från körledarens sida) om att det skulle vara önskvärt med en liturgi som i högre grad byggde på latinsk-gregoriansk sång.

Re-gregorianisering kan ske på olika sätt, men en vanlig strategi är att de gudstjänster som har högtidligast karaktär är de som i första hand återfår den gregorianska sången, helt och hållet eller till viss del. Ofta börjar dessa kloster med att förse den söndagliga gudstjänsten — vilken är veckans liturgiska höjdpunkt — med mer gregoriansk sång. Där börjar man i regel med mäss-ordinariet, det vill säga mässans fasta delar, vars texter aldrig ändras beroende på kyrkoåret (Kyrie, Agnus Dei, Gloria, Sanctus).

Steg två brukar innebära re-gregorianisering av sångerna i kvällsgudstjänsten vesper, därefter morgongudstjänsten laudes. De kortare gudstjänsterna under dagen ters, sext och non samt den sena kvällgudstjänsten completorium är de som sist om alls re-gregorianiseras. En tät relation finns således mellan hur högtidlig gudstjänstens karaktär är och inslaget av gregoriansk sång.

En återgång till det gamla?

I mitt avhandlingsarbete utgjorde den gregorianska sången referensramen för min förståelse för musik i katolska kloster. Det visade sig dock, som jag nämnt inledningsvis, att det i kloster idag sjungs mycket annan musik, vilken jag diskuterat i kategorierna latinsk-gregoriansk, adapterad och nyskapad musik. Även om man antingen sjunger melodierna till texter på modersmål eller nykomponerad musik, så är intresset för den gregorianska sången och vad den representerar stort. Den gregorianska sången är det som binder munkarna och nunnorna samman både med varandra och den katolska kyrkan samt med dem som gått före i tiden. Dess verkan är både horisontell och vertikal. På ett vertikalt plan sjunger man in sig i den katolska kyrkans tradition och får på så sätt samhörighet med historien och de munkar och nunnor som verkat före dem.

Den gregorianska sången är här att betrakta som ett klingande kulturarv och det ultimata sättet att lova Gud. På ett horisontellt plan ger den gregorianska sången samhörighet med andra katoliker idag oavsett land och modersmål. Latinet får här karaktären av heligt språk som binder de troende samman. Det finns en stor vördnad för en musik vars spår vi kan följa åtminstone ned till 900-talet och en samstämmig åsikt om att denna musik är en överlägsen bärare av Guds ord. Framför allt har avhandlingsarbetet handlat om hur oerhört viktig musik är för människor och vilka ansträngningar som kan göras för att finna musik som upplevs vara en värdig bärare av lovsång och bön.

Fotnot: Mässa är dagens huvudgudstjänst då nattvard utdelas. Tidegärd är kyrkans dagliga bön som består av upp till åtta kortare gudstjänsttillfällen utspridda över dagen, från tidig morgon till omkring niotiden på kvällen.