Konsument och producent — samarbete med förhinder

Intill det rättvisemärkta kaffet står en uppsättning andra kaffesorter. En del har så kallat "ständigt lågt pris", medan andra utmärker sig som mer exklusiva i smak och status vilket också avspeglas i ett högt pris. Om vi stannar upp och funderar närmare över saken väcker förekomsten av rättvisemärkta produkter i hyllorna en rad frågor om konsumenters skyldigheter, och kanske även om hur de produkter som inte är rättvisemärkta är tillverkade. Vilken sorts kaffe bör jag köpa? Konsumentmakt resulterar inte sällan i konsumentvanmakt.

Butikshyllans sociohistoria

På butikernas hyllkanter samsas, kan vi säga, information som relaterar till två historiskt betydelsefulla rättighetsföreställningar. Under 1700-, 1800- och 1900-talen finner vi återkommande folkliga protester med krav på rättmätigt pris för konsumenterna. Att dessa inte ska förstås som spontana "upplopp", utan just i termer av rättighetsföreställningar, har varit ett tema i den historiska forskningen alltsedan historikern E. P. Thompson lanserade begreppet moralisk ekonomi. På motsvarande sätt finner vi under samma århundraden strejker, politiska aktioner och demonstrationer för arbetarens rätt till hyggliga löner och arbetsförhållanden. Samtidigt får man betona att dessa två demonstrationståg kan krocka med varandra. Under bestämda betingelser kan konsumentens krav på ett rimligt pris komma i konflikt med arbetarens krav på en god utkomst. Denna konflikt ställdes på sin spets inom kooperationen.

Producenten i fokus

I Storbritannien finner vi att de tidiga förespråkarna för kooperation placerade människans intressen som producent främst. De kooperativ som etablerades på 1820- och 1830-talen syftade till att generera resurser för att bygga kooperativa kolonier. I dessa Agricultural and Industrial villages skulle de arbetande familjerna ha fullständig kontroll över och få ut hela förtjänsten av sitt arbete. De tidiga 1800-talsföreningarna stötte dock på patrull eftersom lagen inte tillät dem att sälja produkter som de själva tillverkat eller som de köpt upp till andra än sina medlemmar. Frågan om att upprätta ett kooperativt handelsnätverk väcktes.

Industrialisten och visionären Robert Owen och The British Association for Promoting Co-operative Knowledge beslutade sig för att inrätta vad de kallade Labour Exchanges — marknader där kooperativ kunde byta varor med varandra. I praktiken blev dessa marknader en plats dit också kunder som inte var medlemmar i något kooperativ kom för att handla. Owen och hans anhängare hade långtgående förhoppningar om att inrätta ett nytt handelssystem. Varor skulle enligt dem säljas för ett pris som motsvarade det arbetsvärde som lagts på produkten. De ville även avskaffa vinst som motiv för att bedriva handel. Deras system byggde på att ta bort mellanhänder. Dessa visioner stämde väl med hantverkarnas traditionella syn på hur handel bör bedrivas och vad som är ett rättmätigt krav på ersättning för väl utfört arbete.

Labour Exchanges fungerade dock inte så bra. En av orsakerna till detta var att de ansvariga inte tog människan som konsument på allvar. När det kom till kritan, det vill säga när de som ansvarade för bytesmarknaden skulle sätta pris på produkterna, lät de lägsta pris på marknaden bestämma varans värde. Owen förklarade nyktert och tillsynes oberörd av sina visioner om ett nytt handelssystem, att den som handlar går till den billigaste marknaden och "om inte vi (Labour Exchanges) är billiga kommer ingen hit".

En kooperativ marknad

Partihandelsföreningarna startade i början av 1870-talet en egen produktion. Varorna de tillverkade marknadsfördes som överlägsna vad gällde kvalitet och pris. De goda arbetsförhållandena i de fabriker som partihandelsföreningarna förestod lyftes även de fram som ett säljargument. Kooperatörer skulle vara stolta när de köpte dessa produkter. Trots möjlig konkurrens mellan partihandelsföreningarnas fabriker och arbetskooperativen fortgick deras samarbete långt in på 1900-talet. Emellertid förändrades kooperatörernas inställning till detta samarbete redan i slutet av 1800-talet. Frågan som kooperatörerna ställde sig var hur inflytandet över verksamheten och resurserna som den ko-operativa produktionen och handeln genererade skulle fördelas på ett rättmätigt sätt.

Frågan om en rättmätig fördelning ledde till en segdragen debatt om kooperativ produktion. Förespråkare för ett producentkooperativt ideal uppskattade samarbetet på den kooperativa marknaden. De ansåg att fördelningen löstes bäst genom att arbetskooperativen stod för produktionen och affärskooperativen för distributionen. Förespråkare för vad som kallades co-partnership ville istället grunda föreningar där investerare, arbetare och konsumeter fick inflytande och återbäring i relation till sin insats. Kooperatörer som ställde sig bakom cws och scws storskaliga produktion utvecklade så småningom en föreställning om att en sann kooperativ produktion bara kunde ägas och drivas av konsumentkooperationen. Bara om konsumenter får inflytande över produktion och distribution kan det rådande samhället, baserat på särintressen, omvandlas till ett kooperativt samhälle (co-operative commonwealth), menade man.

Det var inte bara i debattens hetta som kooperatörer med olika ideal kom i strid med varandra. Redan mot slutet av 1870-talet utspelade det sig en konflikt mellan arbetare i cws:s skofabrik i Leicester och ledningen för cws. Arbetarna protesterade mot att hemarbetare ibland anlitades till en lön under det fackliga avtalet. Efter tre strejker slutade flera arbetare och bildade 1887 ett eget arbetskooperativ känt som Equity. Detta kooperativ upphörde först i januari 2009.

Kooperativ produktion i Sverige

Ett exempel på en hybrid är bageriföreningen Solidar, etablerad i Malmö 1907. Den började som ett producentkooperativ men kunderna som köpte brödet erbjöds snart att bli medlemmar. Detta skapade intressanta medlems- och styrelsemöten där producent- och konsumentintressen diskuterades. Många ärenden gick enkelt att lösa men ledningsfrågor var en ständig stötesten. Vi återkommer till denna förenings öde.

När KF bildades 1899 bjöds alla sorters kooperativ in som medlemmar. Redan vid första mötet väcktes frågan om KF också skulle bli partihandelsförening, vilket det blev 1904. Vid KF:s kongress 1906 diskuterades frågan om hur kooperativ produktion skulle bedrivas. Det föreslogs att KF skulle sätta igång med produktion så snart man hade resurser. KF:s sekreterare vid denna tid, Martin Sundell, kom med ett praktiskt förslag att KF tills vidare skulle köpa varor från de producentkooperativ som fanns.

Som redaktör för Kooperatören hade Sundell länge visat sitt stöd för producentkooperativ och sin avsky för det som kallades "utsvettingssystemet" (vidriga arbetsförhållanden och en lön ingen kunde leva på). För Sundell var det självklart att KF skulle stödja en utveckling mot bättre villkor för arbetarna både som producenter och konsumenter. Detta gjorde också kf genom att bojkotta fabriker som vägrade skriva under kollektivavtal och genom att erbjuda sina anställda goda villkor. KF köpte även varor av arbetskooperativen och gav dem stöd i egenskap av förbund. Det saknades dock ett producentkooperativt ideal inom den svenska rörelsen och alla de personer som verkade för samarbete mellan kooperationens olika grenar fick allt svårare att motivera sin åsikt. Även Sundell stödde principiellt KF:s planer på produktion — en produktion som troligen skulle komma att slå ut en del arbetskooperativ. Stödet för ett konsumentkooperativt ideal och ett klargörande av KF:s uppdrag ledde 1914 till beslutet att bara konsumentkooperativ välkomnades som nya medlemmar i KF. Hybridföreningar som Solidar fick välja. Majoriteten i Solidar valde att anpassa sina stadgar och blev 1920 ett konsumentkooperativ där medlemmarna som konsumenter ägde och drev föreningens bageri.

Samma slutsats — olika resultat

I Sverige fick partihandelsintressen ett starkt inflytande över utvecklingen av kf och beslutet angående medlemskap 1914 innebar att konsumenter och producenter inte längre samarbetade eller ens förhandlade inom samman organisation. En kooperativ marknad på konsumenternas villkor blev resultatet.