Utkast till nationella riktlinjer för öppen tillgång till vetenskaplig information

Mellan den 10 oktober och 2 november (OBS! förlängd öppettid) kan du läsa och lämna synpunkter på en preliminär version av Vetenskapsrådets förslag till nationella riktlinjer för öppen tillgång till vetenskapliga resultat och forskningsdata (open access). 

Förslaget är en del i ett regeringsuppdrag, där Vetenskapsrådet ska utforma nationella riktlinjer för öppen tillgång till vetenskaplig information. Uppdraget omfattar riktlinjer både för vetenskapliga publikationer och för forskningsdata.

Under året har Vetenskapsrådet arbetat med att ta fram ett förslag till nationella riktlinjer. Förslaget har tagits fram i samarbete och samråd med Kungliga biblioteket och representanter för olika intressentgrupper har haft möjlighet att lämna synpunkter.

Tack för alla synpunkter och kommentarer

Möjligheten att kommentera är nu stängd. Du kan dock fortfarande ta del av alla synpunkter här nedan.

Vi uppskattar att så många tagit sig tid att ta del av och kommentera materialet. Alla kommentarer och synpunkter behandlas nu i arbetet med att färdigställa förslaget.

Det slutliga förslaget till nationella riktlinjer kommer att lämnas till regeringen vid årsskiftet.

Kommentera förslaget

Utkastet finns endast på svenska.

Utkast till Vetenskapsrådets förslag till nationella riktlinjer för open accessPDF

Fyll i och skriv in din kommentar nedan.

  • Din kommentar bör vara max 700 tecken.
  • Var så tydlig du kan med vad du kommenterar och var gärna konstruktiv!
  • Ange gärna vilken eller vilka roller du har när du kommenterar; till exempel forskare, tidskriftsredaktör, bibliotekarie, företrädare för/anställd vid organisationen/myndigheten x som y, eller liknande. Detta för att vi ska kunna analysera materialet på bästa sätt.
Kommentarer
Stängd för fler kommentarer
  1. Markus Skyttner
    Jag heter Markus Skyttner och arbetar som utvecklare på Naturhistoriska Riksmuseet på forskningsavdelningen inom gruppen för biodiversitetsinformatik och genetik, och har av mina kollegor ombetts kommentera förslaget till VRs nationella riktlinjer för öppen åtkomst.

    En viktig del av avdelningens arbete på min arbetsplats omfattar att stödja den pågående digitaliseringen av de svenska naturhistoriska samlingarna. Där arbetar vi genomgående med öppen källkod (open source), både avseende den mjukvara vi utvecklar i ett internationellt samarbete samt den infrastruktur som dessa system kräver (linuxservrar med öppen källkod i samtliga lager). De licenskostnader som en nyttjare kan spara genom att vi använder detta förfarande är substantiella. Dessutom undviks massor av krångel och administration av diverse olika kommersiella mjukvarulicenser, en ofta stor och onödig utgiftspost med omfattande tidsödande hantering.

    Den mjukvara vi utvecklar och som vi gör tillänglig till våra samarbetspartners måste använda sig av en öppen licens för koden, exv av typ GPL, BSD eller MIT-licens för att kunna fungera väl i detta sammanhang.

    För data eller innehållet som vi skapar eller (åter)använder är det Creative Commons-licenser som gäller för att det ska bli tydligt för en nyttjare vad som utgör tillåten användning. Det är som bekant annars lätt att gå vilse i licensdjungeln alternativt oklart vilken eller vilka licenser (om någon) som gäller och för en normal brukare ganska tidsödande att sätta sig in i vad som är tillåtet eller ej enligt ofta bysantinska licenstexter skrivna på byråkratiska. I många sådana fall finns en stor transaktionskostnad för att förstå licensen och det betyder det troligen att materialet inte kommer att användas. Convenience is King på Internet och där underlättar Creative Commons genom sin enkla och pedagogiskt förklarade uppbyggnad.

    Jag har från tidigare en lång erfarenhet från att arbeta med kommersiell mjukvara på "slutna" operativsystem och med kommersiella licenser och ser i jämförelse så stora fördelar med den öppna modellen att jag har svårt att längre se den kommersiella modellen som ett verkligt alternativ, i synnerhet när det gäller verksamhet som är skattefinansierad.

    För långsiktigt bevarande av data använder vi oss av SWESTORE, exv genom en lösning som heter b2safe som är en del av eudat. Biodiversitetsdata faller i många fall under "big data"-paraplyt och kan utgöra en intressant bas för tvärvetenskaplig dataintensiv forskning och är kanske ett lämpligt pionjärområde som troligen skulle kunna börja tillämpa VRs riktlinjer för för öppen åtkomst relativt snart om inte omedelbart.

    Alla intressanta kommentarer till VRs nationella riktlinjer för "öppen åtkomst" ger en bild av vilka intressenter som finns i nuläget och i någon mån vad en viss intressegrupp kan tänkas vinna eller förlora på en förändring av läget, vilket förmodligen var avsikten med att inhämta dessa kommentarer.

    Förlorare ser ut att kunna vara väletablerade publiceringshus - som fungerar som mellanhänder mellan forskaren och nyttjaren - och som inte vill eller hinner anpassa sig till det som händer på nätet nu där vemsomhelst plötsligt kan publicera själv till låg eller ingen kostnad. Eller som, när de försöker anpassa sig till det nya mönstret med nätpubliceringar, upptäcker att de kannibaliserar sina traditionellt etablerade intäktsströmmar och upprörs över detta och längtar tillbaka till status quo innan internet steg fram som den nya stora mellanhanden som alla kan använda omedelbart för publikation av sin data och sina resultat på en egen websida till ringa eller ingen kostnad alls.

    Andra förlorare på förslaget borde vara de som inte vill att resultaten ska kunna kollas av utomstående eller de som vill ha ensamrätt eller de som ser en intäktsmodell i att sälja sitt medförfattarskap till andra eller de som arbetar i delfinansierade projekt där skattemedel finansierar en del men inte allt och där otydlighet kan uppstå som följd av detta. Kan man vara öppet tillgänglig på 70% av materialet men gömma undan de 30% som sponsrades av en privat aktör som vill kommersialisera och patentskydda den riktigt intressanta minoritetsdelen av materialet - själva guldkornet?

    Så om mellanhänderna ser ut kunna bli förlorarna så ser vinnarna ut att bli de flesta vanliga forskare och deras läsare, i synnerhet i de sammanhang där det inte finns några befintliga starka vinstintressen eller befintliga inkomsttrömmar att skydda.

    Jag tycker Erik Lindahls kommentar är insiktsfull och tänkvärd - vad betyder "öppen åtkomst" i ett bredare perspektiv? Hur kan man samtidigt uppmuntra "öppen vetenskap" med skattepengar från ena handen och med andra uppmuntra patensökning av innovationer som bygger på resultat som framkommit från forskning som finansierats med skattemedel? Patent handlar ju om att skapa en lagligt skyddad monopolställning som hindrar de egenliga finansiärerna av verksamheten dvs skattebetalarna från att nyttja resultaten under en 20-årsperiod framåt - en oerhört lång tid på nätet.

    Förslaget från VR skyndar långsamt men innebär viktiga steg i rätt riktning. I utlandet talar man en hel del om "Open Science" och "öppen åtkomst"" är bara en del av detta. Min personliga åsikt är att "öppen vetenskap" borde vara normen och rikslikaren att sträva efter för all skattefinansierad forskning, enligt definitionen på https://en.wikipedia.org/wiki/Open_science, och att öppen åtkomst är en viktig del av detta paradigm. Den politiska utmaningen blir att hantera privata vinstintressen på bästa sätt.

    I korthet alltså: ett bra förslag från VR och jag vill avsluta med ett konkret tips: en länk som leder till en samling fantastiskt användbara verktyg för analys och visualisering av data tillverkade enligt principen för öppen källkod, som var och en kan använda gratis som arbetar enligt principen för "öppen vetenskap": http://ropensci.org/

    söndag, 2 november kl. 23:53
  2. Jonas Ludvigsson
    Open access- forskningsdata
    1. jag har mindre problem med open access av forskningsdata inom Sverige. Men idag får man inte skicka register-data (med personuppgifter, ens om de är avidentifierade) utanför landets gränser. Det går alltså inte att bara ladda upp ett data-set på universitetets hemsida, för dessa data kan laddas ned från forskare utanför Sverige.
    2. "Den ursprungliga publikationen citeras när andra forskare använder de data som samlats in." - Nja, detta skulle egentligen inte alls kompensera för den ofta (enorma) stora arbetsinsats det innebär att samla in data. Ibland ägnar man ju många år åt datainsamling.

    3. Slutligen. vid bedömning av forskares produktion ska annat än impact factor och tidskrifters renommé användas.
    Visst, här går vi sannolikt mot att bara räkna citeringar. Då bör samtidigt problemet uppmärksammas att det räcker med en artikel i Nature, oavsett om man står på första- sista eller snarare plats 64 av 104 forskare för att man ska få del av artikelns alla citeringar. Så även citeringsräkning har sina problem.
    När man använder bibliometriska data så tycker jag att större hänsyn ska tas till om forskaren är först, sist, ensam, eller en av hundra författare.
    söndag, 2 november kl. 22:10
  3. Jonas Ludvigsson
    Hej!
    kommentar: 1. Open access - artiklar.
    a) det skulle vara enklare att som forskare kräva att ens artiklar publiceras open access om VR liksom NIH krävde det, och tidskrifterna accepterade det. Då skulle jag vid submission bara kryssa i "VR-finansiering" och tidskrifterna inte argumentera mer. Kan inte VR gå samman med NIH och bara hänga på deras lösning?
    b) Däremot är det svårt som forskare att betala själv för open access. Jag publicerade ca 30 artiklar förra året. 30 x 15 000 kr = 450 000 kr. Ingen finansiär skulle ge mig 450 000 kr per år i open access fee. Då kanske VR säger - använd de pengar du redan har, men då skulle ju alla dessa gå åt till publikationer, och inget bli kvar till forskningen?
    Med vänlig hälsning, Jonas
    söndag, 2 november kl. 22:06
  4. Gun Larsson / Riksantikvarieämbetet
    Riksantikvarieämbetet är i grunden positiv till Vetenskapsrådets förslag till nationella riktlinjer för open access, och de förslag till fortsatta utredningar som behövs, men vill lämna följande synpunkter:

    Tidpunkten 2025 då Riktlinjerna föreslås börja gälla ligger långt i framtiden. Det föreligger ett behov av rekommendationer kring dessa frågor innan dess. Om inte sådana kan tas fram finns en risk att flera olika parallella system uppstår.

    Med tanke på att slutmålet för golden open access ligger så pass långt fram i tiden bör VR överväga om inte riktlinjerna borde ha ett eller flera etappmål innan golden open access införs. VR:s riktlinjer borde också harmoniseras med EU:s open access-krav i forskningsprogrammet Horizon 2020 som från 2014 kräver fri tillgång till forskningspublikationerna senast 6-12 månader efter publicering, oavsett om det skett som golden open access, hybrid open access eller parallellpublicering.

    Riksantikvarieämbetet vill framhålla att samfinansierade projekt mellan offentliga och privata finansiärer är vanligt förekommande. Hänsyn behöver tas till att sådana inte alltid medger golden open access. I sådana fall bör green open access vara ett alternativ till golden open access.

    I avsnittet ”meriteringssystemet och system för medelstilldelning versus öppentillgång” vill vi framhålla att hänsyn också ska tas till forskning som publiceras som monografier samt att skrivningarna kring meriteringssystem och publiceringar är oklart uttryckta i det nuvarande förslaget.

    Angående avsnittet ”Konsekvenser och förslag till fortsatta utredningar” och förslaget att - det universitetsdrivna projektet om sakkunniggranskning och open-access-utgivning av böcker i Sverige vill Riksantikvarieämbetet uppmana Vetenskapsrådet att särskilt beakta att forskningsmonografiernas förutsättningar delvis skiljer sig från tidskrifter och utgivningen behöver undersökas.

    Riksantikvarieämbetet vill också framföra att resultat från olika vetenskapsområden även publiceras i populärvetenskapliga publikationer och open access-frågan bör relateras även till dessa.

    Riksantikvarieämbetet anser inte att tidskrifters kvalitetsstatus bäst värnas genom att en lista upprättas över godkända tidskrifter. För att underlätta bedömning av tidskrifternas kvalitet behövs istället rekommendationer om publiceringsformer.
    söndag, 2 november kl. 22:04
  5. Björn Lundell
    Kommentarer från Björn Lundell, Bitr. Professor i datavetenskap vid Högskolan i Skövde.

    Inledningsvis vill jag uttrycka stöd för grundprincipen i de föreslagna nationella riktlinjerna om att resultat från offentligt finansierad forskning ska vara öppet tillgängliga.

    Angående rekommendationer för ökad tillgång till vetenskapliga publikationer och konstnärliga verk föreslås i förslaget till riktlinjer att artiklar, konferensrapporter, böcker samt konstnärliga verk som emanerar från forskning som är finansierad med offentliga medel "ska ha en CC-licens". Detta är en lämplig inriktning som bör vara norm och där det är lämpligt att eventuella avsteg särskilt motiveras. I vissa fall, exempelvis då personuppgifter och andra känsliga data hanteras i en forskningsprocess, kan det vara motiverat att göra avsteg från kravet på att all data ska tillgängliggöras under en CC-licens eftersom ett sådant absolut krav skulle kunna få konsekvensen att en studie inte alls kan genomföras.

    Förslaget saknar precisering om vilka CC-licenser som anses lämpliga (respektive olämpliga) för licensiering av artiklar, konferensrapporter, böcker samt konstnärliga verk, även om det föreslås att "frågan om möjlighet till återanvändning och vidarebearbetning av publikationerna enligt licenser av Creative Commons måste utredas och aviseras i god tid innan ett införande." I sammanhanget vill jag påpeka vikten av att denna analys även beaktar erfarenheter av att använda olika licenser för öppen programvara (d.v.s. programvara som tillhandahålls under någon Open Source-licens, se OSI (Open Source Initiative): www.opensource.org). För denna analys är det speciellt viktigt att ta tillvara den erfarenhet av licensiering som företrädare för OSI och andra forskare inom området har. Det kan observeras att den fragmentering av licenser för tillhandahållande data idag är en konsekvens av att den outnyttjade potential av erfarenheter som finns inom OSI för licensiering av programvara inte tagits tillvara. Vidare kan exempelvis konstateras att "NC-alternativet" för CC-licensen är djupt problematisk ur flera aspekter (och många menar att den generellt bör undvikas).

    Angående rekommendationer för öppen tillgång till forskningsdata föreslås att både
    metadata och forskningsdata ska följa etablerade standarder för format. Formuleringen "etablerade standarder" är djupt olycklig, eftersom den kan tolkas som att forskare ska kunna använda slutna standarder (vilka inte kan implementeras i öppen programvara). Istället för "etablerade standarder" borde förslaget uttryckts som "öppna standarder" (enligt European Interoperability Framework version 1.0, EIFv1 och enligt SOU 2009:86). Användning av en sluten standard (som exempelvis ett slutet filformat för att representera data i en forskningsstudie) kan kräva speciell programvara som (i värsta fall) endast tillhandahålls (och endast kan tillhandahållas) av en enskild leverantör. Vidare, genom att en sluten standard inte kan implementeras i öppen programvara hindras långsiktigt digitalt bevarande av forskningsdata och transparens i forskningens genomförande begränsas. Att använda slutna filformat (d.v.s. en form av slutna standarder) är förkastligt utifrån ett perspektiv av Open Science då data, i värsta fall, inte kan tolkas under hela den livscykel då dessa data är relevanta. Därför vore det att lämpligt att det även ställs krav på att öppna filformat (enligt EIFv1) måste användas. Öppna filformat (enligt EIFv1) kan implementeras i såväl öppen som sluten programvara. Att endast använda öppna filformat ligger också väl i linje med att långsiktigt kunna bevara forskningsdata i filformat som ska kunna tolkas av andra program (exempelvis vid återanvändning av data) än de program som initialt användes för att upprätta forskningsdata vid studiens genomförande.

    Angående rekommendationen om att ställa krav på att tillgängliggöra programvara som öppen programvara (Open Source, se www.opensource.org) så är detta ett mycket bra förslag. I detta avseende vore det önskvärt om förslaget gått längre (enligt min uppfattning är detta minst lika viktigt som att tillgängliggöra data under någon CC-licens). När öppen programvara används och tillgängliggörs i forskning skapar detta en transparens som är mycket positiv på flera sätt. När en genomförd studie som använt en öppen programvara tillgängliggör denna (på en öppen plattform, som exempelvis GitHub eller en plattform som förvaltas av Vetenskapsrådet eller annan offentlig aktör) ger detta en transparens som innebär att andra forskare kan granska och använda det öppna program som tillgängliggjorts under någon Open Source-licens i samband med genomförandet av den ursprungliga studien. Andra forskare kan då använda detta program för att återupprepa den initiala studien och även även vidareutveckla detta program för att genomföra kompletterande studier.

    Förslagets skrivning (sidan 15) om en farhåga som lyfts i anslutning till tillhandahållande av öppen programvara förefaller märklig:
    "En farhåga som lyfts är dock att det kan bli mycket tidskrävande, och därmed även kostsamt, att inkludera mjukvara i riktlinjerna för öppen tillgång, I många fall är mjukvara som utvecklats inom ett forskningsprojekt högt specialiserad, vilket innebär att den är utvecklad för ett specifikt syfte och för att användas av insatta användare. Mjukvara som utvecklats inom forskningsprojekt lever sällan upp till de krav på användarvänlighet, stabilitet och dokumentation som användare utanför forskningsgruppen kan tänkas ställa."
    För att möta dessa farhågot föreslår undertecknad att Vetenskapsrådet tar initiativ till att undanröja dessa genom en speciell analys som utvecklar en vägledning (undertecknad har svårt att se några allvarliga hinder, annat än att ett krav på publicering av öppen programvara kommer att driva upp kvaliteten på den programvara som utvecklas, vilket ju i sig är positivt för kvaliteten i forskningen). Exempelvis skulle en sådan analys kunna innehålla ett antal rekommendationer som stöd för forskare, men också riktlinjer och krav på vilka Open Source-licenser som ska (eller bör) väljas för att stimulera en långsiktig kunskapsutveckling (i sammanhanget förefaller, utifrån undertecknads forskning inom området, att det uppenbart att s.k. "share-alike"-licenser bör väljas, men detta bör utredas mer ingående).
    En publicering av en öppen programvara som genomförs inom ramen för ett forskningsprojekt kan exempelvis tillhandahållas med ett antal skript som 'kör' de specifika analyser som ligger till grund för publikationen (en programvara i detta sammanhang behöver, enligt undertecknad, inte utvecklas till en generell programvara).
    söndag, 2 november kl. 19:47
  6. Jakob Harnesk, Karlstads Universitetsbibliotek
    Även om den långsiktiga inriktningen mot gold OA är vällovlig, så är jag som läsare kritisk mot argumentationen i VR:s förslag. Det görs inte knappt någon redovisning av olika för- och nackdelar med olika OA-varianter (green, hybrid etc.). Problemet med double dipping berörs ytterst knapphändigt, liksom även problemet med att skilja tidskrifter av hög kvalitet från dem med låg kvalitet (problemet med s.k. predatory publishers är växande).

    Någon kostnadsanalys görs inte heller – man säger i förslaget att regeringen bör tillskjuta pengar, men hur mycket, och under hur lång tid? Frågan om vem ska betala APC:erna är en springande punkt när det gäller gold OA – finns det en plan B om inte regeringen vill tillskjuta dessa pengar?

    Sammantaget innebär detta att VR alltför enkelt kommer fram till sina slutsatser utan att presentera övertygande argumentation. Det för i sin tur med sig att den inte finns någon tydlig ”road map” över vad som hända under perioden 2015-2025.

    Jag skulle helst se att en gedigen utredning gjordes inom ramen för det statliga utredningsväsendet, på initiativ från riksdagen. På så sätt skulle förankringen kunna ske med såväl forskarsamhället, bibliotek och andra aktörer, och utredningen skulle bli föremål för en traditionell remissrunda vilket skulle öka dess förutsättningar att genomföra förslagen, såväl ur politisk som ekonomisk och praktisk synvinkel.
    söndag, 2 november kl. 19:02
  7. Jan Ainali
    I stort är utkastet bra och i rätt riktning!
    2025 är en oambitiös tidpunkt. Riktlinjerna bör göras gällande så snart som möjligt. De utredningar som föreslås ger ingen anledning till att inte sätta mål som t.ex. 2018.
    Forskningsdata med kommersialiseringsvärde bör ej kunna undantas då det blir omöjligt att bedöma alt. att det hävdas att all data går att kommersialisera varvid riktlinjerna blir utan mening.
    Metadata om forskningsdata bör ha CC-0. Detta bör gälla även om kommersialiserbart forskningsdata är undantaget.
    Mjukvara bör inkluderas. Riktlinjerna kan göras enkla. Andra forskare kan förstå och återanvända, vilket ger samhällsnytta, då anpassning kan göras snabbare än nyskapande.
    söndag, 2 november kl. 14:39
  8. Wilhelm Widmark Överbibliotekarie SU
    Det är positivt att VR sätter målet högt för övergång till Open Access för både artiklar och monografier. Tidshorisonten 2025 kan kännas mycket långt fram men är förmodligen ett realistiskt mål då vi har mycket att förändra under vägen. Det viktiga är att vi nu aktivt börjar arbeta mot dessa mål, testa olika lösningar och se dess konsekvenser. Gällande de ekonomiska konsekvenserna måste det under en övergångsperiod skjutas till stora summor pengar då vi lever i två system samtidigt. Med en nationell inriktning mot Gold Open Access får konsortiet Bibsam ett tydligare förhandlingsmandat att styra över från licenskostnader till publiceringskostnader. Här är det viktigt för VR att tydliggöra att styrningen av konsortiet utgår från SUHF. Det är universiteten som genom SUHF måste styra och arbeta med den ekonomiska omställningen. Vi har idag en infrastruktur för Green Open Access men det är fortfarande för få som använder den. Det finns redan en tydlig trend att flera förlag förlänger embargoperioden på Green Open Access och med fler nationella mandat åt det hållet kommer förlagen med största sannolikhet begränsa denna väg ytterligare. Som VR påpekar måste diskussionen om meriteringssystemen utvecklas. En start kan vara att se över internationella initiativ på detta område. DORA-deklarationen är ett exempel på ett sådant initiativ: http://am.ascb.org/dora/
    Det är bra att VR även tydligt markerar vägen mot Open Access för forskningsdata. Här har vi i dagsläget ingen fullt utvecklad infrastruktur och måste på universiteten och nationellt komma igång med att utveckla frågan. Jag ser fram mot många initiativ och projekt inom lagring och tillgängliggörande av forskningsdata åren framöver.
    Wilhelm Widmark
    Överbibliotekarie
    Stockholms universitet
    söndag, 2 november kl. 12:55
  9. Lynn Kamerlin
    I would like to start by pointing out that I am commenting here both in my role as the Chair of the Young Academy of Europe (YAE, http://yacadeuro.org), and as a Faculty member at a Swedish University working in a data-intensive field. My research team generates 10s of terabytes of data and 8-10 publications a year, without the support of being part of a larger consortium, and therefore the current momentum towards Open Access and Open Data will profoundly affect us, and the way we store and manage our data. While my thoughts on this matter are personal, they have been discussed with a number of members of the YAE, with support, input and feedback in particular from several members of the YAE Board.

    As an Academy, the YAE commends the move towards greater openness and transparency both from the EU Commission and from the Swedish Research Council. The increasing criticism of journal impact factors and the current peer review system and the increasing number of retractions of high impact scientific publications with surrounding questions of reproducibility clearly highlight the importance of working with new models of scientific research. These concerns were also taken up by DORA, the San Francisco Declaration on Research Assessment. Many stakeholders are currently responding to these concerns by experimenting with alternate publishing and review practices with varying degrees of success, and we face an exciting time of change when standards for the coming decades are likely to be set. On a happier note, another driving force for Open Data is the changing nature of research – in many areas, such as the Google Earth project or Folding@Home, advances would be simply impossible without large scale citizen involvement, and this is before we even highlight the important contributions Citizen Science has the potential to make to the social sciences and humanities. Greater openness would clearly help facilitate this in a way that would be impossible in a Closed Data model.

    As the benefits of Open Data are clear and distinct, I would like to instead point out some of our concerns about how moving towards an Open Science model can have a major impact on, in particular, young scientists.

    The first of these relates to the legal aspects of data sharing. We believe that if each scientist has to provide their own data management plan, with no legal training and background, this would be a huge duplication of effort with young scientists in particular running a high risk of unintentionally running foul of the law. Rather, we would strongly favor individual disciplines and fields to define and shape best practice policies for their areas, based on interaction with researchers and knowledge of the field, which are then followed by practitioners in that area. Clearly, an important step is for training relevant legal and practical aspects such as data curation to become part of the training of scientists as young as PhD level or even earlier, to ease the transition towards Open Data.

    Tying in with this, while Open Data is overall commendable, we believe it is important to have data protection policies in place for sensitive data such as medical data that could violate patient privacy, or dual use data that may have originally had innocent intentions but that can be exploited for military or terrorist applications. Training in these issues needs to be provided from an early stage, and as Open Data takes shape, guidelines need to be established in parallel on how to protect sensitive data. Additionally, young scientists are often competing for very hard to attain permanent positions in neck-to-neck vicious competition. While data should clearly be shared by the time of publication, the individual scientists should decide the exact point of release so that data sharing requirements can be calibrated to the needs of a specific field in terms of a balance between rapid sharing of data and maintaining privacy pre-publication.

    Secondly, there is clearly a major cost involved with storing and curation of data, as well as a question of quality and long-term sustainability of data. There have been discussions about research budgets allowing for data management workpackages, but not all funding agencies yet allow this. Ideally, data should be held in safe, citable repositories, and we believe that National or European-wide infrastructure in line with other major investments such as SNIC or PRACE is critical for facilitating this. If young scientists have a safe, citable way to store data, and also, more critically, if their use (measured by citations rather than quantity of data generated) acts as an assessment point in tenure and promotion decisions, as well as securing competitive research funding, this will encourage a move towards an Open Data model. It is also of utmost importance that this is done in a framework of proper attribution to create a safe climate for data sharing. We believe this will be one of the strongest motivators among young scientists to move towards Open Data, without damaging research careers. Here, it is important to emphasize again that Young Scientists, that the YAE represents and that I am an example of, are facing the busiest time of their life. They enter their first faculty positions, have to juggle teaching they have never organized, grant writing for survival, research, and quite often also parental duties. They also need to be maximally creative and think out of the box to establish a research career and secure one of the increasingly elusive permanent faculty positions available. It would be unwise to put a new burden on them to invent, maintain, finance and optimize data curation by themselves. Rather, this is again an issue that would be far better solved centrally at the EU or National level, which would also provide an economy of scale and a critical mass of expertise, while freeing the individual researcher from creativity of loss by having taken on a large volume of additional duties for which the expertise lies with others.

    Finally, it is important to remember the long-term scope of science. We live in a digital instant gratification society, where we want answers at once. Many scientific findings show their merit over decades and in humanities even centuries. We move not forget that the road to scientific “truth” is large and arduous and get lost in a rush to share large volumes of data without proper analysis and context.
    lördag, 1 november kl. 22:41
  10. Ida Taberman
    Tack för möjligheten att kommentera. Som flera andra ställer jag mig positiv till konceptet med Open Access och förslaget till nationella riktlinjerna är överlag bra. Nedan följer några synpunkter och kommentarer som är viktiga att utveckla vidare. Mina kommentarer berör uteslutande stycket om forskningsdata.

    Behovet av samordning och stödjande infrastruktur
    Arbetet med att ta fram standarder för metadata, och eventuella datamängders unika identifierare bör ske internationellt för att nå en gemensam samsyn. För även om riktlinjerna kommer vara nationella får de inte ställa till problem eller förhindra samarbeten på internationell nivå. Andra länder måste också lösa dessa frågor, samordning torde därför vara eftersträvsamt. För att harmonisera denna omställning måste dialog även föras med tidskriftsförlagen. Frågor att arbeta vidare är hur gör man för att de som faktiskt tagit fram data blir korrekt citerade, hur ska man hantera enhetliga referenser till data utan att publikationerna blir överbelamrade med referenser till olika dataset?

    Samordning måste även ske nationellt, mellan lärosäten och myndigheter. Ett politiskt ställningstagande är också nödvändigt, främst för att prioritera frågan och avsätta tillräckliga medel för hantering, administrering och genomförande av datalagring på ett effektivt och säkert sätt. I den nationella samordningen bör betoningen vara på uppmuntran och tillhandahållande av stödfunktioner. Jag har svårt att se nyttan av att alla lärosäten bygger egna system som sedan saknar nationell samordning och överblick. Forskare kommer sannolikt inte söka igenom alla lärosätens dataportaler för att hitta forskningsdata och tillhörande metadata. Oavsett hur lärosäten väljer att hantera frågan måste länkar/kopplingar kunna göras till en övergripande portal, d.v.s. alla metadata måste samlas/visas på ett och samma ställe.

    Frågetecken; Vänligen utveckla i vilka sammanhang offentligt finansierade infrastrukturer skulle undantas från krav på öppen tillgång på data, s. 8 i riktlinjerna. Infrastrukturer initieras delvis för att generera data och underlätta forskning, självklart måste data göras öppet tillgängliga om det inte finns begränsningar i form av PUL eller andra lagar.

    Projekt som skulle kunna ingå i en pilotstudie borde kunna vara data från klimat och miljöforskning som länge varit en föregångare inom Open Access. Andra områden som jag tror kan vara bra att inkludera tidigt är samhällsvetenskaplig och medicinsk forskning. Det vore också bra om man faktiskt inkluderade specifika forskningsinfrastrukturer i dessa försök. Mer specifika förslag lämnas gärna vid förfrågan.
    lördag, 1 november kl. 20:28
  11. Sverker Lindblad
    Bra - men inte helt enkelt - med open access vad gäller publikationer. Det kräver samarbete med såväl forskarsamhälle, forskningsfinansiärer och andra intressenter. Och förmodligen är förutsättningarna olika för god open access olika i olika delar inom systemet.
    Jag skriver utifrån det pedagogiska fältet med de förhållanden som är för handen där - ett fragmenterat fält med en mängd adressater för forskning och med relativt tydliga relevanskrav. Jag har tidigare varit president för European Educational Research Association och är nu ordförande för dess svenska motsvarighet, har gjort en genomgång för VR-UVK vad beträffar publikationsmönster och forskningskommunikation, samt är bland annat ansvarig utgivare för Pedagogisk Forskning i Sverige.
    Inom fältet pedagogik/education har vi internationellt ca 2000 tidskrifter varav i Sverige ett tjugotal av lite olika slag.
    Jag vill utifrån sådana erfarenheter föra fram följande; Ett, inom det pedagogiska fältet är det av stor betydelse med open access på svenska. Vi har stora krav på vetenskapligt högkvalitativ forskning inom detta fält. Två: det är viktigt att forskarsamhället inom fältet har grepp om publicering av open-access i termer av policy, granskning och uppföljning. Tre, att publiceringen av texter inte blir en alltför utdragen och spretig historia.
    Riktlinjer för open access bör utifrån detta ta hänsyn till olikheter inom systemet för högre utbildning och forskning (se tex Richard Whitley, 2000: The Intellectual and Social Organization of the Science). De bör då också ta hänsyn till skillnader i de adressater som publikationerna riktar sig till. Och det är av stor vikt att open access-publicering hanteras av forskarsamhället (nationellt såväl som internationellt) på ett välorganiserat och transparent sätt. Implementering och ansvarsfördelning bör arbeta utifrån detta. Det är exempelvis viktigt inom det pedagogiska fältet att ha tillgång till en eller flera "gold" open access tidskrifter där publicering sker utan att den enskilde författaren ska betala för att bli publicerad. Och att det knutet till detta finns garantier för en hög vetenskaplig kvalitet. Mycket angeläget från vår sida - och jag menar att vi till vissa delar har detta på plats inom det pedagogiska fältet i Sverige
    Sverker Lindblad
    lördag, 1 november kl. 18:40
  12. Joachim Schnadt
    Ambitionen att uppnå öppen tillgång till offentligt finansierade forskningsresultat är vällovlig och jag kan ställa mig bakom många av de tankar som leder till denna ambition, även om jag kan tvivla på att alla är särskilt realistiska. Samtidigt tycker jag som många andra kommentatorer, nämligen att vägen dit och det exakta slutmålet inte är tillräckligt genomtänkta. Därutöver berörs väldigt grundläggande principer som kräver en noggrannare diskussion och analys.

    Vetenskapsrådet och/eller regeringen verkar vilja gå en egen svensk väg, vilket jag menar medför en oerhört stor risk för marginalisering av den svenska forskningen. Det finns naturligtvis diskussioner med andra finansiärer runtom i Europa och möjligtvis i hela världen, men tyvärr verkar det stanna på den nivån. I utkastet skrivs att ” sannolikt många medlemsstater [kommer] att svara på rekommendationen och ta fram nationella riktlinjer för öppen tillgång [under den närmaste tiden]”. ”Sannolikt” är inte tillräckligt bra! Sverige bör inte besluta riktlinjer om man inte är säker på att de andra europeiska länderna beslutar väldigt snarlika riktlinjer samtidigt. Helst bör man agera tillsammans; som det har påpekats tidigare bland kommentarerna så skulle Vetenskapsrådet kunna utöva stort inflytande gentemot vetenskapsförlagen genom att agera tillsammans med finansiärerna i de andra europeiska länderna, t ex genom gemensamma riktlinjer och framförallt gemensamma förhandlingar. Om Vetenskapsrådet agerar på egen hand, må så vara i ungefär samtidighet med ett antal andra finansiärer i andra länder, kommer man inte att kunna uppnå de fördelarna som t ex stora amerikanska finansiärer kan förhandla sig till. I slutändan är det den svenska forskningen som får betala priset.

    Jag är också bekymrad över att den ”gyllene” varianten ska vara allenarådande. Det har inte definierats om hybridmodellen också utgör en form för denna variant, trots att det inom många områden, i alla fall inom naturvetenskap och teknik, idag är den enda gångbara vägen om inte svensk forskning ska marginaliseras fullständigt. Även om det finns ett antal helt öppna tidskrifter som håller måttet så finns det idag långt ifrån tillräckligt många med tillräckligt hög kvalitet. Det kan också noteras att det inte finns någon verklig topptidskrift, i alla fall inom det naturvetenskapliga området, som faller i denna kategori. Naturligtvis kan läget ha förändrats om tio år, men man måste ändå utgå ifrån en nulägesbeskrivning snarare än från en utopi. Som det har kommenterats förr så är det också värt att notera att många sökmotorer hittar lika bra bland artiklar som arkiverats enligt den gröna modellen.

    När det gäller böcker efterlyser jag en gränsdragning: om en forskare vid ett universitet skriver en bok på kvällar och helger och därmed på sin fritid – är detta offentligt finansierat? Faktiskt så är ju svaret ja i ganska stor utsträckning i och med forskaren använder sig av den kunskapen och sannolikt de resultaten som han eller hon har förvärvat inom en offentlig verksamhet. Det verkar ändå orimligt, och det bör förtydligas vad som gäller.

    Både när det gäller vetenskapliga artiklar och böcker berörs därutöver upphovsrätten. I utkastet har diskussionen förminskats till frågan om vem som äger materialet som ligger bakom en publikation eller bok. Det är helt korrekt att det är lärosätet – men frågan är ändå större än så i och med att forskaren enligt sedvänja äger rätten till nyttjandet av materialet och därmed också hur och när materialet publiceras (det är värt att notera att det är sedvänjan snarare än lagen som styr). Detta kräver en mycket grundligare diskussion och analys i och med att en väldigt grundläggande punkt berörs – det som man brukar kalla för ”den akademiska friheten”.

    I utkastet föreslås det att ”en bedömning av det enskilda verket, istället för en bedömning av tidskriften eller förlaget” ska vara avgörande när forskare söker bidrag eller anställning. Det håller jag helt med om – och tycker ändå att det är oerhört naivt. Att grundligt läsa en forskares publikationer är absolut gångbart (och bör absolut göras) när det gäller en anställning – men när det gäller bidrag: vem ska göra det jobbet att läsa en stor del av alla sökandes alla publikationer? I stället föreslås det att publikationernas genomslag ska värderas genom antalet citeringar. Men just antalet citeringar har väldigt mycket att göra med impactfaktorn på tidskriften som man publicerar i: en hög impactfaktor innebär ofta ett högt antal citeringar, och tyvärr gäller också det omvända. Förresten finns det ju andra viktiga finansieringskällor än de svenska, direkta (t ex från EU) och indirekta (genom internationella samarbeten). Även där måste svensk forskning kunna hålla ställningarna.

    Min slutsats är att en betydligt mera genomarbetad konsekvensanalys och diskussion med forskarsamhället behövs än vad som nu redovisats i utkastet.

    Joachim Schnadt, professor i fysik, Lunds universitet
    lördag, 1 november kl. 17:41
  13. KB:s Expertgrupp för Openaccess.se och publiceringsfrågor
    Kommentarer till Vetenskapsrådets förslag till Nationella riktlinjer för öppen tillgång till vetenskaplig information

    Förslag till riktlinjer 2025

    • Definitionen av gold open access är otydlig med avseende på om publiceringen avser endast open access-tidskrifter eller även hybrid-tidskrifter. Detta bör förtydligas.

    • En mer uttömmande diskussion om konstnärliga verk saknas. Även en konsekvensbeskrivning för dem saknas. Konstnärlig forskning befinner sig i ett gränsområde mellan konstnärligt arbete, vetenskaplig forskning och konstnärligt utvecklingsarbete. Det betyder att på det konstnärliga området kommer ha att göra med såväl konstnärliga verk och konstnärliga forskningshandlingar som inkluderar konstnärliga verk. Open accessdatabasernas brukare blir i detta fall forskningsoffentligheten och allmänheten, men också konstfälten i form av konstutövare, kritiker, curatorer och inte minst konsthistoriskt inriktade konst- och bildvetare, eftersom konsthistoria av en ny typ skapas och skrivs genom dessa publiceringar.
    • När det gäller representationer av konst i OA måste emellertid också tydliga gränser sättas. Det är således inga digitala konstutställningar eller andra typer av konstnärliga framföranden eller representationer som ska visas i OA. Fokus måste istället läggas vid själva publiceringen, vid konsten som social händelse, på samma sätt som publiceringen av en vetenskaplig artikel innebär att den förekommer i en viss kontext, där den har värderats granskats osv. Vad som är lämpligt som riktlinje för det konstnärliga området är således en fyllig dokumentation av ett konstnärligt verk i en publikationskontext: av en utställning, en presentation, som en del av ett forskningsprojekt osv. Denna begränsning innebär också att problemet med copyright blir mindre komplicerat: tyngdpunkten ligger inte på en högupplöst representation av ett verk, utan på den kontext där verket förekommer och som också är en del av ett konstverks betydelse. Konst är ju inte ting, utan i högsta grad en interaktion mellan publik och verk. Situationen kommer därmed delvis att likna den som gäller för citering av konstnärliga verk i t ex en konstvetenskaplig artikel. I den OA-kontext vi här avser kommer en fyllig uppsättning metadata som refererar till publikationstillfället, upphovspersonen, finansieringsformen (på det konstnärliga området förekommer överlag en mängd blandfinansieringsformer, vilket ibland kan vara en del av ett verks kvalitet, men inte därmed ska diskvalificera det som en forskningslik publikation), intentionen och reflektionen, citeringar, kritiska kommentarer osv att motsvara den traditionella vetenskapliga kontext som omger en citering av ett visuellt, audiellt eller litterärt verk i en artikel. Detta löser inte copyrightfrågan helt, och det gör inte heller tiden: ett konstnärligt verks värde kan ju, i motsats till många vetenskapliga alster, om det är bra, bli allt större med åren. Därför måste man i komplicerade fall upprätta slutna delar i universitetsbibliotekens OA-databaser. Erfarenheten visar att dessa fall procentuellt är mycket få.
    • Tanken på ett centralt repositorium för konst och konstnärlig forskning avvisar vi däremot som ett sätt att segregera konsten från andra forskningsformer. Om dessa metoder används ser vi inga större problem med att konstnärlig publicering i OA kan inledas i ett relativt tidigt skede. Stora erfarenheter finns att hämta, framför allt från universiteten i Göteborg och Luleå.

    • Riktlinjerna är angivna att gälla från 2025. Detta ligger mycket långt fram. Vad händer under tiden? I många andra länder har open access-utvecklingen hunnit längre. Med nationella riktlinjer är det lättare att sätta press på förlagen. Samtidigt är Sverige en liten aktör globalt sett och riktlinjerna måste fungera utifrån detta perspektiv.
    Meriteringssystemet och system för medelstilldelning versus öppen tillgång
    • Formuleringarna i avsnittet är exkluderande och omfattar till exempel inte humanioraforskningen. Samtliga vetenskapsområden borde inkluderas, men anpassat till respektive områdes särdrag och traditioner.
    • Hur hybridpublicering ska hanteras i framtiden bör utredas. Meningen ”Finansiärer och/eller universitet kan välja att sätta ett tak för utgifterna för hybridpublicering” ska tas bort.
    Licenser
    Vid gold open access bör man använda en CC-BY-licens. Övriga alternativ är alltför restriktiva för att vara lämpliga att kombinera med gold open access.
    Böcker
    Skrivningen om böcker i nuvarande förslag och bakgrundsdokument är rudimentär och behöver utvecklas betydligt. Monografiformen är betydelsefull för vetenskaplig argumentation och kommunikation, särskilt inom HS, och måste värnas. Riktlinjer för OA-monografier måste utarbetas med rimlig flexibilitet och följsamhet mot de krav som vetenskapssamhället ställer och som kommunikationen med allmänheten fordrar.
    Tidskrifternas kvalitet
    Det är mycket viktigt att säkerställa kvaliteten. En lista över godkända tidskrifter kan vara svår att hålla ständigt uppdaterad. Det är bättre att etablera en mekanism, att ange rekommenderade former /kriterier för vad som ska bedömas och godkännas som kvalitet.
    Frågor om ekonomiskt och/eller tekniskt stöd till tidskrifter
    Det bör utredas hur ett tekniskt stöd ska se ut och vem som ska utveckla det. Medel bör avsättas i statsbudgeten för detta. Även ekonomiskt stöd till förlag för open access-publicering bör utredas.
    Kostnader och ekonomisk omställning
    • I meningen som inleds med ”Kungliga biblioteket kan få i uppdrag att teckna avtal med open access-förlag…”, ska open access strykas. Avtal angående publiceringsavgifterna kan tecknas med olika förlag, det behöver inte vara endast open access-förlag. För sådana förhandlingar måste extra medel skjutas till. Kungliga biblioteket bör samarbeta med lärosätena/SUHF vid sådana förhandlingar.
    • Det är nödvändigt att tillskjuta extra medel för själva omställningen till forskningstunga institutioner.
    • Projektanslag till forskarna måste inkludera kostnader för open access-publicering. Systemet måste vara flexibelt, så att forskare inte stängs ute. Publiceringen ska kunna ske på samma villkor.
    Internationella samarbeten
    Det är en komplex fråga. Kungliga biblioteket kan behöva tillskott av medel och kompetens för att klara av att utreda frågan och föreslå lösningar.

    KB:s expertområde för OpenAccess.se och publiceringsfrågor:
    Åsa Bergenheim, ordf. Kau
    Ulf Kronman, sekr. KB
    Lisbeth Söderqvist, VR
    Elias Arnér, KI
    Ingrid Elam, GU
    Gun Larsson, Riksantikvarieämbetet
    Wilhelm Widmark, Stockholms universitetsbibiotek
    David Lawrence, Linköpings universitetetsbibliotek
    Jonas Nordin, adj. KB
    Ilona Johansson, adj. KB
    lördag, 1 november kl. 08:28
  14. KB:s expertområde för OpenAccess.se och publiceringsfrågor
    Kommentarer från KB:s expertområde för OpenAccess.se och publiceringsfrågor

    Tack för denna möjlighet att lämna synpunkter. Nedan följer de kommentarer som vi i expertgruppen vill lämna.

    Definitionen av gold open access är otydlig med avseende på om publiceringen avser endast open access-tidskrifter eller även hybrid-tidskrifter. Detta bör förtydligas.
    En mer uttömmande diskussion om konstnärliga verk saknas. Även en konsekvensbeskrivning för dem saknas. Konstnärlig forskning befinner sig i ett gränsområde mellan konstnärligt arbete, vetenskaplig forskning och konstnärligt utvecklingsarbete. Det betyder att på det konstnärliga området kommer ha att göra med såväl konstnärliga verk och konstnärliga forskningshandlingar som inkluderar konstnärliga verk. Open accessdatabasernas brukare blir i detta fall forskningsoffentligheten och allmänheten, men också konstfälten i form av konstutövare, kritiker, curatorer och inte minst konsthistoriskt inriktade konst- och bildvetare, eftersom konsthistoria av en ny typ skapas och skrivs genom dessa publiceringar.
    När det gäller representationer av konst i OA måste emellertid också tydliga gränser sättas. Det är således inga digitala konstutställningar eller andra typer av konstnärliga framföranden eller representationer som ska visas i OA. Fokus måste istället läggas vid själva publiceringen, vid konsten som social händelse, på samma sätt som publiceringen av en vetenskaplig artikel innebär att den förekommer i en viss kontext, där den har värderats granskats osv. Vad som är lämpligt som riktlinje för det konstnärliga området är således en fyllig dokumentation av ett konstnärligt verk i en publikationskontext: av en utställning, en presentation, som en del av ett forskningsprojekt osv. Denna begränsning innebär också att problemet med copyright blir mindre komplicerat: tyngdpunkten ligger inte på en högupplöst representation av ett verk, utan på den kontext där verket förekommer och som också är en del av ett konstverks betydelse. Konst är ju inte ting, utan i högsta grad en interaktion mellan publik och verk. Situationen kommer därmed delvis att likna den som gäller för citering av konstnärliga verk i t ex en konstvetenskaplig artikel. I den OA-kontext vi här avser kommer en fyllig uppsättning metadata som refererar till publikationstillfället, upphovspersonen, finansieringsformen (på det konstnärliga området förekommer överlag en mängd blandfinansieringsformer, vilket ibland kan vara en del av ett verks kvalitet, men inte därmed ska diskvalificera det som en forskningslik publikation), intentionen och reflektionen, citeringar, kritiska kommentarer osv att motsvara den traditionella vetenskapliga kontext som omger en citering av ett visuellt, audiellt eller litterärt verk i en artikel. Detta löser inte copyrightfrågan helt, och det gör inte heller tiden: ett konstnärligt verks värde kan ju, i motsats till många vetenskapliga alster, om det är bra, bli allt större med åren. Därför måste man i komplicerade fall upprätta slutna delar i universitetsbibliotekens OA-databaser. Erfarenheten visar att dessa fall procentuellt är mycket få.
    Tanken på ett centralt repositorium för konst och konstnärlig forskning avvisar vi däremot som ett sätt att segregera konsten från andra forskningsformer. Om dessa metoder används ser vi inga större problem med att konstnärlig publicering i OA kan inledas i ett relativt tidigt skede. Stora erfarenheter finns att hämta, framför allt från universiteten i Göteborg och Luleå.
    Riktlinjerna är angivna att gälla från 2025. Detta ligger mycket långt fram. Vad händer under tiden? I många andra länder har open access-utvecklingen hunnit längre. Med nationella riktlinjer är det lättare att sätta press på förlagen. Samtidigt är Sverige en liten aktör globalt sett och riktlinjerna måste fungera utifrån detta perspektiv.
    Meriteringssystemet och system för medelstilldelning versus öppen tillgång
    Formuleringarna i avsnittet är exkluderande och omfattar till exempel inte humanioraforskningen. Samtliga vetenskapsområden borde inkluderas, men anpassat till respektive områdes särdrag och traditioner.
    Hur hybridpublicering ska hanteras i framtiden bör utredas. Meningen ”Finansiärer och/eller universitet kan välja att sätta ett tak för utgifterna för hybridpublicering” ska tas bort.
    Licenser
    Vid gold open access bör man använda en CC-BY-licens. Övriga alternativ är alltför restriktiva för att vara lämpliga att kombinera med gold open access.
    Böcker
    Skrivningen om böcker i nuvarande förslag och bakgrundsdokument är rudimentär och behöver utvecklas betydligt. Monografiformen är betydelsefull för vetenskaplig argumentation och kommunikation, särskilt inom HS, och måste värnas. Riktlinjer för OA-monografier måste utarbetas med rimlig flexibilitet och följsamhet mot de krav som vetenskapssamhället ställer och som kommunikationen med allmänheten fordrar.
    Tidskrifternas kvalitet
    Det är mycket viktigt att säkerställa kvaliteten. En lista över godkända tidskrifter kan vara svår att hålla ständigt uppdaterad. Det är bättre att etablera en mekanism, att ange rekommenderade former /kriterier för vad som ska bedömas och godkännas som kvalitet.
    Frågor om ekonomiskt och/eller tekniskt stöd till tidskrifter
    Det bör utredas hur ett tekniskt stöd ska se ut och vem som ska utveckla det. Medel bör avsättas i statsbudgeten för detta. Även ekonomiskt stöd till förlag för open access-publicering bör utredas.
    Kostnader och ekonomisk omställning
    Angående meningen som inleds med ”Kungliga biblioteket kan få i uppdrag att teckna avtal med open access-förlag…”, ska open access strykas. Avtal angående publiceringsavgifterna kan tecknas med olika förlag, det behöver inte vara endast open access-förlag. För sådana förhandlingar måste extra medel skjutas till. Kungliga biblioteket bör samarbeta med lärosätena/SUHF vid sådana förhandlingar.
    Det är nödvändigt att tillskjuta extra medel för själva omställningen till forskningstunga institutioner.
    Projektanslag till forskarna måste inkludera kostnader för open access-publicering. Systemet måste vara flexibelt, så att forskare inte stängs ute. Publiceringen ska kunna ske på samma villkor.
    Internationella samarbeten
    Det är en komplex fråga. Kungliga biblioteket kan behöva tillskott av medel och kompetens för att klara av att utreda frågan och föreslå lösningar.
    lördag, 1 november kl. 08:17
  15. Mats Grahn och Karin Grönvall
    Våra kommentarer till förslaget till riktlinjer finns publicerade på Södertörns högskolas webb:

    http://shbiblioteket.se/bloggen/?p=2686

    Mats Grahn, dekan, och Karin Grönvall, bibliotekschef Södertörns högskola
    fredag, 31 oktober kl. 20:41
  16. Rebecca Willén
    Stort tack för möjligheten att kommentera utkastet. Det är värdefulla förändringar som föreslås och de kommer att bidra till en starkare vetenskap på flera sätt. Mina synpunkter sammanfattas nedan.

    1. Jag anser att samhällsvetenskaplig forskning lämpar sig väl för pilotprojekten rörande öppen publicering av rådata. Samhällsvetenskaperna har länge kritiserats för hur man hanterar sina statistiska analyser och rapporterar sina resultat. Öppen publicering av rådata kan starkt bidra till en upprätning av denna forskning, och det är därför viktigt att skapa incitament för sådan publicering. Forskningsfinansiering är naturligtvis ett mycket starkt incitament. Av detta skäl är det viktigt att finansiärer på sikt även inför krav på preregistrering (t.ex. på Clinical Trials eller Open Science Framework) av all forskning som inte uttryckligen är explorativ.

    2. I linje med punkt 1 är det viktigt att publicering av rådata blir meriterande vid anställningar och ansökningar om forskningsmedel.

    3. Jag hoppas att Sverige väljer att gå i fronten för utvecklingen av open access och andra förändringar relaterade till open science. I linje med det hade jag önskat att de nya riktlinjerna för öppen publicering av publikationer gällde från tidigare än 2025.

    Rebecca Willén
    Doktorand i psykologi
    fredag, 31 oktober kl. 14:45
  17. Linus Svensson
    Nordiska Föreningen Oikos (NSO) driver flera tidskrifter inom ekologi/biology. Alla prenumerationsbaserade, men sedan flera år med alternativet att författaren betalar för OA. Få författare gör det.

    Tidskrifternas eventuella överskott går tillbaka till forskarsamhället i form av stöd till kongresser.
    Vi ser positivt på VRs policydokument men vill understryka följande:
    1. Även i framtid då all publicering är OA kommer kostnaden för publicering inte vara blygsam. Det finns en mängd kostnader som ’någon’ måste bära.
    2. Klassificeringen av ’godkända’ OA-tidskrifter måste ske på ett seriöst sätt. Vi ska hålla predatory OA-tidskrifter borta, men samtidigt inte stänga dörren för seriösa, men möjligen mindre framgångsrika tidskrifter. Impact Factor är i sammanhanget ett trubbigt instrument som är alltför enkelt att påverka.
    3. Idag har en mängd bibliotek och privatpersoner i low-income countries kostnadsfri tillgång till våra prenumerationsbaserade tidskrifter via filantropiska insatser av oss och vårt förlag.
    4. Det är centralt att författare utan forskningsmedel eller tillgång till annan finansiering i en framtida OA miljö ges möjlighet till att OA-avgiften (APC) efterskänks, detta om t ex förff kommer från low-income countries (enligt Världsbanken). Dock påverkar detta tidskriftens möjlighet att täcka utgifter vilket kan innebära högra APC för förff från rikare länder.
    5. Vi ser positivt på datalagring. Det finns redan väl fungerande repositories, t ex DataDryad.
    Gunilla Rosenqvist, ordförande NSO
    Linus Svensson, kontorschef Redaktionskontoret Oikos.
    fredag, 31 oktober kl. 13:18
  18. Federica Rosetta
    Elsevier response to Draft National guidelines for open access to scientific information

    Elsevier welcomes the opportunity to offer comment on the Swedish Research Council’s draft national guidelines on open access to scientific publications and research data. We support the Council’s mission to make research funded with public funds openly available to other researchers and we welcome the Swedish Research Council’s desire to align its own guidelines with the rest of Europe. We also note the ambitious targets set out for full transition to gold open access, for journal articles, books and artistic works funded with public money, by 2025 and VR’s comments that the exact details to deliver this ambition require further consideration.

    Open Access:
    Enthused by VR’s intention to cooperate with relevant stakeholders on how Open Access can be achieved by means of this open consultation on the web, we would like to offer the following comments on the draft guidelines in order to support the VR’s mission and inform further thinking as to how to deliver the 100% gold OA target. In so doing we draw on our considerable experience of working with other funding bodies and institutions both in Europe and worldwide to help successfully deliver sustainable open access policies.

    Hybrid titles:
    • Whilst fully open access journals operate the gold open access model alone, hybrid journals operate two distinct business models within the same journal: the traditional subscription model, typically for the majority of articles published in the journal; and the gold open access model, for those articles where an APC has been paid. For gold open access articles the final version is made immediately available for everyone to read.
    • We believe that hybrid should play an important part in the transition to gold OA, as it offers authors a wider choice of publication outlets and enables them to publish in established journals, with well recognised ‘brands’ within the research community and established quality standards.
    • We note the criticisms of hybrid open access journals as more expensive than fully open access journals, but would point out that this is a highly volatile market and most published pricing data is not current or does not factor in fee waivers granted by publishers. Elsevier, for example, reduced and varied its APCs for hybrid journals from April 2013 making our prices extremely competitive. Where APCs are higher this is often because of the publishing services provided, for example our premium titles – for example from Cell Press and The Lancet – have APCs that reflect the high rejection rate of articles (peer review costs must be covered for both accepted and rejected articles), expert editorial and statistical review of manuscripts, etc.
    • We would therefore be concerned about the impact on researchers of any plans to “impose a ceiling on expenditure on hybrid publication” or that APCs for either gold or hybrid journals be “regulated”, because the market for hybrid is very nascent and competitive, and because this could prevent academics having the freedom to publish in journals of their choice.

    Funding for gold OA publication:
    • We welcome the Research Council’s recognition that to achieve its ambitious target of transition to gold OA by 2025 additional resource will be required, specifically that the Ministry of Education and Research “push(es) for extra funds for OA publishing” during the transition period. This is crucial, as a transition to gold OA can only happen if there is funding to pay for this and a sound financial plan to support the implementation.
    • We would also remind the Swedish Research Council of the fact that even if all of its research is published on a gold open access basis, libraries will still need to continue to subscribe to close to 90% of the rest of the world’s research, published under the subscription model. Whilst open access content continues to grow at pace, the number of subscription articles published each year continues to rise too (by 3-4%). That is to say, gold OA publication costs will not replace subscription costs for at least the next few years, but will instead be additive.
    • We would strongly caution against any list of journals eligible for gold OA funding. As well as posing a number of problematic issues such as the journal criteria for funding, adopting this approach would significantly undermine author choice as to the best publication vehicle for their research.

    Green Open Access:
    • So as to assist with the transition to open access, VR may wish to consider a green open access option alongside gold. Such flexibility and the provision of an additional route to OA is helping to facilitate the transition to OA in the UK.
    • Elsevier supports sustainable green OA, which allows for author self-archiving of an accepted manuscript and which can be made publically available after an embargo period. As green OA is supported by subscriptions, embargo periods for green open access must be carefully considered. The importance of variable, journal specific embargo periods to support green OA has been concluded by studies such as http://www.publishers.org/_attachments/docs/journalusagehalflife.pdf Elsevier’s own embargo periods similarly reflect this need for variation and our journal specific embargo periods typically vary between 12-24 months.

    Open Data:
    • Elsevier is a signatory to the STM Brussels Declaration and supports the principle that raw research data should be made freely available to all researchers. We are working with other stakeholders to address the challenges associated with making research data accessible and shareable and a summary of the solutions we are developing to support researchers to store, share, discover and use data can be found here: http://www.elsevier.com/about/research-data
    • We agree with the sentiment expressed in the draft policy that data sharing practices differ across disciplines and that these differences must be accounted for in any research data policy.
    • We are actively engaged with a number of European and global study groups and research data organisations looking at open access to research data, for example the Research Data Alliance, FORCE 11 and RECODE. In line with the VRs desire to align its own guidelines with the rest of Europe, we would welcome the opportunity to discuss our activities with you further.
    • We also believe we are well-positioned to partner with you on the proposed five year pilot project to make available publicly funded research data, across the spectrum of data storage, sharing access and reuse, and would welcome the opportunity to discuss this with you further.

    Federica Rosetta,
    Associate Director Access Relations,
    Elsevier

    fredag, 31 oktober kl. 11:03
  19. Sofia Arvidsson
    Kommentar på rekommendationer för öppen tillgång till forskningsdata från Svensk nationell datatjänst (SND).

    Vetenskapsrådet förfogar idag över forskningsinfrastrukturer som har till uppgift att tillgängliggöra forskningsdata. Dessa infrastrukturer uppfyller kraven på bevarande och långtidslagring, möjlighet att sätta licenser, möjlighet att skapa och visa upp metadata, tillgängliggöra data samt följa etablerade standarder för format och som kan tilldela data unika identifierare.

    Förslag till områden för pilotprojekt
    Ämnesområden som lämpar sig väl för att omfattas av pilotprojektet finns inom samhällsvetenskap och humaniora. Inom samhällsvetenskap finns en lång tradition av att dokumentera, tillgängliggöra och återanvända forskningsdata. Inom humaniora finns många datarika områden som lämpar sig väl i pilotprojektet. Inom båda områdena finns en variation av data: från de som har behov av särskilda begränsningar vid tillgängliggörande, till de som kan vara helt öppna. Data inom områdena är möjliga att beskriva med internationellt utvecklade och beprövade metadatastandarder som också möjliggör sökbarhet nationellt och internationellt. Ett pilotprojekt inom dessa områden kan påbörjas med kort varsel.

    Tillgängliggöra metadata för data med restriktioner
    Att metadata bör göras tillgänglig nämns under inskränkningar i grundprincipen om öppen tillgång till forskningsdata. Inskränkningarna gäller tillgänglighet till data, och rekommendationen bör förtydligas med att all forskningsdata ska beskrivas och behandlas på samma sätt. Forskningsdata ska vara väldokumenterad, bevarad och möjlig att återanvända. Det kommer utöver detta att behövas en sammanhållen och strukturerad registrering av den metadata som ska tillgängliggöras.

    Begränsning i definitionen
    I rekommendationen finns en begränsning i definitionen av forskningsdata till sådan data "som ligger till grund för vetenskapliga publikationer", vilket kan exkludera värdefull insamlad forskningsdata som inte använts när ett projekt avslutas.

    För Svensk nationell datatjänst
    Sofia Arvidsson, forskningssamordnare
    Birger Jerlehag, IT-samordnare
    fredag, 31 oktober kl. 10:57
  20. Elisabet Engdahl, Maria Ågren, tidigare ledamöter i VR:s Publiceringsutskott
    Avsnittet ”Konsekvenser och förslag till fortsatta utredningar” angående vetenskapliga publikationer och konstnärliga verk saknar det internationella perspektiv som (delvis) finns i motsvarande avsnitt för forskningsdata. Naturligtvis kan inte ”en lista över godkända tidskrifter” som nämns under ”Tidskrifternas kvalitet” upprättas enbart för svenska forskare; detta måste ske genom internationellt samarbete med EU, Science Europe, NSF med fler aktörer. En utmaning här kan vara att påverka stora aktörer som Web of Science att redovisa vilken tillgänglighet olika tidskrifter/förlag har tillsammans med impact-faktorer som citering.
    Vi stöder rekommendationen att meriteringsvärdet av publikationer ska bedömas utifrån det enskilda verket och inte utifrån tidskriftens/förlagets ”impact factor”, men menar att det behövs ytterligare incitament för att öppen tillgång-kanaler med hög kvalitet ska utvecklas. Därvid kan man inte bortse från de kostnader som refereegranskningsprocessen medför vilket leder till att även tidskrifter med öppen tillgång behöver ta ut publiceringsavgifter (se Björck & Solomons (2012) översikt ’Pricing principles’). Det skulle bli en grannlaga uppgift för VR/KB att komma med ”takbelopp” för acceptabla publiceringskostnader.
    Vetenskapsrådets Publiceringsutskott för Hum och Sam har under ett antal år gett bidrag till tidskrifter som ställt om från enbart papperspublicering till ökad digital tillgänglighet. Även i fortsättningen bör VR ta ansvar för att tidskrifter/förlag som specialiserar sig på att förmedla forskning rörande svenska/nordiska förhållanden har möjlighet att hålla hög vetenskaplig kvalitet. Detta gäller t.ex. inom etnologi, historia, film, konst, litteratur och svenska språket och dess dialekter.
    fredag, 31 oktober kl. 10:51
  21. Kerstin Konitzer, företrädare för SMHI
    SMHI anser att fortsatta insatser för öppen tillgång till vetenskaplig information är angeläget och stödjer Vetenskapsrådets grundprincip i de föreslagna nationella riktlinjerna att resultat från offentligt finansierad forskning ska vara öppet tillgängliga. Det ska betraktas som norm. Att öppet publicera forskningsdata fungerar redan idag relativt bra inom flera discipliner. SMHI anser det viktigt att de problem som VR lyfter fram i förslaget inte ska få påverka hela processen med införande av öppen tillgänglighet av data och efterlyser en tydligare tidplan. SMHI ser gärna att de pilotprojekt som föreslås drivs inom miljö- och klimatområdet. Inom området finns flera goda exempel att bygga på samtidigt som behov finns att strukturera och stärka forskningsinfrastrukturen.
    torsdag, 30 oktober kl. 18:23
  22. Robin Roy
    Vi välkomnar varmt VR:s initiativ att, med beaktande av lagar och förordningar, tillgängliggöra forskningsdata. Riktlinjen är uppsprungen ur goda intentioner, men vi önskar större tydlighet och klarare skrivningarna för att kunna implementera kraven. Riktlinjen uppfattar vi är, i sin nuvarande form, en förstudie snarare än ett styrdokument för myndigheten.

    En förutsättning som lyfts fram i riktlinjen är att forskningsdata ska bevaras i ett e-arkiv, vilket borgar för en beständighet och långsiktighet. Alternativa lagringsytor, kontrollerade av myndigheten, anser vi även kan användas. Begreppet e-arkiv kan också vara missledande, eftersom det finns en antal olika definitioner.

    Vi efterlyser konkreta samarbetsformer mellan olika aktörer inom olika områden.

    VR framhåller bl.a. att lärosäterna bör samverka. En väletablerad samverkan inom arkiv och dokumenthantering finns redan idag mellan olika universitet och högskolor.
    Robin Roy, Avd. för dokumenthantering, KTH
    torsdag, 30 oktober kl. 15:35
  23. Margareta Fathli
    Många har redan kommenterat utkastet på sätt som jag gärna skriver under på.
    Jag ifrågasätter varför man väljer att låsa fast sig redan nu vid att man vill ha en Guld OA-policy, dock inte förrän om tio år. Jag känner inte att det finns något större motstånd mot själva OA-tanken idag och jag tror att det skulle vara möjligt att implementera en OA-policy redan 2015 eller 2016. Viktigt tror jag dock är att forskare får förtroendet att själva välja vilken typ av OA som lämpar sig bäst inom respektive forskningsområde. På så vis möjliggör man också att nya publiceringsvägar uppstår som vi kanske inte känner till idag. Jag vill, liksom några kommentatorer, hålla med om att Guld OA, till skillnad från Grön OA, göder utvecklingen av sk predatory publishers. Verkligen konstigt att Grön OA inte ens diskuteras i riktlinjerna.
    Det är över huvud taget väldigt oprecist beskrivet hur man tänker sig att arbeta med frågan under perioden fram till 2025. Varför tror man att det kommer finnas tillräckligt med kvalificerade OA-tidskrifter om tio år? Litar man till att andra länders och EU:s OA-policier har styrt utvecklingen dithän? Borde inte Sverige ha åtminstone en liten ambition att vara med och driva utvecklingen, inte bara vänta in den? Flera länder samt EU sätter mål som att all statligt/EU-finansierad forskning skall var OA senast 2020. Då har Sverige inte ens en giltig policy.
    Angående en lista på "godkända" OA-tidskrifter som KB skulle ta fram så anser jag att DOAJ skulle duga för syftet. Dels finns databasen redan, varför skapa en ny, dels arbetar man just nu med kvalitetssäkring av innehållet. Jag vet inte på vilket sätt KB skulle göra det bättre. Slutligen saknar jag en kostnadsanalys för införande och krav på Guld OA, både avseende förlagskostnader och inte minst resurser för hantering av APC:er etc.
    Margareta Fathli, KTH Biblioteket
    torsdag, 30 oktober kl. 15:33
  24. Jon Petter Gustafsson
    Precis som flera tidigare har skrivit finns knappast någon stark trend att forskare överger prestigefyllda tidskrifter för att publicera i OA-tidskrifter, som många gånger har betydligt sämre genomslag. De flesta söker sig till sådana publiceringskanaler som ger mest tillbaka i form av citeringar och uppmärksamhet, även om det kosta mer i form av hybridpublicering - jag kan inte se att "uppmaningar" i samband med beredning av ansökningar och meriteringsärenden nämnvärt skulle förändra detta.

    Jag tror däremot att grön OA kan vara en tilltalande medelväg som uppfyller kravet om ökad offentlighet samtidigt som det möjliggör publicering i många av de främsta tidskrifterna. Grön OA är ett system som i början kändes ovant, men jag uppfattar att fler och fler nu använder sig av den möjligheten. Det är därför olyckligt om VR skulle inrikta sin OA-policy mot att enbart främja guld-OA. Det kommer att ytterligare gynna ”predatory publishing” och hybridpublicering. VR:s förslag hur man ska motverka detta övertygar inte.

    Jon Petter Gustafsson. SLU - Mark och miljö
    torsdag, 30 oktober kl. 14:34
  25. Vetenskap & Allmänhet, VA
    Vetenskap & Allmänhet, VA, tackar för möjligheten att lämna synpunkter. VA verkar för ökad dialog mellan forskare och det omgivande samhället och kommenterar endast delar av förslaget som vi menar har bäring på vår uppgift.

    VA välkomnar den inställning till värdet av open access som finns på sidan 4: "Och forskningen själv skulle kanske i högre grad bli en angelägenhet i samhällsdiskussionen om fler kunde ta del av forskningen, och fick förståelse för forskningens villkor, dess arbetsgång och språkbruk.” Det är vår bestämda uppfattning att forskningen skulle gynnas av att fler personer utvecklar ett slags ”scientific literacy” som kan leda till ökat förtroende för forskning och forskare. I förlängningen underlättar det fortsatt stora offentliga satsningar på forskning och högre utbildning. Om alla intressenter inom forskning och innovationskedjan har full tillgång till forskningsresultat kan dessutom allas innovationskraft tas tillvara vilket gynnar en hållbar utveckling och även forskningen i stort.

    VA välkomnar strävan mot att forskning som finansierats av offentliga medel ska vara öppet tillgänglig från 2025. Vi instämmer emellertid med flera andra att det behövs konkreta delmål för perioden fram till 2025. Likaså är det relevant att redan nu fundera på en färdplan för åtminstone den tredje av de övergripande uppgifter som anges på förslagets sida 5. Parallellt med att en plan för att implementera riktlinjerna tas fram (2) så är det rimligt att åtminstone börja fundera på vilka mätbara mål (3) som behövs för att kunna följa implementeringen.

    Systemen för meritering och resurstilldelning behöver anpassas till open access, om förändringar ska få genomslag. Internationell samordning krävs på detta område, liksom för flera andra centrala delar av förslaget.

    VA ser positivt på de förslag om ytterligare utredning som lämnas, till exempel vad gäller forskningsdata som allmän handling. Det är viktigt för allmänhetens förtroende för forskning att eventuella utfästelser om anonymitet vid deltagande i forskningsstudier har stöd i lagen.
    torsdag, 30 oktober kl. 14:21
  26. Magnus Ericson
    Tack för möjlighet att lämna kommentarer. Dekanus för forskning vid Karolinska Institutet avser att på måndag den 3 november lämna kommentarer per e-post till Margareta Eliasson (VR).
    torsdag, 30 oktober kl. 14:02
  27. Gunilla Wiklund
    Tack för möjligheten att lämna synpunkter. Mycket klokt är redan sagt men jag vill ge några synpunkter från den rättsvetenskapliga horisonten även om det till stor del blir en upprepning.

    Den spontana reaktionen hos mig och hos de forskare jag talat med är att det blir en näst intill omöjlig uppgift att publicera sig med ”gold” open access. Det handlar inte om att man inte kan välja de mest prestigefyllda tidskrifterna utan att man inte har något alls att välja på. Det finns i princip inga open access-tidskrifter inom rättsvetenskap, som svenska rättsvetare ämnesmässigt och med tanke på målgrupp kan publicera sig i, så valet blir då att ”köpa loss” artikeln från en prenumerationstidskrift. I dagsläget kan det också vara svårt att åstadkomma ”grön” open access eftersom den tid inom vilken författarversionen ska vara fritt tillgänglig enligt många finansiärer, i bland är kortare än de embargoperioder som förlagen har. Men dessa tider förändras hela tiden och det vore ändå en vinst om man åtminstone kunde förhandla om tiden med en tidskrift än att ”tvingas” välja en hybridtidskrift för att följa riktlinjerna om ”gold open” access. Det vore därför värdefullt om man inte låser sig vid "gold" oa.

    På sikt kommer det förstås att startas open access-tidskrifter även inom rättsvetenskap men vi talar här om att tillgodose alla publicerings- och meriteringsbehov och elva år är då en väldigt kort tid. I underlaget finns en skrivning om att ”Sverige kan driva utvecklingen mot ”gold ” open access genom att uppmana forskningsråd, universitet och högskolar att göra bedömningar av det enskilda verket istället för en bedömning av tidskriften eller förlaget …” (s. 7). Det vore ju idealiskt men också en stor förändring i synsättet på vad som tillförs i form av legitimitet vid publicering i en tidskrift eller på ett förlag.

    När det gäller att även böcker ska publiceras med open access tycker jag att man inte tillräckligt problematiserar de utmaningar som finns för både författare och förlag men det har andra kommenterat så jag går inte vidare in på det. Däremot, i förslaget nämner man universitetsinitiativet med sakkunniggranskning och open access-utgivning av böcker och ser det som intressant. Hur förhåller sig sådana initiativ till nya modeller för utvärdering av forskning som tar sikte på att rangordna utgivare utifrån ett tänkt genomslag, där publiceringen inte får ske på förlag med för stor andel forskare från samma lärosäte? Över huvud taget saknar jag en diskussion om hur utgivningen med open access och listor på tidskrifter förhåller sig till listor vid utvärdering av forskning. Hur ska forskarna navigera mellan dessa?

    Sammanfattningsvis låter jag ofta lite gnällig och ”motfalls” när man talar om open access men man måste hitta en modell som inte målar in forskarna i ett hörn. Behoven av öppenhet måste anpassas efter vilka möjligheter forskarna har att åstadkomma öppenhet. Ett visst mått av obehag är förmodligen nödvändigt för att en förändring ska ske men så länge meritering genom publicering är grundläggande inom akademin måste man hitta sätt för forskarna att våga ställa krav på utgivarna samtidigt som man underlättar för utgivarna att utveckla hållbara publiceringsmodeller. Det förslag som VR lägger fram är för grunt och skjuter för många överväganden på framtiden för att synliggöra hur denna balans ska uppnås.

    /Gunilla Wiklund, bibliotekarie med ansvar för forskarstöd på Juridiska fakultetens bibliotek vid Lunds universitet
    torsdag, 30 oktober kl. 10:59
  28. Ulf Kronman
    Kungl. biblioteket har nu publicerat sina kommentarer på VR:s förslag till riktlinjer:

    http://www.kb.se/openaccess/nyheter/2014/KBs-kommentarer-pa-VRs-forslag-till-OA-riktlinjer/

    Ulf Kronman,
    Samordnare av programmet OpenAccess.se vid Kungl. biblioteket
    torsdag, 30 oktober kl. 09:31
  29. Jonas Gilbert
    Chalmers bibliotek och Innovationskontor Väst har lämnat in en kommentar till VR efter diskussioner inom Chalmers. Kommentaren finns även att läsa på
    http://blog.lib.chalmers.se/2014/10/30/kommentar-till-vetenskapsradet-angaende-forslag-till-nationella-riktlinjer-for-open-access/
    onsdag, 29 oktober kl. 23:28
  30. Nils Edling
    Jag vill instämma i de kloka kritiska synpunkter som lämnats av Svedjedal, Thormählen och Nordin m fl. Den sistnämnde formulerar det väl: "Att genom centralstyrda diktat slå sönder en publiceringsmodell som fungerar nöjaktigt och innan man säkerställt fungerande alternativ av lika eller bättre kvalitet ter sig oansvarigt. "
    onsdag, 29 oktober kl. 11:24
  31. Lars Öhrström
    Med reservation för att jag bara har snabbläst materialet och övriga kommentarer.

    Det enda vettiga sättet vi i dagsläget inom kemi kan publicera OA är i stort sett hybridmodellen så skulle detta implementeras med omedelbar verkan blir det inte bra alls. Våra viktigaste tidskrifter drivs av NGO:er och allmännyttiga (charitabel status) samfund som har mycket längre ledtider för att ställa om verksamheten än kommersiella företag. Jag uppfattar det som att OA rörelsen har flyttat offentliga skattemedel från dessa NGO:er och allmännyttiga samfund till kommersiella OA operatörer, är det det vi vill?

    Precis som VRs tidigare OA policyer saknas i stort sett konsekvensanalys. Det är också oroande att detta drivs så ideologiskt, framför allt från bibliotekshåll som jag uppfattar det. Jag tror också att det pågår en maktkamp här mellan forskare och bibliotek som man inte riktigt vill kännas vid.

    Lars Öhrström, professor i oorganisk kemi Chalmers
    onsdag, 29 oktober kl. 10:42
  32. Carl Johan Sundberg, professor, Karolinska Institutet
    Denna kommentar gäller inte publikationsdelen av OA utan endast tillgången till forskningsdata.

    Jag stödjer inriktningen av förslaget till "Nationella riktlinjer för öppen tillgång till forskningsdata", inte minst av skäl 2 och 4 som diskuteras i förslaget:
    1. Demokrati och transparens
    2. Forskning (särskilt viktigt med re-analyser för att finna nya samband alt. upptäcka misstag; helt nödvändigt i nu- och framtidens big data-forskning)
    3. Innovation (tillgängligt för aktörer som vill skapa nytta på nya sätt) samt
    4. Citering (ett tillgängliggörande skulle kunna medföra ökad citeringsfrekvens om förslagets intentioner följs).

    De inskränkningar i grundprincipen som nämns är rimliga.

    Jag anser det särskilt viktigt för forskarvärlden att få tillgång till data - detta bl.a. därför att forskningens integritet och allmänhetens tillit till forskningen stärks om andra forskare lättare bereds möjlighet att genomföra nya analyser av befintliga data.

    Jag tycker dock att förslaget bör omsättas i praktiken så snart möjligt är - inte med en tidshorisont som kan uppfattas som synnerligen avlägsen.

    Carl Johan Sundberg
    tisdag, 28 oktober kl. 09:23
  33. Johani Karonen
    Hej, Har läst och tycker förslaget är ser bra ut. Bra att ni tar upp open source som en del av tänket. Det tycker jag är en viktig bit, att mjukvara som är framtagen för offentliga medel ska vara öppen och tillgänglig i så stor utsträckning som möjligt. Vi försöker leva efter den principen redan, men det skulle inte skada med nationella riktlinjer som skär lite djupare in i universitetens förvaltningar än en allmän önskan om open source. Med tiden kanske det mognar fram, precis som open access har gjort. / MVH Johani Karonen, it-avd, Högskolan i Skövde
    tisdag, 28 oktober kl. 08:57
  34. Anders Högberg , redaktör Current Swedish Archaeology
    Redaktörerna för Current Swedish Archaeology är positivt inställda till att Sveriges vetenskapspublicering rör sig mot Open Access (OA). Men, det finns ett stort problem i VRs dokument. Det saknar konsekvensanalys. I dokumentet uttrycks en ambition (formulerat som riktlinjer). Denna ambition är att skapa OA. Men, de aspekter som dokumentet listar under rubriken "Konsekvenser och förslag till fortsatta utredningar" är fundamentalt avgörande för om OA ska lyckas genomföras på ett kontrollerat sätt. Dessa aspekter måste analyseras innan riktlinjer definieras och det är en rimlig förväntan att VR ser till att dessa aspekter blir analyserade innan myndigheten definierar riktlinjer. Men det dokument som ligger för läsning på webben innehåller inga analyser. Dokumentet listar ett antal vagt inringade hypoteser och möjliga problemområden. Dessa vagt inringade hypoteser och problemområden är viktiga att analysera och förstå för att OA ska lyckas. Vi anser att VR i nuläget inte presenterar tillräckliga konsekvensanalyser för att kunna precisera riktlinjer. Vi anser att riktlinjerna för OA i nuläget bör innehålla en ambitionsyttring (i dokumentet formulerat som riktlinjer) och en tydlig precisering av analyser nödvändiga för att denna ambitionsyttring ska kunna omvandlas till vederhäftiga riktlinjer. (vill också påpeka att OA inte sänker produktionskostnaderna, det kostar pengar att publicera vederhäftig vetenskap, oavsett om sättet att publicera är OA eller inte)
    måndag, 27 oktober kl. 18:51
  35. Allan Rasmusson, Biologi
    Många kommentarer tar korrekt upp viktiga problem t ex vad gäller gold vs green. En sak som inte belysts ordentligt är problemet med att Open Access öppnat en explosion av s.k. "predatory publishers" som bara är ute efter att dra in pengar från författarna och sedan ignorerar kvalitetskontrollen. Detta leder till att mycket forskartid läggs på att särskilja bra och dåliga tidskrifter som har snarlika namn. Jag har sett exempel där bra undersökningar av duktiga personer publicerats i minst sagt tvivelaktiga tidskrifter. Troligen har författarna blivit lurade. "Predatory" förlag/tidskrifter finns med på DOAJs databas, som uppenbarligen inte har någon kvalitetskontroll. Man kan även hitta artiklar i Google Scholar och i vissa fall i Pubmed och WEB of Science. Det enda i Utkastet till Nationella Riktlinjer som har med detta att göra är formuleringen att det skall upprättas en lista över godkända tidskrifter. Mycket mer energi måste läggas på detta! Hur skall tidskriftscertifieringen ske och av vem? Eftersom predatory publishing-verksamheten på 3-4 år växt från inget till att nu omfatta hundratals förlag med mer än hundratusen tidskrifter måste tidskriftsutvärderingen ske genom internationellt samarbete. System typ Arxiv.org och liknande inom vissa vetenskapsgrenar skulle kunna ha en granskande roll, men jag har inte tillräcklig kunskap om dessa system.

    "Predatory publishing" visar inga tecken på att avstanna, och en lösning av problemet är centralt för att de Nationella Riktlinjerna skall kunna leda till konstruktiva förbättringar för forskningen. Utan kvalitetssäkring av tidskrifter skulle meritutvärderingen skadas avsevärt. En utvärderare till en tjänst eller anslag har normalt inte tillräcklig detaljkunskap för att kunna motsvara granskningen som görs av tidskrifternas expertreferenter, så formuleringen "kan bedömningen göras via faktisk läsning av publikationen" är obillig, framförallt om detta skall gälla hela publikationslistor och många ansökningar. Vi måste ha ett system där seriösa tidskrifters kvalitetsarbete tas tillvara.
    måndag, 27 oktober kl. 13:45
  36. Britta Lövgren
    Riksbankens Jubileumsfond är positiva till förslagets inriktning. Det framgår dock inte tydligt varför man skulle behöva vänta till 2025 med införandet av riktlinjerna för OA-publicering. RJ har genom uppföljningar av OA-kravet goda erfarenheter av en snabb omställning bland forskarna både när det gäller inställningen till OA och när det gäller möjligheterna att publicera OA.
    Vi föreslår att riktlinjerna införs tidigare och att det för tiden fram till det fullständiga genomförandet finns preciserade delmål, i form bland annat av lösningar på några av de problemområden som texten lyfter fram t.ex. kostnader, ekonomisk omställning, konsekvenser av tekniskt och ekonomiskt stöd till tidskrifter.
    Våra uppföljningar visar också att allt fler forskare väljer att publicera sina resultat i repositorier. Vi undrar därför om enbart gold är vägen att gå eller om kanske green är en bättre väg?
    En viktig fråga vi vill lyfta är hur riktlinjerna följs upp och vi vill betona betydelsen av en systematisk uppföljning.
    Ett sätt att poängtera betydelsen av OA-publicering och att skynda på riktlinjernas genomförande är att belöna OA-publicering i medelstilldelning och meriteringssystem. Ett förslag är att betona detta i VR:s så kallade Fokusuppdrag.
    Britta Lövgren, Riksbankens Jubileumsfond
    måndag, 27 oktober kl. 13:05
  37. Tom Langborg
    Angående lagring av forskningsdata och metadata tycker jag att riktlinjerna saknar vissa delar om Ägare, Ansvar och Kostnader.

    Oftast är det inga större problem med att lagra data och metadata så länge projektet lever.
    Problemen uppstår mer vid publicering eller när projektet är avslutat.
    Exempel på problem är:
    * Fel på data har upptäckts och data behöver justeras.
    * Data formatet behöver uppdateras till ny version.
    * Nya krav på metadata.
    * Om data inte kostar att lagra för projektet så kommer all data sparas, om projektet får betala lagringen av data så sparas väldigt lite data.
    * Vem skall betala för lagringen när projektet är slut.
    * Hur skall data kunna hittas från andra forsknings områden.
    * Rädda och publicera gammalt data.

    Dom forskningsområden som har en övergripande organisation eller infrastrukturer som BILS, ECDS och SND skulle kunna ta ett ansvar för hanteringen av forskningsdata och metadata inom sina områden.

    Dom har kunskaper för att:
    Ställa krav på metadata information.
    Utföra rättningar av data
    Uppgradera data till nya filformat.
    Estimera kommande behov av att lagra data inom sitt forsknings område.
    Låta projekten ansöka om lagring hos dom.
    Hantera access till data som inte är publik.

    Jag ser dock problem med detta. Universiteten är idag dom som har det formella ansvaret för forskningsdata. Hur skall universiteten integrera med dessa infrastrukturer som BILS, ECDS, SND mm.?

    Till sist så skulle jag vilja ge en ide om hur dessa data skulle kunna knytas mellan forskningsområdena.
    BILS, ECDS, SND mm. ser jag som vertikala infrastrukturer. Om dom gemensamt arbetar med horisontella infrastrukturer. Då skulle data kunna vara sökbart och access bart mellan forskningsområden och internationellt.
    Exempel på en horisontell infrastruktur är SNIC.
    Där finns SweStore som en generell lagrings infrastruktur för långtidslagring av forskningsdata och datorkraft för att kunna göra analyser. Där vertikala infrastrukturer som ECDS, BILS mm. använder sig idag av.

    Skillnaden mellan horisontella och vertikala infrastrukturer är generellt att.
    Vertikala infrastrukturer har kunskaper om data och horisontella infrastrukturer har kunskaper om hantering av data.

    Jag anser att vertikala och horisontella infrastrukturer kommer att vara nödvändigt för att kunna lagra forsknings data och metadata på ett effektivt sätt.

    Tom Langborg
    Lagrings koordinator.
    måndag, 27 oktober kl. 11:22
  38. Johan Fritzell
    Hej
    I utkastet finns nu, enligt min mening en alldeles för svag och vag beskrivning av den förfärliga hybridmodell som alltfler tillämpar. Det kan t.ex. jämföras med betydligt starkare formuleringar i Science Europes riktlinjer: ..the hybrid model...is not a working and viable pathway to Open Access. Any model for transition to Open Access.. must prevent ’duoble dipping’.
    Johan Fritzell, professor tidigare styrelseledamot i Forte, var med och tog fram Fortes policydokument om Open Access.
    måndag, 27 oktober kl. 10:56
  39. Camilla Damkjaer
    Jag instämmer med Lena Hammergren m.fl. att förutsättningarna för att publicera olika typer av konstverk i open access bör utredas, så det tas hänsyn till de särskilda dokumentationsprocesser, verkformat, copy right frågor mm.
    söndag, 26 oktober kl. 17:15
  40. Maria Ericson
    Det är svårt att helt anonymisera kvalitativa data utan att gå in och redigera själva data. Om man bedriver kvalitativ forskning (intervjuer, fältobservationer) om känsliga frågor, tex i områden med väpnad konflikt, blir det problem om man inte kan garantera sina informanters anonymitet. Kvalitativ forskning om känsliga frågor försvåras eller rentav omöjliggörs om alla data ska vara öppet tillgängliga för vem som helst.
    söndag, 26 oktober kl. 10:02
  41. Jonas Nordin, historiker
    Många kloka synpunkter nedan behöver inte upprepas, men en annan aspekt av OA-kraven på monografier är att de riskerar att ytterligare driva på den olyckliga trenden att forskare utför det grundarbete som sedan journalister populariserar och kapitaliserar i publikationer riktade mot allmänheten. Journalisterna framstår därmed som de verkliga experterna medan forskarna marginaliseras för att deras verksamhet uppfattas som introvert.

    Om VR, SUHF m.fl. tror att de har en bättre modell att föra ut vetenskap till allmänheten bör de lansera den som ett alternativ och visa att den fungerar ekonomiskt. Forskarna kommer då frivilligt att söka sig till den publiceringskanal som ger dem störst fördelar och frågan löses av sig själv. Att genom centralstyrda diktat slå sönder en publiceringsmodell som fungerar nöjaktigt och innan man säkerställt fungerande alternativ av lika eller bättre kvalitet ter sig oansvarigt.

    Den digitala omvandlingen medför ett tillräckligt starkt förändringstryck i sig och nya strukturer bör etableras med ”pull” hellre än ”push”. Centralstyrning är överlag mindre välbetänkt inom forskningen, som till sin natur är pluralistisk och kräver en viss form av anarki.
    lördag, 25 oktober kl. 14:46
  42. Sten Dreborg
    Bakgrund
    Jag har tidigare varit 1) Med Dir vid ett svenskt läkemedelsföretag och är nu 2) Editorial board member i ett flertal internationella tidskrifter och har varit President i Europeisk specialistförening.
    Ad. 1: Jag initierade ca 150 läkemedelsprövningar. En liten del av dessa hann publiceras innan verksamheten såldes. Såväl min arbetsgivare som köparen har hindrat publicering av data. Arbetsgivaren har förstört dokumentation insamlad under icke publicerade och publicerade prövningar och dessutom den kliniskt väl dokumenterade serumbank jag lade upp. Detta utan kontakt med mig eller de involverade kollegorna vid svenska och internationella forskningscentra.
    Ad. 2: Som president i Europeisk förening avslöjade vi tillsammans kanadensisk TV en forskningsfuskande kollega. Tio år hann förflyta från min första begäran om granskning av originaldata till det öppna avslöjandet av fabricering av data.
    Som Ed board reviewer avslöjade jag en Europeisk kollega som trolig fuskare. Inga originaldata levererades på begäran. Publicerade data var inte förenliga med kända fakta och biologiskt orimliga. En skrift drogs tillbaka av Elsevier men fyra andra publikationer på samma tema, två i annan Elsevier-tidskrift, och författarens övriga 14 publikationer under 2010-talet tio år efter att hans laboratorium stängts på grund av ”misconduct”.
    Förslag
    För att Vetenskapsrådets förslag skall få reell inverkan anser jag
    • Att förslaget inte bara bör gälla offentligt bekostad forskning utan också kommersiellt betingad forskning.
    • Att detta förs upp inte bara på europeisk utan också på internationell nivå
    • Att reglerna på något sätt görs allmängiltiga. I annat fall kommer bara internationella läkemedelsbolag att flytta klinisk forskning till mindre reglerade marknader
    • Att också serum-och cellbanker skyddas
    • Att det införs någon form av påföljd om inte reglerna följs.
    • Att reglerna införs snarast.
    lördag, 25 oktober kl. 11:42
  43. Nils Johansson
    Utmärkt att det går att kommentera på detta sätt. Jag tycker mig se en viss kronologisk och kritisk trend i kommentarerna, vartefter fler än de direkt inblandade i OA-diskussionen kommer in. Det borde mana till eftertanke att aktiva forskare är mer kritiska än de som arbetar på bibliotek och liknande.

    Strävandet mot OA verkar drivet främst av ideologi, inte vetenskap och beprövad erfarenhet. Frågan ställs inte varför de traditionella journalerna är så populära fortfarande, trots att alternativ finns i överflöd. Det står var och en fritt att publicera sin forskning på sin hemsida, helt gratis och helt OA. Billigare och enklare kan det inte bli, och gör man det rätt hittas man utmärkt i Google - men ändå är det lite seriös forskning som kommuniceras enbart på hemsidor.

    Varför är det så? Vad är det som driver oss att gå den betydligt jobbigare vägen via journaler? Jo, för att vi får läsare - rätt läsare. Bra journaler får läsare för at de fokuserar på läsarnas behov, inte författarnas eller bibliotekens. Läsarna vill ha kvalitetsgranskning och kvalitetssortering. Den kompletta kommunkationen blir effektivare med peer review, professionell editering, osv. Det är inte effektiv kommunikation att göra det enklast möjligt för författarna, lika lite som en effektiv presentation görs utan förberedelser.

    Kanske kommer OA-journaler klara av att erbjuda denna service i framtiden, kanske inte. Utvecklingen de senaste 5 åren är inte speciellt upplyftande. Det har startas tusentals OA-journaler, varav en handfull är bra, en del är seriösa men svaga, och den största delen rena annonsblad som drivs av lycksökare.

    Min mejlbox är fylld av erbjudanden från nystartade OA-journaler som vill tjäna några tusenlappar. Antalet OA-artiklar ökar, men hur är det med läsningen och inflytandet? OA-journaler av låg kvalitet tillför inget utöver en publicering på hemsida, och tillför inget till kunskapsutvecklingen i samhället.

    I många (de flesta?) områden är de traditionella journalerna precis lika dominerande som för fem år sen. Det är publiceringar i prestigefyllda journaler som avgör om forskare ska få bidrag från EU, ERC, och, ironiskt nog, VR. ArxiV och liknande rena arkiv spelar en viktig roll för att snabba upp kommunikationen, medan de flesta OA-journaler har marginellt inflytande. PLOS one, den största OA-journalen, tappar nu i volym och impact factor.

    Trots denna dystra utveckling (som knappt diskuterats) menar VR att svensk forskning ska satsa allt på OA. Sverige ska, som moralens väktare, gå först i utvecklingen. För ett litet land utan möjlighet att styra utvecklingen är det mycket rimligare att vänta och se. Ett konkret problem som uppstår är att svenska forskare nu förbjuds att publicera i de viktigaste journalerna, och därmed i förlängningen ERC- och EU-anslag. På vilket sätt detta ska göra svensk forskning bättre är aningen oklart.
    lördag, 25 oktober kl. 09:10
  44. Jonas Tegenfeldt
    We seem to all agree that open access is positive in terms of e.g. global fairness and more effective dissemination to a wide audience within and outside the research community.

    The difficult part is now that there is a shift in balance from the reader to the writer in terms of who pays for the publication process. Open access is not about making the system as a whole cheaper, but rather to widen the access to those who are not part of the system. The work of the publishers must still be carried out and the employees must be paid. To facilitate a shift to open access we must therefore make sure that the financial impact on the individual research groups is minimized.

    Open access shifts the financial burden for publications from the centrally funded libraries to the externally funded research groups. A broad introduction of open access must therefore be accompanied by a revision of the way the overall national research funds are allocated as is briefly mentioned in the proposed text.
    In addition, since the libraries and the universities have a stronger position in terms of bargaining power towards the publishing houses compared to the individual researchers, it is important that we create structures to maintain this strength and not allow the publishing houses to increase the overall cost that the research community is exposed to.

    In light of the increased publication costs due to open access, an important opportunity is that memberships in major professional organizations such as Biophysical Society (BPS), American Physical Society (APS), American Chemical Society (ACS), give large discounts (50% is not uncommon) for open access publication in the often high-profile journals that are associated with these organizations. It is therefore important that we as researchers are encouraged (or even obligated) to be members. However, the costs for these memberships are considered personal living expenses by Swedish tax authorities and therefore subject to income tax and social fees if paid for by the employer. This is a strong disincentive and, in effect, neutralizes the positive effect of these memberships. A reinterpretation or amendment of the Swedish tax code (specifically IL 6 kap. 2§) is therefore urgently needed to help us researchers cope with the increased publication costs due to open access.
    fredag, 24 oktober kl. 16:50
  45. Föreningen för vetenskaplig publicering (genom ordf. Stefan Amirell)
    Föreningen för vetenskaplig publicering stödjer till fullo OA som princip och välkomnar möjligheten att kommentera förslaget, fr a betr. följande aspekter: 1) Idén att upprätta en ”lista över godkända tidskrifter” (s. 8) hotar den vetenskapliga friheten och innebär en otillbörlig styrning av var och hur forskare kommunicerar sina resultat. Tydliga kriterier för tidskrifternas kvalitet kan däremot vara av värde. 2) Skrivningen om ev. ekonomiskt/tekniskt stöd till tidskrifter (s. 8) är alltför vag. Ett offentligt tidskriftsstöd är ett sine qua non för kvalitet i granskning och publicering i ett OA-system. 3) Tidskrifterna är den centrala infrastrukturen i OA-publiceringen och måste involveras i den fortsatta processen med att ta fram nationella riktlinjer.
    fredag, 24 oktober kl. 14:10
  46. Tomas Lundén
    Det är mycket positivt att vi äntligen är på gång med nationella riktlinjer i OA-frågan. Det är också bra att tillfälle ges till kommentarer. Här fokuseras framför allt på OA till publikationer.

    Vi uppfattar, liksom flera andra här, att de främsta bristerna i riktlinjerna ligger i det ensidiga fokuset på gold OA och i avsaknaden av färdplan/implementeringsplan.

    Förslaget att öppen tillgång till publikationer endast ska ske via OA-tidskrifter (gold OA) motiveras inte i texten och det är oklart varför inte green OA accepteras. Åtminstone under en övergångsperiod är det sannolikt en nödvändighet att både tillåta gold och green OA. Det är ju något som stöds inom Horisont 2020 och av Science Europes roadmap (också RCUK i Storbritannien accepterar green även om de föredrar gold).

    Fokuset på gold OA förutsätter en stor omställning av hela den globala vetenskapliga tidskriftsmarknaden. Det gör att möjligheten till riktlinjernas införande framstår som mindre realistisk. Inte minst för de enskilda forskarna är det en fördel att kunna välja green eller gold OA, utifrån de egna preferenserna och beroende på ämnesdisciplinens publiceringskanaler och -kultur. Det finns som andra har framhållit redan en väl fungerande infrastruktur och kompetens för parallellpublicering vid lärosätesbiblioteken. Det vore mer resurseffektivt att (åtminstone under den närmaste framtiden) använda sig av denna infrastruktur än att ensidigt framhålla gold OA. Att tillåta green OA innebär också att riktlinjerna harmonierar bättre med FOKUS, modellen för resursfördelning (där publiceringskanaler premieras).

    För publikationer bör riktlinjerna kunna träda i kraft tidigare än 2025. En implementeringsplan kan sättas upp med delmål liknande de som Danmark har gjort (vilken ambitionsnivå man ska ha kan diskuteras). Den planen skulle kunna sättas igång under 2015, förutsatt att regeringen vill. Delmålen bör följas upp nogsamt.

    Med tanke på tidshorisonten finns också en risk för begränsningar vad gäller publiceringskanaler, -former och -format. Dessa saker kan ha ändrats radikalt 2025 när riktlinjerna är tänkta att träda i kraft. Med en tydlig implementeringsplan kan justeringar av riktlinjerna ske längre fram i takt med publiceringslandskapets förändringar. Exempelvis kan CC-licenser införas successivt.

    Några ytterligare kommentarer:
    Det framstår som lite märkligt att konstnärliga verk läggs ihop med publikationer och förutsätts kunna publiceras genom gold OA. Tidskriftspublicering av konstnärliga verk är en mycket ny och ofärdig form och kan inte jämföras med vetenskapliga artiklar.

    s 8 – ”Tidskrifternas kvalitet” – som vi förstår det avses att ta fram en nationell lista över godkända OA-tidskrifter. Hur den listan ska förhålla sig till den existerande internationella tjänsten Directory of Open Access Journals (doaj.org) är oklart. Det rimligaste bör vara att DOAJs lista ligger till grund för kvalitetsbedömningar.

    För forskningsdata är det som helhet ett rimligt förslag att börja med pilotprojekt (liksom EU:s Horisont 2020), och tidshorisonten 2025 är mer realistisk i detta fall. Riktlinjerna bör dock mer kraftfullt framhålla det globala rättviseperspektivet i tillgängliggörandet av forskningsdata.

    Tomas Lundén, SLU-biblioteket.
    fredag, 24 oktober kl. 13:07
  47. Erik Svensson
    Angående förslaget att göra även forskningsdata tillgängligt så stödjer jag detta fullt ut. För att undvika onödigt dubbelarbete och kostnader med att bygga upp parallella datalagringsarkiv i Sverige som redan finns internationellt så bör man dock göra en inventering och se vilka initativ som redan finns. Inom ekologi och evolution finns t. ex. databasen "Dryad" sedan ett antal år tillbaka och den fungerar alldeles utmärkt. Finns ingen anledning att bygga upp något liknande i Sverige när Dryad redan finns:

    http://datadryad.org/
    fredag, 24 oktober kl. 08:27
  48. erik.svensson
    Förslaget är vällovligt och vissa delar bra, men präglas tyvärr av en del naivitet. De flesta är nog överens om att "gold OA" vore den ideala situationen, d. v. s. om alla tidskrifter och förlag tillämpade denna publiceringsform. Nu är det inte så idag, så frågan vi måste ställa oss är a/ hur vi ska komma dit och hur b/VR och andra forskningsfinansiärer kan underlätta denna utveckling?

    Enligt min uppfattning är kravet på publicering i "gold OA"-tidskrifter från 2025 alldeles för strikt, för att inte säga dogmatiskt. Man bör behålla möjligheten till att publicera "green OA" eller via hybridtidskrifter, för om VR:s regler skulle tillämpas fullt ut innebär det de facto att ett antal forskare kommer att stängas ute och förbjudas från att publicera i några av de idag ledande vetenskapliga tidskrifterna där forskningsfronten idag i ligger. I mitt fält (evolutionsbiologi) rör det sig t. ex. om såpass välrenommerade tidskrifter som Evolution och American Naturalist, som är traditionella prenumerationsbaserade tidskrifter knutna till vetenskapliga "Societies". Det kan väl inte vara avsikten att förhindra forskare från att publicera i de i dagsläget ledande tidskrifterna och stänga ute dem från forskningsfronten?

    Vad gäller "godkända" OA-tidskrifter med CC-licens lyfter ofta många fram PLOS ONE. Jag var med i redaktionen när denna tidskrift startade, från 2006-2009, och har publicerat flera artiklar där. Jag är dock mycket tveksam till denna tidskrift och undviker helst att publicera där själv, eller tillsammans med mina doktorander och kollegor. Anledningen är att PLOS ONE inte har någon kvalitetsbedömning, utan har utvecklats till att bli en "dumping ground" för artiklar som refuserats på andra håll och som inte håller måttet. Liknande tendenser ser vi tyvärr även för andra OA-tidskrifter, som exempelvis den nystartade "Ecology & Evolution".

    Vanligt är att ett förlag med en välrenommerade prenumerationstidskrift idag startar en parallelltidskrift som är OA, och där författare som blivit refuserade i den ursprungliga tidskriften erbjuds direktsubmittering till det mer lågrankade OA-alternativet. Därmed uppnår förlaget två saker: 1. Man kan upprätthålla statusen på den ursprungliga tidskriften och behöver inte sänka kvaliteten. 2. Man erbjuder publicering via "light peer review" till den som refuserats och får på så sätt en "kassako" via en lågrankade OA-tidskrift som attraherar även svagare vetenskapliga forskare. Det är en mycket oroande utveckling som tyvärr få OA-entusiaster (inklusive jag själv) kunde ana skulle komma för tio år sedan när vi började propagera för OA-publicering.

    För att säga någonting mer om mig själv: Jag är professor på Biologiska Institutionen i Lund och har erfarenhet också från tidskriftsvärlden eftersom jag varit Academic Editor för fem olika tidskrifter, varav fyra traditionella prenumerationstidskrifter: American Naturalist, Evolution, Journal of Evolutionary Biology, PLOS ONE och Proc. R. Soc. Lond. B. Jag har alltså sett publiceringsdebatten från två sidor, från både forskarvärlden och tidskriftsvärlden.
    fredag, 24 oktober kl. 08:20
  49. Professor Klaus Solberg Søilen
    I welcome an emphasis on Open Access from VR. VR and other research grants could do more to help bring out quality OA scientific journals. You could help those scholars who are working with OA journals on their own today without any financial support in a number of ways, by giving support for design costs in OA systems, printing of hard copies and support for advertising material at conferences. Much of the rest we can do ourselves, as we already do for the expensive established journals today, who turn around and sell their products to an over prize. I have been part of a OA journal project for the past 5 years (including 2 years of planning) which just made it into SCOPUS. Our next goal is to make it into ISI Web of Science, hopefully within 2-3 years. The journal can be found at https://ojs.hh.se/index.php/JISIB . For those interested I am happy to share our experience.
    torsdag, 23 oktober kl. 14:17
  50. Cecilia Mark-Herbert (forskare)
    Instämmer i många tidigare kommentarer - om att principen att göra forskning tillgänglig är rätt, men att detta förslag lägger än mer ansvar på forskare (som då får ta kostnader och begränsningar som open access innebär). Hela publikationsssytemet bygger inte på konceptet open access. I stunden är resursfördelningen (fördelningen av forskningsmedel, i det här fallet) inte alls oproblematisk för många forskare. Detta lägger ytterligare dimensioner i problembilden.

    Kanske vore det en tanke att ha en separat post för "open access" så att forskare som har empiri/ forskningsrön/ publikationer som kan göras open access lätt kan tillgå medel för att göra dem open access (köpa loss copywriten). Då påverkas inte tidskriftsvalet i samma utsträckning. Med tiden kommer då dessa publikationer att få mer läsare och kanske mer citeringar och förändringen sker gradvis.

    Med vänlig hälsning, Cilla Mark-Herbert (SLU)
    torsdag, 23 oktober kl. 12:10
  51. Tommy Ohlsson
    Jag läser med förfäran förslaget till nationella riktlinjer för Open Access. På sidan 3 står att läsa "Alla sakkunniggranskade artiklar och konferensrapporter som har sitt ursprung i forskning som är finansierad med offentliga medel ska publiceras omedelbart öppet tillgängligt (så kallad gold open access) och ha en CC-licens". Att kräva "gold open access" är enligt min mening (och många andra här verkar dela min ståndpunkt) absurt, när det fungerar lika bra med "grön open access". Jag skulle således föreslå att "gold" stryks ifrån förslaget! Se t.ex. T. Ohlsson, Preprint Servers: Follow arXiv's Lead, Nature 489, 367 (2012).

    Tommy Ohlsson, KTH, Stockholm
    torsdag, 23 oktober kl. 11:43
  52. Mattias Tydén, SU
    Vill endast instämma i mångfalden kloka kritiska inlägg.
    T.ex. Johan Svedjedals.
    torsdag, 23 oktober kl. 10:01
  53. Staffan Strömblad
    När det gäller tillgängliggörande av forskningsdata så inriktas förslaget på att detta skall handhas av resp universitet. Detta kommer dock inte att ge en optimal spridning av data, eftersom det inte är rationellt för forskare som vill använda andras data att leta sig igenom varje enskilt universitets data var och för sig. Ett sådant förfarande skulle också i praktiken omöjliggöra effektiva metastudier, eftersom man kan utgå från att de olika universitetens dataformat inte kommer att vara identiska.

    Om man vill att data skall få verklig användning måste man istället samarbeta internationellt och tillgängliggöra data i internationella databaser med etablerade standarder för data och metadata. För områden där etablerade standarder för data och metadata saknas eller är otillräckligt utvecklad kommer det inte att vara meningsfullt att tillgängliggöra data eftersom nyttjande av dessa data kommer att kräva ett detektivarbete följt av manuell extraktion och bearbetning av data och metadata. Därför vore det för dessa områden mera effektivt att stödja utvecklingen och etableringen av standarder än att använda resurserna till att tillgängliggöra data i mer eller mindre osorterat/icke standardiserat skick.
    torsdag, 23 oktober kl. 09:30
  54. Stephan Borgehammar
    Ang. öppen tillgång till forskningsdata:

    Det finns en risk att detta uppfattas som irrelevant för forskare inom humaniora och teologi. Så är det inte. Den som utför historisk forskning kan t.ex. samla in bilder och avskrifter av arkivmaterial. Den som ederar en medeltida text samlar bilder och avskrifter av handskrifter. Genom att inkludera digitaliserat arkiv- och handskriftsmaterial i definitionen av forskningsdata skapar man successivt förbättrad tillgång till unika dokument i arkiv och bibliotek, med potentiellt mycket positiva effekter för forskningen.

    Ett problem kan vara att avskrifter görs olika noggrant beroende på forskarens skicklighet eller syften. Men sådant kan kommenteras i metadata, och den erfarne forskaren ser snabbt om en transkription är välgjord eller ej.

    Om bekväma system för att lagra den här typen av data före publicering skapades skulle det gagna själva forskningsprocessen (och det tror jag gäller alla vetenskapsgrenar, inte bara humaniora och teologi). Systemet skulle då tillåta att data lagras, sorteras och bearbetas under forskningsprocessen, inte är öppet tillgängliga medan forskningen pågår, men enkelt kan göras tillgängliga i samband med publicering.

    För en textutgåva t.ex. skulle detta innebära att samtidigt som en kritisk edition publiceras så blir basen för editionen - alltså samtliga textvittnen - tillgänglig. Det betyder att editionen kan kontrolleras av användaren, vilket i dag inte är möjligt. Återigen tror jag att detta är analogt med förhållanden inom andra vetenskapsgrenar, vilket styrker tanken att inriktningen på öppen tillgänglighet för forskningsdata bör drivas också inom humaniora och teologi.

    Detta är säkert också intentionen, men jag menar att det kan behöva tydliggöras med exempel som de ovannämnda, bl.a. av det skälet att humanister och teologer inte är vana att betrakta sitt forskningsmaterial som "data".
    torsdag, 23 oktober kl. 09:00
  55. Erik Lindahl
    Jag är en mycket stark anhängare av fritt tillgänglig forskning, och precis som många andra bioinformatiker delar vi inte bara våra artiklar utan även alla vetenskapliga program fritt. Tyvärr tycker jag ändå att VRs förslag är rätt naivt; det känns som en läpparnas bekännelse samtidigt som man glatt vältrar alla kostnader på forskarna och helt struntar i svåra frågor som hur vi ska ställa oss till patent och sekretessavtal vid kommersiallisering (eftersom det är något politiker vill se mer av).

    Alla tidskrifter kommer säkert att anpassa sig genom att hitta på ännu högre avgifter som författarna får betala för att publicera i de prestigefyllda tidskrifter som VR själva rankar mycket högre när våra ansökningar utvärderas. För en enstaka artikel kan det handla det om 10,000-20,000 kronor, men för ett antal artiklar vardera i tusentals forskargrupper handlar det om konstnader i klassen 100 miljoner kronor. Om vi har de extra resurserna att lägga på forskning - tycker vi verkligen det absolut högst prioriterade är att skicka de rakt i förlagens fickor samtidigt som beviljandegraden i VRs projektanslag minskar snabbt och många yngre forskare slås ut?

    Flera stora utländska anslagsgivare och organisationer har gjort överenskommelser på hög nivå med förlagen som gör att samtliga deras artiklar blir open access till en låg kostnad. Det här hade både VR och universitetsbiblioteken kunnat göra för ett decennium sedan, och om målet verkligen är att göra forskning mer tillgängligt skulle jag önska att VR fokuserade mer på att faktiskt åstadkomma det istället för ännu fler riktlinjer och regler som kan bli extremt dyra för forskargrupperna.

    Till sist ser jag ganska stora inslag av hyckleri där VR fokuserar på aspekter av fri tillgänglighet som kan anses politiskt korrekta, samtidigt som man helt struntar i att ta upp svårare principiella frågor där slutsatserna skulle vara i konflikt med det nuvarande modet av kommersiallisering. Jag är en stor anhängare av principen att offentligt finansierad forskning skall vara fritt tillgänglig, men då bör vi i rimlighetens namn avskaffa lärarundantaget och förbjuda forskare att patentera eller på annat sätt sälja sina resultat.

    Det blir något absurt att ha en debatt om huruvida parallelpublicering eller open access efter sex månader inte är tillräckligt, samtidigt som vi inte har något emot patent som förhindrar allmänheten att använda idéerna de närmaste 20 åren, eller att universitet och forskare tar ut licensavgifter för program eller andra produkter som utvecklats med offentliga medel.
    torsdag, 23 oktober kl. 00:06
  56. Peter Nilén
    Synpunkter Förslag Nationella riktlinjer för open access

    Vi uppskattar att få möjlighet att lämna synpunkter och kommentarer kring riktlinjerna i detta skede i arbetet med de nationella riktlinjerna, men ser också behovet att ett mer formellt förfarande. Vi vill därför rekommendera att som ett nästa steg genomföra en remissomgång med alla berörda instanser.

    Förslaget fokuserar i stort sett helt kring en övergång till guld OA för publikationer. En mer realistisk syn på övergång till OA innebär troligen att stödja båda formerna av OA (jfr VR:s befintliga policy och den danska policyn). Mycket kraft och tid är nerlagt på lärosätena för att etablera en infrastruktur som stödjer grön OA och detta arbete bör kunna återanvändas och utvecklas. Lärosätesbiblioteken kan och bör spela en aktiv roll vad gäller frågor om t ex publiceringsfonder och infrastruktur i form av personal och teknik, i samverkan med nationella aktörer, vilket bör framgå tydligare i förslaget.
    Förslaget begränsar samtidigt forskarnas möjligheter att publicera sig där de vill, genom att lägga så starkt fokus på guld OA.

    Kostnaderna för den föreslagna övergången är okända. Det vore därför angeläget att göra en ekonomisk översyn kring kostnaderna för guld OA i förhållande till grön OA. Vad skulle kostnaderna uppgå till för svensk offentligt finansierade forskningspublikationer för stöd till forskarna via grön OA versus guld OA? De ekonomiska konsekvenserna och behoven av subventioner under omställningsfasen behöver förtydligas för att skapa förståelse från Utbildningsdepartementets håll.

    Förslaget lägger fokus på en förändring av förlagens modeller, men det torde vara högst osäkert hur VRs krav på guld OA kommer att påverka de internationella förlagen, (t.ex. för att CC-licensiera artiklarna). Den allra största delen av OA-utgivningen (artiklar, konferensrapporter) innebär att de förlag som svenska forskare publicerar sig i, ska införa CC-licenser.
    I sig är det positivt med en ambition att förändra förlagens affärsmodeller, men är det realistiskt att tro att det är genomförbart? Finns det några egentliga incitament för förlagen att CC-licensiera materialet?

    År 2025 kan antas vara rimligt med tanke på komplexiteten för forskningsdata. Däremot ter sig tidsperspektivet för långt vad gäller artiklar. Istället bör en införandemodell ske i flera steg som tar hänsyn till lärosätes- och forskningsfinansiärernas aktiviteter de närmaste åren som samtidigt förhåller sig till Horisont 2020. En följsamhet med utvecklingen i andra europeiska länder är angelägen.

    Förslaget angående forskningsdata bör ta hänsyn till forskares olika arbets- och kommunikationssätt inom olika vetenskapsdiscipliner när det gäller att utforma pilotprojekt. SUNET och andra aktörers roller bör också förtydligas i arbetet med infrastrukturerna.

    Data som samlats in för andra ändamål eller av andra myndigheter, landsting etc bör väl, om detta är resultat av offentligt finansierad forskning, också innefattas i ett uppdrag som berör just nationella riktlinjer? (fotnot 7 (s6)

    Vad gäller tidskrifternas kvalitet, sägs att en lista över godkända tidskrifter upprättas. Befintliga tjänster som t ex DOAJ bör kunna återanvändas och vidareutvecklas tillsammans med lista över publiceringskanaler (s8).

    Skrivningen att VR är ”medvetet om att den publikationsbaserade indikatorn… måste utformas så att den inte missgynnar de forskare som publicerar i openaccess tidskrifter…” bör förklaras så att inte missförstånd sker (t ex att oa tidskrifter generellt skulle vara av sämre kvalitet) (s 7).

    Skrivningen att lärosätena bör samverka i sin planering av tekniska lösningar och riktlinjer till forskare bör konkretiseras för att uppföljning ska ske på lämpligt sätt samt identifiera aktörerna (s 12).

    För Biblioteket Peter Nilén Malmö högskola
    Forskningskoordinator Peter Jönsson Malmö högskola


    onsdag, 22 oktober kl. 15:45
  57. Hanna Höie, Arkivarie
    Nu hinner jag inte läsa genom alla föregående kommentarer, och ber därför om ursäkt för eventuella upprepningar. Kommenterar endast den del av förslaget som rör öppen tillgång till forskardata.

    Tycker att det är oerhört positivt att det kommer ytterligare krav på hanteringen av forskardata. Tyvärr är det ofta så att högskolornas och universitetens arkiv ofta inte får in forskardata och att alldeles för mycket slentrianmässigt gallras efter 10 år med hänvisning till Riksarkivets något vaga gallringsföreskrifter på området.

    Många forskare inte medvetna om att även deras primärdata är allmänna handlingar, så i praktiken kommer dessa riktlinjer på många håll i grunden förändra hur många forskare kan strukturera, hantera och bevara data. Det är därför glädjande att det finns en lång implementeringstid, den kommer verkligen behövas.

    Det är viktigt att dessa riktlinjer inte på något sätt begränsar forskningen, och det kan finnas risker i att till exempel intervjupersoner eller andra inte vill delta i forskningsprojekt om ”risken finns” att uppgifter man lämnat kommer finnas utlagda på nätet. Tyvärr har den existerande sekretesslagstiftningen (OsL) enligt mig brister när det gäller sekretess och forskning. Det bör därför utredas om det går att hitta egna föreskrifter för vilken data som skall finnas öppet tillgängligt, och vad som bör skyddas så till vida att handlingarna måste begäras ut på något sätt, då även sådant som inte omfattas av PuL och sekretesslagar. (Om det inte går att få tillstånd en översyn av OsL när det gäller detta, men det är kanske utanför VRs mandat).

    En förutsättning för öppen tillgång är att informationen finns bevarat. Därför tror jag det är oerhört viktigt att kraven på dokument- och informationshantering i forskningsprojekt ställs redan i ansökningsförfarandet, som ju förslaget stödjer. Jag tror också det är viktigt att universitet och högskolor får ett extra stöd i hur de skall hantera detta genom till exempel en gemensamt utvecklat standard för metadata för forskningsdata.

    Det är stor skillnad på att bevara och på att tillgängliggöra, att det finns extern expertis när det gäller publiceringsfrågan tror jag är oerhört viktigt. Det kommer också finnas stora fördelar i att all data finns samlat och att forskare och allmänhet slipper vända sig till enskilda högskolor, universitet och andra myndigheter för att få tillgång till data.

    Till sist vill jag flagga för att all data är väldigt mycket. Jag tror det finns mycket att vinna på att göra vissa urval och att särskilt satsa på att bevara sådant det finns anledning att tro kommer återanvändas eller på annat sätt är särskilt intressant. Det är givet vis svårt att göra sådana bedömningar, men jag tror det är nödvändigt för att inte i slutändan motverka hela syftet med öppen tillgång genom att fullständigt drunkna i information.
    onsdag, 22 oktober kl. 14:57
  58. Josef Eskhult (Eric Allardt fellow, HCAS, Finland)
    Jag vill göra ett tillägg till min tidigare kommentar. VR:s förslag till riktlinjer för open access bör innehålla en klarare och tydligare definition av vad VR avser med termen gold open access och open-access-tidsskrift (metod nr. 1, se sid. 5) till skillnad från det som VR benämner hybrid öppen tillgång (metod nr. 3, sid 5). I min tidigare kommentar till VR:s förslag till riktlinjer om open access antog jag att det sistnämnda avser det som på engelska kallas hybrid open access. Jag är nu osäker på vad VR egentligen menar. Avgränsningen mellan dessa båda former av offentlig tillgång till forskningsdata är inte helt given. Det finns ju många prenumerations-baserade tidskrifter som tillåter gold open access-publicering mot erläggande av publiceringsavgift (APC) och för humanioras del är nog dessa tidskrifter i övervägande majoritet. Jag vill också framföra en annan synpunkt. VR:s förslag till nationella riktlinjer för open access innebär vidare att det av nödvändighet blir en begränsning av forskarens valmöjligheter till olika tidskrifter och förlag. Detta framgår av VR:s beskrivning av kosekvenserna på sid 8, där VR föreslår att det upprättas en lista över godkända open access tidskrifter. VR:s förslag att KB tecknar avtal med vissa open access-förlag kan i förlängningen också leda till en begränsning av forskarens valfrihet till att publicera i det mest lämpliga tidskrifterna. Mot denna bakrund framstår det som mycket bättre att behålla möjligheten till parallell-publicering i digitalt arkiv (green open access) vilket enligt min erfarenhet brukar vara kostnadsfritt. Förlagen brukar inte göra anspråk på copyright till den referee-granskade och sista författarversionen av en artikel och den kan därför utan problem parallell-publiceras. VR:s förslag till nationella riktlinjer för open access utgör på så sätt en hot mot flexibiliteten vad gäller befintliga och i Europa i övrigt allmänt vedertagna principer för publicering open access.
    onsdag, 22 oktober kl. 12:48
  59. Lena Hammergren
    Jag instämmer med Henrik Frisks kommentar ovan. Hela fältet med konstnärlig forskning måste ses över utifrån dess särskilda förutsättningar.
    onsdag, 22 oktober kl. 07:42
  60. Josef Eskhult (Eric Allardt fellow, HCAS, Finland)
    Vetenskapsrådets förslag till riktlinjer för öppen tillgång till vetenskapliga publikationer framstår som en fullständigt orealistisk målsättning för samtliga vetenskapsområden, inte minst för humaniora. VR:s målsättning innebär vidare en skärpning av kraven på formen för offentlig tillgänglighet (nämligen s.k. golden open access) i förhållande till EU-kommissionens rekommendationer, vilka endast bestämmer att EU:s medlemsstater ska tillförsäkra att offentlig tillgänglighet till forskning finansierade med offentliga medel så snart som möjligt och i alla fall inom sex månader efter publiceringsdatum och tolv månader för samhällsvetenskaper och humaniora (se sid 5 i EU-kommissionens rekommendationer). Detta förefaller ligga mer i linje med nu rådande praxis for open access (enligt de tre olika möjligheterna som VR kallar gold, green, hybrid). Att humaniora och samhällsvetenskap tillförsäkras en förmånligare situation vad gäller open access finns alls inte i VR:s förslag, vilket är emot EU-kommissionens tydliga rekommendation. Vidare framstår VR:s övertygelse att Sverige kan leda en internationell utveckling mot så kallad golden open access som mycket orealistisk, ja till och med absurd. VR beskriver också sin syn på så kallad hybrid-publicering som konserverande och dyr. Detta fungerar som ett alltför lättvindigt sätt att motivera att avskaffa denna form av open access, vilken utan tvekan kommer förbli en vanlig och inte minst för humaniora den enda möjliga formen för open access-publicering. Här efterlyses mer nyansering. Förhållanden kring publiceringsavgifter och deras genomsnittliga storlek i förhållande till en rad olika faktorer, t. ex. impact factor, finns det en rad undersökning av, (t. ex. A Study of Open Access Journals Using Article Processing författad av Charges av D. Salomon och B.-CH. Björck, se http://www.openaccesspublishing.org/apc2/preprint.pdf) och sådana studier bör VR konsultera för en mer nyanserad diskussion kring detta. Sammanfattningsvis kommer VR:s förslag till nationella riktlinjer om open access med största sannolikhet att göra det nästan omöjligt att svenska forskare att publicera sig i internationellt ansedda tidskrifter. Detta på grund av att VR inte i internationellt avseende råder över det komplexa samspelet mellan forskningsfinansiär, förlag, artikel- och bok-författare, avnämare och samhälle i övrigt. Behåll därför rådande system till vidare!
    onsdag, 22 oktober kl. 00:40
  61. Anders Johansson
    Som humanist (litteraturvetare) ser jag väldigt stora problem med detta utkast. Till att börja med den frapperande naiva föreställningen om öppenhet (”öppet tillgänglig” osv). ”Öppen tillgång till forskningsdata innebär att forskningsdata, samt tillhörande metadata, är fritt och enkelt tillgängligt via internet” deklareras det. Men varför skulle ”internet” vara mer ”fritt och enkelt tillgängligt” än det som är medierat på andra vis? Tvärtom finns det mycket som talar för att nätbaserade publiceringar i praktiken är mindre öppna och tillgängliga än andra publiceringsformer - en nätsida kan alltid stängas ner av den som tillhandahåller infrastrukturen.
    Som andra redan har påpekat har t ex de humanistiska ämnena sina inarbetade publiceringstraditioner som bland går ut på att ”fritt och enkelt” nå även en icke-akademisk läsekrets (t ex via tidskrifter och böcker som finns på stadsbibliotek och liknande).
    Utkastet saknar kort sagt en medieteoretisk medvetenhet; dess mest grundläggande begrepp anammas helt okritiskt.
    tisdag, 21 oktober kl. 16:56
  62. Hanna Gadd
    Som ni andra skriver, mycket har sagts här och jag håller med om flera saker. Vi vill säga att målet i sig här inte är problemet, utan det är vägen dit. Förslaget saknar det konkreta i hur vi ska nå fram till gold, för oss är vägen dit väldigt lång. Jag hade gärna sett hur green kan vara en gångbar väg och hur vi kan arbeta för att öka parallellpubliceringen för att nå målet längre fram. Konkretisera så att målet blir möjligt.

    Det stora bekymret tycker jag är finansieringen. Vi är långt från ett läge att kunna säga upp prenumerationer för att istället lägga pengar på publiceringskostnader, det behövs ekonomiskt stöd för detta. Att KB skulle teckna avtal med OA-förlag känns som en väldigt liten bit av det stora hela och en omfördelning av budget räcker inte heller.

    Universitets- och högskolebibliotekens del i arbetet lyfts inte fram i förslaget och mer vikt behöver läggas på hur forskare ska kunna ställa om från dagens val av tidskrifter och de nationella/internationella och lokala värderingarna av detta i form av finansiering och medelstilldelning.

    Avslutningsvis vill jag påpeka att vi som lärosäte hade uppskattat en mer vanlig remissomgång och hoppas att det kommer ett omarbetat förslag ut på remiss.

    Hanna Gadd, bibliotekschef, för Högskolan Väst
    tisdag, 21 oktober kl. 11:41
  63. Jörgen Eriksson
    Tack för möjligheten att kommentera. I det här inlägget kommer jag att begränsa mig till den del som behandlar oa och publikationer. Mycket klokt har redan sagts så jag kommer väl att upprepa en del, möjligen med en annan infallsvinkel. Jag tycker huvudinriktningen i förslaget är bra, med ”gold” oa som ett slutligt mål. Jag ser skiftet av ekonomisk modell för den vetenskapliga publiceringen där kostnaden flyttas från läsaren till producenten som en modell som på sikt kan skapa mera av en icke-monopolistisk marknad och minska flödet av resurser från universitet till förlag när publiceringspriset blir ett av konkurrensmedlen för att få in manuskript. Men som redan har påpekats av många så är det en besvärande brist på konkreta steg som skall tas för att nå det målet. Katalogen över områden som behöver utredas vidare är lång och relevant, men när utredaren, efter att ha lagt fram sitt förslag fastslår att ”en förutsättning för att riktlinjerna skall kunna implementeras är att de konsekvenser och problem som utkastet redogör för nedan får en lösning” så vill jag ha en färdplan för hur dessa problem skall angripas under åren 2015-2025. Att den saknas helt i förslaget är för mig dess största svaghet.
    Att peka med hela handen mot ”gold” oa och bortse från den gröna varianten innebär också kraftigt ökande kostnader och en styrning mot publicering i hybridtidskrifter, något som förslaget, med rätta, påpekar är en dyr och konserverande lösning. Idag ligger en genomsnittlig APC i en hybridtidskrift hos de etablerade förlagen på ca $3 000. Att forskare skulle överge att publicera i så prestigetunga tidskrifter som möjligt inom sitt ämne, med de risker det kan ha för fortsatt finansiering och karriär verkar inte rimligt. Som flera påpekat tidigare här tillåter de flesta tidskrifter den gröna vägen och infrastruktur och stöd till parallellpublicering finns idag vid så gott som alla svenska lärosäten. Så en väg fram till det gyllene idealtillståndet bör kantas av mycket grönt anser jag.
    Några ord om ”Kostnader och ekonomisk omställning” där ett förslag är att utbildningsdepartementet skjuter till extra medel till KB som gör nationella upphandlingar och tecknar avtal med open access-förlag för att hålla nere APC-kostnaderna. Idag är så gott som alla etablerade förlag open access-förlag i den meningen att de också publicerar open access-tidskrifter även om prenumerationsbaserade tidskrifter fortfarande dominerar inom förlaget. En sådan modell skulle kunna utvecklas till omvända ”Big deals”, där de stora förlagen genom sina extra allt erbjudanden får en allt större andel av resurserna medan den stora mängden vetenskapliga sällskap och små förlag får en allt mindre andel att dela på. KB och universitetsbiblioteken har en lång erfarenhet av sådana nationella avtal med förlag på prenumerationssidan och jag är tveksam till om man kan säga att de avtalen har haft något inflytande på prisbildningen.
    Jag är också tveksam till möjligheterna att flytta resurser från prenumerationer till APC-avgifter inom den överskådliga framtiden. Det är något som avgörs i varje enskilt universitets biblioteksbudget och den för forskarna så viktiga tillgången till så många prenumerationsbaserade resurser som möjligt finns kvar och kostnaderna för de olika ”big deals” ökar med sina stadiga 5-6 % per år. Om Sverige skall satsa på ”gold” oa och samtidigt ha tillgång till prenumerationsbaserade resurser vid lärosätena så kommer det under överskådlig tid att behövas extra tillskott till lärosätena. Någon form av ekonomisk konsekvensanalys vore önskvärt i ett omarbetat förslag där inte bara slutmålet utan också vägen dit finns med.
    tisdag, 21 oktober kl. 09:25
  64. Joakim Landahl
    Lek med tanken att ett direktiv utgick från Filminstitutet: ”från och med nu måste alla filmer som vi finansierar OMEDELBART läggas ut på YOUTUBE”. Ungefär lika absurt är framtidsscenariot att införa Open Access på böcker.
    måndag, 20 oktober kl. 10:36
  65. Ulrika Domellöf Mattsson
    Jag arbetar med öppna data, IT-strategi, policies etc på Naturvårdsverket. Naturvårdsverket är också forskningsfinansiär och har en OA-policy samt en datapolicy för vidareutnyttjande med CC0-licens.

    Jag tycker att det är väldigt viktigt att försöka undvika stuprör beroende på "i vilket syfte" data tagits fram. Det pågår ett intensivt arbete kring öppna data (VINNOVA, e-delegationen, SKL mfl aktörer) t.ex. med den nya standarden DCAT-AP just för att kunna sprida data mellan olika portaler/databaser oavsett i vilket syfte/i vilket format/på grund av vilket direktiv data tagits fram.
    Läs mer:
    https://joinup.ec.europa.eu/asset/dcat_application_profile/asset_release/dcat-application-profile-data-portals-europe-final

    För slutanvändaren är det viktigare att komma åt data att forska på än om syftet för framtagandet var t.ex. en forskningsstudie eller en inrapportering till EU.

    EUkommissionen ser OA och öppna data som två strategier under samma paraply:
    http://ec.europa.eu/digital-agenda/en/making-big-data-work-europe

    Och offentligt finansierad forskningsdata ingår som bekant i öppna data-begreppet:
    http://ec.europa.eu/digital-agenda/en/open-data-0

    E-delegationen och SKL håller på att skriva ihop sina vägledningar för öppna data/vidareutnyttjande av data.
    http://www.skl.se/naringslivarbetedigitalisering/digitalisering/oppnadata.oppnadata.html
    http://www.edelegationen.se/Documents/Vagledningar%20mm/V%C3%A4gledning-f%C3%B6r-vidareutnyttjande-av-offentlig-information.pdf

    Guld/grön OA är lite av en tolknings-/definitionsfråga, jag tror att många idag benämner självarkivering grön, oavsett om det är fördröjning eller inte medan guld går via förlag. Med denna definition är en hel del direktpublicerade öppna data grön OA.

    Jag tror också i likhet med flera andra att det behövs en konkret färdplan.

    Avslutningsvis: miljödata är ett bra område att börja med!

    Ulrika Domellöf Mattsson, bibliotekarie Naturvårdsverket, styrelseledamot Svensk biblioteksförening och EBLIDA (European Bureau of Library Information and Documentation Associations)
    måndag, 20 oktober kl. 09:48
  66. Aina Svensson
    Positivt att Sverige följer den internationella utvecklingen för OA och att VR formulerar nationella riktlinjer för att nå dit. Jag tycker också att det är bra att ha Gold OA som ett långsiktigt mål för 2025. Det är däremot väldigt oklart hur vi ska nå dit.

    För att ställa om till Gold OA krävs dels fortsatt stöd för parallellpublicering men framför allt skulle jag vilja se medvetna satsningar för omställning från prenumerationskostnader till publiceringskostnader. Jag ställer mig därför frågande till att varken universitet/högskolor eller forskningsbiblioteken nämns i sammanhanget eftersom det är här som stöd, kompetens och infrastruktur för OA-publicering finns.

    Man kan jämföra med den brittiska OA-policyn (som ju också förespråkar gold OA), där RCUK fördelade 10 miljoner pund direkt till universiteten för att klara OA-omställningen, pengar som i första hand går till att skapa publiceringsfonder för APC:er (forskarnas publiceringsavgifter). Jag skulle hellre se en sådan lösning eftersom det inte alltid går att binda upp sig i medlemskap med OA-förlag och bättre att sådana pengar hamnar på universitets/universitetsbibliotekens bord där vi ju redan hanterar prenumerationerna.

    Idag finns en väl utbyggd infrastruktur och ett samlat stöd för parallellpublicering vid landets forskningsbibliotek i s.k. ”öppna repositorium”. I flera fall fungerar dessa även som publiceringsplattform för OA-tidskrifter, något som skulle kunna utvecklas vidare och även öka i omfattning med ett ökat ekonomiskt stöd till lärosätena. Det gäller även förslaget om uppföljning av kraven på OA-publicering och användning av CC-licenser. För att hämta ut sådan information krävs anpassning av de lokala publiceringssystemen eftersom det är dessa som levererar data till SwePub.
    måndag, 20 oktober kl. 09:13
  67. Gustaf Nelhans
    Flera svenska lärosäten använder publikationsbaserade modeller för tilldelning av medel inom sin verksamhet, till fakulteter, institutioner (eller motsvarande), samt ibland även på individuell forskarnivå.

    Inte sällan används nivåindelade publikationskanaler, den sk "norska listan" - direkt, eller omarbetad - för att värdera forskarnas publikationer. Därefter har dessa lärosäten utarbetat mer eller mindre avancerade modeller för avräkning baserat på prestation på basis av dessa kanaler. Då detta system i stor utsträckning kan beskrivas som baserat på "impaktfaktorer" (i vid mening, för förlagspublicerade monografier och tidskrifter som inte indexeras i WoS), samt Journal Impact Factor (i strikt mening, vad avser den ursprungliga rangordningen av WoS-indexerade tidskrifter i Cristin), innebär det att det i många fall har ett medelstilldelningssystem vid de svenska lärosätena som har som konsekvens att forskare strävar efter att publicera i WoS-indexerade tidskrifter - helst i sådana med hög JIF.

    Av detta bör man dock enligt min mening inte dra slutsatsen at "gold open access" i dessa etablerade publikationskanaler är den bästa lösningen, utan snarare att ett indikatorbaserade system att värdera forskning bör utvecklas som tar hänsyn till fler aspekter av forskningens genomförande.

    Det finns stor risk att ett mandat för "gold" open access leder till att forskare drivs att välja den form som liknar "hybrid" i VR:s mening, alltså att de betalar en summa för att göra artiklar publicerade i prenumerationsbaserade tidskrifter tillgängliga direkt. Det skulle i så fall innebära att tidskriftsförlagen gör dubbel vinst men kanske viktigare att publiceringsfasen av forskningsprocessen ges ännu mer vikt. Med distinktion hämtad från vetenskapsfilosofin kan man diskutera om det innebär en förskjutning av användningen av tillgängliga forskningsmedel så att medel som kunnat kunnat begagnas för att genomföra forskning i dess tidigare och i viss mån mer kreativa stadier (idealt: "context of discovery") läggs på dess senare faser ("context of justification") och dess presentationsform.
    söndag, 19 oktober kl. 22:21
  68. Johan Svedjedal
    I utkastet till förslag till riktlinjer nämns ett antal lagar som har beaktats (s. 9). Anmärkningsvärt nog nämns inte bland dem upphovsrättslagen, Lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (SFS 1960:729), som ju också innefattar vetenskapliga verk. De föreslagna riktlinjerna inbegriper ett långtgående ingrepp i upphovsmännens rättigheter. VR löser för närvarande detta med något som liknar ekonomisk utpressning (inga medel om forskaren själv vill förfoga över sina rättigheter): frågan är om tanken är att universiteten i framtiden ska tillämpa samma metod?

    Problematiken med kommersialiserbar forskning diskuteras på några ställen, men utan hänsyn till det faktum att en del forskning inom humaniora och samhällsvetenskap presenteras i böcker som i sig är varor på en marknad -- alltså ger inkomster för både förlag och författare. Här är själva presentationen av forskningen den kommersialiserbara produkten. Obligatorisk publicering via OA förstör effektivt marknaden för sådana böcker (vilket allmänförlag vill ge ut en bok som samtidigt måste göras tillgänglig gratis via nätet?). Som förslaget är upplagt, strävar det efter att beakta ekonomiska intressen för forskare inom teknik och naturvetenskap, men undergräver alltså motsvarande möjligheter för forskare inom humaniora och samhällsvetenskap -- liksom ämnenas möjlighet att synas i den publicistiska offentligheten. Att denna offentlighet inte beaktas i förslaget syns också i det bibliometriskt ganska naiva resonemanget om att en publikations genomslag kan mätas i enbart citeringar. Det finns en lång rad andra (mätbara) sätt och arenor för en publikation att få genomslag.

    Slutligen ska sägas att forskning som publiceras på allmänförlag de facto alltid har varit OA -- i den meningen att den finns enkelt och gratis tillgänglig via folkbibliotek (och förstås forskningsbibliotek).
    söndag, 19 oktober kl. 16:17
  69. Jan Hagerlid
    Jag skrev i min kommentar "Det är orimligt att kräva gyllene OA med CC-licens för böcker från ett visst år. " Det känns lite väl negativt och jag vill gärna vara mer konstruktiv. Jag tycker det är viktigt att understödja även OA till böcker och jag tror att man skulle kunna ställa ett sådant krav om man begränsar det till böcker utgivna på svenska förlag och utreder om någon av CC-licenserna vore lämplig. Särskilt om man stöder det universitetsdrivna initiativet för open access-utgivning av böcker som nämns i rapporten så skulle man kunna skapa förutsättningar för att ställa ett sådant krav inom en 3-5 år. Något sådant borde i så fall kunna ingå i riktlinjerna och inte ett krav för alla böcker från 2025.
    lördag, 18 oktober kl. 15:35
  70. Olle Eriksson
    Så länge detta inte gör det dyrare/svårare att publicera resultat från forskning är det ett bra initiativ, annars inte. Modell "green" verkar täcka detta.
    lördag, 18 oktober kl. 11:47
  71. Cecilia Björkdahl
    Tack för möjligheten att kommentera!

    Och det är nämnts mycket bra kommentarer här, jag har själv tagit fasta på några andra punkter ur ett praktiskt perspektiv från ett lärosätes håll.

    Jag noterade direkt stora likheter med H2020 - snudd på ordagranna - och jag tror det är bra att ha så likartade riktlinjer som möjligt. Men det behövs en konkret plan och finansiering för detta - och det framgår inte tydligt nog hur arbetet mot 2025 ska bedrivas. Vad kan/ska tex vi ute på lärosätena göra?

    Och kontakt med arkiv och bibliotek i all ära - och det behövs - men det behövs även en fortsatt nära dialog med forskarna (det är de som sitter på informationen trots allt).

    Ni har valt att exkludera lab-böcker (loggböcker) från forskningsdata vilket jag tycker är väldigt olyckligt - framförallt när det hela tiden framhålls att det är viktigt att vi kopplar metadata till våra resultat. Mina metadata finns i mina loggböcker, och jag tror ingen forskare är intresserad av att arbeta dubbelt när uppgifterna redan är dokumenterade och kan sparas i sitt ursprungsformat. Så jag anser inte att man bara rakt av kan exkludera lab-/loggböcker.

    Det finns även möjlighet på vägen att gallra forskningsdata - även sådan som ligger till grund för publikation efter att en fördefinierad tid har passerat - något som görs, och innebär att inte all forskningsdata hamnar i arkivet. Dock kan ändå denna data vara av värde ur ett Open Access perspektiv. Jag tror det är väldigt viktigt att också "se utanför arkiven" när det gäller forskningsdata.

    Det står även lite motsägelsefullt i texten att kopplat till tex patent så fokuserar riktlinjerna på forskningsdata som grund för publikation - men står tidigare i texten att "på lång sikt bör målsättningen således vara att all forskningsdata som, helt eller delvis, tas fram med offentliga medel görs öppet tillgänglig så snart det är möjligt" - detta tolkar jag som innefattandes även icke-publicerade data. Vad är det som gäller? Och om riktlinjerna även kommer att gälla icke-publcierade data så är det många andra aspekter som måste tas hänsyn till, och inte bara med avseende på sekretess och personuppgiftshantering.

    Det är viktigt att också få med rutiner i riktlinjera för att säkerställa kvalitén inte bara på publikationen och forskningsdatan, men även dokumentationen (metadata etc) som beskriver forskningen och forskningsdatan.

    Jag ser dessa riktlinjer som en väldigt bra start på arbetet - men hur det praktiskt ska genomföras behöver specificeras mer.

    Mvh / Cecilia Björkdahl
    Projektledare Forskningsdokumentation, Karolinska Institutet
    fredag, 17 oktober kl. 11:37
  72. Johan Söderström
    Jag finner argumentationen för Open Access sund, t.ex. att den finansieras med skattemedel och bör därför finnas tillgänglig för skattebetalarna.

    Vad jag dock saknar är ett stort gemensamt initiativ från EU i detta, om alla (eller nästan alla) forskningsfinansiärer i EU skulle kräva att alla forskare som får medel av dem publicerar alla sina artiklar som Open Access skulle detta sätta ett sådant tryck på tidskrifterna att Open Access skulle vara "golden standard" inom ett par veckor efter att detta annonserats.

    Jag vill minnas från min tid i USA (rätta mig gärna om jag har fel) att om du är anställd av DoE så är det ett krav från DOE att de behåller copyright på din artikel - du skriver alltså aldrig över copyright till någon journal.

    Eftersom DOE är så pass "tunga" i sammanhangen har (nästan) alla journaler accepterat detta och du kan publicera i dem även om de i normalfallet kräver att du skriver över copyright till dem.

    Allt beror på tyngden bakom det som sägs - och om tillräckligt många markerar tillräckligt hårt (tes. nästan alla finansiärer i EU säger att om du inte publicerar Open Access får du inte medel från oss någonsin mer) så har tidskrifterna inget val utom att ge med sig.

    Om ENDAST VR i Sverige säger detta så är tyngden inte lika stor.
    fredag, 17 oktober kl. 11:36
  73. Gabriella Andersson
    Jag håller med t ex Anders Kastberg och Elisabeth Larsson.
    Ambitionen att göra forskning tillgänglig är god, men genomförandet är ogenomtänkt både när det gäller publicering (grön OA borde räcka, och att man t.ex. publicerar pre-eller post-prints på lärosätets hemsida som vi i nuläget kan, eventuellt med viss embargotid) och "tillgång till data". Vad gäller data: var ska gränsen dras för vilka data som ska "offentliggöras"? De flesta experimentellt inriktade forskare inom NT-området gör många tester före skarpa mätningar - ska dessa tillhandahållas? Jag har sett andra kommentarer här om mängden information som behöver lagras, och det är ingen enkel fråga. De som samarbetar med företag måste också ibland ha "karenstid" på sina resultat för att uppfylla samarbetsvillkor kring IP-rättigheter. Hur löser man det?
    Om "VR och regeringen", som någon skrev här ovan, kräver guld-OA-publicering så ska forskningsanslagen ökas med motsvarande belopp, eller så ska någon central instans stå för publiceringskostnaderna. De ska inte behöva täckas av de redan snålt tilltagna projektanslagen, som redan knappt räcker till att genomföra adekvat forskning.
    (Är lektor i fysik med experimentell forskningsinriktning)
    fredag, 17 oktober kl. 10:56
  74. Ulf Kronman
    I bakgrundsdokumenten till förslaget står att löpande dialog har förts på tjänstemannanivå med Kungl. Biblioteket (KB).

    KB har dock inte varit involverat i den slutgiltiga utformningen av förslaget till rekommendationer och har en del synpunkter på detta. Därför önskar KB inkomma med ett formellt dokumenterat remissvar på förslaget.

    Ulf Kronman, samordnare för programmet OpenAccess.se och publiceringsfrågor vid Kungl. Biblioteket.
    fredag, 17 oktober kl. 09:37
  75. Åsa Andersson
    Hej,
    Jag såg möjligheten att kommentera i ett sent skede, men vill bara skjuta in i korthet:
    Frågor om spridning och tillgänglighet är bra. Vad gäller konstnärliga verk (och även kanske andra former av forskningsresultat) så kan man dock undra vad ”omedelbart” innebär rent tidsmässigt. Ett konstverk som emanerar från offentligt finansierad forskning är sällan helt klart när medlen är slut. Så när är omedelbart – är det efter verkets fullbordan oavsett när så sker (det kan ta flera år)? Med en (del) rapport över en konstnärlig process kan det vara en annan sak, dvs det är ett led mot ett verk. Men det beror också på vad som premieras i systemet. Andra tangerande frågor om open access rör givetvis frågan om relevanta dokumentationsformer visavi fysiska verk/skeenden och upphovsrättsfrågor.
    torsdag, 16 oktober kl. 18:30
  76. Nils Johansson
    (1) Det finns en stor fara i att svensk forskning inom vissa ämnen, tex fysik, kommer få dålig renommé om man slutar publicera i high-impact journaler. Det är väldigt svårt att bedöma forskning, och nivån på journalerna används ofta som proxy. Open access-journaler har mycket lägre status (oftast helt korrekt - i mitt eget fält finns det inte en enda OA-journal som är värd att följa) och färre relevanta läsare. Så länge high-impact journaler inte har open access hamnar svenska forskare i en rävsax. Deras forskning kommer få sämre spridning och värderas som mindre viktig. Det kan bli så absurt att de får låga betyg av utländska granskare för att de inte publicerar i bra journaler, trots att den enda anledningen till detta är VRs förbud. Detta kan i sin tur leda till att de inte får anslag från ERC, EUs ramprogram, osv, och i slutändan till att svensk forskning bedöms som undermålig.
    (2) Open access innebär en övergång till en annonsmodell, där det är avsändaren som betalar istället för mottagaren. Av nån anledning uppfattas detta av många politiker som mer demokratiskt, trots att all erfarenhet från vanlig media talar emot detta. (Alternativet där ingen betalar innebär dålig kvalitet, inga läsare och inget genomslag för forskningen). Det kostar stora summor att betala för publicering i bra journaler, och det skulle blir ännu dyrare om high impact-journaler skulle erbjuda det. Speciellt illa, men helt logiskt, vore om journaler skulle börja ta betalt redan för en submission. Det innebär i praktiken att bara de rikaste institutionerna kommer ha råd att publicera i journaler av hög kvalitet, vilket leder till att deras försprång ökar. På vilket sätt är detta bra för forskningens dynamik?

    Open access har tyvärr fokus på författarna av artiklar och deras problem, istället för att fundera på läsarnas problem. Det stora problemet redan nu är att det skrivs alldeles för många artiklar av låg kvalitet som ingen läser. Bra journaler erbjuder en kvalitetskontroll som inte kan ersättas av sökmotorer.
    torsdag, 16 oktober kl. 17:03
  77. Per Erik Ahlberg
    Det här känns som ett i grunden feltänkt försök att styra en utvecklingsprocess över vilken svenska forskare i själva verket har väldigt liten kontroll. Risken är överhängande att det leder till stora publiceringsproblem inom vissa forskningsområden, som många kommentatorer redan har påpekat här. Jag vill bara flagga ett illustrativt exempel på de problem vi kan komma att möta:

    Varken Nature eller Science erbjuder för närvarande Gold Open Access. Det är naturligtvis möjligt att de kommer att börja göra det framöver, men det är långtifrån säkert. Är det alltså meningen att svenska forskare skall sluta publicera i dessa tidskrifter? Hur skulle det gagna svensk forskning i så fall? Ett par konsekvenser är lätta att se: svenska forskare kommer inte längre att kunna få ERC-anslag (eftersom publicering i tidskrifter av den kalibern är ett absolut krav för att ens komma i fråga som anslagsmottagare) och kommer inte längre att vara kompetitiva för seniora tjänstetillsättningar i andra länder (dito). Var det så det var tänkt?

    Sammanfattningsvis tror jag det vore klokare att låta vår publiceringspraxis utvecklas organiskt utan tvingande detaljstyrning. Green Open Access är ett rimligt krav eftersom det är mycket flexiblare, men att kräva Gold kommer att skapa stora problem.

    (För att komplettera bilden kan jag säga att jag är en paleontolog och evolutionsbiolog. Jag publicerar själv gärna i Open Access-tidskrifter, t.ex. två artiklar i PLoS ONE under 2013, men det är även viktigt för mig att kunna publicera i Nature och Science där jag har haft flera artiklar under de senaste åren.)
    torsdag, 16 oktober kl. 16:16
  78. Arne Elofsson
    Som ofta i svensk forskningspolitik så är ambitionen hög och bra men realismen låg. Vi har t.ex. i flera år haft som krav att all forskning som stöds av VR ska vara "green open access" (dvs tillhandliggörande av slutversionen manuskript inom 6 månader efter publicering). Dock har detta två problem

    1) 6 månader avviker från den internationella standard som var 12 månader.
    2) I USA och England så betalas de extra kostnaderna direkt av forskningsråden (eller motsvarande). Detta skedde in i Sverige.
    3) Det finns ingen uppföljning och kontroll. Dvs när anslag förnyas (eller slutredovisas) så borde man vara tvungen att redovisa var artiklarna är tillgängliga och är de inte det så bör inte sökande erhålla nya anslag.

    Så att satsa på en massa nya mål när inte ens de gamla uppfylls kanske låter bra men är tyärr inte realistiskt.

    mvh
    Arne Elofsson (Deputy editor för Plos Comp. Biol - gold open access tidskrift).

    torsdag, 16 oktober kl. 14:48
  79. Peter Linde
    Det är glädjande att vi nu, efter 15 års marknadsföring och praktiserande av open access hos sveriges högskolor- och universitet, kommit så långt vad gäller öppen tillgång till vetenskapliga artiklar att även VR och Regeringen reagerar. Jag är glad att vi nu har ett förslag till riktlinjer på bordet och att VR lägger örat till marken. Tack för det! Några kommentarer:
    Vad gäller tillgång till vetenskapliga publikationer pekar VR på den sk. Gold open access modellen med ett startdatum om tio år. Hur detta ska gå till förklaras aldrig. Ett förslag är att forskningsråd och finansiärer ska växla bedömningskriterier från journal impact factor till analys av citeringar och faktiskt läsning av publikationerna…!? För mig är det oklart hur detta i någon större utsträckning ska kunna driva utvecklingen mot gold open access.
    Varför binda sig vid en affärsmodell anpassad efter nuvarande förutsättningar? Vem vet vad som händer inom det digitala kommunikations- och publiceringsområdet under tio år framåt. Skrivningen ger ett passivt intryck.
    I en kommissionsrapport från förra året visar man på att tillgången till gold-access inom flera vetenskapsområden är låg. Inom tex. psykologi och betendevetenskap är sifforna för gold 6% jämfört med självarkivering 40%. Det visar att självarkivering, även om gold open access fn. växer kraftigt, fortfarande möjliggör tillgång till den stora delen av open access materialet. I förslaget till nationella riktlinjer nämns över huvud taget aldrig självarkivering. Varför inte det? Borde inte dessa två vägar kunna komplementera varandra? Vad ska hända med open access publiceringen i Sverige mellan 2015-2025?
    Hur gör vi med open access publiceringen av granskade konferensartiklar? För merparten av dem finns ingen gold access. Merparten av dessa finns öppet tillgängliga enbart via självarkivering och bibliotekens publiceringsverksamhet. Hur hanteras bevarandeaspekten när arkivansvar läggs på kommersiella företag som lever ena dagen och har gått i putten den andra? Det finns många viktiga frågor som inte blir besvarade i förslaget när man nu så tydligt pekar ut färdriktningen mot gold.
    Fri tillgänglighet till artiklar och konferensrapporter behandlas på två sidor medan tillgången till forskningsdata får 7. Och det känns också som om VR borrat mer i denna frågeställning, som vi egentligen står betydligt mer oförberedda inför än inför öppen publikationspublicering. Jag tycker genomgående att rekommendationerna och konsekvensanalysen för data är bra men man borde trycka lite mer på insatser och kostnader för utbildning och befrämjande. Utbildning av forskare, specialister, bibliotekarier, arkivarier etc. samt planteringen av själva idén hos forskare, arkiv, lärosäten, bibliotek och andra intressenter.
    Till skillnad från många andra utredningar lägger förslaget ett stort ansvar på lärosätenas arkiv och bibliotek att arkivera och bevara forskningsdata. Generellt finns Idag ingen beredskap alls för detta. Här fordras en massiv utbildningsinsats och ett stort ekonomiskt tillskott för att bygga kompetens och infrastruktur tillräckligt god att bevara och skapa återanvändbar data i stora mängder. Som jag förstår kommissionens anvisningar så handlar det inte enbart om att lagra och dela data mellan en utvald grupp forskare utan också om att göra data tillgänglig för återanvändning och granskning för en bredare samhällspublik. Det kräver oerhört mycket mer lokal finansiering och kompetens. Kompetens som idag egentligen enbart finns hos SND och ett fåtal andra ställen.
    torsdag, 16 oktober kl. 13:26
  80. Marianne Thormählen
    De problem som finns beträffande tidskrifter har redan kommenterats av andra. Min kommentar handlar om böcker.

    För de forskare som i likhet med mig är verksamma inom humaniora och teologi, och som huvudsakligen publicerar sig i bokform på de stora internationella förlagen, skulle kravet på full open access mot bakgrund av nuvarande läge inom den akademiska förlagsvärlden innebära att vi fick sluta sprida vår forskning genom dessa kanaler. Det är kostsamt för ett förlag att producera en högkvalitativ vetenskaplig bok från ax till limpa. Förlaget måste få dessa kostnader täckta på något sätt. Jag finner inte att VR:s förslag beaktar detta problem.

    Som en tidigare kommentator påpekar beträffande artikelpublicering kan författaren anhålla om anslag för open accesspublicering när vederbörande söker pengar, men för den forskning som bedrivs på fakultetsmedel saknas denna möjlighet. Detta problem är ännu mer uttalat när det gäller böcker -- monografier är ofta resultatet av många års forskningar helt eller delvis på fakultetsmedel.

    Open access-idealet är sympatiskt, men om man inte i tid tänker igenom konsekvenserna av ett långtgående open access-krav och säkerställer ökad forskningsfinansiering för att hantera dessa konsekvenser, kan resultatet bli en marginalisering av potentiellt världsledande svensk forskning -- tvärt emot vad som var avsikten med förslaget.
    torsdag, 16 oktober kl. 11:57
  81. Jan Hagerlid, samordnare vid KB för OpenAccess.se 2006-2012
    Min kommentar rör enbart publikationsdelen av riktlinjerna. Jag betvivlar inte de goda intentionerna, men hela upplägget är olyckligt och bör göras om väsentligt. Man sätter bitvis orealistiska mål för en alltför avlägsen framtid (2025) men har inga bestämda planer för de närmaste åren. Det är orimligt att kräva enbart gyllene OA (publicering i OA-tidskrifter) för artiklar från en viss tidpunkt. Detta är beroende av den internationella tidskriftsmarknadens utveckling vilket vi bara kan påverka marginellt. Grön OA kommer att behövas som ett alternativ för överskådlig tid så länge det inte finns fullgoda alternativ i form av OA-tidskrifter för varje ämnesområde. Det är mycket tveksamt att kräva CC-licenser 2025, än mindre från 2017. Det finns stora frågetecken hur CC-licenser ska kombineras med OA och den internationella OA-rörelsen är inte enig. Man har t.ex. påpekat att det är svårt att kombinera CC-licenser med grön OA. Notera att CC-licenser inte är något krav från EU i Horizon 2020, bara en uppmaning.
    Det är orimligt att kräva gyllene OA med CC-licens för böcker från ett visst år. Den svenska bokutgivningen kan påverkas, men en stor del av svenska forskares bokutgivning går genom internationella förlag.

    Man borde istället utgå från nuläget och prioritera och tidsbestämma verkningsfulla åtgärder som kan påverkas av svenska nationella riktlinjer under en period på 3-5 år, t.ex. att se till att samtliga offentligt finansierade forskningsfinansiärer ställer OA-krav, att dessa krav är väl harmoniserade med varandra och med kraven i Horizon 2020, samt att kravens efterlevnad följs upp på ett systematiskt sätt. Vidare kan man närmare precisera de goda uppslag som finns i texten t.ex. rörande
    - meritering baserad på enskilda verk i stället för impactfaktorer för tidskrifter
    - utformning av den publikationsbaserade indikatorn för medelstilldelning
    - stöd till universitetssamverkan om OA-utgivning av böcker
    - kostnader och ekonomisk omställning
    torsdag, 16 oktober kl. 11:50
  82. Elisabeth Larsson
    I princip tycker jag att förslaget är bra, men det finns några aspekter som oroar mig. Det är inte bara VR som bedömer oss forskare utan även andra internationella anslagsgivare och arbetsgivare. Min erfarenhet är att det läggs stor vikt vid vilka tidskrifter man publicerat i och det kan avgöra hur den slutliga bedömningen faller ut. De flesta bra tidskrifter i mitt område tillåter grön OA, men ingen guld utan ansenliga avgifter. Någon annan kommenterade tidigare att sökning efter artiklar i liten utsträckning går genom tidskrifternas egna sidor utan genom google scholar till exempel. Det betyder att artiklar med grön OA i praktiken är direkt tillgängliga. Sedan handlar det inte bara om tidskrifternas impact factor utan att bra tidskrifter håller en högre kvalitet på både vetenskaplig och språklig granskning och publicering i dessa på så sätt blir en kvalitetsstämpel.
    torsdag, 16 oktober kl. 09:59
  83. Henrik Frisk
    Flera har kommenterat för och nackdelar med OA och jag ger mig inte in i den diskussionen här utan vill peka på en formulering som berör konstnärlig forskning. Förslaget säger att "Konstnärliga verk som emanerar från forskning som är finansierad med offentliga medel skall publiceras omedelbart öppet tillgängligt (så kallad gold open access) och ha en CC-licens." Det finns flera situationer där det varken är möjligt eller önskvärt för fältet. Formuleringen "verk som emanerar från forskningen" lämnar hela kategorin av tolkande verk i en gråzon där det kan vara väldigt besvärligt att publicera forskningsresultatet utan verket som tolkas, som i givet fall inte kan återpubliceras utan vidare.

    torsdag, 16 oktober kl. 09:51
  84. David Lawrence
    This proposal is, in an international perspective, ambitious: immediate availability in all cases, with Gold OA (including hybrid OA) as the only alternative, with the exception of the timeline: 10 years into the future feels a rather long way off, given moves in other countries. A relevant question is whether nationella riktlinjer are supposed to lead or to follow?

    It is very hard to say what journals and publishing will look like in 10 years’ time. At present one can see that searching for information (i.e. looking for articles) does not occur to any large degree on publishers' websites. Decreasingly searching occurs via the likes of PubMed, but increasingly, mostly via e.g. Google Scholar. This means from a discovery point of view, the journal in the traditional sense is relatively unimportant: articles are found somewhat irrespectively of where they are hosted, with the subsequent result that publications freely available via university repositories, subject-based databases etc (i.e. Green OA) are just as visible as those via a journal’s website (perhaps more so when comparing with Hybrid OA). Which leads me to wonder why Green OA is excluded as a possibility in the current proposal? Couple this with the undecided nature of which CC license will be required and one can wonder whether the expense of mandatory Gold OA gives much in return (i.e. if CC-BY is not chosen as the required CC license, then it is unclear as to whether the holy grail of the open access movement, text-mining, would be allowable: if one doesn’t gain this advantage, then one hasn’t gained so much more than one gets from Green OA).

    Beyond this, the real and full implications of the proposal are hard to comment in any detail since much of the latter is rather dependent on the list of aspects “to be evaluated”.

    And data is another issue entirely…
    onsdag, 15 oktober kl. 10:30
  85. Peter Falthin
    Fullt medveten om att VR:s projekt gäller endast formerna för implementeringen av ett EU-direktiv, finner jag ingen annan råd än att, i brist på demokratiskt utrymme att diskutera grundfrågan, här ta upp några problematiska aspekter på den del som avser publicering av forskningsdata. Mitt inlägg kan sammanfattas: Det är skillnad på kunskap och information. Nedan följer i huvudsak en utveckling av detta tema.

    Forskning i allmänhet och akademisk forskning i synnerhet är ett kollektivt kunskapsbygge där varje forskningsprojekt står i förhållande till tidigare forskning på området. Denna relation manifesteras genom citeringar och referenser till analyserade resultat och så byggs kunskapsområden upp. En övergång till öppen publicering av forskningsdata riskerar att kullkasta denna struktur så att det istället för kunskapsutveckling baserad på referenser till resultat blir mer allmänt med olika typer av återkopplingar till data. Forskarrollen riskerar att desavoueras och forskaren reduceras till dataproducent, i sig en betydande kapitalförstöring i förhållande både till investeringar i det enskilda forskningsprojektet och samhällets investeringar i forskarutbildning. Än värre är att kunskapsutbyte och kunskapsutveckling riskerar att avstanna till följd av ett evigt omprövande av informationsinnehållet i datamängder utan tillgång till kontextuella faktorer och den kompetens som formulerat studiens problem och metodik.

    Öppen tillgång till forskningsdata kan också få oöverblickbara konsekvenser för den näringslivsanknutna tillämpade forskningen såtillvida att det på sikt blir ekonomiskt oförsvarbart för företag att finansiera och bedriva forskning annat än på metastudienivå.

    Insikten (I avsnittet ”Om rekommendationerna för öppen tillgång till forskningsdata”) att vissa områden lämpar sig mindre väl för pilotprojekt avseende öppen tillgång till forskningsdata borde aktivera en varningsklocka. Vad är det som säger att dessa områden alls lämpar sig för öppen tillgång till data? Och på vilket sätt kan vi bilda oss en uppfattning om det om piloterna väljs så att områdena lämpar sig väl för sådan publicering?

    I forskning med kvalitativ ansats kommer det i många fall möta svårigheter att anonymisera data, vilket kan leda till svåra etiska problem visavi informanterna. En annan aspekt av integritetsproblematiken gäller de nya möjligheter öppen tillgång till forskningsdata kommer att bereda företag som sysslar med att kartlägga individer och gruppers preferenser, beteendemönster, medicinska status etc.
    tisdag, 14 oktober kl. 23:29
  86. Anders Kastberg
    Med tanke på det politiska läget i Europa när det gäller Open Acces så var det väntat att ett förslag av detta slaget skulle komma. Av samma anledning så var det väntat att det skulle vara lika blint okritiskt till Open Access som debatten för det mesta är.

    Av politiska skäl så kommer Open Access att på något sätt införas när det gäller vetenskaplig kommunikation. Det finns fördelar med detta, och det finns besvärliga konsekvenser. Genom att ständigt sopa problemen under mattan så kommer vi att sakna beredskap för att tackla svårigheterna med Open Access. Det här förslaget ger inte mycket hjälp därvidlag. Det är inte det bästa sättet att se till att Open Access blir bra.

    Grundargumentet för Open Access för de flesta politiker är att allmänt finansierad forskning ska vara tillgänglig för allmänheten, genom att denna allmänhet ges möjlighet att gratis läsa vetenskapliga artiklar. För de allra flesta vetenskapsområden så är detta rent snömos. Vetenskapliga artiklar skrivs på en nivå sådan att kollegor inom olika discipliner sällan kan förstå varandras artiklar, och än mindre kan allmänheten det. Det ligger mycket i att allmänheten har rätt till denna information, men det är inte frågor som löses med Open Access. Ett förslag såsom detta från VR, där argumentet ovan är ett av de bärande, borde innehålla förslag på åtgärder som verkligen förbättrar spridningen av vetenskap, till exempel tydliga karriärfördelar för spridning av vetenskap till andra medier än de traditionella vetenskapliga tidskrifterna.

    Det står tämligen klart att gold open access kommer att försämra kvaliteten på fackgranskning och därigenom också kvaliteten på vetenskapliga artiklar. Detta finns det redan tecken på. Förmodligen är detta ett pris som vi måste betala, och kanske kan vi angripa det problemet på något sätt, till exempel via någon form av ”post peer review”, eller en minskad fokusering på räkning av publikationer och citeringar vid utvärderingar. I denna fråga bör VR plocka upp huvudet ur sanden.

    Det finns mycket lite om de strukturella förändringar som uppstår på grund av oklarheten med vem som fattar slutgiltigt beslut om en publicering ska köpas eller inte, och i vilken mån publiceringskostnader av forskningsprojekt kommer att garanteras av någon. Detta måste klaras ut.

    Givetvis återstår dessutom detaljer när det det gäller hur mindre bemedlade forskare (pensionärer, kollegor i tredje världen osv.) ska kunna publicera något.

    Tanken att göra data tillgängliga och citeringsbara via DOI är bra. Det är dock avgörande att en bra infrastruktur för detta etableras, och att denna har en tydlig finansiering.
    tisdag, 14 oktober kl. 18:41
  87. Dan Henningson
    Open access för data finns som inom många områden redan, tex så tillgängliggör många som görs stora simuleringar sina data i databaser som forskarna själva organiserar. Ska detta bli ett tvång så behövs det ske med stor försiktighet. Det finns flera komplikationer som inte tillfullo belysts i materialet, det get ett intryck av naivitet och tar för lätt på flera problem:
    a) rådata inom stora simuleringar kan lätt räknas i peta-byte och kräver avancerad kunskap för att kunna bearbetas, inklusive mycket stor tillgång till beräkningskapacitet, det riskerar att bli ett slag i luften för tillgänglighet samtidigt som det kan bli mycket dyrt för forskarna att tillgängliggöra data men ovan förslag;
    b) möjligheterna för okunniga att dra felaktiga slutsater av data som de inte förstår hur de genererats eller kan tillfullo tolka kommer att vara mycket stor;
    c) i många projekt, tex EU-projekt, skrivs projektavtal där tillgängligheten på data och forskningsresultat begränsas, speciellt när forskningen sker i samarbete med industrin, då de flesta sådana projekt medfinansieras av statliga medel uppstår en konfliktsituation som måste lösas;
    c) data som kan ligga till grund för patent måste kunna skyddas på ett smidigt sätt, förslaget tar visserligen upp detta men verkar inte ta problemen kring införandet på tillräckligt allvar.
    tisdag, 14 oktober kl. 18:23
  88. Gustav Nilsonne
    Tack för möjligheten att kommentera detta förslag. Jag ställer mig mycket positiv till förslagets grundinriktning.

    Motiven för att vänta till 2025 med införandet framgår inte klart. Jag tycker att riktlinjerna borde kunna införas betydligt snabbare.

    Av vikt är att betona vinsten av vetenskapligt värde som uppstår då forskningsdata görs öppet tillgängliga. Detta borde i sig vara ett starkt motiv för forskare att publicera data öppet redan i dag. Så är det ju också inom vissa fält, till exempel genetik. Vi behöver utveckla den inomvetenskapliga kulturen även inom andra fält, och en viktig komponent är troligen att värdesätta publicerade dataset vid ansökningar om tjänster och forskningsmedel.

    Här kan även subtila medel användas för att påverka den vetenskapliga kulturen. Till exempel kunde VR i sina ansökningsformulär lägga till ett stycke där sökande får redogöra för sin plan för datas livscykel och i förekommande fall t.ex. metoder för avidentifiering och publicering.

    Jag föreslår också att VR överväger riktade anslag för att "rädda" och publicera befintliga dataset som kan anses vara av stor vikt, till exempel data från kliniska prövningar.
    tisdag, 14 oktober kl. 16:05
  89. Fredrik
    Skulle vilja pusha för CC-BY-SA (ShareAlike) framför CC-BY. Det säkerställer att alla som tar del av datan i andra och tredje led kommer ha kvar rätten att återanvända den.
    tisdag, 14 oktober kl. 14:43
  90. Claes Wohlin
    Data insamlad från industrin är ett stort problem med open access. I vissa projekt får vi tillgång till ett företags feldatabas eller deras konfigurationshanteringssystem för olika typer av artefakter. Om det krävs att detta skall vara öppet kommer företagen aldrig att ge forskarna tillgång till detta. Det är inte primärt ett kommersialiseringsproblem, utan i första hand en fråga om att ett företag inte vill lämna ut "sina" data till allmän beskådan. Vidare vore det högst olyckligt om någon utan kunskap om sammanhanget där data genererats försöker använda den, t.ex. om man försöker göra företaget anonymt . Det finns oerhört många kontextuella faktorer som måste vara kända för att kunna tolka data och företagen vill inte ha denna publicerad, utan ger betrodda forskare tillgång till material som sedan hanteras med sekretess, men som ändå kan ligga till grund för vetenskapliga resultat (t.ex. generaliseringar från olika fallstudier, även om detaljerna kring respektive fallstudie inte kan publiceras). Om open access skall gälla för industriinsamlad data kommer det att påverka den tillämpade forskningen som sker i nästa samarbete med industrin mycket negativt. Det är bra att det skall utredas vidare (som texten antyder). Det är dock ett område där man måste gå mycket försiktigt fram och där den fortsatta utredningen bör göras både med forskare som samarbetar nära med industrin och industrirepresentanter,
    måndag, 13 oktober kl. 21:57
  91. Mats Eklöf
    1. Det blir svårt att helt anonymisera kvalitativa data, intervjuer osv, utan att gå in och redigera själva data. Konsekvensen blir att kvalitativ forskning försvåras praktiskt samt att dess validitet hotas.
    2. Allmän tillgång till numeriska rådata: I kombination med mjuvaruteknologins utveckling inom statistisk analys kommer detta att leda till oändliga möjligheter till felaktiga analyser och slutsatser, liksom till att vilka slutsatser som helst blir möjliga att framföra, jfr hur offentlig statistik används i politisk debatt.
    3. Open accesspublicering: Bra men ökar troligen ytterligare publiceringsinflationen. Det behövs färre publikationer, inte fler.
    måndag, 13 oktober kl. 15:28
  92. Göran Rudbäck, Stab FoI, SjöV
    Transportmyndigheterna SjöV, TS, TrV och LFV har inom ramen för TRANSAM kommit överens om att tillgängliggöra resultat ffa från offentligt finansierad forskning och innovation. detta innebär för SjöV:s del att vi våra kontrakt med utförare av foI har följande skrivning:
    Sjöfartsverket eftersträvar en effektiv och bred spridning av forskningsresultat.
    Vi välkomnar att resultatet av FoI-projektet kommer att publiceras inom ramen för akademins publiceringstradition, genom facktidskrifter, i tekniska rapporter och/eller manualer för brukarna eller på annat sätt som ger en bred spridning av resultaten.
    I de fall då resultat av projekt planeras genomgå vetenskaplig peer-reviewing i samband med publicering (något som ofta kan ta lång tid) skall uppdragstagaren informera uppdragsgivaren om när planerad publicering sker.
    Utvecklingsprojekt som ofta är mer tillämpade till sin natur nyttiggörs effektivast genom snabb spridning inom industrin och till olika intressentgrupper. Nyttiggörandet av resultaten uppnås också genom spridning via riktad information och seminarier. Riktat informationsmaterial underlättar även spridning till industrin.
    Vid publicering skall anges att Sjöfartsverket bidragit till projektets finansiering inom ramen för sin offentliga finansiering av FoI.
    Projektinformation, uppdateringar, publicerade resultat och länkar till öppna data för transportrelaterade projekt skall också rapporteras in till VTI:s Bibliotek och informationscenter (BIC), bic@vti.se, som har uppdraget att vara den nationella resursen för informationsförsörjningen och informationsspridningen inom området. De sprider uppgifterna vidare bl. a via databaser i Portalen för transportforskning www.transportportal.se

    Sjöfartsverket som uppdragsgivare meddelar BIC projektinformationen när ett projekt startas.

    Uppdragstagaren skall i kontakt med BIC bic@vti.se leverera nödvändig transportrelaterad projektinformation.
    Det innebär
    1) att meddela när projektinformationen uppdateras och vad som ändras
    2) att skicka länkar till publicerade resultat om det är open access, i andra fall bibliografiska uppgifter (exempelvis för förlagsägda tidskriftsartiklar), samt uppgift om till vilket projekt som resultaten hör,
    2) att skicka länkar till öppna data med bifogad kort beskrivning på svenska och engelska samt uppgift om till vilket projekt som data hör.
    måndag, 13 oktober kl. 14:18
  93. Amelia Andersdotter
    SSRN och Arxiv har nått stor framgång med öppet tillgängligt forskningsmaterial. Jag instämmer i att det kan nämnas. Väldigt bra att Gold ges företräde över Green när det gäller offentligt finansierat material! Oklart varför vi behöver vänta ända till 2025?

    Jag tror också att man är betjänt av att göra tydligare specifikationer kring vilka CC-licenser man vill se. När det gäller forskningsdata är det stor skillnad mellan CC-BY-ND-NC som inte tillåter att man automatiskt gräver data eller använder delar av underlaget i ny forskning, och CC-BY, som tillåter det. Även för vetenskapliga artiklar, fotografier, et c, gör det skillnad. Man kan inte citera ett fotografi/graf/plot - får man då använda ett CC-BY-NC-ND/CC-BY-NC/CC-BY-ND-fotografi/graf/plot i ny forskning för att stödja sin tes? CC-BY är också en bättre licens att använda för XML-kod som underligger formatterade dokument (metadatan som "skapar" formatteringen kan alltså vara behäftad med egna upphovsrätter!). De fullständiga nivåerna av upphovsrätter på olika plan av framställningen av forskningsresultat behöver tydliggöras, och tydligare licensieringmodeller utvecklas för var och en av dessa nivåer. Undersök vidare deltagandet på konferensen "Rigour and Openness", Oxford University http://www.youtube.com/watch?v=gOMTlvw9SH0
    måndag, 13 oktober kl. 13:12
  94. Åse Innes-Ker
    Jag kan se varför man förespråkar "guld" eftersom i "the sciences" så vill man inte riktigt vänta så länge som förlagen kräver för "grön". Vi vill gärna ha ut saker och ting tidigare (och gärna komma åt det nyaste nya). Det kan tänkas att det behövs justeringar för olika områden.

    Jag håller också med om arxiv kommentaren. Den verkar har fungerat bra länge. Likaså ekonomernas "working papers" (fast jag är inte riktigt lika insatt i den).

    Några av mina internationella kolleger inom psykologi lägger upp sina drafts på SSRI ungefär samtidigt som de skickar in till journalen - på det sättet kan de få tidiga kommentarer från sina kolleger.

    (Bloggar har också använts).

    Jag har börjat använda "The open science framework" för att hålla reda på projekt och data (som många av mina internationella kolleger också gör). Det är ju lokaliserat i USA, men har möjlighet att lagra data-set för att lätt delas. Hur förhåller ni er till sådant? Det finns ju ett antal internationella servrar som lagrar data (e.g. Qualtrix, Open Science Framework).



    måndag, 13 oktober kl. 12:35
  95. Martin Cederwall
    I många ämnesområden, bl.a. teoretisk fysik och matematik, dominerar en metod där resultat omedelbart publiceras på ett fritt tillgängligt arkiv (arxiv.org), och därefter skickas för refereegranskning av en tidskrift. Detta har fungerat utmärkt sedan början på 90-talet. Det har mer än en fördel:
    1. Snabb inomvetenskaplig kommunikation.
    2. Det faktum att artiklarna redan från början är öppet tillgängliga sätter press på tidskrifterna genom att ställa dem inför fait accompli. (Även om man kan tänka sig en mängd upphovsrättsliga komplikationer av detta, har det de facto fungerat utmärkt, då tidskrifterna nog har insett att de inte kan backa utvecklingen.)
    3. Fokus på tidskrifternas roll blir just refereegranskningen, kommunikationsaspekten blir ganska ointressant.

    Jag ser inga kommentarer i rekommendationerna om denna typ av strategi, vilket är besynnerligt, speciellt då arxiv.org har varit en av de mest pådrivande pionjärverksamheterna för öppen publicering, och "täckningsgraden", åtminstone i vissa områden, har varit så gott som 100-procentig i runt 20 år. Jag tycker det finns anledning att minska fokus på tidskrifternas roll för öppen tillgänglighet.
    lördag, 11 oktober kl. 11:27
  96. Christian Munthe
    I stort är strävanden som här kommer till uttryck bra. Dock har de riktlinjer som nu föreslås för OA för publikationer (s. 7) några betydande svagheter:

    (1) De utesluter s.k. "platinum" OA, dvs. ej avgiftsbelagd OA publicering av originalartiklar. Ur VRs synpunkt borde denna form vara överlägsen "gold".

    (2) Reglerna är så formulerade att de medför hög risk att begränsa högskole- och universitetsforskares forsknings- och yttrandefrihet. Denna effekt kommer att slå hårdare mot forskningsområden med mindre generöst tilltagen finansiering. Problemet består i att de "guld-tidskrifter" som föreskrivs som obligatoriska publikationsfora normalt tar ut substantiella ekonomiska avgifter (vanligen minst 20-40000 SEK per artikel i dagsläget). Om jag som forskare då vill publicera en artikel, så kan min arbetsgivare vägra att betala denna avgift och därmed förhindra mig att publicera min forskning. Detta problem uppstår inte om jag har externa forskningsmedel som täcker utgiften, men om jag forskar inom ramen för fakultetsanslaget (vilket är mkt vanligt inom t ex humaniora). Därför behöver en eventuell reglering på det här området kompletteras med en skyldighet för lärosäten att täcka de kostnader för OA som deras anställda forskares publikationer medför. Denna skyldighet kan inte föreskrivas av VR, utan måste regleras i lag. Detta blir särskilt viktigt i ljuset av att ju fler länder som föreskriver "gold" OA, desto mer skäl har de berörda förlagen (vilka har en närmast oligopol-liknande ställning) att öka avgifternas storlek.

    (3) Det är extremt oklart hur reglerna ska tillämpas på böcker, där det normalt saknas OA alternativ. Böcker (peer review granskade på internationella akademiska förlag) är fortfarande en dominerande publikationsform inom humaniora och samhällsvetenskap.

    (4) Det är oklart varför VR borde förespråka "guld" OA framför "grön" OA, då detta innebär att stora ekonomiska medel kommer att tas från forskningens verksamhet. I de allra flesta fall är "grön" nästan lika bra som "guld", och vill någon ha originalartikeln efter att ha läst en pre- eller post-print går det alltid att kontakta författaren individuellt för att få ett exemplar.
    fredag, 10 oktober kl. 16:14

Senast uppdaterad: 2014-11-17

Mer information

Till utkastet till nationella riktlinjer hör även ett bakgrundsdokument, som sätter Vetenskapsrådets uppdrag i ett större perspektiv och som även ger inblick i den juridik som omgärdar området.

Läs bakgrundsdokumentet (pdf)PDF

Om Vetenskapsrådets uppdrag att ta fram nationella riktlinjer för öppen tillgång till vetenskaplig information

Kontaktpersoner:

Projektledare: Margareta Eliasson

Detta gäller för dig som vill lämna en kommentar!

Utkastet består av flera delar. Du kan kommentera på helheten och/eller på enskilda delar.

Så här fungerar det:

  • Använd kommentarsfältet längst ner på sidan, eller välj den del du vill kommentera. Din kommentar bör vara  max 700 tecken.
  • Under en period kan du kommentera utkastet. Vi kan dock inte garantera att varje inkommen synpunkt kommer att återspeglas i den slutliga versionen. Inkomna synpunkter kommer att behandlas av projektgruppen.
  • När du skriver in en kommentar samtycker du till att kommentaren publiceras på den här sidan tillsammans med det namn du har uppgivit, samt att uppgifterna lagras av Vetenskapsrådet i syfte att möjliggöra återrapportering avseende lämnade synpunkter på förslaget till riktlinjer.* 
  • Samtliga kommentarer granskas före publicering. Om du lägger in en kommentar utanför ordinarie kontorstid kan det dröja innan den blir synlig. 
  • Vi förbehåller oss rätten att utan särskild motivering inte publicera kommentarer som frångår ämnet eller på annat sätt inte är förenliga med lag eller syftet för detta webbforum.**

* Du har enligt 26 § personuppgiftslagen (1998:204) rätt att gratis, en gång per kalenderår, efter skriftligt undertecknad ansökan ställd till oss, få besked om vilka personuppgifter om dig som vi behandlar och hur vi behandlar dessa. Du har också rätt att enligt 28 § personuppgiftslagen begära rättelse i fråga om personuppgifter som vi behandlar om dig.

** Kommentarer får inte innehålla förtal, personliga angrepp, hets mot folkgrupp, sexistiska yttranden eller andra trakasserier. Reklam, svordomar, pornografi, våldsskildringar, uppmaningar till brott och olovligt bruk av upphovsrättsligt skyddat material är inte tillåtet. Den som skrivit en kommentar som strider mot lag kan hållas personligen ansvarig.